Senaste inläggen

Av Sirpa Niva - Torsdag 23 mars 06:17

Lyckligt lottade var vi jag och kärestan, då vi hade ledigt samma onsdag.
Båda borde vi ha vilat men valde aktivitet istället.

Jag vaknade tidigt, vid 5 tiden redan.
Njöt av morgonkaffet och bloggade lite.
Tänkte igenom vad jag har denna vecka att göra.

På Lördag är det ju Tunnel Run Citybanan i Stockholm och startkitet behöver hämtas innan, i god tid.

Efter kaffe och annat plock så for jag till Maxi för att handla lite sånt som behövs hem.
Lugnt och skönt på morgonen i butiken.

Min älskling sov fortfarande hemma, då han kom hem från jobbet på kvällen och var vaken längre än jag.
Jag njuter ju av mina mornar.

For så vidare till Vårdcentralen i Surahmmar för mätning av mitt blodtryck.
Fick komma in direkt till Yvve, disktriktsköterskan. Yvve är toppen!
Trycket perfekt :) 130/85
Blev jätteglad och lättad. Då hjälper medicinen jag tar varje morgon.

Glad i själen åkte jag hemåt och ringde min älskling som blev lika glad han, över beskedet.

Åt frukost och sedan satt vi och resonerade igenom dagarna som gått.
Vi har ju knappt hunnit ses något då vi jobbar olika skift.
Tog sedan beslutet att vi åker till gymet tillsammans och provar.
Så vid 11 tiden var vi där.
Älsklingen körde ett lättare styrkepass och jag provade olika maskiner. Det finns allt där :)
Cykel, crosstrainer och sedan såg jag bara på när hjärtat jobbade med sitt.

En timme senare for vi hem för dusch och lunch.
Efter kaffet satte vi oss i bilen och åkte till Odenplan i Stockholm.
Jag hämtade mitt startkit för loppet på Lördag.
Utlämningen hade öppnat samma dag vid 11 tiden.

Det var kö men den var inte lång.
Stod kanske 15 minuter innan det var min tur.
Jag är ju anmäld till Charitygruppen och vi har annan färg på pannband och väst.
Orange, istället för blått som de andra.

Hopp i bilen som kärestan väntat i, alldeles utanför längs gatan.

Sedan for vi till Rotebro och tog en fika på ett ställe.
Så härligt att göra saker tillsammans med min älskling :)
Jag tog över ratten så han fick ta det lugnt bredvid mig.
Vi delar ju på körningen när vi är ute.
Jag vill inte bli ikringskjutsad utan jag vill köra också.
Han njöt i fulla drag, bara att att få koppla av.
För mig är det viktigt att han mår bra.
Körning är ju mitt liv och ingen belastning för nån av oss.

Åkte till Hälla och jag handlade skor.
Mina löparskor börjar ta slut.
Det blev ett par Asics

Riktigt sköna med lite mera sula än mina lätta Saucony som jag trivts i innan.
Mina fötter kräver lite mera gel under nu så då fick det bli så.
Älsklingen köpte långärmade tröjor som han är så snygg i :)

Bytte ut kolsyrepatronen till Sodastreamern på Willys sedan.

Kom hem och kände oss nöjda med dagen.
Mycket uträttat och det tillsammans :)

Älskar att göra saker med min livskamrat, bästa vän och sambo.

Denna dag fick vi en liten chans att koppla bort det som är jobbigt runtikring oss.
Båda har vi äldre, nära och kära som har kämpiga, destruktiva liv
Mycket sjukdom, psykisk ohälsa som drar med sig händelser som suger kraft.
Vi kan inte ta hand om allas liv känner vi, för då förgås vi själva.
Vissa dagar måste kopplas ner och vi behöver bara vara för oss själva.

Vårt gemensamma liv har bara börjat och värdet av att vara tillsammans ger oss energi och harmoni, för att orka det övriga ikring oss.

Kvällen ägnade vi åt att packa upp lite flyttkartonger, äta lite, gos och njutning av varandras närhet.
Somnade ovaggad efter en fylld dag.

ANNONS
Av Sirpa Niva - Onsdag 22 mars 07:56

Detta är inte så enkelt alltid.
Men när man kommer så långt att nutiden och framtiden har största focus så är det rätt väg.

Inget av det som skett går ju att göra om.

ANNONS
Av Sirpa Niva - Måndag 20 mars 19:55

Sov nog ganska oroligt förra natten och då var det också läge för jobbiga, overkliga drömmar som väckte mig till sist.

Drömde att jag kom körande min buss och blev stoppad av polisen.
De hävdade att jag såg full ut och ville att jag skulle blåsa.
Självklart blåste jag... och det gav utslag
0,23 hade jag i mig och jag förstod ingenting.
Jag försökte förklara att jag inte dricker alkohol alls och att detta inte var möjligt.

Du ser ju full ut till och med,du har ju druckit Konjak, svarade polisen och faktiskt att när han sagt det så kände jag mig rejält full, yr och vinglig.
Jätteunderligt!

Jag såg hela livet passera med allt jag skulle förlora.
Körkortet, jobbet och sedan skammen över att ha kört buss full.
Fy så hemskt!!

