Igår efter att jag varit iväg och provat Zumba och lyckades vrida mitt högerknä i smärta, tog jag mig en skön dusch i min dotters härliga badrum.

Var väldigt försiktig med ansiktet då härdningen av limmet i mina nya fransförlängningar, behövde skonas från varmvatten.
Tvättade håret på ett annorlunda sätt än jag brukar.

Hittade i detta nya en metod som gör att mitt hår inte blir så trassligt efter tvätt.Lätt att borsta ut.
Bra :) jag har ju så långt och tjockt hår att det tar en stund att få ordning på det efter tvätt och balsambehandling.

Åt en sen frukost och klädde mig bekvämt.Knät smärtade.
Hade det inte varit för den så skulle jag gått hem till min mor som bor ca 3 km bort.
Det fick bli bilen.
Det fanns en mening i det också.

Kom hem till mor vid 11 tiden.
Hon berättade om sitt dåliga mående, sina knäppa grannar, hur livet var med min syster och bror.Alla deras problem.
Hur fantastiskt bra mina brorsbarn är.

Hur arg hon är på allt möjligt hon ser på tv.Hur värdelösa läkare det finns,
Osv....
Som det brukar med andra ord:)
Vår kommunikation ser ganska enahanda ut och det funkar så, har gjort i alla år.
Jag låter henne prata och avreagera sig på mig, som jag alltid gjort.

Efter en stund åt vi jättegod mat som hon tillagat.Min mor är jättebra på matlagning och jag älskar att äta hennes rätter.
Denna gång Kyckling i ugn, potatis och grönsaker.
Vi fikade och pratade vidare.
Jag visade bilder på mina barnbarn.
Försökte berätta lite om mitt liv men det gav jag straxt upp :)
Ingen lyssnade.

Vi var upp på hennes vind och rotade fram några mattor som hon inte använder.
Fick dem till mitt förtält till husvagnen.
Det blev jag glad och tacksam över.
Hon sa att de bara låg där på vinden till ingen nytta.

Efter ca 4 timmar var jag ganska uttömd på energier så jag kramade hejdå och åkte till Surahammars Kyrkas Minneslund.
Vandrade längs vattnet dit, med smärtande knä och huvudet lite sorgset och tankar av oro och saknad.

Det finns en vän i mitt liv som skulle behöva min närvaro och mitt stöd just nu....men det enda jag i stunden kan göra är att finnas i tanke och hjärta.

Tände de två gravljusen som var med, i Minneslunden.
Satt en stund och samtalade med min Gud om allt som sker runtikring mig just nu.
Många behöver mina böner, tröstande ord och kramar.
Även jag själv....

Det var många varför...i mina tankar..
Känner att jag sitter i ett läge där jag har enormt mycket att ge, men måste vänta och se hur livet utvecklar sig.

Som alltid låter jag mobilkameran fånga skönheten där jag befinner mig.
Även idag där vid vattnet...

Tänkte på min mor som inte haft så lätt i sitt liv.
På vår relation till varandra som är väldigt ytlig.
Så har det alltid varit och kommer inte att förändras.
Kan sakna det enellanåt, att ha en förälder att dela sorg och glädje med.
Att kunna anförtro mig åt, såsom mina tjejer gör med mig.

Mina döttrar och jag är ju bästa vänner.Jag står alltid först när något hänt.
Både i glädje och sorg.
Jag är stöttepelare för dem och de finns för mig när det behövs.
En ömsesidig kärlek.

Det är ju så livet skall vara.
Att kunna lita på sin förälders kärlek i vått och torrt.
Det är så värdefullt.
Så värdefullt

Jag har under ett par års tid varit jättesugen på att testa Zumba.
Det ser så kul ut.
Alla har roligt och det är fart och fläkt.

När jag var på ögonfransförlängningen i Fredags, fick jag en provapåbiljett av Cicci som fixade mina fransar.
Vi pratade lite om Zumba.
Det är hon som leder den i en lokal i samma byggnad.

Jag bestämde mig för att testa.
Hade ju träningsdag så det skulle sitta fint.

Lördag morgon 9.20 var jag på plats.

