Igår kändes det som om sommaren bara gav upp för några timmar och gav försmak av hösten.
Det var riktigt rått i husvagnen mär jag kom hem på kvällen från arbetet.

Drog snabbt på mera värme och kröp ihop i morgonrocken med en värmande kopp the,på soffan i husvagnen.
Såg en stund på tv för ovanlighetens skull.

Nu har jag bara en dryg vecka kvar av min vistelse här på Prästgården hos min älskade dotter och hennes underbara famill,hus och härliga tomt med fina poolen.
Stutarna i hagen.

Det kommer att kännas jättekonstigt att inte återvända hit,inte iår iallafall.

Blir bra att vagnen skall ned till Öland resten av säsongen,så det blir en trevlig övergång från vistelsen här.

Min älskade familj har verkligen funnits för mig,precis hela tiden när jag tog det stora,svåra steget att lämna Örebro och det tilltänkta livet där.
Lämna mannen som jag trodde var min framtid och lycka.
Det var så ett tag,helt fantastiskt tills allt bara totalkraschade.
Jag kom till insikt över vad det var för framtid som väntade mig.
En framtid i otrygghet och ständig påninnelse om hur illa jag var som människa för honom.
Hur fel jag var i det sammanhang han levde och verkade i.
Jag skulle återigen behöva omformatera mig själv och mitt sätt att tänka,vara och tala.
Det vägrade min hjärna och min själ att gå med på.

När jag lämnade honom denna gång så var det för alltid.
Jag passar inte in i hans liv.
Han passar inte in i mitt.
Jag valde mitt eget istället!!

Första tiden var fullständig kaos.
Ingen bostad eller bil.Ingen fast punkt någonstans!
Hjärnan kraschad av allt och hjärtat krossat av sorg över nederlaget.

Min fasta punkt i detta kaos var mina älskade döttrar,svärsöner och barnbarn.
Inte ens min mor fanns vid min sida och det har hon ju aldrig gjort,så varför nu när jag verkligen hade behövt henne.
Hon passade på att ge mig en extra känga när jag ändå låg ner,kraschad.
Då var jag ett lätt byte att ge på.

Mina tjejer var med mig,i varje steg jag tog,i varje beslut jag valde ta på min nya stig i livet jag valt att vandra.

Mina barnbarn är grynen som finns närmast mitt hjärta.
Kärleken till dem alla är så stor,så stor att jag skulle kunna ge mitt liv för deras välgång.

Min vandring till idag har varit kantad av skratt och gråt,hopp och förtvivlan.
Men jag har ALDRIG stått ensam i den.

Min arbetsplats med kollegor och chefer har funnits vid min sida som stöd och tröst hela tiden också.
Jag valde att släppa in dem i mitt liv och det ångrar jag inte en sekund.
Härliga människor allesammans.
Varma,empatiska och hjälsamma människor.
Jag har det så bra på mit arbete:)

Idag mår jag superbra!

Jag har min familj nära.Så älskad!
Min lilla sambo,Titti katt:)

Min fina bil,stora underbara husvagn
och en bostad i Kungsör som jag får nyckeln till om 4 veckor:)

Livet känns härligt med alla sanna vänner jag har.
Jag är frisk,pigg och ständigt glad och positiv.
Kyrkvärdskapet i Västerås har så sakta rullat igång,så skönt för själen.
Jag trivs med livet och känner mig trygg.

Snart är det semester och det innebär 6 veckor på Öland med mitt ekipage Titti katt och en vecka i detta även minsta barnbarnet hos mig på heltid:)

Min tid här på Prästgården närmar sig slutet.Mitt nya liv blir verklighet,nytt boende på ny ort.

Tack alla som vandrat vid min sida!
Bliv kvar och följ mig vidare i styrkan,glädjen och framtiden fylld av underbara möjligheter