En liten sammanfattning av de snart 2 veckor jag ätit LCHF.

Det är ju första gången i mitt liv som jag vågar mig på att prova denna form av kosthållning.
Jag är ju uppfostrad att fett är sådant som man undviker. Likaså salt.
Nu är det tvärt om.
Mycket fett och viktigt med saltet.
Inget överdrivet självklart men saltet måste till.

Jag har börjat i liten skala att laga mat som är anpassad. Igår tex blev det Thaifiskgryta.
Jättegott med kokt broccoli till.
Dagen innan en kycklinggryta som smakade toppen, med kokt blomkål till.

Annars äter jag omelett, äggröra, tonfisk i olja, ostar i olika former, skinkpålägg, stekt bacon, salami, avocado. Stekta färska grönsaker som vitkål, broccoli, zuccini och annat som växer ovan jord.
Igår åt jag korv med lite högre kolhydratmängd.
Det tillåtna är max 5g på 100g.
Korven innehöll 10g med hög kötthalt.

Dottern berättade att proteinet inte får överdrivas då den omvandlas till kolhydrater i kroppen.
Så kanske har jag ätit lite för många ägg per dag. Med frukostäggröran medräknad kan det ha blivit 5 ägg om dagen.

Har haft stundtals ont i magen men jag misstänker att min mage inte gillar kål.
Får minska ner på det.
Älskar stekt vitkål och kokt blomkål.
Ska testa rödkål om den är snällare mot magen.

Kokosolja på sked äter jag, ca 3-4 matskedar nu när min mage vägrar samarbeta vissa dagar.
Blir förstoppad och det är jättejobbigt.
Senast igår var jag det och mådde illa rejält, när systemet var igenkorkat.

Hade ingen hjälp hemma som sist, då jag fick lov att ta till Microlax.
Nu tog det timmar av hemsk plåga innan proppen lossnade.
Många besök på toan innan jag med stor smärta fick loss allt och kunde tömma.
Mitt i denna plåga jobbade jag för fullt och pausade för besök på toan och många försök.

Känner mig öm och sargad i ändan idag.
Äter nu ännu mera kokosolja. Dricker mera vatten. Min dotter tror att jag dricker för lite.
Kissar mycket oftare nu än tidigare så jag borde få i mig lagom mängd vätska.

Jag är ju kaffekatt så det kanske torkar ut en del av vattnet.
Blir många koppar på en dag.


Om någon som haft liknande problem läser min blogg så tar jag tacksamt emot mera tips om smörjning av tarmsystemet.
Hur löste ni det?

Annars går det väldigt bra.
Jag har inget sug efter nåt att tugga på som tidigare.
När jag blir hungrig äter jag tills det känns bra. Sedan dröjer det länge innan nästa intag av föda.

Tänker inte på mat som annars när jag kört nån form av lågkaloridiet.
Rena svälten för kroppen har jag förstått nu när jag kör med denna livvstil.

Har tappat 2 kg och känner mig bättre i kroppen. Svullnaden har försvunnit.
Stundtals matt lite darrig.
Känns lite som att min kropp slåss emot att släppa ifrån sig fettet i depåerna.
Den övergången kommer nog att ta tid för mig.
Kroppen måste förstå vad den skall göra.
Den får inte nog med kolhydrater med kosten och måste snart tugga av reserverna.

Min dotter hjälper mig med råd och jag har Diet Doctorn som stöd med recept och tips.
Jättebra med information varje dag.

Så är läget nu och jag fortsätter med gott mod då jag tror på detta.

Känns rätt för mig.

Fick en våldsam väckning av grannen som kom hem från krogen troligtvis.
Han dånade på musik så det skallrade i väggarna.
Jag blev så rädd att pulsen rusade upp skyhögt då jag först inte förstod vad det var som hände.

Klockan var nån gång innan 4. Orkade inte titta. Försökte somna om och det gick ju inte.
Vovve var också orolig. Han måste ha blivit lika rädd som jag. Husse snarkade på som vanligt så han märkte inte.

Vovve kom hit igår och det blev ett kärt återseende. När husse tagit av selen rusade han rakt in till mig för att hälsa och pussas.
Så mysigt.
Vi hittar varann mer och mer.
Han känner igen sig hos oss och är trygg i det.
Känns så bra att få ha honom hos oss oftare.
Blir så mycket lättare för vovve också att anpassa sig till det nya.
Han är så fin killen.

Jag hade en tuff kväll igår med sådan magvärk och trötthet som slagit ner mig totalt.

Känner nu på morgonen att om jag tvingats köra buss idag, med den 12 timmars tjänst som stod på mig, så hade det inte gått.
Jag hade varit trafikfarlig.
Är så tacksam att den gick att byta bort så jag inte återigen måst sjukskriva mig.

Jag jobbar full tid måndag som jag egentligen skulle varit ledig.
Då blir det en dag komptid bara.
Jobb har jag i mängd på Supporten, så risken finns inte att jag slöar till direkt.
Kan säkert jobba några timmar sedan på torsdag då svärfar begravs.
Dagen är ju lång.

Kanske får jag träffa min kärestas övriga släkt den dagen.
Blir intressant.
Jag är ju inte välkommen in i den kretsen.
Må så vara, vilket inte bekommer mig, men jag vill ta ett sista farväl av min sambos far.

Det är några dagar dit nu och denna Lördag tänkte jag faktiskt vara hemifrån.
Kärestan och vovve får skjutsa mig till husvagnen i Etuna.
Kommer att fortsätta med inredningen av den, inför säsongsboendet.
Sova natten och med mig finns också mitt lilla busiga barnbarn.
Han ser så fram emot att sova i mormors husvagn, som han växt upp med.

Jag brukar ju stå hos dem varje vår och på hösten innan vagnen ställs in för vintern.

Kanske får jag även dit min lilla tösabit också, med mor och Bassetbusen Ludde.
Det visar sig om de orkar ut och åka något.
Tiden efter domen i Tingsrätten har fått dem att hamna i ett vakum en stund.
Ett tomrum fyllt av lättnad och utmattning, efter en lång tid av enorm press.

Nu bara andas de och känner hur livet återvänder steg för steg, i frid och trygghet.
Helt överväldigande.
Vandringem framåt får sakta skrida in med återhämtning, läkning och processning av allt det inträffade, som sedan långsamt men säkert kan läggas bakom.
Sådant får ta tid.
Måste få ta tid, annars blir inte läkningen komplett.

Min helg skall jag se till att jag får den vila som behövs.
Själen har hamnat på efterkälken igen efter allt som hela tiden bygger på.
Ingen ro och frid i någonting.
Varje dag någonting som jag måste trycka på i för att få till en struktur och trygghet.
Det tar sådan kraft.

Framtiden i arbetslivet känns som ett oroligt gungfly.
Vilket i min värld väcker instinkten och känslan skrivet i versaler.
LÄMNA och börja på nytt i annat.

Vi får se efter sommaren hur läget ser ut.

Jag fyller 60 nästa år och det vore så skönt att få landa i någonting tryggt.
Att inte behöva stressa livet ur mig för att nå känslan av att ha uträttat något bra, som ger mig hopp och glädje.
Jobba full tid i ett vettigt tempo.
Så vi orkar fritiden också.
Inte bara lägga energin på arbetet.

Förändringar och utveckling är bra.
Men allt måste hänga med.
Från grunden uppbyggt och sedan vidare framåt.
Grunden är viktig. Den måste stå stabilt förankrad för att orka bära allt det nya.
Det vet ju vem som helst.