Senaste inläggen

Av Sirpa Niva - Söndag 21 jan 10:00

Kramas är så viktigt.
Det känner jag verkligen av nu, när jag inte jobbat på en månad.
Ingen kramar på mig!!

(Bilden jag lagt ut har jag lånat av Herregud o co)
Tycker att de lägger ut mängder med finurliga texter som får mig iallafall att tänka till extra

Jag är en människa som älskar kramar.
Kramar gärna och vill bli kramad.

Den som kramade mig senast var min äldsta dotter. Hennes kramar är alltid så varma och hjärtliga.

Min sambo är ingen kramare så vill jag ha kramar så får kramarna komma från andra.
Jag kramar på honom självklart men känner ju att det inte alltid uppskattas.
Alla människor är inte fysiska.

Många av mina kollegor kramas.
Det är jättemysigt.
Ser hur det skapar en skön stämning hos våra resenärer när vi förare kramar varann, vid förarbytena.

Vissa blir irriterade då de är i stress och bara vill att vi ska skynda byta och rulla iväg.
Dem struntar vi i.
Att kramas ger energi och glädje.
Väldigt viktigt för oss som jobbar under stor stress och tidspress hela tiden.

Nu ska jag ge min älskade sambo en stor kram.
Säkert stör jag honom men det får han ta, denna gång

ANNONS
Av Sirpa Niva - Söndag 21 jan 08:31

Imorse när jag vaknade , kändes hjärnan klarare, kroppen mindre tung.
Ett litet hopp tändes direkt i min själ.

Gårdagen var så jobbig med den vidriga kraftlösheten och smärtan, trycket över bröstet. Så denna morgon kunde bara bli bättre, kände jag.

Hörde hur Ville katt redan var i full fart med att jaga möss i hallen :) hans egna leksaksmöss som han kastar omkring med, bär i munnen och morrar åt.
Han kan skicka upp den i luften och hoppa efter själv, en meter rakt upp.
Så smidig och snabb, våran älsklingskisse.

Jag är så glad att han får vara hos oss nu när jag är hemma hela tiden.

Gick upp straxt efter jag vaknat, till Villes stora glädje. Jag var inte yr då jag klev upp :)
Så skönt!

Ville fick sin frukost och jag tog mina tabletter.
På med kaffebryggaren, tände levande ljus i vardagsrummet.
Jag behövde ha lite skön och rofylld stämning ikring mig när kroppen kändes lite bättre.
Allt för återhämtning och energibygge.

Tittade ut i den ännu mörka morgonen.
Kallt! Mätaren i köket visade på - 13

Ville hade lagt sig på fönsterbrädan i vardagsrummet, där det är ett jättevarmt element under.
Han njöt för fullt.
Värme och bra utsikt
Mormor har ju självklart ordnat bra platser åt honom att vara på.
Han ska ha det bästa!

Lät gårdagens känsla fånga in mig en stund.
Bloggade om den, fick ur mig den bedrövliga känsla jag bar inom mig igår.
Den mentala stress mitt mående i kroppen ställer till med.
Så skönt att bara skriva ur mig den oro, orålighet och rädsla som finns inombords.

Min svägerska skrev till mig igår, ett meddelande fyllt av omtanke och förståelse.
Tack M för ditt meddelande!
Jag orkade inte möta upp det igår, då jag befann mig i kris inom mig själv.
Din omtanke värmer ska du veta, även fast jag inte orkade bemöta just då.

Mina medmänniskors förståelse och omtanke är oerhört värdefull.
Det hjälper mig, då jag vacklar inombords.

Mina egna tankar och min ilska över mitt mående, håller sakta men säkert på att förgöra min glädje över livet.
Jag greppar efter halmstrån, söker glädjestunder och försöker tänka framåt, positivt och kreativt, men det är inte så lätt.

Att hasa omkring härhemma och nätt och jämt orka sköta vardagssysslorna, min egen hygien och vila, tar all min kraft och ork.
Det som i vanliga fall bara flyter på som ingenting, tar nu allt jag orkar leverera.

