I helgen blir det vovvepassning så matte och lillmatte får åka iväg på annat ett dygn.

Mormors sloköron och sedan har jag givetvis katterna också :)

Djurfarm a la Ramnäs :)

Fotona tagna av min dotter

Det märks att min kropp kämpar på med att förse sig med energi att fixa vardagen.

Gick och lade mig redan vid 20 tiden, då jag varit uppe sen 2 natten innan.
Är inne i riktigt tidiga vanor nu och det trivs jag ju med.
Somnade bums och vaknade till när sambon kom hem från sitt jobbpass, straxt efter 22.
Somnade om direkt.
Sov sedan som en medvetslös till 2, precis som natten innan.

Vaknade genomsvettig och det kändes att reparationsarbete pågått i både kropp och knopp.
Träningspasset från måndagen hade gjort verkan.
Likaså blev det ju närmare 8000 steg under tisdagen.

Låg kvar en stund och lyssnade på min snarkande älskling bredvid och bestämde mig för att gå upp en stund.
Ingen ide att ligga kvar då hjärnan var igång.
Börjar inte förrän 7.20 denna dag så jag hade timmar kvar att göra vad jag vill.

Upp och tog på kaffe.Plockade försiktigt ur diskmaskinen för att inte skramla vid den tiden på dygnet.
Så tyst och skönt.
Ingen trafik ute på vägen, inga grannar väsnades eller rökte på balkongen.
Bara jag och tystnaden.
Vad jag njöt :)
Jag är verkligen morgonmänniska.

Det kommer nu att kastas sönder då det är dags för eftermiddags/kvällstjänster.
Torsdag och Fredag börjar jag jobba sent och slutar på kvällen sent, då jag egentligen är trött och sover gott.
Fasar för dessa pass.
Jag vet att sista turen från Arlanda, kommer jag att vara jättetrött.

Kör dessa två kvällar och sedan kastar det tillbaka till tidiga mornar igen, efter helgens ledighet.
För min hjärna är dessa kast förödande.
En del av stressen som jag har svårt att klara av.

På måndag har jag tid hos läkaren och då kommer jag att ta upp detta.
Berätta hur min sömn blir lidande då jag inte sover tillräckligt vid kvällsjobbet.
Går ju upp tidigt ändå dessa mornar.
Får ca 3-4 timmars sömn under mina kvällspass.
Det funkar inte i längden.
Sedan stressen på jobbet uppepå detta.

Tänk om jag kunde få tidiga mornar ständigt.
Vad jag skulle må bra
Det skulle infinna sig en balans och harmoni i mig som skulle ge en styrka och glädje i allt.
Jag skulle kunna ha den tidigaste körningen och må toppen.
Den som kollegorna skyr som pesten.
Den skulle vara perfekt för mig.

Det doftar så gott härhemma efter all tvätt som hänger på tork från igår.
Tvättade upp småmattor och gardinerna från husvagnens föetält.
Förberedelser inför vinterns förvaring av vagnen och allt bohag därifrån.

Snart är det ju September och den sista skall vagnen vara borta från campingen.
Jag är glad att den inte står nere på Öland då det blivit så långt att åka och hämta.
Nu kan vi plocka ner allt lite i taget.
Nästa gång åker tältet ner.
Hoppas bara det är torrt då.
Den får inte vara det minsta fuktig.

Behöver under kommande vecka, baka långpannor med äppelkaka till lilla barnbarnets kalas den 9/9.
Han fyller ju 4 år lilla busungen.
Tänkte samtidigt baka och ta med till jobbet.
Kollegorna behöver lite mysgott.
Med vaniljsås till.

Jag vet att min dotter kommer att ha en massa gottigt bakat också :)
Hon älskar ju att ha Roy Fares recept som grund för sina skapelser.
Se bara denna...

Kan en tårta se smaskigare ut :)

Jag kommer faktiskt då att äta lite av allt hon bakat.
Synda riktigt ordentligt ... Det har jag bestämt.

