Bara jag har tiden så tycker jag att det är så skönt att sitta på en pall, inne i Vinbärsbuskarna och plocka bären.

Det är som terapi för själen.
Bara sitta där i stillhet och plocka bär för bär.
Tankarna flyger iväg och minnen dyker upp, passerar och ersätts med nya.
Det blir lite som en urrensning i hjärnkontoret medans händerna håller i grenar och fingrarna jobbar på med bären.

Det senaste året har passerat med en fart som nästan är skrämmande.
Så mycket har hänt.
Så många människor har lämnat det jordiska. Mycket sorg, oro och förtvivlan har upptagit tiden i mångas liv.

Mina tankar fanns en stund också i det förhållandet jag hade senast med den man jag trodde var mitt livs sista kärlek.
Vilket visade sig vara ett stort misstag, en magspark som hette duga.
Tilliten till kärleken är fullständigt krossad i mitt liv.
Det såg den mannen till.

För mig gör det ingenting. Mitt liv och mina val styrs nu helt av mig själv bara.
Ingen man ska någonsin mera få möjligheten att krossa mitt hjärta.
Den dörren är stängd, låst och igensvetsad. Nyckeln bortkastad i en djup sjö.

Jag har tryggheten åter inombords och där kommer jag att stanna.
Livet är alldeles för kort för att kastas bort till någon annan individs märkliga leverne.

Det tog ett bra tag att läka ihop efter sveket, lögnerna och falska orden.
Frågetecknen var många och några svar har jag aldrig fått.
Behöver inte längre få heller då jag gått vidare.
En sådan människa är inte värd att ödsla en endaste sekund på av mitt kvarvarande liv.

Där i Vinbärsbusken kändes det som att jag äntligen kunde förlåta denna individs beteende och på så vis själv också komma loss i tanken och känslan.
En befrielse som var riktigt skön

Varje dag i livet är en gåva.
En gåva som är för mig helt fritt att förvalta så som jag själv vill.

Det gör jag :)

För mig är det viktigt att ha ett arbete som ger mitt liv energi och glädje.
Där jag kan känna en trygghet i att ekonomin tillåter det boende jag har tillsammans med dotter och barnbarn.
Veta att båda tjejerna har ett tryggt liv, undan från våld och hot.

Att jag har tiden till att finnas för min gamla mamma stundtals.
Periodvis har jag resor i arbetet som då begränsar den biten, men jag gör så gott jag kan och hinner.

Jag är ju bara en människa, med begränsningar och behov av vila och egentid för att orka med allt i det tempo som råder.

Det viktiga känner jag är att min tid styrs av mig själv. Inte enbart av andras behov och krav.
Det går inte annars. Då slits man sönder som individ.
Jag är ju inte längre någon ungdom och det känns på kvällarna då jag är väldigt trött och bara vill sova.

Dagarna som går är intensiva.
Så denna stund i Vinbärsbuskarna är som terapi. Jag hinner liksom landa i mig själv och komma ikapp allt som händer och sker.

Dessutom blev det flera liter Svarta Vinbär till frysen.
Kommer också att ta med till mamma som jag ska hälsa på i helgen då jag äntligen har en riktig ledighet.
Jag vet att hon älskar vinbär :)
Nu kommer hon få solmogna från Vallby Prästgård.

Våra små söta kycklingar är ett minne blott. Nu springer det omkring vackra ungdomar i hönsgården och tävlar om vem som har den finaste fjäderskruden.

Fångade några på foton igår då de var ute i hönsgården.

Ska ta bättre bilder under helgen.