Övrig tid... Dvs ca 18-19 timmar per dygn vilar/sover jag.
Jag orkar inte mera än så!

Helt sjukt!!

Så jag kämpar dagligen med att försöka tänka framåt, inte jaga upp mig över det som nu råder.
Jag hatar känslan av att själv inte kunna påverka.
Jag vilar, vilar, vilar.....
Inte blir jag bättre för det.
Nu är jag i klorna på Försäkringskassan och sjukvården.
Båda ställena har resursbrist.
Oerhört uppmuntrande... Eller inte!!

Jag styr inte själv över mitt, det gör andra.
För min kropp har lagt ner sig, behöver renoveras.

Dessa känslor behövde jag få ur mig i ord och text.
För att komma vidare i bättre tankebanor.

Nu är det en ny dag, nya möjligheter och lite mera krafter i kroppen som jag måste spara på för att få dem att räcka några timmar.

Jag vill äta frukost med min älskade som jag tror har vaknat nu.
Ska höra hur hans rygg mår och se hur han känner sig.
Han bär mycket nu min kära.

Får se om jag vågar mig på en kort, kort promenad idag i kylan.
Bara liten sväng utanför dörren.
Frisk luft är alltid bra.


ANNONS
Av Sirpa Niva - Söndag 21 jan 07:50

Min sambo har det inte alltför lätt just nu, när jag är en orkeslös zombie härhemma.

Jag som i vanliga fall är glad och positiv.
Med framåttänk som spirar av hopp och energi.
Jag som brukar cykla eller gå till och från jobbet 9 km varje arbetsdag.
Fara omkring som ett jehu hemma och fixa med allt. Skratta och busa.

Hasar nu omkring härhemma, med slokade axlar och blek i nyllet.

Soffan och sängen är mina bästa vänner, för där kan jag vila och stänga ner vraket en stund.

Igår kväll hade jag det riktigt kämpigt.
Hjärtat dunkade på i kroppen på mig så det gav andnöd.
Visste inte hur jag skulle vara... Ligga, sitta, gå eller skrika. Kände hur tårarna trängde fram i ögonen då det gjorde ont i bröstkorgen.
Så jäkla obehagligt!!

Börjar liksom hamna i en rädsla över att inte kunna hålla mig upprätt snart.

Tog en kort promenad till soprummet.
Nedför trapporna och ut på gården bara och sedan hem igen.
Sakta gick det, men ändå flåsade jag lungorna ur mig hemma i hallen.

Blir galen av att inte kunna röra på mig mer än korta sträckor och då endast på slätt golv eller mark.
Får inte vara nå motstånd.

Det var soligt igår och jag vevade ner markisen på balkongen.
Solen var så stark in i vardagsrummet.
Orkade veva lite i taget bara, sen vila då armarnas kraft försvann och det smärtade i bröstet.
Vad är det som händer i min kropp?!!

Ska bli så bra att på Tisdag få komma till Hjärtmottagningen.
Jag hoppas det inte blir en stressig händelse.
Känner att jag måste få prata med en läkare som lyssnar verkligen, hur jag känner det i kroppen.
Som tar det på allvar och inte bara sjukskriver, utan tar reda på felet och åtgärdar.

Om detta kommer från klaffglappet så vet jag ju att sjukvården har det tufft.
Då blir det säkert kö, för jag är nog lågprioritet för samhället.
Snart 60 årig kvinna skit väl detsamma om jag försvinner från systemet.

Samtidigt borde jag få vård då jag ändå är en skatteinkomst för staten.
Jag har ju fast anställning och tillför landet någonting.

Såhär vill jag inte gå!!!
Jag har många år kvar att leverera i arbetslivet.
Mina barn och barnbarn behöver mig och jag vill bli en pigg gammal kärring.

Min sambo och jag har bara börjat vårt gemensamma liv och har så mycket vi vill göra, uppleva och bygga upp tillsammans.