Apropå min egen kosthållning.
Har lite svårt att få i mig tillräckligt just nu då det nästan kväljer att äta.
Försöker få i mig minst 700 kalorier på ett dygn.
Igår såg jag till att det blev lite extra då jag var så aktiv och fruktansvärt trött i kroppen.
Det känns idag.
Gav effekten att jag sov tungt och fick den återhämtning som behövdes.
Känner mig utvilad och krafterna är åter.

Kroppen fortsätter tugga på fettdepåerna.
All annan näring får jag ju i mig tillräckligt av från de soppor och drycker jag förser den med.
Delikatessen varje dag är ju tonfisken i olja som jag njuter så av :)

Tredje veckan på väg och det är stundtals jättekämpigt men i det stora hela enkelt.
Allt har med inställning att göra.

Jag väger mig inte.
Det är helt ointressant då jag bygger muskler istället för att samla fett.
Träningen går jättebra och uniformsbyxorna sitter jättefint.
Skjortan är lös över magen, där den tidigare stramade.

Bästa av allt är att mitt sug efter att äta något konstant, är borta.
Vill definitivt inte ha något sött.
Så vi får se om jag får i mig av dotterns hembakta :)

Min plan är att fortsätta såhär tills jag får på mig mina svarta favoritbyxor som jag inte använt på ca 3 år.
Inte sedan jag hade den hemska influensan och sedan fick med mig hostan som en följd.
Träningen tappade jag bort i den vevan och kilona byggde på.

Som belöning kommer jag att anmäla mig till Göteborgsvarvet nästa år.
Det blir ett skönt mål att sträva efter.
21 km är ändå ingen liten promenad direkt :)

Denna dag blev nog lite för mycket för fröken Niva.

Först 4.5 km promenad till jobbet med start kl 3.00 hemifrån.
Bytte om och körde igång dagen.

Trubbel genast.
Trafikledningen ringde och meddelade att Oslobussen som jag skulle invänta, var minst 10 minuter sen.
Busshaveri i Örebro och det som skulle komma rullande, var en förortsbuss från Örebro Länstrafik.
Icke anpassad för en massa bagage.
17 resenärer fick jag därifrån.

Lastade snabbt och utan krångel.
Lämnade Västerås 15 minuter försenad.
Stressen hängde över mig då det stod 6 till i Enköping och väntade.

Pinnade på allt vad jag förmådde via Varpsund.
Ville inte ut på stora vägar vid den tiden.
Köer garanterat.
Anlände Arlanda 10 minuter sen.
Jättenöjda resenärer och jag fick mängder med beröm för proffsig körning och toppeninformation.

Tänk om Swebus visste hur vi sliter för att lösa problemen...

Många klappar på axeln fick jag.

Hemåt igen efter spetsvändning.
Toabesök var bara att glömma.
Bytesförare väntade ju i Västerås.

Kort rast och sedan iväg igen.
Fick bussen sen och mycket kunder.
Återigen sen iväg och kunder i Enköping som betalade ombord.
5 minuter till lades på förseningen där.

Jag körde så snabbt och smidigt jag bara förmådde.
Kramp i magen och illamående av stressen

Snabbvändning igen men jag tog ett toabesök, tvungen då jag hade så ont i magen av krampen.
Fort till Västerås och bussen till depån.
Försenad ca 7 minuter.

Fortsatte stressa när dottern hämtade och vi åkte och storhandlade.
När stressen började lägga sig så blev jag jättetrött.

Handlade klart och dottern körde hem mig med fullastade kassar..
Var tvungen att pusta kort innan jag plockade in allting.
Sedan var det tvättstugan.
Tog hissen ner med fulla kassar.
Drog igång tre maskiner

Hem igen och i duschen.
Helt slut vid det laget....
Fixade mat.
Soppa och en bagel med ost.
Satt som en padda i soffan tills det var dags att hämta upp tvätten och ladda tre nya maskiner.
Hängde upp allt.

