Somnade rätt tidigt igår och vaknade sedan mitt i natten av att det dånade i väggarna och mitt sovrum var ordentligt nerkylt.

Det blåste stormvindar ute och låg på mot den vägg där mitt sovrum ligger.
Det var så det knakadeoch riste i de gamla fönsterrutorna. Lät otäckt, som att rutorna skulle gå sönder i de kraftigaste byvindarna.

Gick upp och tog mig en kopp the och läste min bok ett par timmar. Sedan blev det ett slummer bara då ljuden var så höga.

Det måste ha varit ännu värre i dotterns sovrum på övervåningen.
Hon har dessutom en luftburen elledning som går från husväggen till stolpen utanför som kan låta nå så djävulskt märkligt när vinden ligger på från det hållet.

Eldade i köksspisen igår kväll och den väckte jag liv i igen där på natten.
Luften inne blir så rå i sånt väder.
Spöregn och blåst.
Det ösregnade ju hela kvällen. Tyckte jag hörde ett smattrande mot rutorna på natten också.

Igår morse var jag ute och gick i hagen och upp i skogen på andra sidan med båda katterna med mig.
Det blev ett par kilometer i frisk luft och kuperad terräng.
Skönt att vara ute och röra på mig också, inte bara vila inne som det blivit mycket när jag inte orkat och kunnat pga huvudvärken och yrslet.

Så kul när båda katterna hänger med på promenade.

Känner mig bättre för var dag som går och det är ju hoppfullt då jag avser börja jobba nästa vecka.
Det finns ju ingen anledning att gå härhemma och dröna om jag fixar körning.

Som det ser ut nu så har jag en Eckerö på Onsdag och det känns bra.
Hämtar buss i Hallstahammar. Tom till Eskilstuna. Tar ombord gäster här och i Strängnäs. Kanske Enköping, det visar sig. Kör till Grisslehamn.

Gästerna åker med båten och jag blir kvar i förarstugan. Tar med mig sänglinne så jag kan sova och vila.
Kanske att jag tar en promenad först och äter lite innan vilan.
Sedan hemåt igen vid 19.30 tiden.

Det blir ju en körning som borde vara klar vid midnatt.
Jag kommer vara jättetrött men så får det vara.

Bra körning att börja med i trakter jag är van vid. Borde inte vara nåt som stressar upp mig.

Ännu är det ett tag kvar så jag återhämtar krafter några dagar till.
Medicinen tycks göra sitt jobb.

Jag vill helst inte ha några långresor den tid jag har kvar i det här företaget.
Men jag har ju inte mycket att säga till om utan får ta de jobb som finns.

Idag tänkte jag hälsa på en kompis och ta en fika med honom och prata bort en stund.
Tänkte starta min lilla husbil och se om den är pigg nog för det.

Både den och dotterns husvagn ska besiktigas innan April månads utgång tänkte jag.
Om jag orkar och hinner.
Husvagnen måste till verkstad först.

Även fast den är rejält pausad just nu så måste ju ändå saker och ting skötas.

Igår var jag med min dotter till läkare först på förmiddan och sedan Magnetröntgen på eftermiddan/kvällen på Mälarsjukhuset.

Jag gjorde själv den bedömningen att jag nu vågar köra bil själv och det gick bra. Kände av yrsel på kvällen bara efter hemkomst när jag var väldigt väldigt trött.

Dottern kraschade totalt i fruktansvärd migrän efter att vi kommit hem från sjukhuset.
Hon låg i närmare 1 1/2 och fick huvudet och övre delen av kroppen röntgad i en väldigt avancerad apparat.

Det är nu igång det som hon väntat på och kämpat för i över 3 år att få.
Utredning för ME.
Massor med prover har tagits och imorgon torsdag är det dags för ett läkarbesök till som hennes storasyster följer med på.

Sedan är det väntan ett tag innan det fortsätter med vidare utredning.

ME är ju ingen sjukdom som går att bota men den går att bromsa om rätta förutsättningarna i livet går att frambringa.
Dvs trygghet och struktur i allt.
Dagsformen avgör helt hur mycket personen i fråga orkar och mäktar med i livet.

