Nu är vädret sådär knepigt som det var förra vintern också när jag var uppe i Duved/Åre och körde skidbussarna mellan liftarna.

Vackert med snö, kallt och till och med lite sol har det varit. Till att nu slå om till regn, plusgrader och isvägar överallt.
Så fruktansvärt halt så det knappt går att sätta foten utanför dörren.

Jag har en grym respekt för halka och en rädsla att fara omkull som jag gjorde för drygt en vecka sedan på depån i Hallstahammar när jag kom åter efter en körning.
Då for benen bort helt under mig och jag föll som en fura bakåt, utan att hinna ta emot mig något.

Minns inte om jag bloggade om det.

Jag slog i huvudet sist av allt i isen som dolde sig under snön.
Hade som tur satt håret i en hästsvans och den delen tog emot fallet och var nog räddningen för mig.

Mådde ju inte så bra under ett par dagar.
Fick nog en lindrig hjärnskakning samt ont i nacken av smällen.
Har ännu problem med huvudvärk stundtals och nacken ömmar.
Det går över så småningom. Jag är ju ingen ungdom längre så fallet blev ju lite tufft för kroppen.

Idag går bussföretag ut med varningar att dem inte kan hämta skolbarn från vägar som inte halkbekämpats.
På sina håll är trafiken inställd helt.

Det är bra att säkerheten går först.

Barnbarnet och jag tog hand om höns och kaniner innan jag körde henne till skolan. Himmel vad det var otäckt överallt!!
Ändå for vissa fram som om det vore sommarväglag.

Överallt är det bara is och åter is. Samtidigt som det regnar.

Nu är det en tid av rejäl kamp med orken och tiden att hinna göra allt som är nödvändigt här i livet.

Dottern härhemma är sjuk i Covid sen en vecka tillbaka och det innebär att jag och barnbarnet jobbar med att få gjort det som behövs för att livet ändå ska flyta på.

Det är allt från att skjutsa barnbarnet till och från skolan, tvätta, ta hand om djuren, handla, rasta vovven flera gånger om dagen och en massa annat som hör vardagen och livet till.

Det är sorgligt att se hur ledsen och frustrerad dottern är i sitt sjukdomstillstånd alldeles innan Jul.
Hon älskar Julen och allt vad det innebär av pynt, pyssel, bakning, julklappainhandling osv....

Nu är allt satt på paus för henne då hon inte orkar i stort sett någonting.
Bara av att stå vid spisen och fixa lite mat får henne helt slut och sängliggandes.
Hon har ju dessutom sin sjukdom sen innan i botten och den sänker ju henne redan den.
Försöker få henne att bara leva i det som nu råder då det inte går att påverka.
Hon är livrädd över hur viruset påverkar hennes redan totalt sänkta allmäntillstånd framöver.
ME är ju sådan att det som tar kroppens ork och försvar aldrig blir återställt.
Det är borta för evigt.
Finns inge botemedel. Ingenting!!

Jag kämpar på så gott jag hinner och mäktar med för att få livet vidare praktiskt.
Nu har jag ju varit ledig två dagar i veckovila från jobbet så då har ju tid funnits till det som behöver göras. Från tidig morgon till kväll.

Idag ska jag skjutsa både till och från skolan för att sedan direkt när jag lämnat Lillan hemma fara iväg till jobbet för att köra ett hockeylag till Hallsberg för match.
Kommer sedan hem vid midnatt.
Så det blir en grymt lång dag.

Innan Lillan ska hämtas från skolan ska jag göra det som behövs härhemma och klämma in någon timmes vila då jag kommer att vara vaken i nästan ett dygn innan det är dags för nattsömn.

Igår efter jag kört depbilen till Hallstahammar, tvättat och tankat den så blev jag hämtad av en kompis.
Så bra att få hjälp av vänner.
Åkte sedan och handlade lite på ÖB till Jul.
Fick lite pengar översänt från min mor som jag tacksamt tog emot.
Ekonomin är så stram just nu och jag ser med fasa hur mätaren på villaoljepannan i källaren rör sig nedåt.
Jag har ju inte ens betalat den olja som köptes i början av vintern klar.

Dessutom måste jag få en tand fixad som gått sönder.
En bit har lossnat från en framtand och jag fick den utdömd av tandläkaren i förra veckan.
Det är karies i den under en gammal lagning och den ligger väldigt nära en nerv.
Faran är att när den gått för långt så är risken stor för blodförgiftning.
Den måste tas ner och en porslinskrona sättas på plats.
Annars är tanden inget att rädda.
En lagning, uppbyggnad skulle bara krascha igen efter ett tag och jag skulle inte kunna bita av någonting med risk att det går sönder.
Så en krona är enda lösningen.

Framtand= leende.
Jag måste kunna få le i mitt arbete, annars är det inte jag.
Just nu håller jag handen för när jag ler.

Så utflödet av pengar är brutalt!!!
Fick lönebeskedet i Kivra idag och ser hur det räknats fel, återigen.
Samma sak förra månaden.
Mejlat lön att vara snäll och se över det och lägga in rätt så jag får ut det jag jobbat.

Känns lite som att tillvaron måste vara en kamp hela tiden och den tar energi till max.
Nu jobbar jag tre dagar i rad.
Vet inte hur Fredag ser ut om jag är ledig eller kallas ut på jourkörning.
Julafton och Juldagen är ledig och det är jag glad för. Juldagen jobb.
Likaså hela Nyårshelgen jobb.

Min kvot av månadens timmar är fylld och jag behöver inte jobba en massa extra för den tiden måste jag få till livet hemma.

Lillan går på Jullov torsdag eftermiddag så den biten blir lättare. Ingen skjuts till och från skolan behövs.
Det är ju två moment mindre. Sparar dessutom diesel i bilen.

Fick en bra och nyttig Julklapp från jobbet.
Presentkort på ICA på 250:-
Verkligen ett välkommet tillskott.

Nu ska jag upp och se till att Lillan snart går upp och servera henne Julgröt som jag gjorde igår.
Sen ska tvättmaskinen igång.
Katterna har fått sin frukost och gått ut.
Höns och kaniner får jag fixa efter att Lillan körts till skolan.

Imorgon är det tandläkaren igen och vi får se vad han gör denna gång.
Undersökningen förra veckan gick på över 600:-

Igår morse i Hallstahammar.
Det barade bara några minuter detta vackra skådespel