Alla inlägg under september 2015

Av Sirpa Niva - 14 september 2015 08:00

Söndagen blev ett enda stort 2 årskalas på Prästgården.

Jag vaknade tidigt och började stöka runt innan familjen vaknade.
Fixade frukost och sedan var dagen igång.

Vi hjälptes åt med att få allt klart tills gästerna började trilla in.
Öppet Hus från 14.00 och framåt....

På sista bilden är det födelsedagsbarnet och jag :) stolt mormor.

Vid 17.30 tiden anlände den sista gästen och då hade det varit fullt hus mest hela tiden.
Så härligt!
Lillkillen trivdes med all uppmärksamhet och fick presenter som alla var jättebra.

Kläder, barnböcker och annat som en 2 åring gärna leker med.

När jag lämnade huset med min mor och andra barnbarnet i min bil och styrde hemåt, så var klockan nästan 19.00

Disken fixad, undanplockat och klart så gott det gick.
Lillkillen svettig och trött men ändå uppe i varv.

Riktigt 2 årskalas:)

Lämnade av min mor hemma och åkte hem till husvagnen.
Packade upp allt mitt och tänkte på dagen som gått.
Fick träffa min son också idag och det värmde mitt hjärta.
Vi pratade lite och det kändes bra.

Glädjen att få krama om min förstfödde var enorm.

Somnade sent med magen full av gottis från dagen och hjärtat varmt av all kärlek som visats under dagens timmar.

En liten kille fick ett riktigt kalas:)

ANNONS
Av Sirpa Niva - 13 september 2015 07:50

Vaknade för en stund sedan i den mysiga bädden, på golvet intill mitt lilla barnbarns säng.
Jag, hans mormor, fick den stora glädjen att sova i hans rum, precis intill min lilla älskling:)

Busungen:) som nu fyllt två år.
Han är en solstråle den lille.Busig och härlig på alla sätt och vis ett barn kan vara då denne lever ett fint, tryggt och harmoniskt liv.
Han har det så bra med sina föräldrar här på landet.
Egna höns har han och en pappa med grävmaskin, frontlastare och andra maskiner som lillkillen är helt galen i.

Igår klippte pappa alla stora gräsytor på gården, med farfars stora åkklippare.Lillkillen fick åka med i pappas knä, med hörselskydden på.
Så glad och stolt!

Han är så igång hela dagarna att kvällen blir lite svår att få ner honom i varv, för att sova.
När han till sist sluter sina blå så sover han djupt och tryggt.

Så mysigt det har varit med honom snusande där intill mig.
Jag har vaknat före honom, båda mornarna jag varit här och bara tittat på honom där han varit i drömmarnas värld.
Mitt minsta barnbarn.

Idag blir det kalas, som vi tillsammans förberett under gårdagen.
Dottern har sedan tidigare bakat en massa och ställt undan.
Igår bakade hon ännu mera.
Mormor bidrog med munkar.

Jag känner själv nu när jag varit här på gården sedan i Fredags att jag är ganska slutkörd.
Krafterna räcker inte riktigt all den tid jag vill prestera och hjälpa till.

På kvällarna har jag varit stilla av trötthet och lagt mig före familjen då orken tagit slut.
Igår var jag isäng 21.30 och sov djupt när lillkillen till sist fick ro och kunde somna.

Jag är glad att jag valde bort det som var tänkt från början.
Att dra hit min husvagn också.
Nu fick jag närheten till familjen istället vilket känns så bra.
Jag behöver de mina och de behöver mig.

Då jag gjort valet att ha det arbete som jag älskar, med de enormt långa arbetsdagarna som det nu är, så räcker varken tid eller ork till umgänge med mina nära och kära.
Bara familjen hemma i Surahammar hinner träffa mig under veckorna.

Denna familj som bor utanför Eskilstuna blir det mer sällan jag hinner vara med.Det känns inte bra!

Hoppas min arbetsplats har möjligheten att korta ner våra dagar med tiden, så detta kan rättas till.
Ingen människa orkar i längden att jobba 11-12 timmarsdagar och sedan fungera normalt i livet.
Med denna skiftgång som vi även har.
Kast ständigt mellan dygnets alla timmar.
Det tar på orken så grymt mycket.

