För andra morgonen?...eller natten egentligen, i rad så väcker Titti katt mig med att lägga av en stinkbomb i lådan.
Vi bor ju i husvagnen, så jag kommer lilsom inte undan odören.

Tänk att en så liten, mjuk och go varelse kan lukta så illa:)

Det var bara att palta sig upp och sanera lådan.
Sedan skulle hon ut...mitt i natten.
Vet inte varför..

Själv tog jag på kaffe och tände mitt ljus.
Kände mig liksom extra glad på något vis.
Jag vet vad det beror på och det är en kontakt som skapades igår eftermiddag, som jag saknat så oerhört över sommaren.
Min älskade vän är på väg tillbaks till mig, sakta och försiktigt.
Vi kunde nästan kommunicera som innan och det värmer mitt hjärta så.
Denne har så fruktansvärt jobbigt i sitt liv och det äter denne innifrån.
Nu nådde jag fram med mitt budskap:)
Jag finns!

Med våra ord till varandra i färskt minne släckte jag lampan igår kväll och somnade bums.
Var jättetrött efter arbetsdag som började 2.40
Körde till 11.30
Snabbade mig hem för att hinna träffa min dotter innan hon ska till Berlin några dagar.

Jobbade ju extra igår och den dagen skulle jag egentligen varit med min mor och moster.
Mor mår ju inte så jättebra och behöver hjälp med allt möjligt.

Min arbetsplats ville att jag skulle jobba ännu mera men jag sade ifrån, behövde komma hem.
Någonstans går gränsen även för mig.

Skall snart ta tag i en kollega öga mot öga, som jag tycker utövar härskarteknik över oss andra och det accepterar jag inte.
Jag tar tag i sådant själv, berättar hur jag känner så får personen en chans att förändra beteendet.
Vi är ett team alla och ingen skall komma och bestämma över någon annan.
Den biten har företagsledningen.
Våran chef och ingen annan.

Handlade mat och gjorde lunch åt min stressade dotter.
Skönt att hinna krama henne innan hennes resa.
Blir borta till sent Söndag, så vi ses inte förrän Måndag morgon.

Sedan tog jag hand om lite vissna blommor i trädgården.Tog reda på frön till nästa år.
Tog ett dopp i iskalla poolen innan välbehövlig dusch.
+14 grader bara:) Bitande skönt.

Tömde min husvagnstoa och städade lite i vagnen innan det var dags att varva ner för dagen.
Svärson och barnbarn kom hem efter jag lagt mig redan så vi hann inte ses.

Skall straxt iväg till jobbet.
Börjar 2.45 idag också och slutar 15.30 i eftermiddag.
Grymt lång dag.

Känns bra ändå med vetakapen att min vän mår lite bättre, tack vare vår kontakt igår.
Jag blir en liten oas i tillvaron med min livsglädje och framtidstro.

Nu skall jag släppa in den lille stinkbombstillverkaren så hon får mat och insulin innan jag kliver i uniformen.
Tvättade upp den igår.
Skönt med rent.

Igår Onsdag var jag ledig.

Vaknade med rungande huvudvärk och det vet jag, beror på att jag lever på så fattigt kolhydratintag.

Max 600 på ett dygn.

Fick bort den obehagliga värken snabbt med värktablett.
Jag vet att det är såhär första dagarna och ger med sig vartefter.
Sockret som lämnar kroppen, likt ett gift.

Morgonkaffe och sms till äldsta dottern att jag kommer om ett tag.
Packade ner lite duschgrejer, gav Titti hennes insulin och mat.
For så iväg i ösregn mot Eskilstuna.

Anlände till go och glad lillkille:)
Mitt snart 2 åriga barnbarn.
Sedan var det full fart med lek, bus, prat, dusch, bajsblöja och kramar innan mormor gav sig av hemåt igen.
Då åkte även dottern till sitt arbete och lillkillen till fritis.

For efter det till min mor där även min moster från Finland är på besök.
Mycket prat där med, fast mest lyssna:) då de pratade i mun på varann.

Mycket minnen från Finland och sådant som äldre människor talar om:)
Vilka som lämnat jordelivet och vem som har vilken sjukdom.

Jag drog mig hemåt vid 17.30 tiden då jag behövde komma till vila snart.

Titti roade sig med att gå på toa stup i kvarten när jag försökte sova mot kvällningen.
Skulle ju upp 1.45 för att fara till jobbet.Det struntade hon i.
Hon krafsade i lådan säkert 5 gånger under några timmar.
Hon hade säkert sovit hela tiden jag var hemifrån så det blev väl omlopp i kroppen när hon åt och drack.

Älskade skruttkatt:)

Somnade vid 22.30 tiden och gick sedan upp 1.45
Konstigt nog, förvånansvärt pigg ändå.

Desto svårare blir det att plocka in en annan människa i ens liv.
Jag gör mina tappra försök och flyr sedan som ett skrämt rådjur när jag känner att det som kommer blir mig övermäktigt.

Det måste nog till en människa i samma bransch, med skiftarbete och förståelse för hur man kan känna sig efter 13 timmar på jobbet, varav kanske 12 timmar bakom ratten.

Hur stor behovet är av vila och egentid, efter att ha ständigt haft med människor att göra i arbetet.