Som det är nu för henne med ständigt nya läkare, bråkande fkassa och osäker framtid så tär det oerhört på ork och tid som egentligen behövs till bara vardagliga sysslor.

Vi får se vad som händer. Om det nu tas tag i ordentligt för att sedan komma fram till en diagnos och därefter den ringa behandling som finns.

Idag har jag besiktigat min bil vilket är ett måste för att kunna få ha den utan att få körförbud.
Vissa saker måste ju bara skötas fast man risig själv.

Glädjande nog gick hon igenom min lilla bmw gumma.
Bara det känns jätteskönt för jag har inte råd att reparera bil i nuläget.
När jag dessutom är sjukskriven och förlorar rejält med pengar varje dag.

Jävla ekorrhjul!!

Men men, jag har ju tagit beslutet att trappa ner ordentligt för att inte bli liggande med stroke eller hjärtinfarkt då blodtrycket nu sagt ifrån.

Om det håller den banan som det nu gör med trycket så kommer jag att jobba kommande vecka.
Gör ett försök iallafall så får jag se om jag klarar det utan att hamna i stressträsket igen.

Sista April är sista arbetsdagen har jag bestämt hos företaget jag kör för nu.

Kommer att skriva på ett timkontrakt med ett annat bolag istället.
Sedan kör jag de timmar jag känner att jag vill och kan för i Juni kommer första utbetalningen på min Allmänna Pension.
En liten Tjänstepension kommer redan 22/5. Pytteliten men ändå något.
Det gäller att inte få något glapp med inkomsterna då räkningarna ändå finns där varje månad oavsett.

Nu ska jag vila resten av dagen så jag orkar med morgondagen.
Ett steg i taget.

Igår Måndag, när barnbarnet hade ledigt från skolan så passade vi på att åka och hämta hem Ludde Basset som varit på semester hos vänner i Åmål.

Vi körde till Karlskoga och mötte upp.
Dottern vid ratten och jag bredvid.
Har inte kört bil på en vecka snart.

Det var skönt att få hem Luddeplutt.
Bra att han kom iväg lite hemifrån då dottern inte riktigt hade orken att aktivera honom när hon blev så sänkt av Covid och sin underliggande sjukdom.

Ludde verkade jättenöjd och hade fått röra på sig mycket då han haft en kompis, en schäfer, så det hade varit långa skogspromenader.

Nu ska jag försöka gå ut med honom på längre promenader ett par gånger om dagen. Vi behöver motionen både han och jag. Annars gör ju dottern det när hon orkar.
Ludde får ju hänga med i skogen när barnbarnet rider.

Välkommen hem Ludde.

Jag köpte för rätt många år sedan en bok som bara stått i hyllan sedan dess.
Har målat lite i den men känt att jag onte haft ro till det då.
Att det var bortkastad tid.

Nu måste jag ju se till att livet lugnar ner sig och kommer ner i ett lägre tempo och hållbarare förhållningssätt i allt.

Tog fram boken härom dagen och färglade lite. Kände att det fick ner mig i ett meditativt tillstånd. Ett lugn som gjorde att tankarna kunde flöda fritt utan att fastna i lägen där jag kände oro och stress.
Det blev som ett fritt flöde.
Lite svårt att förklara i ord men för mig väldigt givande.

Det är så små detaljer som färgläggs och som kräver ett lugn. När jag är inne i det och inget stör så känns det jättebehagligt.
Dessutom blir resultatet fint tycker jag.

Det sista fotot tog jag för att visa hur smått allt är.
Omöjligt att stessa med utan bara ta det lugnt, bit för bit, linje för linje.

Funderar på Diamond painting också.
Synd att det är så dyrt bara

Fick hem Blodtrycksmätaren i Fredags och har mätt två dagar i rad vid ungefär samma tid.

Trycket har gått ner redan och det är nog medicinens förtjänst.

Mätte 145/95 och det går åt rätt håll.