Fixade kaffe och somnade till kort i soffan direkt efter första munnen.
Resten blev kallt.

Åt en burk tonfisk innan jag hämtade upp resten av tvätten.
Hängde upp och kände hur trött jag var när jag gick omkring härhemma och fixade.
Satte i den nya kolsyrepatronen så vi får bubbelvatten igen.
Startade diskmaskinen
Plocka undan de sista varorna och kröp i nattlinnet.
Damp ner i soffan och där är jag nu....

Jösses....
Idag blev det mycket gjort med lite energi i kroppen

Jag vet inte om det beror på att jag stängt ner fb ett tag, tredje veckan nu, men besöken på min blogg har ökat rejält.

Kan också vara att jag bloggar mera.

Kul är det hursom och jag välkomnar nya läsare och kramar om mina trogna :)

Lite kul är det, att mitt liv, mina tankar och alla mina påfund och hyss är intressanta.
Jag är nog inte någon passiv människa direkt utan det händer en hel del ständigt.

Jag vet ju inte vad benämningen "ha tråkigt" inte ens betyder :) Vill leva och känna att jag uträttar någonting.

Bloggen är en viktig ventil för mig själv, där jag får ur mig sådant som finns i min hjärna.
Jag är ju heller inte rädd för att utmana livet, utan försöker göra det som känns bra och rätt för mig.

Att vara perfekt är heller inget för mig.
Jag är den jag är och passar det inte så finns det en väg att gå, bort ifrån mig.

Jag vet att det finns en del som stör sig på mitt sätt att vara.
Som säkert gärna skulle sätta mig i en gungstol och få mig att bromsa mig... Men se, det går inte :)

Närmar mig 60 och det känns till viss del på orken stundtals och livsfårorna i ansiktet.
Annars är inte skillnaden stor mot tidigare.
Längtar faktiskt efter min 60 årsdag.
Precis som jag gjorde när jag skulle fylla 40 och 50.
Viktiga milstolpar på nåt vis.

Just idag känner jag att en trygghet och stabilitet i arbetet vore viktigt.
Gillar inte den oro och turbolens som råder i vår branch.
Det fattas beslut ovanför våra huvuden som vi inte får vara delaktiga i annat än när beslutet tagits och förändringen sker.
Det ger en oro inombords.

Känns som vi inte kan lita på någonting längre, eller någon.
Det går rykten ständigt och spekuleras högt och lågt.
Sådant är obehagligt upplever jag.

Jag har själv 6 fullt aktiva år kvar att förvärvsarbeta och dessa vill jag ha trygga och meningsfulla.
Inte ständigt pressas in i väggen av stress och jakt på pengar, sekunder och mål som stundtals känns horribla.
Prioriteringar på fel ställen, ohörsamhet och rent ut sagt ren nonchalans vad gäller individen som utför arbetet.

Så upplever jag det idag och det känns riktigt ledsamt och jobbigt.
Jag älskar mitt arbete som bussförare men inte till vilket pris som helst.

Innerst inne vill jag inte byta arbete, igen!
Men det ser inte bättre ut än att jag måste.
För att få en meningsfull tillvaro på den biten i livet.

Jag hatar att bli utnyttjad!
Att inte bli lyssnad på.
Har ju ändå varit i branchen sedan 1985 och innehar en del erfarenhet.
Men idag verkar det inte ha något som helst värde.
Den riktigt intresserade, aktiva, passionerade bussföraren är ett utdöende släkte.
Det är mera ett jobb idag än ett kall, som det var då jag började köra.
Ett måstejobb som någon bara gör....under stor stress.

Trist när ett roligt arbete förstörs så.

Nåja, nu är ju livet inte bara jobb.