Dessutom fast jag inte druckit någonting och jag kunde inte förklara varför det gav utslag.

Jag var helt förstörd!
Visste inte vad jag skulle ta mig till.

I min förtvivlan vaknade jag och när jag vände mig i sängen så kände jag hur yr i huvudet jag var.
Kändes som att jag skulle ramla ur sängen.... det drog åt vänster i min kropp.
Jätteobehagligt!
Pulsen rusade och genomsvettig!

Lugnade ner mig efter en stund när jag insåg att det bara var en dröm.

Tänkte sedan på hur yr jag kände mig fast jag låg ner i sängen.
Glad att det var en dröm bara.
Säkert var det yrseln som framkallade drömmen...

Häftig mätare polisen hade som kunde se vad jag druckit.... fast jag inget hade druckit :)

Jösses!
Allt är möjligt i drömmarnas värld

Av Sirpa Niva - Söndag 19 mars 07:19

Igår kunde jag ta första fotot på vårens spirande Tussilago

Av Sirpa Niva - Söndag 19 mars 07:08

Igår hade vi ledigt och bara så himla skönt, hela dagen.

Morgonen var först lite knepig då vi pratade om jobbet, som vi båda känner oss obekväma i.
Ett ständigt gnissel och krångel, stress och oro, ändrade förutsättningar och långa arbetsdagar har fått oss att på allvar prata om att byta jobb, båda två.

Det känns ju inte tryggt att återigen slita av banden och börja på nytt jobb.
Men båda vill vi trivas i det vi uträttar och må bra när vi utför jobbet.
Känna oss tillfreds efteråt.
Så är det inte nu.

Detta pratade vi om vid frukosten och gav sedan full focus på att vara ledig dennna helg och bara rå om oss själva och vila.

Jag packade picknickkorgen.
Bryggde på en kanna kaffe och plockade med allt som behövdes för grillning och dag ute.
Klädde oss varmt och bekvämt.

Åkte bort till en mack.
Inhandlade en säck med ved och for sedan vidare till Köping för att hämta en fyrbent, älskad kille.
Han blev överlycklig när husse kom till honom och ännu lyckligare, när han insåg vart vi skulle åka.

Vi for till Herrfallet.
Dagen var jättefin.
Vindstilla och lagom kyligt.
Bar våra grejer en bit bort, längs stranden, till en grillplats med träbänkar runt.

Genast ville jag få fart på en brasa.
Jag tror att vi alla är lite urtidsdjur :) för jag älskar att fixa till en brasa.
Göda den med ved och pinnar som jag plockar runtikring.

Snart sprakade den muntert mitt på ytan som var avsedd för eld.
Kändes tryggt och bra.

Mina älskade grabbar mådde gott av att få vara tillsammans igen.
De träffas allför sällan och jag vet att båda mår dåligt av det.
Husse och hund behöver varandra.
Det går inte att slita av band som funnits under så många år.

Jag hoppas och ber att detta kommer till en lösning, vartefter tiden lider.
Att träta och hämnas löser ingenting.
Livet är ju till för att må bra och leva i en symbios, inte bråk och tjafs som stjäl energi från det viktiga i livet.
Ingen tjänar på ett sådant beteende..

Vi njöt så av att vara ute i friska luften.
Jag gick själv ner i varv och kunde ta mig tiden att känna hur underbart livet med min älskade sambo är.
Vår gemenskap och trivsel.
Alla våra samtal och framtidsplaner.

Vi busade och lekte med vovve som sprang efter pinnar som vi kastade.
Han var väldigt noga med att vakta mig från att fara illa.
Höll sig i min närhet och ville inte gå långt bort utan att jag var med.
En ny medlem i hans flock.

Han har ju sin älskade husse och matte, samt sina "brorsor" och jag har nu tillkommit som en ny medlem.
Han har fått mera jobb helt enkelt och det sköter han med glans.

Vi grillade finsk grillkorv som smakade suveränt.
Självklart delade vi på alla :)
Två var till alla tre.
Vovve ville ha sina korvar, lätt grillade och helt svala innan han åt dem med god aptit.

På sjön var isen alldeles mörk och porös.
Vårfåglarna kvittrade medan det annars var tyst och stilla.
Riktig balsam för själen med denna rofylldhet från vår stressade vardag.
Inga tider att passa eller trafik som jagade fram.
Bara doften av brasan, vår gemenskap och glädjen i att vara ledig och ute, alla tre.

Timmarna gick medans vi samlade bränsle till elden.
Mycket grenar och kvistar, skräpade överallt, som jag städade undan och eldade upp.

Såg vårens första Tussilagon vid stranden.
Vilken lycka :)
Ljuset och värmen återvänder vartefter och för oss innebär detta att vi snart drar dit husvagnen.
Jag skall bara besiktiga den först.
Men till Påsk vill jag ha den på plats.

Längtar så!

Mot eftermiddagen tittade solen fram och det var så skönt ute.
Vi fick bortåt 4 timmar i friska luften innan vi lät elden brinna mer.
Lade på isflak på den innan vi lämnade platsen, för att vara säker på att den var släckt.