Jag vet att innan jag fick förhöjning av blodtrycket för ca 7 år sedan så hade jag väldigt lågt tryck. Alltid haft, även när jag väntade mina tre barn.

Det låg på 120/65 om jag inte minns helt galet. Visst, då var jag ung och det var ju ett tag sedan.
Jag kan så lite om sånt men visst är det så att man räknar 100+ålder med övertrycket och undertrycket ska ligga under 90 helst.

Att jag köpte mätaren var för att läkaren rådde mig till det. Troligtvis för att hålla koll på att inte trycket blir för lågt.
För jag tror inte att den medicin jag nu fick utskriven skall behövas med tiden när livet lugnar sig något och jag får nog med vila.

Mäter nu varje dag tills det är dags för mätning på Vårdcentralen om ca 4 veckor från det att kag började äta medicinen.

Måste säga att jag känner mig bättre i kroppen redan. Tycker att jag ser bättre. Ögonen är inte konstant trötta som tidigare.
Nu sover jag och äter regelbundet.
Får tillräckligt med återhämtning.

Stressen inombords för ekonomi och gamla mammas jobbiga situation finns ju kvar. Jag måste lära mig hantera den.
Det är ju inte mycket jag kan göra för Mamma annat än hälsa på när jag får möjlighet.
Ordna med läkartider och sånt när det behövs. Brorsan gör ju det mesta och det känner jag stor tacksamhet inför.
Annars har hon ju Hemtjänsten med minst 3-4 besök varje dag.

Jag kan nog kommande vecka börja köra bil igen utan att vara farlig vid ratten. Yrseln återkommer allt mer sällan. Känner av den några gånger per dag men inte som när jag blev hemma konstant.

Feberkänslan borta, stickningarna i fingrarna, trycket över bröstet och det konstiga trycket i huvudet är borta.
Så allt går åt rätt håll.

Trött blir jag väldigt lätt. Likaså andfådd.
Så än är det en bit att vandra innan jag törs sätta mig vid bussratten igen.
På tisdag är det två veckor jag varit hemma från jobbet.
Känns som en hel evighet. Jag som är van vid att vara iväg ständigt och flänga fram längs vägarna.

Kollegor hör av sig och checkar hur jag mår. Min förra chef ringde och vi pratade länge och väl om situationen.
Hon är bedrövad över att jag blivit sjuk av arbetssituationen.
Hon vill även att jag tänker till noga över om jag verkligen måste sluta helt i det föratag jag nu jobbar i.

Jag lovade henne att ta en extra funderare. Den slutade i ett mejl till min nuvarande chef om tankar och eventuella lösningar som gynnar både mig och företaget.
Men det är då strama tyglar som gäller.
Vi får se vad svaret blir.

Pension går jag i hursom.
Sedan blir frågan i vilken omfattning jag fortsätter jobba.

Fick i fredags ett samtal från en kollega i branschen som jag troligtvis kommer att köra för också.
Så jobb finns, det är jag inte ett dugg orolig över
Gäller bara att inte låta stressen bli en partner i mitt liv mera
Hälsan kommer först.

Mina barn och barnbarn har visat sådan tydlig oro nu när jag var på väg in i en total krasch. Dem vet att om jag stupar på näsan så reser jag mig nog inte mera.
Det hamnar i en hjärtsmäll eller en stroke.
Vill inte hamna där och bli ett vårdpaket.

Inte ens behöva använda blodtrycksmätaren mer än nödvändigt nu med nya medicinen.
Den hör inte till mitt normala liv.
Till den hör promenader, sunt leverne och god sömn med välbehövlig återhämtning utan stess och press.
Då är det jag!
Dit är jag på väg med små steg, försiktigt och igenomtänkt.

Till en ny hälsosammare livsstil.

Ja så brukar det ju heta gång på gång under livets väg.
Nu ska kilon bort, midjemåttet ner osv osv....

Ligger här i min säng nu tidig Fredagsmorgon och kollar runt på nätet vad det är jag måste göra för att få ner mitt höga blodtryck.

