Igår lyckades jag få en tid till en läkare på Torshälla Vårdcentral till min stora glädje.

Det började dra ihop sig till arbetsdag på onsdag och jag kände att jag definitivt inte var arbetsför ännu på långa vägar.

Trött som en gammal orm, yr, huvudvärk och en massa andra knepiga symptom.

Fick komma till en jättebra läkare som tog sig tiden verkligen att prata med mig.
Han ställde massor med frågor och kom så fram till att han måste få fram mera svar via prover som behövde tas.

Han började med att mäta blodtrycket.
Jag kände ingen oro över det då jag äter en mild variant av blodtrycksmedicin.
Men han blev genast vaksam och kollade båda blodtrycket i båda armarna.
Noga och flera gånger.

Sedan tittade han på mig och sade bara:
Nu Sirpa, måste jag skicka dig till Akuten.
Ditt blodtryck ligger alldeles för högt och detta är farligt.
Jag mäktar inte göra mera här och nu utan du behöver undersökas ordentligt.

Jag blev jättepaff!
Detta hade jag inte väntat mig, samtidigt som alla symptom jag hade kunde vara blodtrycket.

Så blev det.
Dottern körde mig till Akuten och där var jag i totalt i över 4 timmar.
Mycket väntan och mitt huvud gjorde så ont. Trött så jag var yr..

EKG togs och nåt blodprov.
Många samtal, lyssna på hjärta och lungor. Mera väntan för att till sist få det trygga beskedet att hjärta och allt var helt som det skulle.
Blodtrycket var alldeles för högt men att Akuten inte gjorde något för sånt.
Det hörde till Vårdcentralen.

Jag vet inte vad som var vitsen med turen till Akuten för sen kunde jag åka hem på kvällen.

Remiss för vidare utredning skulle skickas till min Vårdcentral om varför blodtrycket ligger så högt.

Så nu väntar jag på att få höra nåt från Torshälla om vad nästa steg blir.
Har skickat meddelande via deras vårdchatt om vad som gjorts och frågor om vad som nu hända skall.

Läkaren skulle sjukskriva mig i två veckor iallafall då jag inte får framföra fordon med detta tryck.

Det är väl faran för Stroke som är överhängande men samtidigt kan jag känna att det inte kan vara så stor fara när jag nu går härhemma med det höga trycket och inget görs för att få ner det.

180/120 är väl högt, tror jag...
Med blodtrycksmedicin i kroppen.

Jag vet inte, kan inget om sånt.

Märkligt!

Jag är ju hemma just nu, sjukskriven och helt sänkt i orken.

Jag vet dessutom varifrån detta kommer och har tagit tag i det hela genom att helt enkelt lägga ner planerna på att jobba som Tillsvidareanställd som Beställningsförare.

Jag tar ut pension och går in som timanställd istället.
Det gör att jag själv kan påverka och styra mina arbetstider för det som nu pågått under en längre tid kommer att stoppa ner mig i en alldeles för tidig grav.

Jag är hemma med fruktansvärd trötthet, yrsel, matthet, värk i lederna och till och med feber de första dygnen.
Febern har nu släppt men jag är inte på långa vägar i balans för att framföra en stor turistbuss längs vintervägarna.

Så ser det ut just nu.

Jag är själv delaktig i att jag hamnat här i denna situation då jag älskar mitt arbete och tillåtit arbetsgivaren att kasta med mig fram och tillbaka i dygnets timmar i arbetstid.

Nu är min kropp och knopp på väg att helt gå sönder.
Den har dragit i handbromsen fullständigt och satt mig Ur Funktion helt enkelt.

Jag är morgonmänniska!

Kan få upp hur tidigt som helst på morgonen och prestera, leverera och fungera enda till kvällen om det behövs.

Mina arbetsdagar är ofta mellan 10-15 timmar, helt beroende på vad jag kör.
Det går bra!
Om jag får börja på morgonen och det inte övergår i natt.
Natt för mig är allt över 24.00

MEN om jag börjar jobbar efter klockan 12 på dagen och sedan måste köra så det slutar med att jag landar med körningen på morgontimmarna, som kan bli allt från 2 till 5-6 på morgonen.
Då blir det farligt, för då är Min dygnsrytm helt omkastad.

Jag Är Morgonmänniska.
Jag sover på nätterna.
INTE på morgonen efter ett nattpass!

Om jag får ett sådant pass och lägger mig att sova på morgonen så vaknar jag helt förstörd efter bara 2-3 timmar.
Sen kan jag inte sova mera.

Nästkommande dag som då är Ledig...hmm... Så går jag som i ett töcken. Kroppen fungerar inte, hjärnan än mindre.
Sömnbristen är ett faktum.

Det händer dessutom att jag då fått ett pass som kan börja vid 4 tiden på morgonen, med endast den Lediga dagen emellan (som jag vandrat zomielikt utan sömn)

Javisst! Toppen! Morgonkörning som jag älskar.
MEN sömnen är helt söndertrasad och jag är fullständigt ur balans.
Jag är jättetrött!!