Byt klaffen så är jag på banan igen.
Jag kan inte leva fullvärdigt som det är nu.
Dessutom klarar jag inte att komma i form igen, utan en mindre renovering.

Märks det att jag är arg, ledsen, frustrerad och jävligt orolig.
Har ju ingen aning om hur jag blir hanterad på Tisdag.

Det går ju ut sådana varningar från sjukvården att inte söka vård om det inte är absolut nödvändigt.
Alltså är det verkligen kris, resurser finns inte. Finns det ens till mitt läckande hjärta???

Det väcker en stor oro inom mig.
Samtidigt som mitt självförtroende är i botten och jag känner knappt något egenvärde längre.

Att gå hemma och hasa som jag gör, när jag vill vara ute och träna, busa med barnbarnen, jobba för fullt i något jag känner tillför min själ energi och kraft.

Gör jag försök att resa upp ryggen och le, frammana glädje och styrka så är jag helt slut efter en kort stund.

Så min sambo har inte lätt.
Se sin glada, spralliga och energisprudlande kvinna gå ner sig helt både fysiskt och psykiskt pga att kroppen inte orkar, då inte pumpen fungerar som den ska.

Snälla sjukvård som har kunskapen, verktygen och möjligheten.

Hjälp mig!!!

Av Sirpa Niva - Lördag 20 jan 15:03

Köpte en efterlängtad spray, som kostade en hel del, men är av stort värde för mig.

Jag färgar mitt hår och har gjort det i så många år.
Från början för att jag ville ha en jämnare färg i håret.
Sedan med åren blev det färgning av utväxten, då jag inte vill ha grått hår.
Inte än på några år iallafall

När håret blir jämngrått så låter jag det växa fram. Grått är jättesnyggt på många.

Nu köpte jag en spray som jag kan lägga på där det behövs.
Behöver annars färga en gång i månaden.
Mitt hår växer så oerhört snabbt.
Samtidigt blir det slitet av att färgas så ofta.

Så denna spray var välkommen

Av Sirpa Niva - Lördag 20 jan 13:55

För att få orken att räcka till idag och samtidigt få någonting uträttat, så gör jag som känslan i stunden är.

Plockar med det jag handlat.
Sorterar in i förvaring. Delar förpackningar mellan hemmet och sommarens husvagnsboende i Malingsbo.

Har bla köpt årsförbrukning av tandborstar och tandkrämer.
Så skönt med vetskapen att det finns när det behövs.
Lägga reserver i husvagnen om någon av ungarna sover över.

Sedan köper jag på mig microfiberdukar till städning och disktrasa.
Tvättar dem om och om igen, så de räcker länge.

Hittade äntligen en riktig flaskborste som jag sökt länge.
För disk av thermosar och vattenflaskor.

När jag kände att krafterna tröt i plockandet och irritationen infann sig istället, fick det bli ryggläge i soffan och vatten eller kaffe.
Somnade till en kort stund vid ett par tillfällen tom..
Vaknade med ett ryck.
Förstod knappt vart jag var nånstans.

Fixade Gulaschsoppa med en klick creme fraiche.
Ostsmörgås med Maasdamerost jag köpte till jättebra pris igår.
Gott och värmande. Enkelt att tillaga för oss två vrak härhemma.
Älsklingen med ryggen paj och jag med mina begränsade krafter.
Toppenmat!

Ligger nu i soffan och orkar inget mera på ett tag.
Mätt i magen, kaffe i koppen.
Det är en del att göra härhemma men jag orkar inte just nu.
Väljer vilan före nåt annat.

Av Sirpa Niva - Lördag 20 jan 11:32

Vaknade denna Lördagsmorgon med tung kropp och hjärnan som lite uppluckrad.
Låg kvar en stund och funderade över dagen som låg framför mig.

Älsklingen sov ännu tungt bredvid mig.
Han behövde det då ryggen plågat honom under tidigare två nätter.
Den är lite bättre nu så han åtminstone får vila under natten.