Sedan finns det ju en person som jag känner väldigt djupt för, som inte är nåbar för mig.
Då är det bara att gilla läget.

Väljer singellivet så är det ingen som behöver känna sig bortglömd, som jag inte mäktat med att tillfredställa i dennes behov.

Kan man verkligen älska ett arbete så mycket som jag gör med mitt.
Bussförare med mina härliga gäster, underbara bussar och goa kollegor.

För varje dag som går, landar jag i det nya och det bara känns bättre hela tiden.

Pusselbitarna faller på plats vartefter och rutiner skapas, som fungerar.
Lugnet lägger sig mer och mer.

Både Måndagen och Tisdagen var för mig riktiga kanondagar i jobbet.
Jobbet rullade på med några mindre störningar bara, som smidigt löstes.

Igår 1:a September var min första dag som Tillsvidareanställd.
Nu har jag fast arbete igen och inte vilket arbete som helst:)
Nettbussare!

Stolt som en tupp rattar jag fram min härliga Irizar och bara njuter av det mjuka spinnandet.
Gästerna lovordar både komfort, fin service och proffsig körning:)

Klart det måste märkas att jag älskar det jag gör.

Pratade med en kollega från ett konkurrerande företag igår och han tycker att jag skiner som en sol där jag sitter och kör fram min vackra Scania:)

Han frågade om jag inte skulle komma och stråla bakom ratten på deras bussar istället.

Jag bara log till svar:)

Inatt skall jag iväg och köra extra då behovet finns.
Jag trivs och ger det jag har som person till både företag och gäster.

The sun is shining even when its raining:) In my hart and the smile in my face.

Vi är i rejäl konflikt just nu, jag och min kropp:)

Andra dagen med snålkaloridiet.
Kroppen skickar signaler till hjärnan, att det fattas energi.
Det måste komma in via munnen i form av go frukost med allt vad det innebär.
Framförallt gott bröd:)
Det älskar jag!
Kan äta bröd bara rakt av, utan någonting på för det är så gott.

Nu fick den kaffe när jag vaknade.
En torr knäckebrödskiva till.
Nöjde sig och tystnade.
Sedan var skriket i magen igång igen för detta var ju ingen frukost.

Skakade till en Vaniljdryck med allt det som kroppen behöver men endast 120 kalorier.
Den nöjde sig 20 minuter, sedan var bråket igång igen:)

Nu får den bara vatten.
En begynnande huvudvärk avhjälptes med en tablett.
Känner mig lite matt i knäna, annars är det bara magen som vrålar och protesterar.
Det är bara för den att styra om och suga enegin från fettet i cellerna.
Det är ju detta som är syftet med min vecka nu.

Känns skönt att inte ha ont i magen som jag så ofta har när jag ätit.
Nu får magen vila med den fattiga kost som kommer ner.

Hade tänkt att träna lätt idag, men kände att det skulle inte kroppen gillat ännu.
Dessutom ösregnade det.

Har kört lite lätt styrketräning för mage och överkropp.
Det får räcka sålänge.
Måste få igång förbränningen så kroppen får energi ur sig själv.

Kommer att äta en bar till lunch.
Den tar jag i bilen på väg till jobbet.
Med vatten så magen är nöjd ett tag.

Jobbigt är det men jag är till 100% motiverad till att plocka bort allt slabb runt magen.

Har jag bestämt mig så blir det så:)

Jag har en moster i Finland som jag har en speciell kontakt med:)
Hon är som en mamma för mig, har alltid varit det men bor ju långt bort.

Hon och min mamma var bästisar som barn och tonåringar och hänger ihop nu med så mycket det bara hinns.

Nu är hon här hos min mamma.
Det är bra för då har mor min lite sällskap.

Igår efter mitt arbete åkte jag och hämtade dem hemifrån min syster som bor i Västerås.
De var dit och besökte henne där hon bor på ett servicehus.
Jag tittade in en stund jag med, för fika och prat.
Syrran har det bra där med personal dygnet runt som hjälper henne och ett dagrum att gå ner till om hon känner sig ensam.

Min syster är nästan 5 år yngre än mig och har varit sjuk i många år.
Känns skönt att hon är i trygga händer.

Min moster kramade mig sådär rart och mysigt, som bara hon kan.
När vi ses har vi mycket att prata om och jag har just nu lite svårt att prata finska, märkte jag:)
Pratar så sällan att det faller lite i glömska.

Med mamma kan jag ju prata blandat.Det gör ju inget då hon kan båda språken.

Vi for åter till Surahammar och gick in på en nyöppnad butik här på orten.
Handlade lite och körde sedan hem "gummorna" :) till mamma.

Det är så intressant och lyssna på dem båda, mamma och moster.
Båda pratar samtidigt med varandra och inte ovanligt att det är om olika saker:)
Ändå hör båda vad den andre säger:) och svarar.

Moster är mysig.
Hon är snäll, mjuk och rar som person.
På min lediga Torsdag tänkte jag ta med dem båda och åka till pappas grav i Lindesberg.
Jag vet att båda vill dit så det gör vi.
Äter sedan någonstans.

Jag tror att moster stannar här i Sverige två veckor så vi hinner ses flera gånger.
Jag jobbar ju långa dagar, så det tar ju min tid.
Men vi gör det bästa av det.