Alla inlägg under augusti 2017

Av Sirpa Niva - 6 augusti 2017 19:26

Den har dominerat denna söndag

Blähh!!!

ANNONS
Av Sirpa Niva - 6 augusti 2017 06:45

Under hela gårdagen så sov jag inte extra en endaste minut.
Låg i soffan och dåsade stundtals för att vila huvudet som molade och värkte.

Mysko förkylning detta som vandrar omkring i kroppen.
Nu är det mest täppa, huvudvärk, ledvärk, rinnande ögon och ömma öron.
Hostan har givit med sig massor och det kommer upp som slemmiga sniglar när jag hostar.
Blähh!!

Det som är jobbigast för mig är orkeslösheten.
Vila är den position som är behagligast.
Vid minsta ansträngning blir det tungt att andas och kallsvetten bryter fram.

Problemet i övrigt är att min aptit ökat.
Känner mig konstant sugen på något att tugga på.
Känns ju inte bra då jag kommit igång med min träning så bra och lyckats få bort nästan allt sockersug.
Nu är jag sugen på gottis hela tiden...
Svårt att låta bli också, då jag bara går härhemma.

Sov oroligt inatt.
Vaknade stup i kvarten av att det gjorde ont i lederna, nacken och huvudet.
Genomsvettig och klibbig så det känns att kroppen kämpar på med viruset som härjar runt.
Har inte tagit en endaste tablett på över två dygn.
Kroppen får fixa detta och bygga upp immunförsvaret mot kommande attacker av virus från andra människor.

Sambon berättade hur det sitter hostande, snorande och nysande människor framme vid honom i bussen när han jobbar nu i helgen.
Det hostas överallt.
Vi kommer inte undan så det är bara att bygga upp ett försvar i den egna kroppen.

Idag skall jag ge mig ut på en kortare promenad i den friska morgonluften.
Skall gå till sambons buss som han kommer ha sin rast i.
Rasten är så kort att han inte hinner köra till depån.

Skall ha med brunch till honom och äta själv samtidigt.
Kan vara lite mysigt.

Säkert kommer jag vara helt slut efter den promenaden men då får jag väl vila efter det.
Frisk luft och gott sällskap skadar aldrig.

ANNONS
Av Sirpa Niva - 5 augusti 2017 15:32

Då var vi inne på den berömda delen av bloggandet igen.

Jag har återigen blivit varse om att det finns individer som läser min blogg och skapar sina egna fantasier ur den.
Ur mina ord, som jag skriver bildas det tydligen historier som inte har någon verklighetsförankring.

Jag säger bara....

Lägg ner detta larv!
Det biter inte på mig eller förändrar någonting i mitt liv.

Hör också att det skapas lögner och förtal från samma individer som skadar och sårar människor som betyder mycket för mig.

Jag vill inte leva i osanning eller i osämja med någon, men blir jag och mina nära utsatta så finns risken att jag tappar tålamodet.
Mig skrämmer du/ni inte bort!

Jag vet vad jag vill i mitt liv och jag genomför det. Med kärlek och bestämdhet.Oavsett inblandning och förtal.

Vill du/ni ha fakta om mitt/vårt liv så fråga istället och få riktiga sanna svar, istället för att dikta ihop egna historier.

Om nu vårt liv är så intressant så kom hit och lär känna det.
Du/ni är välkomna.
Säg till bara så tar jag på kaffe och plockar fram god hembakt äppelkaka ur frysen så sätter vi oss ner och pratar.

Intrigskapare kan jag vara utan.

Vill du/ni nåt så finns jag här.

Take it or leave it!!

Jag älskar mitt liv, min sambo och mina nära och kära.
Jag vill ingen ont och vill då heller inte att någon skadar oss

Av Sirpa Niva - 5 augusti 2017 14:43

När min härliga efterlängtade sambo klev innanför dörren idag, på sin långrast, så hade han med sig en vacker gåva och uppmuntran till mig.

En bedårande Hortensia i en färg som jag älskar, som gör mig glad.

Han hade tagit vägen förbi Plantagen innan hemkomst, för att göra mig glad när jag går hemma och känner mig eländig.
Han lyckades verkligen.
Jag älskar ju blommor av alla de slag och detta blev en härlig överraskning.

Den pryder sin plats på våran stora, luftiga balkong.

Jag njöt av att se på den medans vi åt vår lunch på balkongen.

Av Sirpa Niva - 5 augusti 2017 14:20

Imorse blev det frukost med kvarg, upptinade blåbär från frysen och musli.
Jättegott och uppfriskande.

Fick därifrån iden till att ha något litet att greja med i min ensamhet då kärestan jobbar helg.

Tinade upp mera blåbär och vilade sedan en stund efter frukosten.
Letade fram ett pajrecept som jag sedan möblerade om i.

Knådade ihop pajdegen, sittande på soffan.
Krafterna är ju så löjligt begränsade så jag sitter gärna och tar det lugnt.