Jag älskar mitt arbete och skulle inte vilja byta det mot någonting annat.
Men arbetsdagarna måste kortas ner.
Ingen av oss kommer orka detta i längden.

Jag vet ju att en förändring är på gång och det är det löftet jag lever i och kämpar på.

Nu njuter jag av att få vara med min äldsta dotter, hennes fästman och mitt lilla barnbarn.
Det är stor kärlek när vi är tillsammans.Vi hjälps åt med allt så vi sedan kan njuta av lillkillens kalas idag.
Det kommer vara Öppet Hus så vi får se hur många som kommer av de som fått inbjudan.

Jag kommer att knäppa bilder och lägga ut på bakverk och dukning.
Lägger ju aldrig ut bilder på människor om de själva inte säger att det är ok.

Nu sitter jag som den enda vakna i huset och dricker mitt kaffe.
Hängde nyss upp en maskin tvätt som blivit klar under natten.

Ska straxt börja förbereda frukost åt familjen som skall stå klar när de vaknar.

Min älskade familj:)

ANNONS
Av Sirpa Niva - 12 september 2015 21:24

Idag har jag och äldsta dottern tillbringar massor av timmar i köket.

Hon har bakat massor med kakor, bullar och en fantastiskt chokladtårta.

Jag gjorde munkar som friterades i kokosfett.

När jag ändå skulle göra sådana så fick det bli ett rejält lass.
90 stycken totalt.

Imorgon innan servering skall de doppas i strösocker.

Det är mitt lilla barnbarn som skall firas på 2 årsdagen.

Kommer imorgon att lägga ut bilder från min dotters skörd av hembakat
Kan börja idag med ett smakprov av chokladtårtan

Av Sirpa Niva - 12 september 2015 10:22

Gårdagen bjöd på inslag som knäckte min ork fullständigt.

Den började jättebra och blev sedan en riktig kamp med min egen hjärna.
Min proffsighet i arbetet sattes på rejäla prov kan jag lova.

Gick upp 1.30 på natten.
Kaffe i magen, väskan packad och uniformen på, gav jag mig ut i den mörka, kyliga natten.
Parkerade på jobbet i Västerås, tog vår depåbil till Centralen för att lösa av trött kollega som kom med bussen från Örebro.

Vi tog på ett gäng glada gäster som jag snabbt nattade i min varma, mjuka, spinnande buss på väg mot Arlanda.
Morgonen var tyst och stilla.
Skön och behaglig körning.

Nya gäster på Arlanda med till Västerås och samma fridfulla körning åter till Västerås för rast.

Tog mig en tupplur på rasten och kände mig riktigt pigg och laddad inför resten av min långa arbetsdag.
Börjar vänja mig vid dessa 13 timmarsdagar på arbetet.Vet hur jag lägger upp dem för att få den vila som behövs och att jag även rör på mig så mycket jag bara hinner.
Det blev lite Plankan och andra styrkeövningar i bussen.

Kändes kanonbra:)
Såg att min goa vän också hade arbetsdag och det gjorde mig extra glad.
Han har den förmågan:) att få mig skratta och le än mer, som den glada skit jag är.

Åkte så med endast tre gäster i bussen mot Arlanda.I glatt samspråk med en kvinna som åkte med oss för första gången.
Hon trivdes redan av att bara komma in i bussen:) jättekul!

Alldeles utanför Västerås snörde mitt hjärta ihop sig och jag blev tårögd...på vägen låg en påkörd, jättevacker grå katt.
Någons lilla kärlek hade fått livet släckt och det gjorde så ont i mig att se den lilla fluffisen ligga där, mitt i vägen livlös, utlämnad och ensam.

Värsta var att jag ingenting kunde göra!
Bara fara förbi och låta den lilla ligga kvar, med all trafik rusande omkring och över sin kropp.
Vad det gjorde ont!!

Jag har ju min egen fluffis därhemma som jag älskar så högt och som jag levt med i 15 år.
Vetskapen också att någon kattägare skulle sakna sin lilla vän och inte veta vad som hänt.


Det tog en stund att samla mig.
Men jag tror inte att någon märkte hur ledsen jag blev.

