Självklart vaknade jag tidigt även denna Lördag :)
Sov ändå till 5 och det är länge, med tanke på att jag ändå gått upp 2.20 flera mornar i rad.

Tog mig en kopp kaffe medans älsklingen sov vidare.
Funderade över sommarsemestern som nu börjar.
Vi har ledig helg först innan själva semestern börjar.

Gick igenom månadens räkningar.
Sorterade in papper i pärmen med syrrans dödsbo som jag har ansvaret för.
Mycket papper är det som jag noga läser igenom och försöker tyda, reda ut och ordna med.

Var till banken igår och ordnade så Fonusräkningen blev betald.
Skönt få det gjort.
Härliga tjejer på Swedbank som hjälpte mig med detta.
Skönt få det gjort.

När älsklingen vaknat så åt vi frukost tillsammans. Planerade dagen litegrann.
Packade grejer, kylvaror och annat som skulle med till husvagnen.

Åkte till Tuna Park Eskilstuna och kärestan besökte Mekonomen, medans jag handlade sommarklänningar och tittade på skor.

Sedan möttes vi upp och gick på Amaranten och fikade.
Tog varsin räkmacka och latte.

Det var supergott och så skönt att bara sitta ner och umgås.

Köpte med två liter svenska jordgubbar innan vi åkte vidare mot husvagnen på Herrfallet.

Kom fram till campingen och ett gassande varmt förtält.

Ganska snart blev det bad och jag hann med två simturer innan grillning och kväller.

Satte upp vindskyddet för att få lite privat, utan full insyn till precis allt i vårt boende. En egen förgård helt enkelt.
Lägger ut bilder imorgon då vi klippt gräset också.

Grillade medans älsklingen påbörjade vaxning av vår fina Saab Elsa.

I Torsdags, efter jag jobbat, ätit och sovit en stund så kom sambon hem från sina ärenden.
Han hade haft ledig dag och passat då på att njuta av en stunds samvaro med "sin" vovve.
Sedan inhandlade han sommarjacka och lite andra välbehövliga kläder, till min glädje :)

Vi tog oss kaffe då han återvände hem. Funderade lite över hur vi gör med däcken på vår nya bil.
De känns inte bra för oss.

Åkte sedan till Surahammar och pratade med den däckförsäljare som jag haft i hela mitt vuxna liv.
Däckservice.
Lasse var bra och informativ och vi bestämde oss för att byta till en bättre sorts däck inför sommarens åkturer.
De som nu är på gillar vi inte.
De för liv och känns hårda och stumma.
Båda gillar vi köra och då skall det kännas rätt hela vägen.

Fick tid på Måndag för byte.

For så vidare via Olberga till Hallstahammar. Kollade in den nya vägen som växer fram.
Vidare mot Strömsholm och fika där på Gula Hästen.
Kaffe och goglass fick det bli.
Satt och njöt i solen och stillheten.

Hittade en ny favorit bland glassar.
Mangomelon.
Supergott och fräscht!
Det blir sommarens favvis, helt klart.

Vi pratade gamla minnen med varann.
Jag om mitt liv i Olberga med hästar och barnen små.
Kärestan om sin tid som skolbussförare i samma trakt.
Båda har vi levt och verkat i samma områden utan att ha vetskap om varann.
Livet är härligt slumpmässigt.

Vi fortsatte förbi slottet och längs mindre vägar hemåt.
Så skönt att bara koppla av, njuta av varandras närhet, samtala om allt mellan himmel och jord.

Älskar tillvaron med min härliga sambo och det är på tiden att vi får njuta av varandra också, efter den intensiva, stressiga och tärande tid som vi båda levt i under en tid.

Släppa känslan att det ständigt är någon annan som behöver vår tid.
Lägga jobbet åt sidan och bara leva i stunden. Det är så många som ständigt behöver våra omsorger och hjälp.
De två storasyskonen som vi är båda två.

Vi njöt av vår nya, gemensamma bil som vi lär känna vartefter.
Pratade om den bil vi under så tragiska omständigheter, tvingades skiljas ifrån, mot vår vilja.

Hon hade dagen innan gått till nästa liv. I redan sålda delar till andra fordon som behövde hennes delar, för att leva vidare.