Degen fick vila i kylen.
Gräddade en pajbotten först och blandade sedan resten av degen med god, knaprig musli, riven kokos och lite socker
På med blåbären, efter med smuldegen.
Sist av allt klickar av blåbärssylt från kylen.
In i ugnen 30 minuter.

Jättegott och så enkelt.

Fixade till lite pytt och stekt ägg åt oss till älsklingen kom hem på långrasten.
Vi åt och mådde bra på balkongen.
Tills en granne förpestade allt med en cigarett så röken, stanken fick mig att hosta och nysa förtvivlat.
Jag har jobbigt nog med andningen ändå nu när luftvägarna är täppta och trånga.

Det var bara att gå in, stänga dörren och intaga paj, glass och kaffe i soffan.
Jättegott!
Jag orkade inte så mycket av någonting men det blir säkert en pajbit till, senare idag.

Skönt att göra något så jag inte känner mig helt slö härhemma i vilan

Av Sirpa Niva - 5 augusti 2017 07:52

Vi flyttade ju ihop, jag och kärestan i skiftet Januari-Februari iår.
Det innebär att vi nu boat under samma tak i ett halvår, lite grovt räknat.

Vi hade ju sådan himla tur med vårt bostadssökande, att vi fick tag i denna trivsamma trea på ett bra område i stan.
Där hade vi flyt, otroligt nog :)
Annars har vi minsann fått slita med allt annat.

Det kändes första tiden lite trevande och ovant att bo med en annan människa.
Jag hade ju bott själv såpass länge och gjort vad jag själv ville med mitt liv och min tid.

Nu var vi plötsligt två om allt och det tog ett tag med insynkningen.

Ett halvår har gått och jag trivs oerhört bra med att vara sambo.
Skulle inte vilja byta bort det mot något annat.
Så skönt med tanken att han finns där i vårt gemensamma hem.
Få sova tillsammans och har vi tur med jobbskiften så kan vi äta frukost ihop ibland.

Med det arbete vi har så sliter vi då inte på varann direkt.
Vissa dagar ses vi bara längs linjesteäckningen, vinkande till varann.
Men vi vet var vi har varann och hemmet finns för oss båda.

Nu när jag är krasslig så finns min kära för mig. Han ringer och checkar av hur jag mår och hemma ser han till att jag har det som behövs.
Månar om min vila.

Om några timmar kommer han hem på sin långrast och vi kommer äta lunch tillsammans.

Han gör mig lycklig.
Det trodde jag aldrig att en man kunde göra mera med mig, då jag är van att vara självständig och trivdes med ensamheten som var självvald.

Nu älskar jag att vara sambo med min härliga man.

Vi upplever livet tillsammans.
I både glädje och sorg.

Vi kämpar sida vid sida mot allt som vill sätta käppar i hjulet för vårt gemensamma liv.

Livet är inte lätt och allt har med inställning att göra.
Vi vill detta och då genomför vi det.
De motgångar vi har ser vi inte som problem, utan steg längs livets väg.
Vi ser till att ha kul längs vägen :)
Många skratt blir det, även i livets allvar

Älskar dig av hela mitt hjärta min härliga, egensinniga och helt underbara karl.

Av Sirpa Niva - 5 augusti 2017 06:30

Igår gjorde jag allt för att slippa ta tabletter mot värk och feber.

Tycker att det bara förlänger sjukdomsförloppet när jag dövar symptomen.
Det blev the, ingefära, honung och vila med sömn vid flera tillfällen. Tog bara lite nässpray då jag känner att det gärna fastnar i bihålorna.
Sista sovstunden blev två timmar på soffan.

Vaknade av att grannarna hade fest på balkongen och det lät som brudarna gjorde allt för att överrösta varann med halvhysteriska skratt.
Till och med Ville var rädd för att gå ut på vår balkong, som han älskar.
Han brukar sova på en stol där eller sitta och titta ut på trafiken.

Nu kikade han ut igenom dörren och sprang förskräckt tillbaka när skratten ekade.

Gillar inte riktigt utformningen av huset med dessa balkonger i vinkel.
Det blir lite som att den balkongen hamnar framför våran och det både känns och låter som folket sitter på vår balkong.
Jag skulle vilja sätta upp en snygg avskärmning sommartid.
Funderar på en stång och vita tunna gardinlängder som stänger insynen på ett mjukt och behagligt vis.
Ta flera längder så det blir lite ljuddämpande också.

Provar det nästa sommar.

Sedan har jag så svårt för detta med att inte visa hänsyn.
Klart alla skall leva och verka i sitt boende men måste volymen vara så hög ständigt.

Sitter vi där ute så blir det dämpade, mera normaltonssamtal än högläge på volymen.
Känns lite som vissa människor bara måste låta mycket och högt för att hävda sin existens.

För mig blev detta jobbigt igår då deras fest liksom hamnade i vårt vardagsrum med sin volymmassa.
Jag stängde dörren för att dämpa och skärma av.
Jag jobbar ju med mycket ljud, liv och rörelse ikring mig och gillar det i dessa stunder.
Men mår jag dåligt som nu så vill jag ha hemmet som fristad.