Åkte vidare och känslan togs över av min glädje av att köra min härliga buss.Känslan av att hur bra jag har det som får arbeta med det jag verkligen älskar.
Röra mig ute på vägarna, under dygnets alla timmar.
Leva med årstidernas skiftningar och bara finnas i en tillvaro som är gjord för mig.
Jag log och kände glädje i hjärtat.
Jag har det ju så bra om man ser till den oro som råder i världen.

Varje dag är en gåva:)
Att få vara frisk, må bra och leva fullt ut.

Snart byttes mina tankar ut till en oro...
Längre bort längs E18 såg jag hur bilar bromsade in och det blev snabbt en kö som slöt in i en fil bara.
Den vänstra filen....

Tidigare hade det varit asfaltsarbeten längs vägen och jag tänkte att det säkert var så nu med.
Trafiken rullade sakta och snart såg jag hur det stod fordon på sidan av vägen och människor rörde sig ikring dessa.

Förstod då att något måste hänt...

Scenariot som utspelade sig straxt inför mina ögon var hemsk!
En buss stod vid sidan av vägen med vänter bakhörn helt borta.
Sätena innanför var fullt synliga ut.

Det sprang omkring människor och andra låg i slänten vid sidan av vägen medans andra hjälpte dem med att hålla om, prata och finnas för dem.

Det rådde en chockartad förvirring och min hjärna ställde genast frågan om jag kunde göra något och insåg snabbt att jag inte kunde det, utan skulle bara vara i vägen med mitt stora fordon.
Såg att även andra ville stanna men valde att komma ur vägen för utryckningsfordon istället.

Vi rullade sakta förbi, över och i all bråte som låg över vägen.
Liten bit bort stod en lastbil som jag förstod var inblandad på nåt vis.

Kändes inte bra att behöva lämna platsen utan att hjälpa till på något vis.Mötte sedan brandbilar.

Ringde genast till min Trafikledning i Göteborg.Berättade vad som hänt, vad som troligtvis kommer ske med avstängning.
Att vi då behöver välja andra färdvägar.

Ringde mötande kollega som då hört på radion att bussolycka skett.
Berättade att det inte var jag/vi och vårt företag.
Han hade mött många ambulanser längs sin färdväg.
Körde vidare med olyckans bilder på näthinnan, känslan av otillräcklighet då jag inte kunnat hjälpa.

Skötte mitt arbete proffsigt.
Släppte av gäster och tog på nya.
Mycket stök med betalningar, kort och även kontanter.
Språksvårigheter och lösningar på bästa sätt.
Jobbade på och bara var mig själv.
Sms:a mina nära när jag stod still på Arlanda, att det inte var vår buss.

Mådde inte bra inombords.
Bilderna ville inte släppa min hjärna.
Körde mot Västerås med många gäster.
Ingen kan ha märkt hur jag mådde.
Kollegor ringde och hörde hur jag mådde.

Trafikledningen ringde endast för att jaga efter en förlorad bilnyckel.
Inte ett ord eller nån fråga om hur jag mådde efter det jag sett och upplevt.
Konstigt!
Jag hade berättat detaljerat det jag sett på platsen.

När jag arbetade som trafikledare så hade vi rutinen och empatin att hålla reda på en kollegas mående efter händelser som var obehagliga.

Följde upp timmarna efter för att inte personen ifråga inte behövde känna sig ensam i känslan.

När jag kom till Västerås kände jag mig jättekonstig.
Stickningar i fötter och fingrar.Lite småyr.Hög puls.
Benen bar mig inte första stunden då jag skulle gå ur förarstolen.

Hjälpte mina gäster ur bussen.
Backade upp bussen för att ha 30 min rast.
Vid det laget skakade jag i hela kroppen, kallsvettig och yr i huvudet.

Ringde min yngsta dotter och fick prata av mig.
Hon konstaterade att det var min reaktion efter det jag sett och upplevt.

Kändes bättre efter samtalet.
Samlade mig igen och lyssnade på radion efter information från olycksplatsen.Ringde kollega om alternativ färdvägsbeskrivning.
Han stöttade mig även i hur jag mådde, förstod och talade lugnande till mig.

Han och en annan kollega hade sedan kontakt med mig under färden för att checka mående och att jag hittade den alternativa vägen.