Detta är min vardag i arbetslivet.

Helt fantastiska körningar med underbara gäster till platser överallt i vårt land och utanför landets gränser.

Allt skulle vara guld Om jag bara slapp dessa nattkörningar som förstör kapitalt för mig, under en lång tid framåt.

Det tar minst en vecka för mig att hitta balansen igen

Ingen människa kan leva med bara 2-3 timmars sömn per dygn och leverera fullt ut.

Så för min del är detta slut.

Den 1/6 bestämmer jag helt själv Hur och vilka tider jag fixar jobba för att ha en chans att leva vidare frisk och kry in i ålderdomen.

Lyssnar inte en arbetsgivare så finns det flera.

Jag vill må bra!
Jag behövs för många människor i mitt liv och det tänker jag också se till att jag finns för dem.

Även för min egen skull!

Trött, yr och värk i kroppen är just nu min tillvaro härhemma.
Kändes lite bättre imorse men det räckte med att jag bäddade rent min säng så var det slut på den här dagens krafter.

Läser min bok.
Vaknar efter en stund med boken på bröstkorgen.... Får läsa om några sidor.

Dricker mycket vatten för jag har ont i njurarna också. Förstår inte riktigt vad som härjar runt i min kropp nu
Det är som om den vore lite vilse och ger ifrån sig alla möjliga knepiga symptom.

Plötsligt kan jag ha ett tryck över bröstet som om det satt nåt tungt där och pulsen rusar en stund för att sedan lugna sig.
Får sen som sockerdricka i fingrarna och krafterna bara lämnar mig.

Imorse när jag gick upp var det som att någon högg en kniv i höger lårmuskel.
Hade svårt att gå.
Sedan bara släppte det.

Märkliga grejer...

Har meddelat jobbet att jag blir hemma resten av veckan.
Det här tillståndet funkar ju inte om jag ska ut på vintervägarna med en stor turistbuss.
Vart ska jag få orken till det.

Vila, sova, äta och återhämta krafter gäller

Ute vräker snön ner.
Fotot är från Onsdag morgon

Jag kom ju hem efter en jättetuff jobbhelg i Mora/Sälen helt utmattad.

Det bar sig inte bättre än att kroppen drog i handbromsen och jag är nu hemma sjukskriven.

Grym huvudvärk, ont i nacken, ont i lederna som dessuton är svullna, stundtals jätteyr, feber på nätterna och fullständigt i botten i orken.
Sover jättemycket.
Kan sova på dan och på det sedan hela natten.
Fryser som en tok emellanåt och då hjälper inget. Iskalla händer och fötter.
Sov första natten hemma med nattlinne, morgonrock, tjocka strumpor på fötterna, fliesfilt, täcke och på det en stor yllefilt. På mig och vid sidan av mig två varma katter.

Kände redan i Mora i jobbet att jag måste hitta en lösning.
Jag kommer att krascha om jag ska jobba såna mängder timmar som jag gör ständigt.

Hann inte ens få en veckovila på 45 timmar mellan dessa långa arbetspass och sedan 12-15 timmarsdagar flera i rad. Det går inte!!!
Jag går sönder fullständigt.

Hade ju redan planen klar att jag tar ut pension och jobbar som timmis från Maj 2024.
Men.....om jag fortsätter som nu så håller jag inte så länge
Jag kommer att braka i väggen och som min dotter säger: Mamma, om du kraschar en gång till under arbetsbördan så kommer du inte att orka ta dig upp igen.
Hon har så rätt!

Jag har kämpat och jobbat nu snart i 40 år i bussbranchen och det känns som att jag gjort mitt vad gäller heltid i yrket.

Branschen är jättetuff nu efter pandemin och det är fruktansvärd förarbrist och massor med körningar.
Detta resulterar i att vi som jobbar får lov att jobba alldeles för mycket.
Erfarna Beställningsförare är en bristvara.

Men istället för att vara rädd om oss som finns kvar så får vi dra ett jättetungt lass och jobba oss sjuka

Det är inte sunt nånstans!!

Så jag tog helt sonikt och lade in om pension från Juni nu iår.
Jag vill vara levande och frisk som pensionär.
Inte utsliten och körd i botten.

Jag går i pension som 64 åring och fortsätter jobba som timanställd och väljer själv när, var och hur jag vill jobba.

Nu räcker det!

Jag vill leva tills jag blir gammal.
Se mina barnbarn växa upp och göra annat i livet.

Jag vill se solen gå upp i många många år till.

Jag var ju i Mora och körde för skidtävlingarna där och helgen var så jobbig att jag inte kommer skriva mera än så.

Är nu hemma sjukskriven med fruktansvärd huvudvärk, yrsel och feber.
Totalt slutkörd i orken!!

