Direktlänk till inlägg 30 september 2015

Konstig känsla....

Av Sirpa Niva - 30 september 2015 11:30

Jag vet inte riktigt hur jag skall skriva, uttrycka mig för att göra mig förstådd på rätt sätt....

Jag hör till den sortens människa som är lycklig med min tillvaro.
Jag har det som behövs för att leva gott.Skapar mitt eget välbehag.
Ett härligt arbete, bra hälsa, vänner, bra boende, underbar familj.
Ja allt känns kanonbra!

Jag är så lyckligt lottad att till slut få vara tillfreds med mitt liv.

Efter många år av kamp på många sätt och vis.Stor sorg, misshandel, sexuella övergrepp som barn och kränkningar som styrde min tillvaro under många år.
Ätstörningar, självskadebeteende och även försök till att ta mitt eget liv.

Att jag ur detta lyckats skapa den lycka som jag känner idag, får mig att förundras över livets väg.
Hur något jobbigt kan vändas till positivitet och glädje.
Hur det ur sorg och elände kan blomma upp en människa som älskar livet.

Mitt i denna glädje och stolthet över att ha lyckats skapa ett bra liv, så känner jag skuld....
Nästan som att jag inte skall vara så glad, för det är så många människor i världen, som mår så dåligt.
Som far illa på olika vis.

Som nu alla dessa stackars människor som är på flykt från sina egna länder där det råder kaos.
Det dödas och lemlästas överallt i världen.
Vi människor kan vara så brutalt vidriga mot varandra, göra så ont och till vilken nytta då vill jag fråga...

Dagligen läser jag på Facebook om olika våldshandlingar mot både människor och djur.
Varje gång jag går och handlar möts jag av människor som sitter och tigger vid ingången.

Jag ger av det jag har till dem, kanske inte varje gång men 75% av gångerna iallafall.
Hälsar, ler och pratar några ord med dessa människor.
Jag ser dem....
Samtidigt ställer jag mig frågan...hur hjälper min 50 lapp denne som sitter där?
Gör den nån skillnad?

Vad gör att en människa sätter sig passiv och tigger av andra, istället för att försöka göra någonting fysiskt för att få ihop sitt levebröd?
Jag har så svårt att få in i min hjärna att det gått så långt att man som människa bara sitter....och låter tiden gå.

Säkert får jag många arga kommentarer på detta jag skriver men så får det bli.

Svaret är ju det som alla säger...vad har de för val...

Det jag är ute efter med mitt skrivande nu, är att jag känner det som att jag inte riktigt tillåts få vara lycklig och glad.
Att jag borde ge mera av mitt till dem som inget har.
Eller??
Hur ska man känna egentligen?

Att jag själv har det bra är min egen förtjänst.Jag jobbar och sliter för det jag tjänar.Gör alltid rätt för mig i alla lägen.
Får jag då känna glädje över det jag har?

Säkert ger jag 400-500 i månaden till någon form av välgörenhet.
Ibland även mera om det är nåt otäckt som hänt i världen.
Visst kan jag ge mera...men jag vill inte!!
Är det ego att tänka så?
Att känna så?

Jag hjälper till allt vad jag mäktar med och bidrar till dem välfärd vi lever i.
Jag har aldrig levt på bidrag av någon form.Förvärvsarbetat och betalat skatt ända sedan jag var 16 år gammal.

Hur får jag känna??

Är jag ensam om att känna på detta vis????

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Sirpa Niva - Tisdag 22 okt 05:35


Det står inte på förrän November knackar på dörren. Tiden går så grymt snabbt. Dagarna rullar på och jag har fullt upp, även fast jag inte jobbat ordentligt på över en vecka. Var ju sjuk först men har nu varit arbetsför sen i Lördags. Endast en ...

Av Sirpa Niva - Måndag 21 okt 18:23


Tog hem några bitar av ett trägolv som jag hade på en balkong då jag bodde på Klockartorpet. Gav golvet till min yngsta dotternär jag flyttade. Nu ska hon flytta och golvet återvänder till mig. Hon kan inte ha den där hon ska bo. Se så fint de...

Av Sirpa Niva - Måndag 21 okt 09:30


Just nu är det en sån där period då det är lite beställningskörningar. Det gör mig rastlös då jag så gärna jobbar efter att ha varit hemma och sjuk. Självklart har jag att göra saker hemma också men det är ju inget som ger mig lön. Denna månda...

Av Sirpa Niva - Söndag 20 okt 08:35


Idag skulle du ha fyllt 82 år om du fått vara kvar i livet. Du rycktes hastig bort ifrån oss i en ålder av 35 år endast. Kvar var mamma, jag 12 år gammal, syrran 7 år och brorsan knappt 2 år. Ibland undrar jag hur livet sett ut om du fått vand...

Av Sirpa Niva - Söndag 20 okt 05:06


Skrev på ett långt inlägg i nästan en timme. Valde ut foton med omsorg. När jag sedan skulle lägga ut den så försvann den ut i intet. Förstår inte vad som händer när detta blir. Försökte spara i Utkast men där finns den inte. Känns inte bra al...

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10
11
12 13
14 15 16 17
18
19
20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30
<<< September 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ minatankebanor med Blogkeen
Följ minatankebanor med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se