Vi fortsatte vår färd hemåt och jag blev så badsugen denna ljumna kväll att efter vi varit hem och hämtat badkläder så for vi till Björnön.

Det blev ett jätteskönt bad från bryggan, vid klipporna i solnedgången

Nu är det semester hos oss :)

Så förvärvsarbete undanbedes

Jag är verkligen trött på att jobba just nu.
Ledighet och egentid hägrar...

Två tidiga förmiddagar har jag kvar och den första av dem är imorgon 3.52
Jag skall gå upp 2.20 inatt för att gå de 4.5 km till jobbet.
Jag vill verkligen gå, då det är så skönt och för mig som terapi.

Väl vid ratten och kaffemuggen bredvid så känner jag hur dagen redan är igång
En skön känsla.

Idag hade jag samma tidiga tjänst och då åkte jag vår nya bil.
Bilen behövde stå på jobbet då sambon levererade vår förra bil till det ställe där hon skulle vidare i processen.

Då var det nära och bra för kärestan att hämta nya bilen på jobbet.

Annars hade jag gått som jag brukar.
Kändes lite konstigt faktiskt att inte vara varm och svettig, då jag startade igång bussen för denna dag.
Var lite frusen istället.

Två arbetsdagar kvar....
Jag vill inte jobba mera just nu.
Är såååå less på det!

Idag när jag kommit hem efter jobb och storhandla på Maxi, så åt jag lunch och lade mig att vila en stund.
Tvärsomnade och sov i två timmar på soffan
Är så totalt slutkörd ....

Längtar så efter att få vila, resa bort och bara vara med kärestan, ledig och fågelfri, utan plikter och krav.
Bara vara och andas

Igår hämtade jag hem vår bil, som bara damp ner från klar himmel, när vi som mest behövde henne.

Vår förra gumma Saabina har nu gått till bilhimlen och det kändes inte alls bra, då vi bestämt att ha henne kvar några år. Hon var omtyckt av oss båda.

Det satte det stackars rådjuret stopp för och därefter försäkringsbolaget.
Skadorna var för stora.

Nu är Elsa här och hon är för oss främmande och ny.
Härlig färg har hon

Namnet Elsa fick hon från Elsa i Frost.
Färgen hennes är Glacier Silver Pearl.

Vi har snart semester och den ska vi ägna åt till att lära känna våran glada, pigga och riviga Griffinbrud :)

Visst är hon fin?

Idag fick det bli lite Murgröna och Lavendel i krukorna på balkongen.

Sen köpte vi oss en bil :)

Mera bilder på den kommer senare

När jag hade jobbat klart idag så åkte jag med kollegan som tog över min buss, ner till centrum och gick hem.

Hann vara hemma med sambon en kort stund, innan det var dags för honom att jobba.

Kände mig ensam när han åkt.
Vi får alldeles för lite tid tillsammans han och jag.
Jag har jobbat hela helgen, långa dagar.
Åt lite och lade mig sedan på soffan.
Var jättetrött och med ett tryck över huvudet.
Visste inte om det var stressen över förarkortet på morgonen som orsakat det.

Somnade och sov tungt.
Vaknade mer är två timmar senare och visste inte vart jag var nånstans.
Helt borta i huvudet.

Låg kvar en stund och gick sedan upp och fixade fika.
Trycket i huvudet låg kvar.
Färgade håret när jag kvicknat till och när det var klart, urduschat och fint så satt jag vid tv:n när det brakade loss åska över himlen.
Där hade jag orsaken till trycket och tröttheten.

Kändes genast bättre när det laddat ur sig.

Imorse var det tidig uppstigning igen.
Närmare bestämt 2.20
Vaknade jättetrött och lite yr i huvudet, då jag steg upp.
Alldeles för få timmar av sömn innan.

Gjorde allt jag behövde innan det var dags att gå till jobbet.
Tog med paraply, då det såg lite regntungt ut på himlen.

Den kom till nytta.
Hann bort till Klockartorpet då det började regna och straxt efter jag kom in på depån så vräkte regnet ner.