Ät sunt, motionera, sov tillräckligt så du återhämtar dig ordentligt, stressa inte.

Stress, oregelbundna arbetstider och för lite sömn är mitt livs störta bovar just nu som gjort att blodtrycket skenar.

Visst kan jag röra mig mera och äta annorlunda och det kommer jag att göra när kroppen bestämmer sig för att låta trycket gå ner så jag mår lite bättre.

Redan idag kommer jag att äta bättre. Det är väldigt lätt att under en stressig tillvaro bara stoppa i sig någonting i farten.
Eller efter nattpass peta i sig ett par ostmackor och skölja ner med kaffe eller the.

Den absolut största och viktigaste förändringen gör jag i arbetslivet.
Jag kommer inte att sluta jobba, absolut inte!
MEN, jag ska jobba på ett sunt sätt.

Min nuvarande arbetsplats har jag tagit farväl utav, med sista April som absolut sista arbetsdag.

Där är den viktigaste förändringen!
Jag vet att det inte blir någon förändring om jag bara går ner till att bli timanställd.
Då kommer jag ständigt att jagas ut på körningar och den stessen behöver jag definitivt inte.

Blodtrycket måste ner på en vettig nivå.
Det här problemet har ju kommit nu på senare år och jag kopplar ihop det med jobbet, avsaknad av både tillräcklig sömn men också avsaknad av min träning som haft ägnat mig åt under hela mitt vuxna liv.

För mycket jobb och för lite återhämtning har gjort att jag varken hunnit eller Orkat träna så som min kropp är van.
Det har då ledit till bukfett och extra kilon på hela kroppen.

Så det finns att jobba med och idag är den första dagen i resten av mitt liv.
Nu har jag tiden att ta tag i allt detta som hamnat i viloläge pga jobbet.

Likaså den här oron jag bär över ekonomin, mammas hälsotillstånd och framtiden med den utveckling som råder i världen.
Jag har redan satt igång att klura på lösningar.

Vad kan jag göra åt ekonomin?
Att nästan jobba ihjäl mig räckte ju inte. Det gav inte ett öre mera i plånboken.
Tvärtom, det kostade en massa i pendlingspengar.
All tid utöver heltid lägger företaget i en Kompbank, en tidsbank helt enkelt.
Som sedan används till att ta utav när företaget inte har nog med timmar att lägga som faktiskt arbete varje månad.

Inte för att jag som anställd ska få extra ledigt. Nej, det fanns inte utrymme för.
Jobb finns i massor!

Ska jag jobba extra så Skall detta synas i reda pengar. Inte komptid!

Vad kan jag göra mera....
Vi bor ju ute på landet så bilen behövs ju oftast om det ska handlas eller så.

Jag kommer ju att jobba i stan när jag sedan är arbetsför igen och faktiskt så kan jag cykla eller gå till den arbetsplatsen. Det är 9 km enkel väg dit.
Där kan jag spara lite och samtidigt få motion.

Vi lever väldigt snålt med allting jag, dottern och barnbarnet så det är inte så mycket mera vi kan göra.

Jag kan hyra ut min husbil för en slant men bara till människor jag känner.
Är rädd om det jag äger.
Husbilen är mitt pensionärsnöje har jag tänkt :)

Motion och träning får jag i att vara mycket ute och gå. Hugga ved.
Såga ner sly och jobba i trädgården.
Att få nog med frisk luft och motion på landet är inget problem.
Det är bara att kliva ut genom dörren.

Klippa gräs på sommaren ger massor med träning.

Nu kommer jag ha tid med sådant när jag inte är ute och flänger Norden runt med turistbussar ständigt.

Helomställning i arbetslivet viktigast som första mål. Bara där vinner jag oerhört mycket hälsomässigt.

Jag har ju under senaste tiden känt att något drastiskt måste ske för att jag ska börja tänka i banor som nu.
Att sköta min hälsa bättre!

Detta med blodtrycket har nog hängt med ett tag för det senaste halvåret har jag Aldrig känt mig utvilad.
Känt mig jagad och orolig ständigt.
Även i sömnen.