Hittade lätt och anlände i rätt tid till Arlanda.Garanterat proffsigt utan att någon gäst sett hur jag kämpade på.

Hade berättat för gästerna att jag skulle prata i mobil och headset i körning just för att få färdväg uppdaterad pga olycka på E18.
Vid det laget var det ute på nyheter och radiosändningar.

Åkte så åter mot Västerås.
Nya gäster i bussen.
Kände hur trött jag var!
Alldeles matt i kroppen av alla timmar av arbete och hjärnans reaktion.

Gästerna tackade för fin och mjuk körning.Hälsade mig trevlig helg och löfte om att vi snart ses igen:)
Så härligt!

Åkte till depån.Tankade och lämnade över bussen till kollega.

For så hemåt....helt slut!

Pratade med min vän och kollega i telefon, tackade för hans stöd och hjälp under timmarna som gått.


Av Sirpa Niva - 10 september 2015 16:10

Kommer bära min bricka med stolthet inatt när jag stiger in i mitt fordon och med glädje kör mot Arlanda.

Drömmar går att uppfylla:)
Det vet jag!

Av Sirpa Niva - 10 september 2015 12:48

Ibland har jag en förmåga att ta på mig lite för mycket i min tillvaro och då känns det inte bra.

Vaknade imorse med ett tryck över bröstet just för den skull, att jag plockat in för mycket göromål under kommande dagar.

Hade tänkt att dra min husvagn till Eskilstuna idag, för att boa i den över helgen där, medans vi fixar med lillkillens 2 års kalas, som är på Söndag.
Ville ha med Tiiti för att jag skulle ta hand om henne själv.

Pratade med min yngsta dotter och vi kom fram till att det bästa är att jag låter vagnen stå på sin plats och jag åker, bara jag till Eskilstuna imorgon.
Hon tar hand om Titti åt mig, medans jag sover kvar i Etuna.

Det blev en enklare lösning då jag måste isäng tidigt ikväll för att gå upp 1.45 för att åka och jobba ett jättelångt pass.
Ska hämta lillkille imorgon efter jobbet från fritis.
Lördagen vill jag göra munkar till hans kalas:)

Så i eftermiddag åker jag och dottern samt lilltjejen, till min kollega och besöker de goa katterna som jag har hand om nästa helg.
Vill lära känna dem och veta hur jag tar hand om dem på bästa sätt.
Kommer bo hos dem i två nätter.
Har jobbarhelg så det blir ju inte hela dagarna.

Känns klokt att låta vagnen stå kvar på tomten.Jag har ju boat in mig och det blir bara dumt och riva upp allt.

Så ibland får jag lov att tänka om när programmet blir för tajt:)
Tänker inte alltid på att någonstans måste jag även hinna med vila och återhämtning.

Gårdagen krävde sin kraft och jag känner mig trött och lite darrig idag.

Av Sirpa Niva - 10 september 2015 07:58

Vaknade på natten vid 2 tiden och klarade inte av att somna om.
För mycket rörde sig i huvudet.

Låg en stund och bloggade innan kaffebryggaren fick ta hand om dagens första goda kopp kaffe.

Det var natten till Onsdag.
Dagen då jag skulle, tillsammans med några härliga kollegor, ta tåget till Göteborg och förarutbildning för oss nya Nettbussare:)

En dag som jag längtat efter, kan jag lova.Jag ville lära mig mera av mitt arbete, känna att jag verkligen behärskar det jag åtagit mig att göra.

Träffa mina nya kollegor nere i Göteborg som jag bara hört rösten på.
Krama om min chef och se hurdan miljö alla sitter och utför sin del av arbetet i vårt härliga gäng.
På vårt Nettbuss Express. Bus4You som nu ligger mig så oerhört varmt om hjärtat.

Att arbeta med detta jag nu gör innebär att jag får ta ett helt annat ansvar än hos min förra arbetsgivare.
Här är jag verkligen en kugge som är så oerhört viktig för allt vi vill få fram till de som väljer att resa med oss.

Jag är, tillsammans med mitt fordon, min buss, ansiktet utåt.
Den som våra gäster först av allt möter.Som de ser rulla fram på vägen och som de skall få sin tillit till och vilja resa med.

