Direktlänk till inlägg 11 mars 2017
Varje dag förundras jag över lyckokänslan jag bär, över att få leva så nära den man jag älskar så mycket.
Efter varje arbetspass slut har jag bråttom hem, till honom och vårt sköna hem.
Vårt gemensamma boende som vi båda fixar till, så den blir så som vi vill ha det.
Att få känna sådan glädje och lycka med en annan människa, i min ålder, då jag trodde att det tåget redan hade gått hade gått.
Det gör mig hel.
Pusselbiten som saknades i mitt liv är på plats.
Jag hade ju hunnit bli en ensamvarg i mångt och mycket.
Trivdes i sällskap med mig själv.
Ville jag ha människor omkring mig så sökte jag mig till dem.
Tänker just nu på känslan inatt.
Jag hade sovit några timmar redan och vaknade av att en nyckel sattes i ytterdörren.
Min älskling kom hem från sitt kvällsarbete och jag fann mig själv, leende stort i sängen över hur härligt det var när han kom hem, till mig och vårt.
Jag vet att han brukar varva ner en stund i ensamhet innan han sedan går och lägger sig. Tyst för att inte störa mig som sover och skall upp tidigt.
Nu hade jag ju ledigt dagen efter så jag lät honom få veta hur glad jag blir över hans hemkomst.
Att sedan få somna, tätt intill honom och höra hans andetag i mörkret, är som ljuv, lugnande musik för mig.
Jag känner mig så trygg med denne underbara människa, som kommit att bli min stora, stora kärlek med tiden jag känt honom.
Från att ha varit kollegor, vänner och varandras stöd i tillvaron så har vi då utvecklats även till att bli sambo och livskamrater.
Med allt det föregående med oss.
Vi är ju ännu kollegor, vänner och varandras stöd i allt i livet.
Min älskade!
Du gör mig så lycklig.
Du är mannen jag sökte och fann till sist.
När jag redan hade gett upp hoppet om att du ens fanns.
Älskar dig av hela mitt hjärta.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 |
4 |
5 | |||||
6 |
7 | 8 |
9 | 10 | 11 | 12 | |||
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | |||
20 | 21 |
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | |||
27 | 28 | 29 |
30 | 31 | |||||
|