Maten läste jag om på nätet och det var inga nyheter.
Vi äter väldigt sunt härhemma.
Bönor, linser, mycket grönsaker. Vi har hela tiden råa morötter, vitkål och andra rotfrukter. Hårt bröd med mycket fibrer. Sommartid har vi färska bär och egen frukt.
Minimalt med socker.

Det jag ska testa är Rödbetsjuice.
Ett glas om dagen ska tydligen göra susen med det höga trycket.

Rödbetsjuice drack jag på den tiden då jag tränade hårt inför mina lopp.
När jag låg i träning för marathonlopp och så.

Jag skulle gärna vilja komma igång med sådan träning igen och det kan ju fungera, om jag tar det försiktigt stegvis så kroppen håller.
Jag har många extrakilon som behöver tas bort för att inte skada knän och leder.

Jag kan ju varken sluta röka eller dricka alkohol då dessa olater inte ens finns i mitt liv. Dricker inte ens lättöl.
Jag är Absolutist sen många år tillbaka.

Tankarna är många och drömmarna likaså. Det viktiga är att sätta upp sunda mål så dessa är nåbara.

Hursom så är jag igång med det viktigaste.
Eliminera stressen som kommer förkorta mitt liv !!!!

Nu ska jag gå ner i matkällaren och kolla om där finns Rödbetsjuice :)

Senare när det blivit ljust ska jag ut på en kort promenad. Lyssnar på kroppen noga nu.
Utsätter inte hjärtat för mer än det som garanterat funkar.

Idag kommer min blodtrycksmätare från Apotea som jag beställde på min läkares inrådan.
Så kan jag själv se hur kroppen reagerar på medicinen framför allt.
Det är inte sunt att ha ett tryck på 180/120 med blodtrycksmedicin.

Den ska ner!!!!

Jag ska i form! Var så säker.

Fick idag en medicin utskriven för att få ner blodtrycket.

Läkaren hittar inga fysiska fel utan åberopar stressen på jobbet som orsak.

Få ner trycket och hitta balansen gäller.

Jag har nu samtalat med mina barn och några vänner som värnar om mitt mående och min hälsa.

Dessa samtal samtidigt med mina egna tankar och funderingar om framtiden ledde till att jag gjorde valet att från och med 30/4 inte längre ha någon anställningsform hos Västanhede.

Inte ens som timanställd.

Min framtid får inte innehålla stress då jag känner att det är den största orsaken till att min hälsa har spårat ur. Stress som kommit av sömnbrist, oro och ständigt jagande i tidsnöd. Det håller inte i längden för en människa som behöver struktur och framförallt återhämtning för att reparera kropp och knopp i vilan.

Tog samtalet med min chef igår och det känns både befriande och samtidigt sorgligt att behöva ta ett sådant definitivt beslut.
Men jag har inget val.

Jag är ingen ung jänta som klarar av att leva med ständig oro i en tillvaro som jag känner inte ens är menad för mig.
Den får yngre förmågor ägna sig åt.

Kompetenta bussförare växer ju på träd....
Jag är enkel att ersätta.

Den 30/4 kör jag min sista dag och lämnar sedan in allting.
Uniform, nycklar osv....

Jobb finns när jag behöver ...
Mina snart 40 år i Bussbranschen är nu lagda bakom och jag går in i ett nytt tänk.
Visst kommer jag köra buss :)
Men på ett helt annat vis än jag gjort de senaste åren som beställningschaffis på Heltid.

Nu jobbar jag med att se till att kroppen kommer till ro såpass att mitt blodtryck kommer ner i normala värden.
Väntar på att Vårdcentralen ska göra sitt för att hjälpa mig.

Men jag vet att den enda som verkligen kan hjälpa mig hitta balansen igen är Jag Själv.

Jag stänger dörrar till det som inte tillför något och öppnar nya till en framtid som Pensionär med ett aktivt liv.
Som finns för den som behöver hjälp med några timmars körningar då och då.

Total förändring räddar mitt liv