Tänk vad det är mycket man tar förgivet i livet. Det är inte förrän kroppen eller knoppen säger stopp eller kraftigt drar i handbromsen som man förstår hur mycket det är i vardagen som behöver göras.

Som nu denna Fredagsmorgon.
Jag bäddade rent i min säng och det brukar ju inte vara nån större grej.
Gjort i ett nafs.
Inte nu inte. Stor möda att bara ta av påslakanet och gå ut på verandan för att skaka av täcket ordentligt.

Jag jobbade på i omgångar och vilade däremellan. Nu är det klart.
Rent i sängen. Tvättat och hängt på tork.
Duschat och ätit frukost
Tog typ 3 timmar att fixa allt detta som i vanliga fall tagit kanske 30 minuter max.
Ja tvättmaskin har ju inte hunnit klart på den stunden förstås.

Nu ligger jag i det renbäddade och njuter av fräschören.
Väntar på den andra tvätten där jag kör min sköna fluffiga morgonrock och lite annat.

Känner av smärtan rejält men ändå inte så tröttande illa som tidigare dagar så det är på rätt väg.

Jag har till och med varit nere i källaren ett par vändor för att hämta och lämna saker som behövde komma på plats.

Vad är sen oddsen att både dotter och jag är satta ur spel just nu, samtidigt.
Hennes discbråck jäklas för fullt och hon har fruktansvärt ont.

Försöker få henne till Kiropraktor men hon vågar inte pga sin sjukdom ME.
Hon var till Kiropraktor för många år sedan och det gjorde henne ännu sjukare.

Mig går det säkert att få ordning på igen. Bara jag går på de behandlingar som behövs och sedan underhåller allt hädanefter så det inte kommer åt att låsa sig igen.

Jag blev djupt tacksam och rörd igår då det kom pengar från min lilla gamla Mamma till kommande behandlingar.
Hon vet av egen erfarenhet vad värk i rygg och höfter är och hon vill hjälpa mig med att ta en del av kostnaden för det jag behöver för att bli av med det här som bromsar livet och förstör.

Jag måste ju betala det ur egen ficka helt då sjukvården vände ryggen helt när jag gråtande bad om hjälp.

Så pengarna från Mamma ger mig chansen att få ordning på detta skit, som en skänk från ovan.

Snart är det dags för påfyllning i dieseltanken i källaren, för ännu är inte kylan över.
Hoppas det inte behövs mer än kanske några hundra liter.
Att våren kommer snart med värme och sol så jag kan slappna av den biten.

Brunnslocket är öppet ännu ute på tomten efter översvämningen i källaren och pumpen som jäklades.
Ingen av oss mäktar med att lyfta det tunga åbäket på plats.
Det ligger ett säkert galler över nu så inget trillar ner

Nu vila och läsa bok.
In med lite mera värktabletter.
Känns att jag varit igång..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är det tidig Tisdag morgon och jag vaknade efter en natt med djup, nästan medvetslös sömn. Natten innan var det svårt att komma till ro då jag anlände rätt sent och skulle upp tidigt. Det blev slarv med matintaget också igår och det gjorde nog...

Söndagen bjöd på jättefint somigt väder, men hu så kyligt. Men kylan märkte jag inte av där vid bussratten. Hann äta frukost denna morgon innan det bar iväg till Kristinehamn för lastning av tågresenärer till Karlstad och Oslo. Jag fick med mång...

Kände mig trött och hungrig när jag gick ut till bussen och hämtade laddsladden till min mobil. Passerade receptionen på hotellet och kunde inte motstå att köpa mig en Linssallad med handskalade räkor och kokt ägg som kostade 89:- Har köpt nåt...

Vaknade jättetidigt i husbilen. Det bar minusgrader ute och det kändes inne hos mig där i bilen. Pannan gick igång ofta. Bryggde på gott starkt kaffe och låg sedan kvar i söngvärnen en stund. Hörde hur kollegor hämtade sina bussar. Jag fick ...

Måndagen började jag med att haltande av smärta kliva upp tidigt och få igång kroppen innan det var dags att köra barnbarnet till skolan och direkt därefter åka och besiktiga min lilla bil. Jättetrevlig besiktning. Dekra i Svista hemma i Eskilstun...