Äntligen fick jag till milen i benen idag.
Det kostar på att både kämpa med viktreducering och samtidigt försöka uppnå resultat när jag är ute på mina vändor.

Idag blev det lite varierat med powerwalk och mera rask gång än jag tidigare har utsatt kroppen för.
Känner att det funkar då stegen är lättare och det börjar bli ett driv i stegen.
Flåset hänger med det också.

Joggade uppför trappor när det kom sådana under min runda.

Kom hem ordentligt trött men oerhört nöjd och glad över att ha tagit ett steg till.

10 km fixat :)

Nu är det bara att köra vidare.

Fortfarande tillför jag kroppen endast 500-700 kalorier per dygn.

Tufft och effektivt

Tack gode gud för att det finns toaletter i stan när det krisar.

Gick hemifrån ut på powerwalkpass tidigt denna lördagsmorgon.
Det var med lätta steg och glädje i sinne jag trampade på ner på stan och över till hamnen.

Hade bara tagit min obligatoriska kopp med kaffe efter uppstigning ur sängen på morgonen och inte ätit något.
Det gör jag aldrig förrän flera timmar senare.

Går igen ett tyst cenrum och känner plötsligt hur magen fullkomligt kraschar.
Den känslan är inte att föredra ute såhär i en stad.

Det var bara för mig att snabba på stegen ner till Preemmacken innan Lögarängen och den allmänna toan.
Hoppas på att den var öppen och hyfsat fräsch.

Det var den och lyckan är fullkomlig.
Jag kan fortsätta mitt träningpass lätt om magen och glad igen.
Magen lugn och fin

Jag har ju min "sjuka" husvagn stående i en torr och fin lada sedan han fick en fuktskada förra året.
Jag har varken haft tid, ork eller råd att fixa till skadan, utan han har stått där och torkat.
Skadan blottade jag direkt, rev upp och tog bort så mycket jag bara kunde.

Nu är han till salu i befintligt skick då jag inte längre känner att jag vill idka husvagnsliv med egen vagn.

Dessutom är det vansinne att låta en fullt funktionsduglig vagn i övrigt. Låta bara stå och förfaras.

På söndag kommer en intresserad kompis och tittar på honom så jag ville checka att allt var ok och hämta hem sånt jag hade kvar.
Tältstänger, lite kannor och hinkar och sånt.

Anlände dit igår efter att jag först tvättat på morgonen. Det regnade rejält och jag blev genomblöt när jag gick ut och skulle låsa upp porten.
Nyckeln passade inte!!
Jag blev förvånad och samtidigt orolig.

Lokalens ägare hade inte meddelat mig något om byte av lås.
Ringde honom och han kom ut efter en halvtimme och låste upp
Han hade satt dit nytt lås förra veckan och tänkt ringa mig men sedan hade han glömt.
Det gjorde inget, jag hade tid att vänta.
Kul att pratas vid en stund.

Jag undersökte vagnen.
Plockade ur det som skulle med hem och tvättade bort fågelbajs som en fågel roat sig med att måla husvagnen med.
Den hade suttit på en balk ovanför och dyngat ett bra tag.
Bajset satt hårt och jag hade ju bara mitt eget dricksvatten i två flaskor att använda.

Fick bort det mesta och kunde sedan bara låsa till, ta lite foton och åka därifrån.
Lite vemodigt i hjärtat att sälja honom.
Vi har ju haft många år tillsammans.
Alfred som han heter min husvagn.
Tog foton inne också.
Väldigt mörkt inne i ladan så det blev inte så bra, men duger.

Sista fotot där sängen är med visar det som jag fick lov att plocka bort för att komma åt den skadade väggen.
La allt i en hög bara i väntan på reparation.

Min älskade Alfred.
Hoppas han kan få ett nytt liv med andra som trivs med honom.

Vi får se på Söndag.

Håll tummarna!
Det är bra människor

Igår hälsade jag på ett av mina "barnbarn" som bor i ett underbart stall utanför Eskilstuna.

Han hör till min äldsta dotter med familj och har ganska nyligen flyttat till detta fräscha, fina och härliga stall.

Tog lite foton på honom när han stod i boxen och mumsade mat innan han skulle ut i hagen med sin kompis Sören.

Magino heter denna snygging.

Han stod ivrigt och väntade på att få gå ut och gnäggade åt sin matte att skynda på med alla sysslor.
Hon hade nyligen ridit honom och han var lite svettig så hon ville att han torkar först innan utgång.

Se bara vilken Goding han är :)