Inbakad i detta värdskap som jag i detta befinner mig i, är det oerhört viktigt att jag har de verktyg jag behöver för att kunna ge av det gästen vill ha, det denne lockas till och vill ta del utav.

Där är utbildning ett viktigt moment.
Först av allt givetvis, det egna intresset för att vilja ge av mig själv och det jag representerar, min egen personlighet, framtoning, gästvänlighet och viljan att våga ta för mig av det som erbjuds därute i denna mängd av människor som reser varje dag.

Jag är Ambassadör för vårt Bus4you.

Denna utbildning, pricken över i:et skulle nu genomföras denna Onsdag, i Göteborg hos Nettbuss.

Jag såg verkligen fram emot dagen, som jag visste skulle bli väldigt lång och garanterat intressant på alla sätt och vis.

Satte mig i bilen 4.15, åkte till Västerås och parkerade för dyra slantar...huuu..210:- för att stå till kvällen.Hade inte orken att söka något billigare vid den tiden på dygnet.

Nåja:) jag hade en härlig dag framför mig.Mötte upp söta kollegan A och vi uppsökte vårt avgångsspår där tåget rullade in 5.30

Första etappen blev till Katrineholm.
Där det var tågbyte.
I Kolbäck steg det på två kollegor till och det visade sig att vi hade en nybliven kollega ombord redan:)
Kul! Vi var 5 Nettbussare på väg neråt Götlabörg med en förväntan och nyfikenhet inombords.

Vackra vyer för förbi tågfönstret och jag trivdes väldigt med att bara sitta och åka.
Morgonen bjöd på vacker soluppgång där vi susade fram.
Men huuu...så obekväma stolar att sitta och färdas i.Inte på långa vägar som våra härliga fåtöljer i våra vackra Irizar.

Köpte mig en kopp av någonting som jag tror var kaffe men det smakade inte det.
Hmmm....blir lika förundrad varje gång jag får till mig sådan dryck i dagens kaffemedvetna sverige.

Det finns ett upphav av underbara kaffemaskiner som brygger det mest smakfulla kaffet...att inte ett ställe som tågen, som har så mycket människor resande varje dag, satsar nån krona till och serverar ett gott kaffe.
Nåt att se fram emot för kunden som stiger på.Nybryggt, väldoftande med en njutning för själen.

Vi anlände till Göteborg vid 9.30 tiden.Gick den korta sträckan till GP huset där Nettbuss håller till.
Möttes upp av en av våra chefer.
Samt kollegor från depå Karlstad och Linköping.

Fick skaka hand med Göteborgskollegor vars röster jag hört och nu fick ett ansikte på.Såg hur de satt vid sina platser och utförde sin del av vårt teamwork.
Jättekul att få en bild av allt.

Miljön kändes trivsam och lugn.
En arbetsplats att trivas på.

Vi slöt upp i konferensrummet efter en God kopp kaffe som jag njöt väldigt av:) efter tågets "kaffe"

Körde igång med en presentation av oss själva.Vi var totalt 12 förare.
Kul att ta del av allas olika bakgrunder.
Sedan följde timmarna i rask takt.
Organisationen.Marknad.Kvalitet
Drift med allt vad det innebar.

Vi pratade mycket Värdskap, hantering av Färdskrivare och vilotidsregler som är så viktigt idag i ett arbete som vårt.
Vi fick beställa kläder.Blev fotograferade.

En god lunch intogs på ett närliggande hotell.Snabbt och smidigt innan utbildningen fortsatte.Hann andas friskluft en kort stund i ett somrigt, varmt och soligt Göteborg.

Vi pratade olika bussar, linjer och hantering av handdator.
Trafiksäkerhet och resevillkor.Kundbemötande och depårutiner, nycklar och rastlokaler.
Tjänstelistor och omlopp.

Pjuh!
Mycket inputs blev det på få timmar, men för oss som kom från Västerås, var en hel del redan vardag då vi kört sedan i somras.
En av oss har ännu inte kommit igång utan börjar köra med fadder nästa vecka.

Dagens timmar ramlade på i rask takt och vid 16 tiden var det så dags att ta farväl för denna gång.
16.30 gick vårt tåg.