Gick ut till min buss och gjorde allt som behöver göras.
Blåste igång den i alkolåset, startade.
Gick igenom bussen då det ofta är skräp kvar som kollegor inte orkat plocka ur.
Jag vill erbjuda mina resenärer en ren och fin buss.
Kollade även toan.

Reste upp lite stolsryggar och rätade till gardiner.Kastade skräp.

Satte mig tillrätta.
Loggade in i biljett/bokningssystemet.
Ställde in stol och speglar.
Plockade med alla reglagen.
Testade microfonen.
Skulle sedan ladda i mitt förarkort.... och hittade den inte nånstans!!
Full panik!!!
Vi får ju inte köra utan kortet.

Kom på i min stress att jag bytte skjortan denna morgon och kortet låg säkert kvar i bröstfickan på den i tvättkorgen.
Såg på klockan att det drog ihop sig till avgångstid och det väntade 12 resenärer på mig.

Snabbt beslut togs och jag for hem, ställde bussen utanför och rusade in.
Inget kort i bröstfickan och det var bara att rusa ut igen till bussen.
Full rulle till RC och mina väntande resenärer som stod i vätan av regnet och väntade.

Tog beslutet att köra utan kort.
Kunde inte strandsätta mina resenärer som bestod av flygvärdinnor och affärsmän som hade tider att passa.

Letade förtvivlat i min väska, i kläderna och det vara bara att inse att kortet var borta.
Hade det dagen innan.
Jag var helt förstörd och stressad så jag var yr och förvirrad.
Fruktansvärda böter väntade mig om det ville sig illa.

Jag tog det!

Ringde Trafikledningen och meddelade mitt läge.
De blev sur och anklagande.
Jag fick absolut inte köra men jag stod på mig, att jag vägrar svika mina resenärer.
Blev då beordrad att ringa polisen och förlustanmäla kortet.

Gjorde så och kom till en helt underbar kvinna som förstod mitt beslut.
Hon tog min anmälan och lugnade mig då hon hörde hur stressad och skamsen jag var över mitt slarv.
Även den bästa ...... som hon tröstade mig med. Vi är bara människor
Det var bara att ringa igen om jag skulle hitta kortet.
Goa människan!

Körde mot Enköping och ringde även VL:s Trafikledning och sökte kortet.
Jag åkte ju lokalbuss hem på Söndagen och kan ju ha tappat den på bussen.
Det var för tidigt att kolla om den kommit in. Hittegodslådan var låst till 7 tiden.
Klockan var bara 4.30

Jag var gråtfärdig av stress...
Hjärnan brann på mig och jag visste inte råd...

Började sedan fundera över färdskrivaren. Borde den inte larma rött om inget kort satt i??

Lastade fler resenärer i Enköping och körde vidare. Valde köra över Rotebro och längs E4:an
Funderade över om jag redan satt i kortet och glömt bort det
Nääää.... så brukade jag inte göra
Kortet satt jag i sist jämt.
Hade den vanan sedan flera år tillbaks.

Kom till Arlanda
Lastade ur och körde till uppställningen
Kollade färdskrivaren.... Där satt kortet!
Hade gjort det hela tiden!!!!!

Jag hade alltså laddat i den utan att ha något som helst minne av det.
Jag blev alldeles kall....
Minns inte att jag laddat i kortet....
Kändes hemskt!
Något så viktigt och mitt minne svek.

Samtidigt var jag lättad då jag inte kört olagligt utan allt var ok.

Lastade nya resenärer och ringde sedan Trafikledningen och berättade.
De blev lättade och glada över att jag inte kört utan kort.
Fick också eloge över min ärlighet att berätta som det var, att jag inte mindes kortinsättningen.

Ringde polisen och tog tillbaka förlustanmälan och till dem sade jag bara att kortet låg i bussen.
Orkade bara inte berätta exakt vad som hänt.
Ingen skada var ju skedd.

Kände mig rädd, arg och bedrövad över hur förvirrat allt blivit.

I vilket läge hade jag petat i kortet?!!

Kollade med chefen sedan på rasten och jag hade tom satt i kortet ordentligt och knappat in all data...
Utan att minnas det!

Dags för semester.
Det är för mycket för min hjärna nu
Alldeles för mycket