Jag älskar min underbara sambo av hela mitt hjärta.
Kan inte tänka mig livet utan honom längre.
Hemmet är vår trygghet och samlingspunkt.
Vi har nu bott ihop i drygt 7 månader och det känns bara bättre för var dag som går.
Vi växer samman.

Det vi kan sakna emellanåt är mera tid tillsammans.
Där kommer jobbet återigen in.
De tider vi jobbar och långa pass, gör att vi ses alldeles för lite.
Båda tränar vi hårt nu och det gör vi för vår hälsas skull.
Vi ska leva länge hade vi tänkt och hålla oss friska.

Drömmen vore ju att kunna jobba mindre.
Kanske gå ner på 75% framöver så vi får tid att leva också.
Men det är otänkbart som det ser ut nu.
En valp hör också till vår dröm.

Vi har våra familjer och varandra.
Det räcker långt.
Livet förändras ständigt, nära lämnar det jordiska och lämnar spår efter sig.
Allt går vidare i allt mer rasande tempo.
Ett ekorrhjul som bara ökar i hastighet runtikring oss.

Så ser livet ut....

Nu skall jag göra mig iordning för att gå till jobbet idag.
Efter jobb blir det bilen till affärn och storhandla.
Förråden behöver fyllas på och jag slutar jobba vid 13.30 då jag börjar 4.20

Ingen träning idag.
Behöver återhämtning också.
Tvättstugan senare i eftermiddag så det räcker gått med den motionen.
Kuta upp och ner till och från källaren, säkert 4-5 gånger.
5 km promenad till jobbet.

Räcker gott på en vilodag :)

Direkt efter jobbet idag, cyklade jag till gymet.
Kände mig riktigt laddad för ett rejält pass... Och det blev det!

Körde igång fettförbränningsprogram på crosstrainern och lade på 4 nivåer extra direkt.
Större lutning och högre motstånd.

Körde på i en timme så svetten sprutade och det ven i öronen på mig stundtals när det var som tyngst.
Kände att det tog på många muskelgrupper idag och det är toppen

Så grymt skönt att vara igång med träningen på riktigt.
Kunna ta i och jobba mig riktigt mör och trött.

Satt en kort stund och pustade ut i omklädningsrummet och pratade med en tjej som kommer att få lov att steloperera sin rygg.
Så allvarlig diskbrock i sin unga rygg.
Lilla flickan, så jag tyckte synd om henne.
Ung och tränad.

Cyklade sedan hem och det sög ur mig det sista i krafter.
4 km i ett hårt tempo igenom stan och 4 stressen då alla har bråttom hem.

Klev av cykeln hemma och tog ner den i källaren på darriga ben.
Gick givetvis upp till vårt på tredje våningen.

Klev ur kläderna och tvättade först av mina jobbarbyxor.

Fick en mugg kaffe över dem när jag städade ur bussen, efter min körning.
Någon hade bara slängt ner en mugg med kaffe i en soppåse.
Så förbaskat elakt och göra på det viset.
Varför inte hälla ut det på toa i vasken eller ta med muggen ut.
Jäklar vad sur jag blev!
Kaffe på hela högra byxbenet och på mina skor.

Tvättade dem för hand och hängde upp.

Fixade soppa och en burk tonfisk satt också fint.
Inte många kalorier idag heller fast jag tränat ordentligt.

Kroppen får fortsätta suga fett
Tredje veckan i rad

Imorse när jag kört mina första resenärer för dagen, till Arlanda, kom en man fram till mig och tackade med hjärtat verkligen.

Tack Sirpa för att du inte körde på fasanen!
Jag blev förvånad och jätteglad över att resenärer är så uppmärksamma över det vi där framme vid ratten gör.

Jag hade mycket riktigt saktat in och nästan stannat för en fasankille som bestämde sig för att gå över vägen.
Skulle aldrig falla mig in att köra på ett djur om jag har trafiksäker möjlighet att undvika det.