Håller på och ser över hur snart jag kan ta ut pension.
Jag orkar inte med att jobba på det sätt som jag måste göra nu.

Känner en fruktansvärd besvikelse inför den utveckling som blivit.

Orkar inte kämpa mera!

Varför skulle jag när det finns andra möjligheter.

Jag är ingen robot som mäktar med orimligheter.

Just nu ligger jag vaken i natten och lyssnar på snöstormen.
Har sovit fullständigt utmattad i några timmar och vaknade feberhet och jättetörstig.

Håller köksspisens värmande eld vid liv så inte stormens råa kyla ska ta sig in i huset.

En kapital förändring i mitt arbetsliv måste till innan jag bryts ner helt.
Wille katt visar hur man softar.
Försöker följa hans exempel.

Mycket bra med denna varningsskylt så man inte åker på allvarliga skador vid dykning på isen

Igår Onsdag hängde jag med äldsta dottern i bilen när hon skjutsade mina barnbarn till skolan.

Vi åkte sedan till Ica Safiren här i Eskilstuna och hämtade den bokade plattan med kaffe som såldes för 299:-
12 paket god Gevalia för kanonpris i dessa tider.

Sedan bjöd dottern på frukost hemma hos sig och vi pratade i ett par timmar om allt möjligt mellan himmel och jord.
Vi bor väldigt nära (2km) men ses inte så ofta.
Jag har ju mitt jobb och alla resor med övernattningar och dottern har fullt upp med sitt liv och familjen.

Efter det när frullen lagt sig tillrätta i magen så gav jag mig ut på en promenad. Den var väl inte tänkt att bli så lång som den blev men vädret var strålande och jag mådde så bra av att få röra på mig i friska luften.

Traskade hemåt längs cykelbanan på Sundbyholmsvägen. Vidare över åkrarna mot Strengbohms.
Det går en traktorväg längs åkerkanten som är jätteskön att gå på.
Nu var marken delvis fryst men ändå mjukare än asfalten.

Sedan tillbaka hemåt och genom hästhagen vid huset.

Riktigt skönt och avkopplande.

Morgonens soluppgång var jättefin.

Det blev 8 km i benen denna dag iallafall.

Får se om jag hinner och orkar vara ute och gå någonting i Mora.
Åker dit idag Torsdag efter att först ha kört folk från Högskolan i Västerås till Katrineholm.
Efter jag kört dem åter skolan så blir det full fart till depån i Hallstahammar för städ och tvätt av buss.
45 minuter i Färdskrivaren och sedan bär det av till Mora igen för körningar där i helgen.

På Söndag är det ju stora Vasaloppen.
Fredag Nattvasan och lite annat.
Vi kommer att åka två bussar från Hallstahammar och sedan kommer det flera från andra depåer.

Knökafyllt arbetshelg igen.

Det var många miljoner jag hade i mina händer när jag backade ut från däckverkstaden i Avesta med vår nyaste dubbeldäckare.

Kändes ju lite sådär när jag var lite jagad av min arbetstid och det var bråttom att komma hem innan min ramtid för den dagen rann ut.
Den känslan släppte när jag väl satt vid ratten.
Skulle det visa sig att jag inte hann så fick någon kollega komma och lösa av mig.
Värre än så var det inte.
Skönheten skulle hem och jag var den första som fick köra den från vår depå bland förarna.

Stolt och lycklig rullade jag iväg efter att först hämtat mitt bagage från den buss jag kommit med till depån.

Vilken känsla!
Tyst och pigg gled bussen iväg ut på stora vägen och jag njöt i fulla drag.
Det doftade så gott av allt det nya.

Jag var tvungen att stanna i Virsbo vid macken och ta 45 minuter i Färdskrivaren så jag sen kunde fortsätta hemåt.
Inte mig emot då jag gärna ville bekanta mig med vårt nyförvärv.

Setra Dubbeldäckare med 78 säten+ guidestol.

Nu hann den ju bli lite smutsig då väglaget var kladdigt men jag är nöjd med fotona ändå.

Se vad fin den är:

Till och med toan kändes så fin med den mönstrade dörren.
Lite smålyxigt liksom.
Genomtänkt att sätta foastolen i hörnet.
Det ger ett helt annat utrymme för resenären därinne.
Smart!!

Älskar detta med att allt går i gråa nyanser. Känns som att blir lättare att hålla rent och fräscht.

Rullade hemåt och hann precis på minuten inom den 10 timmars ramtid jag hade att jobba med då jag börjat jobba 3.45 på morgonen.

Bussen kördes in på verkstaden direkt för efterdragning av däcken.
Dagen efter skulle den iväg för att köra Luleå Hockey Damer med en kollega.

Lite avis är jag att han fick första långresan med denna skönhet till buss.
Men väl unnat :)

Vi i Hallstahammar kommer inte att få se mycket av denna buss då den kommer att vara stationerad i Dalarna.

Så jag är lycklig över den stund vi fick tillsammans. Snyggingen och jag.