Åkte sedan, trötta och nöjda hemåt.
Vovve var jättenöjd och verkade gilla åkturen hem, då han vilade.
Jag doftade rök från brasan så det blev duschen direkt efter hemkomst.

Det blev en hel del ved kvar och dem lastade jag in i vår fina spis hemma :)
Väldoftande björkved.

Alla tre pustade vi ut hemma innan det var dags för middag.

Av Sirpa Niva - Lördag 18 mars 07:40

Jag är så innerligt trött på allt som händer i vårt land i nutid!

Varje dag präglas av dödsskjutningar, knivdåd, misshandel och polisens hopplösa arbete mot all den kriminalitet som invaderat oss.

Känns som en flodvåg som rasande vällt in i vårt land med allt vad som sker.

Jag är själv från Finland.
Kom hit som liten 5 årig tjej med mina föräldrar och lillasyster.

Med den informationen och tanken som föds ut detta kan jag bara ifrågasätta vad som hänt detta land.

Jag har svårt att tro att allt som nu sker runt ikring oss görs utav oss finnar, svenskar, italienare, ungrare osv....
Eller tänker jag fel??

Hjälp mig tänka rätt isåfall....

Av Sirpa Niva - Fredag 17 mars 19:48

Njuter av friden och av att glida omkring hemma i mina underbara nylonstrumpor.
Smekning för mina ben och min kvinnliga själ :)

Ska snart hämta hem min älskling från jobbet.

Så skönt med två lediga dagar!

Av Sirpa Niva - Torsdag 16 mars 02:45

Stöket och oron på jobbet börjar få mig ur balans.
Jag sover dåligt och grubblar över hur jag skall göra.

Inte blev det bättre av att jag förstår hur litet värde jag har för dem jag jobbar hos.
Bussförare växer ju på träd, det vet vi ju.... Eller?
5000 bussförare fattas i Sverige.

Så dem behöver ju inte arbetsgivarna bry sig om på något vis.
Det är bara att ånga på och pressa skiten ur dem.
Suck!

Ja, det stämmer!
Jag är förbannad och besviken.
Trodde så mycket mera om mina arbetsgivare.
Men det är bara att inse, att det enda de har i huvudet är pengar.
Människan i arbetet har inte någon betydelse.
Prestera och inte kosta någonting, det är enda värdet.

Satt igår på vägen mellan Vås och Arl och funderade över om det inte nu är dags att helt hoppa av denna circus.

Göra någonting meningsfullt i arbetet istället för att fara omkring som ett torrt skinn på vägarna, med livet som insats.
Våra kunder uppskattar mig oerhört, men det räcker inte för mig.
Jag behöver mer än så.

Arbetet inom socialpsykiatrin lockar mer och mer.
Få göra någonting av betydelse för/med människor som behöver mig.

Men det kostar...

Jag behöver bil och med det följer kostnader som, innehav, bensin, parkering.
Pendling mellan Vås och Etuna varje arbetsdag.
Timanställning, sämre inkomst.
Men..... Mitt värde som människa skulle finnas på ett annat sätt.

Min älskade underbara sambo sade senast igår att han är med mig i och stöttar i varje beslut jag tar i detta.
Han ser till att jag får må bra.
För det gör jag inte nu.
Vi är båda så grymt besvikna på det vi nu harvar i och kommer inte att bli kvar.
Allt är bara en tidsfråga.

Han har andra erbjudanden som väntar på honom. Han skulle lätt tjäna bra mycket mera än nu.
Få mera uppskattning för sin lojalitet och sitt arbete.

Vi har just nu focus på att ha en ordentlig semester båda två, för det har vi inte haft på flera år.
Det behövs för att orka vidare.
Nya krafter och färsk energi.
Sedan tar vi besluten.

Det är bara det att vi får ju inte veta när vi får vår semester!!!
Inte ens det fungerar medmänskligt.
Jag förstår inte vad som händer i denna bransch.
Vi får det bara sämre och sämre.
Jagas av tidspress, färdskrivaröverträdelser på papper så fort en minut hit eller dit knappas in fel.
Körtider som kräver gasen i botten för att hinna.
Scheman som är så röriga i tiderna så vi vet varken ut eller in, om det är morgon eller kväll.
Tvära kast hit och dit.
Korta vilotider och jättelånga raster mellan körpassen.
Börja 7.20 på morgonen och sluta 19.45 på kvällen
5 timmar rast på dagen...
Eller så korta raster så vi nätt och jämt hinner få nåt i magen innan det bär iväg igen.

Inget sunt nånstans!

Kvar blir vi inte!
Då måste det verkligen ske en dramatisk förändring i den röra som nu är.

Vi står ut ett tag till.
Det är ju ändå en inkomst men inte mera än så.
Jag vill och behöver få ha ett värde i det jag lägger massor med timmar åt i veckan, för att må bra.
Vi lever här och nu och det vill jag inte kasta bort.
Pärlor för svin...

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2
3
4
5
6
7
8
9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20
21
22 23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ minatankebanor med Blogkeen
Följ minatankebanor med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se