Jag fick blodad tand igår när vi körde husvagnen till säsongsplatsen, att få upp tältet samt att ta dit så mycket av sakerna som hör till i bilen.

Sedan började cirkusen som den brukar.
Inget får vi göra ifred utan det skall hjälpas åt alla håll och kanter.
Kärestan går snart i bitar när alla ringer och tjatar på honom.

Detta resulterade i att jag mådde pyton av att jag behövde hans hjälp för att komma ut till campingen och att resa tältet.
Jag brukar ju klara mig själv.
Vi åkte och köpte en längre elkabel och lämnade igen madrassen som var för smal.
De hade inte bredare hemma.

Sedan full fart till Malingsbo med mig vid ratten. Upprörd och ledsen av allt stress med respektlösa människor som bara kräver saker.
Lider med kärestan.

Stressade upp tältet så han snabbt kom iväg hemåt och inte behövde passa upp på mig iallafall.
Hann ta en kopp kaffe bara och sedan var jag själv med resten.
Kärestan lyckades spänna tältduken så bra med sina starka nypor att jag kunde slå ner pinne efter pinne och sedan bara räta till dem som inte blev bra.
Höll på i solsken och värme så jag var alldeles yr stundtals.

Såg ut som ett tattarläger när alla grejer låg utanför och väntade på att bli inplockade när golvet väl var lagt.

När tältet var fastsatt och skyddet in under vagnen var på plats, var det dags för presenning. Krattade först bort gamla löv och torrt gräs.
Den var stor, presenningen. Fick vika den dubbel.

Jättevarmt att jobba inne i tältet.
Kunde inte öppna upp mycket då det blåste och yrde in en massa torra löv.
På med förtältsmattan uppepå presenningen.

Slätade till allt och lade sedan på vanliga mattor på allting.

Försökte äta lite men jag mådde illa.
Det var varmt och jag drack mycket vatten.
Tog extra salt som tillskott.

Monterade ihop vårt fina glasbord som jag tycker så mycket om.
Det är ett jobb som tar lite tid.
Tog in högen med grejer som låg vid husvagnens drag och bagage.

Golvet är väldigt ojämt i tältet så jag har jobb i maj när jag kommer hit.
Ska fixa sand och jämna ut med.
Orkade inte idag helt enkelt.

Krattade högar med löv utanför vagnen.
Så jag slipper få in dem.
Möblerade med det lilla som var med.

Satte upp alla gardinerna och knöt dem fint.
Ville putsa rutorna men hade ingen fönsterputs med.

Var alldeles darrig i kroppen av allt jobb och ingen mat, då klockan var vid 15.30 tiden.
Fick i mig en burk tonfisk i olja.
Fixade kaffe och tog en kort paus.

Sedan kom turen till vagnen.
Fram med tv och de goa måsar jag samlat på mig.
Nya tabletter på bordet i tältet från Gekås.

Eliminerade en invation av myror i tältet.
Strödde peppar och sprayade rengöringsmedel.
Det var vad jag hade med mig.

Fixade bädden.
Låg en stund och tog igen mig och sedan var det duschdax.
Gick till servicehuset och tog en jätteskön dusch.
Tillbaka till vagnen och fixade kvällskaffe.
Då var klockan 19.

Det är en del kvar att göra men det får bli imorgon.
Jag har jobbat på bra och det känns i kroppen. Är jättetrött.
Åt lite ost till kaffet.
Fick inte i mig mer så denna dag fick inte kroppen nog med näring.
Kan inte hjälpas.

Känner att det stramar i huden lite så jag har fått sol under dagen.

Ringde kärestan som var jättetrött och huvudvärk.
Vi pratade lite om hur livet ser ut för oss.
Den där egna tiden finns inte i vår värld.
Den lägger andra beslag på.

En förändring måste till.
Annars ligger min sambo på sjukhus snart med hjärtinfarkt.
Är det inte jobbet som pressar så gör nån släkting det istället.

Snart ska jag sova och det blir skönt.
Här är tyst och fridfullt.
Precis det jag behöver.
Denna natt som jag nu sover här kostar extra då vi kom hit innan den 27:e.
Det är det värt.
Får så mycket färdigt denna helg.

Som så många gånger tidigare så ligger jag och bloggar ur mig tankar på natten.
Lade mig vid 22 tiden igår och vaknade till när kärestan kom och lade sig.

Vi bär båda en sådan oro med vår arbetssituation.
Bägge står vi i slutfasen av något vi trodde och hoppades så på.
Att återigen behöva ge upp en dröm för att kliva in i en ny fas i arbetslivet.

Vad vi önskar att vi kunde landa i något tryggt och stabilt.
Få ett eget liv och inte ägna energin till att bara lösa problem och strida för vår egen övertygelse.

Vi får ju inte chansen att landa i vårt liv när det är sådan turbolens runt omkring.

När vi är lediga så har tröttheten övertaget.
Återhämtningen får aldrig en chans.

Så vi längtar efter semester.
Min käresta skulle behöva komma bort från allt och bara vara. Vila sin själ och hitta en balans inom sig.