Smög upp för att inte störa honom.
Ville kom farande direkt och hojtade att han var frukosthungrig.
Stängde sovrumsdörren efter oss och gick ut i köket.
Ville fick sin frukost, gos och kel självklart.
Laddade kaffebryggaren och njöt av att vårt kaffeförråd är välfyllt igen och till ett mycket bra pris.
Favoriten Zoega det mesta.

Bloggade om de två senaste dagarna.
Njöt av kaffet och doften av nybryggt.
Tände levande ljus och bara lät kroppen vila i soffan.
Lugn och ro där i tidiga morgonen.

Kände mig lite frusen så jag provade mitt nya mysplagg.
Ett plagg som jag inte kunde motstå.
Mjuk, stor och behaglig mot huden.
Lång som en klänning.
Valde extra stor, just för att kunna kura i när jag känner mig kulen och trött.
Ficka framme på magen

Brukar inte använda nyköpta kläder utan att tvätta, men kunde inte motstå nu.

Jätteskön!!
Precis sån jag ville ha.

Av Sirpa Niva - Lördag 20 jan 09:11

Fredag morgon hade vi väckning på vid 7.
Ville komma iväg i bra tid från stugan, handla det sista och sedan fara hemåt.

Jag gick upp, laddade bryggaren och tog en dusch.
Skönt efter gårdagen och natten.
Åt lite frukost.
Städade ur stugan och dottern packade bilen med våra kassar. Stuvade noga då det skulle in mera.
Jag var yr redan på morgonen och det fick jag dras med.

Checkade ut och åkte till Gekås.
Fick parkering närmare denna gång.
Klockan var så lite.
Gick in och dottern lämnade åter plagg som inte passat i storlek.

Plockade lite till.
Fikade, åt lunch senare.
Jag köpte lite till min andra dotter och lillan.
Vågar inte spendera heller då jag inte har en aning om när Fkassan betalar ut.
Har hört att det kan ta upp till ett halvår innan pengar kommer.
Otryggt och läskigt!!

Packade in det sista i bilen och åkte hemåt.
Dottern sträckkörde hela vägen till Västerås.
Vi hade kaffe och lite tilltugg med.
5 timmar senare var vi Västerås.
Hissen upp med mitt och toabesök.
Dottern åkte hem till sitt med allt hon köpt.

Jag orkade plocka lite med mina inköp och visa sambon.
Hans rygg var lite bättre.
Han kunde röra sig under stor smärta till kök och badrum.

Jag landade i soffan och vilade, plockade lite till och fikade, åt macka och kom isäng vid 22 tiden.
Då fanns inte mycket ork kvar i min kropp.

Ändå är jag jätteglad och nöjd, att jag följde med på denna årliga resa.
Visst har det varit jättekämpigt när jag inte orkat många knop.
Det har ju också tagit bort glädjen ifrån mig att handla.

Har köpt nyttosaker som alltid från Gekås.
Vardagliga förbrukningsartiklar som jag gärna köper från Gekås.
Bra grejer till bra pris.
Lite kläder hittade jag också.
Plagg för 50:- och som max 129:-

Kaffe, tandkräm, tandborstar, påsar....osv.
Det vanliga som har åtgång.

Min ork begränsade ju allt förstås.
Jag fick inga intryck av nånting för storshopping.
Att vara med dottern var nummer 1.
Stugan mysig och bilfärden trevlig med goda samtal som alltid.

Glad att jag valde åka

Av Sirpa Niva - Lördag 20 jan 08:18

Torsdag morgon ringde min mobilväckning 4.30
Jag var klarvaken direkt i hjärnan, men inte i kroppen.
Upp och ut i köket direkt för att ladda kaffebryggaren.
Plockade ihop min bädd och klädde mig, flåsande som ett ånglok.