Jag hade en bil bakom mig och denne låg så nära mig och förstod nog inte varför jag bromsade.
Håll avstånd är mitt råd!
Vad som helst kan ju hända.

Fasankillen traskade nöjd vidare och jag var glad över att inte ha skadat honom.

Allt liv är värdefullt

Det mest annorlunda tack jag någonsin fått på bussen :)

Lämnade campingen straxt innan 10 i förmiddags, med fullastad bil.
Hade tänkt handla på Öb men det öppnade 11 och jag hade ingen lust att vänta.

Åkte så hemåt.
Hade att göra med tömning av bilen.
En del skulle upp till lägenheten och resten ner till källarförrådet.
Mycket bära blev det.

Hade sedan att göra med att plocka upp allt och sätta på sina platser.
Källarförrådet blev välpackat också.

En hel del tvätt.
Skafferivaror och en massa annat som varit i vagnen.
En del av möblerna får stå på balkongen i vinter. Väl övertäckta.

Tog sedan en dusch och bytte om till sköna nylon och fin klänning.
Lagade till mat till min älskling som kom från jobbet vid 15 tiden.
Så skönt att åter vara under samma tak.

Vi åt tillsammans även fast det blev olika mat.
Jag tog en burk tonfisk och färskgurka.
Trevligt att bara sitta tillsammans.

Strök tvätt och förberedde jobbveckan.

Softarkväll efter det....

Skönt vara hemma igen med kärestan

Det blev som jag trodde, en chockeffekt hos grannarna som huttrande gick med sina hundar, rökte sin morgoncigg och bara kurade i sina jackor.

Där kom jag med bikini på och foppisar :)
Av med dem på bryggan och rakt ner i det härliga, kalla och friska vattnet.
Ja... Inte av med bikinin förstås :)

Underbart!
Kroppen rös av glädje och livsandarna vaknade ordentligt.
Jag är ju bara helt tokig i att bada.
Måste ha varit säl i ett tidigare liv.
Simmade ut en bit på den spegelblanka sjön och njöt så av känslan.
Dimman hade lättat och solen strålade.

Längre ut på en sten stod en trana och putsade sina fjädrar.
Ville inte störa den så jag simmade tillbaka och såg på den istället på ett behörigt avstånd.
Den har jag sett hela helgen.
Ropande och ensam, som att den letar efter någon.
Kan det kanske vara en årsunge som inte riktigt vet hur den skall göra nu när hösten närmar sig.
Jag är ju lite knäpp i mina tankegångar för ingen ska behöva fara illa.

Gick upp till husvagnen och grannarna frågade om det var kallt, vilket det inte var, för mig.
Snabbt ur den våta bikinin.
Iklädd mjuk, varm morgonrock tillredde jag sedan en skål med rykande, varm och mjuk sparrissoppa.
Kaffet hade jag ju druckit innan promenaden.

Den fick stå en stund och svalna, medans jag packade det sista, bäddade och började förbereda för avfärd inom den närmsta tiden.
Åt min goda soppa i lugn och ro.
Klädde mig, städade ur vagnen och diskade upp det lilla som blivit.
Stängde till allt som behövdes.
Vattenpump, gasol och gardinerna i förtältet och vagnen.
Onödigt att solen bleker inredningen.

Ligger nu och väntar in tiden bara och tar det lugnt.
Tänkte åka förbi vid Öb i Arboga och handla det vi behöver därifrån.
Så är det gjort.

Väl hemma blir det tömning av bilen och med detta också bra träning.
Bära och lyfta mycket.

Känner mig färdig med vistelsen här i vagnen för denna gång.
Nöjd med allt som hunnits med.
Vet inte när vi kan komma hit igen men nåt mer blir det innan vagnen ska bort till sista September.

Tältet behöver tas ner när det är torrt och fint.
Dessutom har vi ju betalat en massa för detta så självklart skall det användas.

Ska straxt tömma kylen, låsa och larma vagnen och åka iväg....