Gick under Måndagen som i ett trött töcken.
Vaknade tidigt men var definitivt inte utsövd.
Så mycket som rör sig i tankarna.

Den begravning vi var på i helgen och de möten vi hade med älskade vänner i stor sorg och saknad efter sin mor och hustru, gav mig mycket att fundera över med livet och döden.

Det känns stundtals som att det inte finns en rättvisa någonstans.
När en människa, mitt i livet slits bort hastigt. Skoningslöst och hårt.
Som lämnar efter sig mängder med nära och kära som står förlamade av sorg och saknad.

En människa som hade planen klar att efter ett liv i förvärvsarbete, gå i pension till våren och ägna sin tid åt barn, barnbarn och övriga intressen.
Nejdå, så fick det inte bli
Hon slets bort från de sina istället
Helt och hållet.

Endast 62 år gammal lämnade hon livet.

I min hjärna vill detta liksom inte in för att accepteras.

Att se och känna sorgen hos dem som lämnades kvar på jorden tog fullständigt andan ur mig.
Jag ville stå upp och bara skrika
VARFÖR!!???

Det går inte att förstå, hur gärna man än vill.
Detta fyllde min dag i tankarna.

Likaså mitt eget liv, hur det ser ut just nu.
En oro och främmandeskap inför något vi inte förstår eller kan få chansen att göra något åt, bearbeta.
Min käresta mår inte bra.
Något är fel och vi vet inte hur vi skall ta i detta
Frågetecknen är många och dagens sjukvård är så bristfällig att hjälpen dröjer.

Detta sliter så oerhört på oss båda.

Han är dessutom en man som är van att fixa allt ensam.
Jag ställs utanför, orolig och oförstående.

Under dagen som gick plockade jag med hushållet.
Tvättade 9 maskiner tvätt.
Bäddade rent och dammsög överallt.

Jag var jättetrött så efter lunchen fick det bli en stunds sova.
Vaknade lika trött och ledsen

Tog upp granen och satte upp.
Nova nyfiken på den och senare klädde vi den fint hon och jag.
Hon såg storögt på den när ljusen tändes och allt som glittrade.
Bet lite i ett pynt som mitt barnbarn gjort.

Sedan lade hon sig i sitt älskade fönster och sov utsträckt på varma fönsterbrädan.

Tog mig glögg och smörgås på kvällen innan jag redan vid 21 tiden uppsökte sängen
Somnade som en stock.

Att greja hemma med hushållet är min terapi. Jag hinner tänka och känna, sortera tankar och komma till lösningar.

Känner mig tacksam över att vi gjorde resan upp till Kiruna.
Någon mening var det med detta också som med allt som sker