Lillkillens farfar kom för att ta hand om honom när dottern och jag åkt.
Vi hade stuga bokad i Ullared och skulle åka dit.
Planen var att jag bara hängde på i den takt jag klarade.

Åkte iväg 5.15 på morgonen.
Lugnt på vägarna ett tag iallafall.
Dottern rattade sin bil så tryggt och fint.
Jag brukar köra, oftast hela vägen dit men inte denna gång.

Vi hade frukost med i bilen och stannade bara vid Brahehus för toabesök, diesel och spolarvätska.
For sedan vidare.

Kändes galet fel att dottern skötte allt denna gång.
Fattades bara att hon skulle burit omkring på mig också.

Vi kom fram till Ullared vid 10 tiden.
Hämtade stugnyckel och parkerade.
Vackert väder den sista biten ner.

Det var tur att det inte var mycket folk.
Vi väljer ju att åka i Januari såhär, just för den skull.
Folk är fattiga efter Julen och alla kostnader det innebär.

Hade det varit mera kunder så skulle jag inte klarat detta alls.
Nu satte jag mig och vilade när kroppen inte orkade.
Gick sakta, hängande på kundvagnen.
Jag hade ju egentligen ingen plan med själva shoppandet utan trivdes att vara med dottern och slippa vara hemma hela tiden.

Plockade en del som jag såg, som vi behöver hemma.

Vi pausade och fikade.
Åt i salladsbaren då dottern äter Lchf och det var riktigt gott, fräscht.

Jag äter ju alldeles för mycket nu i förhållande till hur lite jag rör mig.
Känner väl ingen större oro över det då jag avser att bli pigg igen och kunna träna snart igen.
Denna sega, bleka zombie är inte jag!!

Efter några timmar var jag yr och mör.
Satt mest och såg på andra som for omkring. Huvudvärk trots tablettintag.

Hade hittat nyttogrejer hem själv och var nöjd med det jag ändå lyckats åstadkomma.
Dottern plockade med allt hon planerat och jag längtade till sängen i stugan.

Inga köer och vi hjälptes åt att packa varorna.
Dottern körde fram bilen och lastade in.
Jag bara hängde med som ett bihang.
Åkte till stugan och hon bar in allt vi handlat in för genomgång.
Det brukar höra till vår njutning av shoppingen.
Prova kläderna och ta en extra funderare på om allt behövs som man handlat.
Eller rent av köpas mer om det är bra grejer.

Jag hade inte så mycket så jag satt med en kopp gott, starkt, varmt kaffe i soffan.
Med min mysklänning på och njöt av dotterns glädje över allt hon hittat.
Hon provade kläderna och jag var smakråd.

Mitt huvud hotade att sprängas och hjärtat dunkade på så kroppen var en enda oro.
Yr så jag vinglade omkring.
Fumlade och tappade grejer ur händerna.

Jag ville så mycket men orkade inte!!!!

De stugor vi brukar hyra är jättetrevliga.
Nu var det väldigt varmt i den stugan och båda tog vi bara påslakan på till natten.
Rent och fint.

Vi hade nu bara oturen att få grannar som väsnades. Lät som de festade loss inne hos sig. Lyhörda stugor.
Studsade pingisbollar på golvet och skränade. Stampade och tjoade.
Vi tror att de körde ett spel med bollar o muggar.
Ölpingis tror jag det heter.
Som tur tystnade de 23.00 Tror att någon kom dit och sa till dem.

Min älskling hemma hade åkt på ryggskott och var helt trasig.
Tog sig nätt och jämt till toaletten stackarn.
Typiskt när jag var borta hemifrån.
Han hade fått lov att sjukskriva sig.

Det är bara skräp med gubben och mig just nu!!
Led med honom då jag vet hur ont det gör.
Ville katt försökte vårda och trösta honom.

Både dottern och jag sov oroligt den natten.
Min puls gav mig inte ro att slappna av mer än några timmar.

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17
18
19
20 21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ minatankebanor med Blogkeen
Följ minatankebanor med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se