Direktlänk till inlägg 8 mars 2024
Nu har det gått några dagar sedan jag var till Mikael, min Kiropraktor och fick första behandlingen för den smärtsamma låsning jag hade i höger sida.
Det går sakta framåt och jag är så förundrad över hur konstigt det känns i min kropp.
Bara det att jag har båda fötterna, med raka tår nere i golvet när jag går.
Fötterna gör inte ont och tårna domnar inte.
Jag går nästan rak nu och igår försökte jag klara mig helt utan smärtlindring men det fick jag ge upp mot eftermiddagen och ta ändå.
Smärtan sitter mestadels nu ovanför svanskotan som ett band.
Det hugger i höger skinka och jag har en galet öm punkt vid höger knäveck på utsidan.
Sen är det ömt överallt men det är mest som en kraftig träningsvärk.
Vänsterknät som Vårdcentralens Fysterapeut påstod vara artros i gör inte det minsta ont längre.
Ömt där också men inte mer än så.
Jag är uppe och går så mycket jag nu mäktar med.
Det är inte någon njutning direkt må jag säga men det är väldigt nödvändigt för att jag ska hålla igång allting.
Känner att det är på väg åt rätt håll och jag fryser inte längre som jag gjort hela det senaste året.
Igår körde jag barnbarnet till skolan.
Det är stor möda att ta mig in och ur bilen men jag kämpar.
Var in och köpte en Sko/Stöveltork på Jula som jag gav till min dotter härhemma som hade namnsdag igår.
Kom sedan hem och var fullständigt slut efter dessa uppdrag som jag kände att jag ville utsätta mig för.
Jag måste framåt, kan inte bara sitta passiv och vänta på resultat.
Hoppas på att jag på Måndag vid nästa besök hos Micke får tips om olika övningar jag kan hjälpa kroppen med.
Sakta framåt, ett steg i taget
Det här ska inte stoppa mitt liv, det har jag bestämt mig för.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 |
|||||||
4 | 5 | 6 | 7 |
8 | 9 | 10 | |||
11 | 12 | 13 | 14 |
15 |
16 |
17 |
|||
18 | 19 | 20 |
21 | 22 | 23 | 24 |
|||
25 | 26 | 27 | 28 |
29 |
30 |
31 |
|||
|