Det kom in tjejer i olika åldrar och storlekar.
Jag tycker om träningsformer där det inte krävs att man måste vara som en atlet i kroppen.
Alla är välkomna för att ha kul, röra på sig och bli svettig till härlig musik.

Varför jag tvekat med att prova hittills, har delvis att göra med att jag inte tycker om att dansa.
Det har jag aldrig gjort.
Men med detta roliga ville jag ge det en chans.

Straxt körde vi igång.
Cicci är en underbar ledare för detta gäng.Full av glädje och energi.
Alla var förväntansfulla och tempot var högt från första tonen.

Jag hakade på så gott jag kunde, med ett leende på läpparna.
Bara efter en kort stund kände jag att det här inte var min grej.
Kände mig inte bekväm alls.
Även fast Cicci sa att jag inte behöver hänga med i dansrörelserna, utan bara skaka loss och ha kul, så kändes detta så kapitalt fel.

Vid ett steg med vridning hörde jag över musiken, hur det small till i mitt högerknä och samtidigt smärtade det grymt.
Jag lade ner helt, kände efter och provade igen och varje sidorörelse var helt körd.

Nu var mitt knä knasigt och jag valde att hoppa av helt.
Då hade det gått 20 minuter.
Jag tackade för mig och gav mig ut på en kort joggingtur istället.
Det smärtade i knät och jag blev riktigt orolig, för nu var min träning inför Göteborgsvarvet i fara.

Gick tillbaka hem till min dotters familjs hus.
Satte mig ner med en kopp kaffe och kände på knät.
Smärtan kom innifrån så säkert var det vridningen som ställde till med något.
Mina knän är tränade för löpning, gång och cykling, inte dans.

Zumban i sig var det jättekul att prova och inse att det inte är min grej.
Fantastisk träningsform med fart och skoj, glädje och energi.
Jag är jätteglad för dem som tycker om det, dans och rörelse.

Jag håller mig till mina egna träningsformer.Är ju mera en envis framåtsträvare.Gillar att utmana mig själv i uthållighet.
Så det jag utövar tänker jag fortsätta med.
Dyker det upp något nytt längs färd att prova, så kommer jag göra det.
Jag är öppen för nytänk ständigt.

Zumba:) Härligt!
Men inte för mig

Cicci du är en suverän ledare.
Inspirerande, glad och energisk.
Jag kommer att prata varmt om zumba framöver.
Kul träningsform och härlig gemenskap.

Nu har jag kunnat fullfölja det jag tänkt under våren.
Att cykla till och från mitt arbete, så många dagar det bara gått rent praktiskt.

Det har varit väldigt blåsigt så mina muskler har fått jobba, kan jag lova:)

25 km varje dag.
Kanonbra!

Lite fundersamt har det varit när jag cyklat hem i mörkret på natten.
Jag är inte mörkrädd eller så och heller inte orolig för vad som kan dyka upp längs vägen.

Det som kan kännas obehagligt är dessa bilister som saktar av på hastigheten och visar intresse.
Vem vet vad det är för individ i bilen och hur denne mår, där i nattens stund.

Funderar på att skaffa mig Pepparspray eller något jag kan försvara mig med, om det skulle hända något.

Världen ser ju ut som den gör och det bästa sättet att skydda sig är ju att vara medveten.
Jag vill inte bara låta bli att göra sådant jag vill för att det finns individer i vår värld som gör ont.

Från min sida är det en markering.
Att det inte går att skrämma mig.

Trist att det skall behövas till sådana tankar och åtgärder för att leva och verka i vårt samhälle idag.
Men jag vill inte vara en tidningsrubrik dagen efter.
Cyklist antastad....

Vackra bilder har jag fångat längs min färdväg.
En av dagarna gick jag sträckan med cykeln med mig för att kunna trampa hem.

Kroppen känns glad efter alla milen den jobbar med.
Hag äter sunt och mår bra.

Störs lite av att den förkylning som härjat i kroppen nu kommer ut i form av snor.
Snyter och hostar längs min färd framåt och luftvägarna känns renare för var dag.
Skönt!

Hade vilodag igår Fredag.
Det var fullt upp ändå så jag hade inte hunnit cykla.