Jag satte mig genast på tåget och njöt av den fina förarväskan vi fått, som jag längtat efter sen första gången jag såg min vän och kollega K ha en.
Så snygg och praktisk.
Äntligen ordning på mina grejor som behövs i arbetet.
Likaså fick vi våra namnskyltar.

Nu är känslan fullkomlig:)

Nettbussare så det även syns.
Bara att vänta in blus och tröja med Nertbusstryck också.

Jag är en stolt representant av vårt företag och då vill jag också synas.Vill visa vem jag är, vad jag heter och vem jag är ambassadör för.
Det gör jag nu och det gör mig så himla glad:)

Ser fram emot nästa arbetspass som börjar 2.49 natten till Fredag.
Då skall jag stå där på Centralen i Västerås och vänta på min buss, som kommer från Örebro.
Lösa av en trött kollega som då kört massor med timmar.Jag tar över ratten och gästerna, låter kollegan åka hem och sova.

Mitt Nettbuss:)
Min framtid i bussbranchen.

Vi satt på tåget och pratade om dagen.Väldigt trötta alla fem, nöjda med allt det vi upplevt och tagit in.
Kände oss redo att möta det som förväntas av oss.

Tåget blev försenat från Göteborg och hotet låg hela vägen över oss att vi skulle missa vårt byte i Katrineholm.
Kändes jobbigt då vi var trötta, hungriga och ville hem.

Glädjen var stor då tågvärden meddelade att vår anslutning skulle vänta på oss de minuter vi låg sen.
Vi sprang och vi hann:)
Så härligt!
Tack SJ där gjorde ni någonting mycket bra för många av era resenärer!!

Kom hem vid 21.30
Trött, glad och med ett framåttänk i positiv anda:)
Tack ni fina som gav oss denna dag!
Jag kommer att göra mitt allra bästa för att Vi skall vara Bäst.

Nettbuss Bus4You Västerås.

Av Sirpa Niva - 9 september 2015 02:48

Riktigt skönt att kunna sova så länge att jag vaknade av mig själv.
Ingen väckning på eller något som låg och väntade denna Tisdag.

Alltså helt ledig:)

Det är ganska ovanligt i mitt liv med sådana dagar.

Låg länge kvar i sängen och bara njöt av tanken, drack mitt morgonkaffe, småpratade med Titti.
Bloggade lite och mådde bara gott.

Bestämde mig för att ta mig en runda till fots i det soliga vädret och sedan efter dusch åka in till Västerås.
Handla lite presenter till lilla barnbarnet som fyller år.Eventuellt byta ett par jobbarbyxor som är för stora.

Ringde Blodcentralen och ändrade min givning till Västerås, istället för Köping.Skulle ge idag när jag ändå åkte in.Passade bra

Så blev det inte....

Tog på mig träningskläder.
Slängde ut mattor och sängkläder ut ur vagnen, skakade och hängde ut på vädring.
Bar in saker i förrådet som låg undanstuvade i vagnen, sedan Ölandsvistelsen.

Medans jag stökade runt så började en odör sprida sig...det luktade kraftigt av bajs!
Bläh!
Såg sedan till min förskräckelse att jag trampat i en hög baja som låg en bit utanför husvagnen.
Min foppatoffla var kladdig och med den hade jag dragit in kladdet i husvagnen, på flera ställen på golvet.
Så äckligt!
Vilken tur att mattorna var borttagna.
Stanken var vidrig!

In i huset och sanerade tofflorna som inte slutade lukta.
In i vagnen och fram med skurmedel och papper.

Som tur, ringde en god vän till mig mitt i mitt stök och vi fick ett skojigt samtal under tiden som jag utförde mitt påtvingade saneringsarbete.
Det lättade upp mycket kan jag lova.
Tack Maria:)

Lyckades med konststycket att eliminera lukten av bajat och det blev rent överallt på köpet.
Riktigt rent och väldoftande.Foppatofflorna åkte i tvättmaskinen.

Vi avslutade vårt glada samtal efter 40 minuter och jag kunde fortsätta med det som var tanken, ge mig iväg ut på pw innan dusch.Trodde jag...

Inte heller nu blev det så...
Såg att Titti betedde sig underligt, där på soffan i vagnen.