Senare drog gänget iväg, troligtvis på krogen.
Hörde ett himla liv därute igen på småtimmarna då de återvände.
Men då var vi i sovrummet med två rum och två dörrar emellan så oss gjorde det inget.

Tur det för sambon skulle upp tidigt då han har jobbarhelg.
Samma tider och skift som jag hade förra helgen.
Långa dagar och mycket jobb.
Sömn och vila blir då ännu mera angeläget.

Jag vaknade av att hostan slet i mig några gånger inatt, alldeles kallsvettig.
Somnade utmattad, straxt om igen.
Ville katt låg nära intill och tog hand om mig.

Hörde hur kärestan gick upp och jag sov vidare. Kroppen kändes som en blyklump då jag vände på mig i sängen.
Vaknade straxt efter han åkt och gick upp.
Ont i huvudet och helt igentäppt.
Värk i benen av någon anledning, riktigt sprängde i musklerna.
Hör väl till förkylningsförloppet.

Var på toa och det gjorde lite ont.
Kändes som kisset var jättestarkt, koncentrerat och det var därför det gjorde ont.
Alldeles brunt.
Hade jag varit frisk så skulle detta sett ut som en rejäl vätskebrist....

Visst, jag svettas kopiösa mängder, kallsvettas. Men jag fyller på vartefter.
Bubbelvatten, kaffe, the och lite juice.
Kanske blir det för lite... Jag vet inte.
Äter gör jag också.
Alldeles för mycket med tanke på att jag inte rör på mig mer än hemma.
Känner mig som en slöhög som inget orkar prestera.

Gick faktiskt ner till soprummet igår och var helt färdig då jag åtwrvände.
Pulsen hotade spränga hjärtat och det tjöt i huvudet av den lilla ansträngningen.
Trappor som jag normalt springer uppför

Har nu bryggt på kaffe och krypit ner i sängen igen.
Känner mig matt och frusen.
Huvudet tungt och benen värker.

Inget tillstånd att köra buss i direkt.

Viloläge idag med.
Ska fixa lite mat till oss när kärestan kommer hem på sin långa rast under förmiddagen.
Han har över tre timmar rast.
Detta gör att hans arbetsdag sträcker sig över 12 timmar idag.
Slutar vid 19 tiden ikväll och sedan börjar han straxt efter 4 imorgon.
Väldigt underlig, omänsklig schemaläggning.
Privatliv får inte existera. Det varken hinner vi eller orkar ha.

Så ser det ut för oss på Swebus.Hela bussbranchen är så söndertrasad.
Förarens värde existerar inte längre.
Allt är bara jakt på pengar och kapade tider. Stress och jagande längs vägarna....

Därför ser vi oss omkring efter annat.
Detta håller inte för oss i längden.

Nu låter jag väldigt negativ men det är så allt känns just nu.
Arbetet tilltalar mig som så.
Jag älskar att köra buss och möta människor. Det är verkligen min grej men allt runtikring fungerar så dåligt att det tar bort glädjen. Tidsjakten skapar en ångest och känsla av att vara otillräcklig.

Arbeta tider som kroppen trivs med vore drömmen.
Som för mig, tidiga mornar.
Inte eftermiddag, kväll och in på natten.
Kvällarna vill kärestan ha då han jobbar som bäst.
Nu tvingas vi in i helt fel rytm och våra kroppar och hjärnor tar rejält stryk.

Ingen har intresse av att ändra något för att göra det mera mänskligt.
Får bara tvära svar och tillrättavisningar när vi frågar om vi kan byta med varann.
Vi är inte ensamma om detta.
Flera kollegor lider av samma saker.
Jobb fel tid på dygnet.

Finns andra jobb :)
Vi byter snart.....

Av Sirpa Niva - 4 augusti 2017 16:19

När man är febrig, degig, hostig och eländig så är det en underbar känsla att ta en varm, lång dusch.

Problemet blir efteråt med mitt långa blöta hår.
Tar tid innan den torkar och just nu känns det bara jobbigt att borsta och fixa med det.

Min älskade var hem på sin långrast, efter gymträning.
Hade grejat god och enkel mat som ugnen fick ta hand om.
Skönt att ha honom hemma nån timme.

Ville katt slog sig till ro när plastmorfar var hemma. Annars så finns han vid min sida mest hela tiden nu när jag inte mår bra.
Håller koll och finns nära.
Han är en vårdare lilla Ville

Han softade i soffhörnan medans vi satt och pratade.
Sedan åkte kärestan iväg för andra halvan av arbetsdagen och Ville började sitt vårdande av mig igen.

Ligger nu i soffan med blött hår, med bara badlakan om mig och samlar kraft för att ta mig igenom resten av dagen.
Huvudvärken ligger och trycker mot pannloben.
Nyser i ett och fryser i stunden.

Mycket tankar i huvudet som jag skall försöka få ner som blogginlägg.

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2
3
4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14
15
16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30 31
<<< Augusti 2017 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ minatankebanor med Blogkeen
Följ minatankebanor med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se