Kom hem från jobbet 23.30 på Torsdagsnatten.
Såg till att komma isäng snarast, efter koppen med nattkaffe :) jag gärna vill ha innan sovdags.

Somnade bums för att sedan vakna utvilad 5.30 Fredag morgon.
Jag sover gott om nätterna av den friska luften och träningen.

Packade och gjorde klart hemma i lyan för att lämna den ett par dygn.
Diskade, kastade sopor och bar ner till bilen det som skall med.

Åkte till jobbet.Började 8.40
Morgonen var lite orolig då Titti hade insulinkänning igen.
Vi fixade till det med druvsocker, kramar och omtanke.
Hon sov när jag åkte till jobbet.

Kom så hem på min rast och hämtade henne.Då var hon sig själv igen.Något trött.
Hon fick vara i sin stora härliga bur i våran bil medans jag jobbade de två sista timmarna.

Kollegor hjälpte mig att titta till henne.Det var molningt ute och jag hade alla 4 bilrutorna på glänt för hennes skull.
Bilen var upplåst och mina vänner öppnade luckan och pratade med henne.

Sedan när jag slutat for vi till min dotter i Surahammar.
Titti fick komma till sin kompis Ville och det tycker hon mycket om.

Familjen åkte till Öland så Titti och jag bor i huset i helgen.

Mysigt:)

Skriver mera senare idag då jag nu behöver hänga lite tvätt och sedan klä mig inför mitt första Zumbapass någonsin :))
Jäääjjj!!
Spännande!!

Igår Fredag gjorde jag något som jag varit sugen på väldigt länge, men inte tagit mig tiden eller helt enkelt inte unnat mig.

Fick för några månader sedan ett presentkort av min dåvarande käresta och den har jag nu använt.

Ciccis Klipp i Surahammar blev stället som jag åkte till.
Där går min vackra dotter regelbundet och fyller på sina förlängningar.
Hon har jättelånga fransar som hon klär i jättebra, ungen min:)

Nu var det så mammas tur att prova.

Steg in genom dörren till salongen och hör ett glatt Hej bakom en skärmvägg.
Fram kommer en glad, go och sprallig tjej med ett välkomnande leende och en varm hand till hälsning.

Cicci såklart:)
Blev genast så glad och varm om hjärtat över hennes sätt att bemöta mig.
Så härligt välkomnande

Där trivdes jag genast och kände mig trygg, välkommen och omhändetagen.

Fick börja med att ta bort min egen smink, efter arbetsdagen.
Sedan fick jag lägga mig på en skön bägg, med stöd för benen.
Valde att ta av mig skorna för att största, möjliga mysfaktor skulle infinna sig.
Visste ju att behandlingen skulle ta en stund.
Jag har förmågan att ta varje stund jag kan få till att vila och bara njuta.
Så även nu.

Cicci berättade noggrant för mig vad som skulle ske och hur det kunde kännas för mig.
Vi valde tillsammans längd och sort av fransar.

Kände att jag ville ta det lite försiktigt denna första gång.
Se med tiden om jag kanske vill ha något längre och tätare fransar.

Nogrann rengöring.Sedan tejp under ögat som skydd för det arbete som skulle göras.
Nedre fransarna lämnas intakta.

Så satte Cicci igång, med varsam hand och flinka fingrar.
Frans efter frans limmades på plats under tiden som vi pratade om dittan och dattan.
En väldigt avslappnad, trevlig stund.

Cicci är en mycket behaglig person.
Ett riktigt proffs i sitt arbete.
Härligt, glad och varm människa.
Väldigt omtyckt:)

Jag fick blunda under behandlingen och hörde hur det kom in en mamma med sin dotter, som varje Fredag kommer in för att ge Cicci en kram.
Flickan är 6 1/2 år och har redan bestämt sig för att hon ska jobba hos Cicci när hon blir stor:)
Så härligt!
Tänk att få vara så omtyckt.
Då har hon gjort intryck för barn är ärliga och gör som de känner och tycker.

Det kom in andra kunder under tiden jag låg där och stämningen var skön och avslappnad.
En annan vän kom också in med sin dotter för klippning och gemytligt prat.
Även vän till mig och min dotter.

