Idag har vi haft en mor och döttrareftermiddag/kväll.
Har nu varit två dygn hos min yngsta dotter, i ett läge som varit förvirrande och overkligt.

Vi åkte en snabbsväng till stan och såg till Lovan.Hon hade det bra.
Handlade lördagsgodis och återvände till huset.

På eftermiddagen kom så äldsta dottern med mitt yngsta barnbarn och det blev genast en lättare stämning, med de två små i focus.

Mycket bus och lek.
Vi fixade tacos och alla åt med stor aptit.

Mina busungar!

Älskar dem så det gör ont...

Jag hade ingen lust alls idag att ge mig ut i det plaskiga, snöglopp som bjöds denna Lördagsmorgon.

Valde att köra med trappträning i huset.

Denna trapp upp och ner.

50 gånger totalt.
Med avbrott för överkroppsövningar.
40 av tre olika varianter.
Kändes rejält överallt.

Svetten rann av trapplöpningen.
Sista vändorna sög ur benen ordentligt:)
Riktigt skoj att ta ut sig totalt.

Stretch, dusch och frukost på det.

Förra våren var jag så glad och lycklig över att ha börjat på ett spännande jobb.

Köra sträckor som jag aldrig gjort och trivas med de fantastiska människor jag mötte dagligen.

Drömmen sprack ganska snart och byttes till något helt annat.

Mitt blogginlägg handlar om drömmar som förverkligas men visar sig vara något helt annat.

Människor bär alltid drömmar om någonting i livet.
Det kan handla om vad som helst.
Att vinna pengar, göra en fantastisk resa.
Köpa sig huset som funnits i drömmen och tanken länge.

Eller bli frisk ifrån en sjukdom som tagit hela ens liv i besittning.

Själv har jag drömmen om att få ett liv med den man jag älskar....

Hur man sedan går tillväga för att förverkliga sina drömmar, kan vara olika svårt.
Den egna goda viljan kommer man enormt långt med.Att verkligen satsa på det man tror på.
Ge det tid och kraft, tro och hopp.

Jag bär hela den kalla årstiden, drömmen om en husvagnssäsong på Öland.
Den drömmen har jag redan förberett, så långt det går.
Platsen är betald och klar.
Husvagnen i tipptopp skick, efter att den blivit påkörd, olyckligtvis.
Vilket ledde till att en fuktskada uppdagades.
Vilket var jättebra:)

Först en chock då jag inte hade pengarna och sedan en glädje när jag lyckades lösa det.
Allt kostar ju!
Även drömmar.

Så en sommarsäsong på Öland blir förverkligat.
Även fast jag måste jobba hela sommaren för att få möjligheten att genomföra detta.

Maj och september får det bli nån ledig vecka.

Drömmar....
Min dotters drömmar har slagits i bitar, brutalt och skoningslöst.

Nya drömmar skapas i hennes innersta, medans själen läker.
Drömmar om en trygg framtid....

Man lär sig längs hela sin livsfärd, vad som är värt att satsa på.

Vad som ger energi och mänskligt värde.
Alla människor man möter är inte menade att stanna.
Nya tillkommer och gamla går vidare.

Drömmar förnyas och förverkligas.

Det som är vktigt är att aldrig sluta drömma.Allt går inte att förverkliga, men man kan göra sitt bästa för att förverkliga dessa

Ligger nerbäddad i soffan hos min dotter och lilla barnbarnet.

Känslan av overklighet ligger inom mig som en tung matta.
Ett familjeliv har gått i kras, genom våldshandling och kaos.
Ord har inte sagts på de ställen där det skulle behövts, utan ersatts med knytnävar och slag.
Smärtan i själ och hjärta har tagit över hela tillvaron.

En brytpunkt har nåtts.
En familj har splittras och allt som en gång var ett gemensamt liv, är nu separata åsikter och stridigheter.

Steg för steg går livet framåt.

När sådant händer är det så många instanser inblandade.
Anhöriga, myndigheter, vänner....alla får ta del av det som hänt.
Alla får på sitt sätt vara delaktig i att på något vis få pusselbitar att läggas tillrätta, för att få till ett fortsatt liv för alla parter.

För min egen del så har tigerhonan inom mig tagit över.
Jag har gått in med full kraft för att skydda mitt barn och barnbarn.
Det övriga får inte plats...
Livet har liksom stannat upp.
Kraft och focus lägger jag på beskydd.
Att finnas tillgänglig för mina egna, helst dygnets alla timmar.

Jag vill med egna ögon se att de två mår bra.Finnas till hands.
I samtal, praktiska handlingar för att få deras liv att fungera, mitt i kaoset, förvirringen och det kränkande som hänt.
Själavården är det viktigaste.....

Mitt barn skall kunna känna en trygghet med min närvaro.
Ingen!! Absolut ingen får skada mina tjejer igen.
Jag står som en skyddsmur emellan, så länge jag bara mäktar med och behövs.

Mormors tjej skall veta att hon är trygg i sitt eget hem.
Slagen är utdelade och tydligen inte den första och enda gången.
Detta har skett tidigare...utan att någon fått vetskap om det.

Men nu är det nog!!

Jag kommer personligen Aldrig att förlåta!! Aldrig!!
Ingen slår mitt barn framför ögonen på mitt barnbarn utan att ta sitt straff.

Dennes närvaro är bortraderad ur mitt liv, för alltid!