Jag vet inte riktigt hur jag skall skriva, uttrycka mig för att göra mig förstådd på rätt sätt....

Jag hör till den sortens människa som är lycklig med min tillvaro.
Jag har det som behövs för att leva gott.Skapar mitt eget välbehag.
Ett härligt arbete, bra hälsa, vänner, bra boende, underbar familj.
Ja allt känns kanonbra!

Jag är så lyckligt lottad att till slut få vara tillfreds med mitt liv.

Efter många år av kamp på många sätt och vis.Stor sorg, misshandel, sexuella övergrepp som barn och kränkningar som styrde min tillvaro under många år.
Ätstörningar, självskadebeteende och även försök till att ta mitt eget liv.

Att jag ur detta lyckats skapa den lycka som jag känner idag, får mig att förundras över livets väg.
Hur något jobbigt kan vändas till positivitet och glädje.
Hur det ur sorg och elände kan blomma upp en människa som älskar livet.

Mitt i denna glädje och stolthet över att ha lyckats skapa ett bra liv, så känner jag skuld....
Nästan som att jag inte skall vara så glad, för det är så många människor i världen, som mår så dåligt.
Som far illa på olika vis.

Som nu alla dessa stackars människor som är på flykt från sina egna länder där det råder kaos.
Det dödas och lemlästas överallt i världen.
Vi människor kan vara så brutalt vidriga mot varandra, göra så ont och till vilken nytta då vill jag fråga...

Dagligen läser jag på Facebook om olika våldshandlingar mot både människor och djur.
Varje gång jag går och handlar möts jag av människor som sitter och tigger vid ingången.

Jag ger av det jag har till dem, kanske inte varje gång men 75% av gångerna iallafall.
Hälsar, ler och pratar några ord med dessa människor.
Jag ser dem....
Samtidigt ställer jag mig frågan...hur hjälper min 50 lapp denne som sitter där?
Gör den nån skillnad?

Vad gör att en människa sätter sig passiv och tigger av andra, istället för att försöka göra någonting fysiskt för att få ihop sitt levebröd?
Jag har så svårt att få in i min hjärna att det gått så långt att man som människa bara sitter....och låter tiden gå.

Säkert får jag många arga kommentarer på detta jag skriver men så får det bli.

Svaret är ju det som alla säger...vad har de för val...

Det jag är ute efter med mitt skrivande nu, är att jag känner det som att jag inte riktigt tillåts få vara lycklig och glad.
Att jag borde ge mera av mitt till dem som inget har.
Eller??
Hur ska man känna egentligen?

Att jag själv har det bra är min egen förtjänst.Jag jobbar och sliter för det jag tjänar.Gör alltid rätt för mig i alla lägen.
Får jag då känna glädje över det jag har?

Säkert ger jag 400-500 i månaden till någon form av välgörenhet.
Ibland även mera om det är nåt otäckt som hänt i världen.
Visst kan jag ge mera...men jag vill inte!!
Är det ego att tänka så?
Att känna så?

Jag hjälper till allt vad jag mäktar med och bidrar till dem välfärd vi lever i.
Jag har aldrig levt på bidrag av någon form.Förvärvsarbetat och betalat skatt ända sedan jag var 16 år gammal.

Hur får jag känna??

Är jag ensam om att känna på detta vis????

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Köpte från Matsmart förra året påsar med ingredienser till ett annorlunda bröd. Påsarnas innehåll var en blandning av Hasselnötter, Sesamfrön, Mandlar och lite andra fröer. Jag tillsatte det som stod. Blandningen i påsen, 4 uppvispade ägg, salt...

Tidigt denna regniga Onsdagsmorgon satte jag igång med bullbak. Jag är ju sån att om jag bakar så gör jag rejäl mängd. Den här gången blev det över 80 bullar. Så nu finns det bullar att ta med till gamla mamma också när jag hälsar på henne på ...

Tänk att kunna vakna på morgonen, efter att ha sovit gott en hel natt med känslan att det här är en ny dag, med nya krafter och utan värk. Det var ett bra tag sedan jag kände så. Det gjorde jag nu på morgonen. Vaknade som jag ska med katterna ho...

Den här dagen har givetvis varit fullsmockad med Att göra grejer. Började dagen med att köra min lilla husbil till verkstan för att få olja och filter bytt. Det har jag inte gjort på de två åren jag har ägt fordonet. Förra sommaren användes den ...

Det är en skön känsla att vakna på morgonen utan att ha en galen värk bara av att vända mig i sängen. Likaså att gå upp utan att det hugger som knivar i skinkan och ner längs med lårmuskeln. Kanske är det så att min kropp nu börjar på att ha räta...