Jag likaså.
Både själv och tillsammans.
Jag tar min vecka i början av Maj.
Då flyr jag till Malingsbo och bara andas och lever som jag själv vill och kan.

Fredagen började lugnt och stilla med nån timmes meditation i soffan med dagens första kopp kaffe.

Kärestan sov ännu några timmar efter den tunga gårdagen.
Jag uppe tidigt i vanlig ordning.
Kände mig trött och sliten, samtidigt som hjärnan spann på för fullt för att planera den kommande veckan.

Kände att det skulle bli tufft att hinna med allt och dessutom skulle jag lösa allt ensam.
Supportjobb 4 heldagar i rad då cheferna hade semester.
Sedan på Fredag skulle vagnen dras till säsongscampingen och kärestan har jobbhelg framför sig.

Så jag mejlade campingen om vi kunde komma med vagnen denna helg redan.
Helt ok, men det kostade självklart extra om vi övernattade.
Fullt förståerligt.
Avsikten var ju bara att få dit vagnen tillsammans så jag slapp slita med det ensam nästa helg.

Kärestan blev kvar hemma och ordnade med sin nya telefon.
Gamla skulle tömmas och överföras data till nya.

Jag åkte iväg till Etuna själv.
Hämtade vagnen och våran grill som stått i husets källare.
Plocka samman allt i vagnen, lyfte in och förankrade grillen inne.
Körde sedan förbi hemma i Västerås och hämtade kärestan.

Jag körde till Malingsbo.
Gick snabbt och smidigt.
Kom till en delvis översvämmad camping.
Vårfloden var stor och hade kommit snabbt så flödet hann inte med.
Infarten översvämmad.
Vi åkte in via utfarten. Det gick lika bra.
Låg kvar snö lite varstans.

Vägen in var skadad på sina ställen.
Skönt att vi kunde komma redan nu och slippa kö in nästa helg.
Det var jag tacksam över.

Kärestan backade in vagnen på plats.
Skakade hand med våra grannar som verkade trevliga.
Från Köping.

Våran elkabel räckte inte till stolpen så vi fick fixa kaffe på gasspisen. Det är fördelen med husvagn.
Stängde av kylen och tömde den i medhavd kylväska.
Tur den var med.

Vevade ner och balanserade upp vagnen.
Fikade och åt lite.
Köpte en ny bäddmadrass i veckan och den visade sig vara för smal.
Jag mindes fel mått.
Kändes lite som att det inte riktigt gick vår väg just då så vi valde att åka hem.
Utan ström var ju det mesta obrukbart.

Fixade till i vagnen först och åkte sedan hemåt.
Kändes bra att ha den på plats.
Vår plats är torr och fin.
Stor plats som jag kommer att inreda vartefter.
Upp med tältet.
Ordna med golvet som blir med presenning under förtältsmatta och andra mattor på det.
Får fixa med grus och sand att det blir jämt och fint.
Det ordnar jag efter tältet kommit upp.

Åkte hem under tok och skratt i bilen.
Båda jättetrötta efter anspänningen dagen innan och nu vagnens förflyttning.
Skönt att få det fixat tillsammans.
Jag körde så kärestan fick den vila han behöver.

Kom hem och duschade, fikade och intog soffläge

Jag är så tacksam att vagnen fick stå hos min dotter med familj dessa två veckor efter bytet av värmepumpen.

Fick ju en helg med barnbarnen tack vare det också.

Får se hur vi gör nu om vi åker dit i helgen och reser tältet. Eller om jag gör det ensam nästa helg.
Det funkar det också, tar bara längre tid.

Tog bilden av de vackra krokusarna hos min dotter, vid väggen till lillstugan.
Riktig vårskönhet

I Tosdags var det dags att låta kärestans far gå vidare till den sista vilan.

Vi samlades för en enkel cermoni i St Johanneskapellet i Köping.
Vi möttes upp tillsammans, kärestans båda söner och x hustru.
En egen liten grupp som satt längst bak.

Då det var dags att ta farväl framme vid kistan så lade jag en egen ros från vovve också
Han och Ukki hade tydligen en egen värld de besökte då de möttes.

Vi valde efter cermonin av styra hemåt.

Kärestan krängde av sig den vita slipsen omedelbart efter vi satte oss i bilen.
En jobbig stund för honom som då var över.

Senare mot kvällningen valde vi att åka ut och äta något.
Ingen var sugen på matlagning hemma.

Det blev för min del en kycklingsallad på Max som vi tog med och åt vid bryggorna på Öster Mälarstrand.
Mycket folk ute i vårvärmen.

Vi hade massor att prata om efter dagens avsked av anhörig.
Tankar från det förflutna och minnen som min kära bearbetade.

Åkte vidare ut till Björnöhalsen för att se solnedgången i sin prakt.

Ett vackert slut på en jobbig dag.
Ett liv har gått vidare.
Bort från smärta och sjukdom.

Min chef P skickade sms att jag skulle ta ledigt fredagen också för att vara i ro tillsammans med min älskade.
Var så tacksam över denna omtanke.
Skulle haft Supporttjänst som hon jobbat undan åt mig.

Tack snälla!
Det var så välkommet.