Torsdagen gick åt till att träna linjekörning i Enköping och en sväng till Strängnäs.
UL körningar som vi på Björks har från depån i Enköping.

Åkte hemifrån vid 7 tiden för att ge mig iväg till dagens många timmar av inlärning, linjekännedom och dessa otaliga bussbyten.
På den tjänst jag körde denna dag var det bussbyte tre gånger.

Gäller verkligen att läsa körirdern ordentligt så man befinner sig på rätt ställe vid rätt tid.

Hade med mig go kollega som var en otroligt duktig lärare och ett stort stöd när jag kände av stress och frustration när min gärna började bli överbelastad med allt nytt.
Hann köra 6 olika linjer på en och samma tjänst.
Rörigt värre när jag inte hittar i stan men det blev ändå skapligt inpräntat och det måste vara så, för idag fredag ska jag köra samma tjänst ensam.
Första ensamma körningen för UL och för mig en kanonprestation som i vanliga fall kör mina beställningskörningar.

Mycket är det att ta in och jag kämpar på för det finns inget i min värld som heter, för svårt eller att ge upp. Det som går trögt, ja det tränar jag lite extra på istället.

Blir en spännande fredag och jag kommer garanterat att vara helt slutkörd ikväll när jag landar hemma i Eskilstuna.

Var yr av trötthet och allt nytt igår kväll när jag kom hem.
Bara att kliva ur uniformen, tvätta händerna noga och förse mig med mat som dottern tillagat. Hon och Lillan satt och åt när jag anlände.

Någon arbetslöshet har jag svårt att se med allt jobb jag gar framför mig den närmaste veckan.
Imorgon Lördag är det dags att köra mitt älskade Vsk till Uppsala för match.
Ett avbrott från allt det nya som jag kan vila i och njuta utav.

Nästa vecka är det sedan dags för mig att inleda några veckors fasta.
Magen är helt förstörd på mig igen av all den press som varit den senaste tiden.
För att jag ska orka så är det enda lösningen för min del.
Kropp och knopp tar så mycket stryk av oro och känslan av rädsla när trygghet rycks bort under fötterna på en.
Börjar bli lite för gammal för att behöva leva på det sättet.

Så det jag nu kämpar med bygger på min framtid. Att jag ska ha ett jobb att åka till, trivas med och försörja mig fram till den dagen det är dags för pensionen.
Jag ger inte upp, det är då ett som är säkert.

Om några veckor behärskar jag dessa linjekörningar och kan komma till ro ett tag.
Ser fram emot det.

Ett är då säkert.
Att det är tusen gånger roligare, tryggare och behagligare att köra dessa UL körningar än det var att köra för Sörmlandstrafiken.
Där var jag inte välkommen alls hos kollegorna.
I Enköping slöts jag välkomnande in i den familjära gemenskapen direkt.
Oavsett nationalitet så är vi ett gäng som hjälper, stöttar och finns för varann.
Det är ju Björks Buss det handlar om.
Vi vet hur man gör ett bra jobb tillsammans.

Känner mig lika hemma i Enköping som i Västerås och Hallstahammar.

Så glad att jag tog chansen och hoppade på detta trots längre väg att pendla och massor med nytt att pränta in.