Insulinkänning!

Fram med druvsocker, kaffefilter och banka till sockret till ett pulver och stoppade in i hennes mun, gnuggade in i tandköttet för att snabbt få ut sockret i blodet.
Bar över henne i sängen, som jag nu bäddat fint.
Var med henne och gav min närhet, trygghet och värme.Pratade lugnande med henne.

Gav mat med mera druvsocker inblandat.
Det var bara att ställa in allt jag planerat.Kunde och ville inte lämna min lilla kattjej i det tillståndet.

Det var så varmt och fint ute att dörren stod öppen i vagnen.Den friska luften strömmade in.
Jag plockade med disk, tvätt och lite annat medans jag fanns för Titti.

Hon repade sig väldigt fort och det tack vare att jag fångade in det tidigt.

Tur att jag inte hunnit åka någonstans.

Blodsockret återställdes och två timmar senare var hon normal igen, omän väldigt trött.
Hon somnade på sängen.


Dagen var så långt framskriden att jag åkte bara till Willys och handlade.

Fick in en sten i Volvons frambroms som nu ligger där och gnisslar.
Den kommer att släppa när jag kör till stan under morgonen.

Passade mitt febriga barnbarn en stund så svärsonen kunde åka och handla.

Vi bar sedan in mitt gåband in i huset för kommande träning under senhösten när vädret är sämre.
Senare var jag med tösen igen då pappa behövde iväg på fotbollsträning med hennes brorsor.
Tur att mormor finns nära:)
Ledig och tillgänglig ibland.

Dagen gick och jag fick iallafall vagnen noga städad.Urplockad från överflödsprylar, innan jag drar den till Eskilstuna i helgen.
Kollegan V ringde och vi pratade katter och fransförlängning.Skickade över Ciccis sida till henne.

Pratade på messenger med vänner och letade rätt på tågbiljetter till Onsdagen som kommit via mejl från Göteborg.

Fick även ett samtal från ett ställe som säljer hälsoprodukter som erbjöd coachning i kost och träning om man köpte produkterna.
Tackade nej och vi fick också ett härligt samtal där jag till slut var den som erbjöd råd med träning och val av mat:)
Kul vändning.

Han insåg att jag nog inte var riktigt rätt målgrupp att sälja in det hos.
Att jag redan hade koll på sådana saker.

Kvällen kom och Titti piggnade till.
Gick isäng vid 20.30 tiden redan och det var skönt att bara sjunka ner i en halvdvala med Titti intill.
Planerade lite inför kommande veckor.
Kommer vara ett fullspäckat program kan jag lova:)
Som vanligt!

Onsdag, som det nu redan är i skrivande stund.Ligger vaken på natten, så ska jag och två kollegor ta tåget till Göteborg från Västerås 5.30
Med byte i Katrineholm.
Vi skall till Nettbuss på utbildning.

Ska bli jätteroligt och det kommer vara en lång dag då vi inte fick övernattning, utan åker tåg tillbaks för att anlända hem sent ikväll.
Blir en 16 timmars dag.

Som tur fick jag vara ledig Torsdag.
Har då fransförlängning hos Cicci 9.30.Sedan påkoppling av husvagn på bilen och via Hallstahammar vidare till min dotter i Eskilstuna.
Ska hälsa på V:s katter inför att jag ska passa dem nästa helg, i Hallstahammar.

Så det är full fart även den lediga dagen.
Göteborg försökte få mig att jobba Torsdagen och börja 2.50 på natten när jag kommit från Göteborg med tåg på kvällen vid 21 tiden.

Ingen bra ide tyckte jag:)
16 timmar igång och sedan jobba 11 1/2 timme utan att få sova nåt...
Hmm..,undrar hur de tänkte där?!

Jag är ju ändå en människa, ingen maskin.
Börjar sedan jobba 2.50 på natten till Fredagen så jag drar nog mitt strå till stacken ändå.
Eller vad tycker du:)

Nu ska jag krama kudden en stund till.Mobilen väcker 4.00, har en timme på mig.





Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10
11
12 13
14 15 16 17
18
19
20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30
<<< September 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ minatankebanor med Blogkeen
Följ minatankebanor med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se