Det pratades Zumba och jag är så sugen att prova ett pass, för att se om det kan vara något för mig.
Detta bloggar jag om senare:)
Nu var det mina fransar som är ämnet i bloggen.

Medans limmet torkade i de nyditsatta fransarna så passade Cicci på att plocka mina ögonbryn.
Jag hade valt att få dem färgade också för att inte behöva bry mig om att måla dem heller på ett tag.
Kul att testa, även det.

Cicci jobbade och jag bara njöt.
Trivdes som fisken i vattnet i den nya miljön och situationen.
Helt klart en stund av vila och njutning.Goda samtal och trivsel:)
Att rekommendera!

När allt var klart kom så det spännande momentet...första titten i spegeln.
Effekten var verkligen häftig!
Så snyggt!
Cicci tog före och efterbild och det var en rejält märkbar skillnad.
Se själv!

Jag var jätteglad och nästan lite chockad över att det blev så bra.
Lite röd i ögonen av limmet.
Det avtog varefter och försvann efter nån timme.

Fick med mig skötselråd och en liten borste som jag skall använda för att räta till fransarna om de kom i oordning
Tex efter en natts sömn.
Inte pilla med fingrarna om det gick att undvika.

Kände mig som en prinsessa efter stunden hos Cicci.

Ska bli härligt att inte behöva sminka mig alls och framförallt att inte behöva bry mig om kladd.
Jag cyklar och tränar ju mycket.
Behändigt:)
Snygg i alla lägen.

Jag var toppenglad efteråt och faschinerades över att känslan var helt bra med fransarna på.
Trodde att de skulle kännas mera, störa och kanske strama.
Inget sådant:)
Den enda gång jag känner dem är när jag tittar uppåt och det är inget som stör.

För min del är det bra att det i något läge känns så jag tänker på att inte peta eller gnugga.
Ju mer jag kan låta bli att röra dem, dess längre håller de.

Så kul att äntligen få detta gjort.
Om tre veckor har jag ny tid beställd för påfyllning.
Får se om jag redan då ger mig in på att ta lite tätare.
Dvs att det läggs på flera fransar på samma gång.

Nu njuter jag utav detta nya och trivs.
Att unna mig denna vardagslyx känns riktigt bra.
Tänk att ständigt känna mig fräsch i mitt arbete som bussförare också.
Kul!

Tack Cicci och tack min älskade dotter som rekommenderade mig att göra detta.

Våga och vinn.
Det är ok att göra sådant även som 56 årig kvinna.
Eller hur? :))

Lyckades fånga vackra bilder Torsdag kväll så jag körde från Skinnskatteberg mot Köping.
Inga kunder i bussen så jag stannade först vid sjön i Skinnskatteberg

Det brann på himlen.

Så vackert!

Forsatte så till Oxbron och fångade dessa.

Såg sedan i sidospeglarna hur det röda bredde ut sig över himelen.
Helt underbart!

Att bli manipulerad och itutad lögner är det värsta jag vet i livet.

Det har skett igen!
Jag blir så himla ledsen och arg när en människa inte kan vara ärlig mot mig.

Varför använda mig för egen vinning?!
Sanningen kommer ju fram iallafall.

Min tillit tillmänniskan har återigen fått sig en riktig snyting.
Men jag ska visa vem jag är!!
Vänta bara.
Hämd är inte min grej men jag älskar livet och det kommer att märkas på många sätt och vis.

Försök inte med mig!!

Vaknade efter 6 timmars djup och välbehövlig sömn i min säng hemma i lyan.
Det var ljust ute, hade varit det några timmar.
Kände hur kroppen ömmade när jag vände på mig och detta fick mig att le.

Gårdagens cykling hade gjort verkan.
Träningen är så sakterliga igång igen och det känns att min kropp burit på nån snabla infektion ett tag.

Mycke kom det ur hals och näsa under cyklingen, ansträngningen igår och detta känns bättre idag.
Jag har lättare att andas och är inte så hes längre.

Börjar bli lite trött på denna berg och dalbana...
Kommer igång med träningen och det börjar kännas jättebra, kroppen svarar fint och allt känns bra..

Nog är det någon som jag kommer i kontakt med som smittar mig med elände som genast lägger sig i luftvägarna.
Träningen avstannar och frånvaron av den gör att jag får i stort sett börja om från början igen.
Kondition är ju färskvara

Men för bövelen :)
Inte är jag den som ger upp.
Är klok nog att vila den tid som behövs för läkning och sedan är det dags att köra igång igen.

Jag har ju Bissen som förebild och den kamp han genomgår får mitt eget lilla microproblem att blekna.

Det är härligt att ha människor omkring som inspirerar och peppar.
Alla behöver det!

Någon som tror på en och den förmåga var och en av oss bär.
Den inre styrkan.

Igår på mitt arbete som Bussförare var jag med om en härlig händelse.
Jag trivs ju så grymt bra med mitt arbete och även livet i övrigt.
Det syns tydligen på mig:)

Jag ler och är glad

Jag hör till den sorten som tycker om att i min tur samla på leenden.
När jag möter en kollega så gör det mig glad:)
Den jag där möter på vägen, är ju min vän och vi har en härlig gemenskap i den glädje vi bär genom att ha skoj när vi ses.
Vi stöttar varandra och hjälper så gott vi bara förmår.
Vi bekräftar och lyfter varandra

Ständigt pågår detta kretslopp av energiutbyte mellan oss i Köping.

Igår mötte jag en av de vänner som betyder mycket för mig.
Jag har uppmärksammat att hans glöd och glädje hamnat på sparlåga sedan en tid och det bekymrar mig.
Ingen av oss skall behöva bära bördor som förtar glädjen

Jag blir själv så glad av att se honom, min vän och kollega, att jag säkert strålar som en sol av glädje.
Vi möttes och jag såg honom skina upp:)
En kort stund senare ringer min telefon och det är han som tackar mig för den glädje jag förmedlar till honom.
Att jag ger honom energi genom att vara glad och positiv ständigt.

Han säger till mig att jag aldrig får förändras, för det är människor som jag som behövs, överallt.
För att sprida glädje genom strålglans och leenden.

Hans ord gjorde mig än mera glad:)
Sådant peppar och triggar mig, för jag vill så gärna visa att jag är glad och lycklig.
Kan det jag bär, ge någon annan människa glädje och hopp så har jag vunnt en enorm seger.

Tack min vän för dina ord!
Jag bär dem med mig i hjärtat.

Jag är också övertygad om att din gnista straxt kommer åter och du skall komma att spraka och stråla, såsom du brukar göra.

Idag kommer jag att cykla till och från mitt arbete igen.
25 km.Det gick ju bra att trampa hem i natt så jag kör på det.
Syns ju fint med ljus på cykeln och reflexvästen på.

Nu igång med dagens sysslor innan frukost med Titti katt i soffan.

Denna fantastiska kämpe fortsätter att imponera och framförallt inspirera med sin enorma styrka som människa.

Det är som jag sagt tidigare att det finns Änglar på vår jord, som är utsända för att hjälpa alla andra med sina förmågor.

Så grymt att dessa skall behöva lida själva så fruktansvärt för vår skull!
Genom deras lidande föds viljan och glöden att försöka förmedla oss andra att inte ge upp, trots motgångar.

Bissen och hans familj, nära och kära har fått och får ännu utstå enorma påfrestningar, vilket hos honom/dem föder en glöd som sänder ut sina energistrålar vida ikring.
Som ger ett eko överallt i våra hjärtan.

Skulle tro att många tänker...Fixar han detta, som får utstå så enormt mycket motgångar, så nog klarar jag mitt.

Jag personligen tar till mig den energi och glöd han bär, mitt i sin smärta och kamp.

Igår såg jag det senaste Bissen uttalat...ord som fick mig att hojta högt.
Orden han sade var:

En vacker dag ska jag gå från Köping till Akademiska i Uppsala och överlämna en check till Hjärnforskningen

Så himla härligt!
Vilket framåttänk.
Bissen du är ju bara bäst:)
Jag kommer att gå med den dagen du genomför detta!
Var så säker.
Du skall inte vandra ensam.
Detta kommer att bli något stort och är det redan.

Vi ses i Västerås 25/4

En älskad kollega kör mitt på jobbet så jag kan vara med och vandra, stötta och bära din kamp :)