Men till vilket pris....

Just nu är jag så trött att jag har svårt för att motivera mig till någonting.

Det känns att semester vore välbehövligt...men det går ju inte!!

Jag har ju själv gjort valet att byta arbete när tillfälle gavs, så jag får stå mitt kast.
Gjorde valet att byta bostadsort för att helt enkelt få den vila och ro jag behöver, för att klara av att påbörja någonting nytt i mitt liv.

Jag vet och känner att valen jag gjort, stegen jag tagit är de rätta.
Men det gör mig inte mindre trött just nu!!

Att vara Ambassadör för en nyetablering är helt fantastiskt, underbart och energigivande.

Samtidigt som det äter på en själv....
Att ständigt vara i focus för människors kritiska, värderande bedömningar är tufft, utmanande och väldigt peppande för mig som person.

Jag älskar att ge av mig själv.
Sprida glädje, energi och känslan av pålitlighet.
En människa skall kunna luta sig emot mig och känna att jag står pall.
Att jag fixar deras problem och löser deras oro.
Jag tar inte över deras problem och laster, det får man inte göra, för då står jag själv på knä snart.
Men jag gjuter olja på vågorna i deras dilemman.

När frågorna haglar över mig, levererar jag svaren så gott det bara går.
Ibland har jag inte lösningar på allas problem och hänvisar då vidare.

Jag vet vart gränsen ändå går, på hur mycket en människa klarar.

Jag är Nettbuss ansikte i Västerås.
En av de ansikten som just nu ger järnet för att det skall gå bra för oss.

Bus4You är mitt skötebarn och jag har gett mig den på att detta skall lyckas.
Vi får nya gäster ständigt...fler och fler får upp ögonen för hur bra vi är.
Vilka fina bussar vi har, vilken service de får av oss i alla lägen.
Hur snabbt och smidigt vi tar oss till och från Arlanda.

Igår tex begicks ett misstag vid ett byte av gäster mellan bussar hos oss.
Två gäster kom inte med sin vidareanslutning.
Jag ägnade nästan hela min rast åt att lösa det inträffade och lyckades.
Jag gav mig inte!
Det kändes jättebra för mig att detta ordnades upp.

Misstag kan alla begå, vi är ju bara människor.Det viktiga är att gästen inte lämnas strandsatt utan får hjälpen vidare.
Dessa herrar var väldigt tacksamma och de kommer ihåg sådant.
För det säkert vidare...Att Bus4You löste problemet.
Med ihärdighet och ett leende, klapp på axeln.

Jag kände mig nöjd.

När jag rör mig ute med min uniform på, med slipsen som jag än sålänge, lånar av min kollega
(Har inte fått någon egen ännu)
Så känner jag mig stolt!
Stolt och glad.

Ingen ser på mig att jag nästan går på knä av allt det nya, de grymt långa arbetsdagarna och raster som försvinner i arbete.
Ingen ska se hur jag och mina kollegor kämpar med problem längs vägen i allt det nya.

Ingen ska se att jag gett bort min underbara semestermånad på Öland, vid min härliga husvagn...för att jag så gärna vill jobba med det jag nu gör.
Ingen ska se det på mig för jag är Ambassadör....
Jag står pall, jobbar och ger järnet för någonting jag tror på och brinner för.

Jag älskar mitt arbete :)

Så himla mycket att jag gjort valet att jobba som timanställd och sänkt min lön med nästan 15% för att få göra någonting jag själv känner är värdefullt.
Jag har valt att vara timanställd för första gången i mitt yrkesverksamma liv, som varat i 40 år.
För att få vara med och ro skeppet, ge det vind i seglen för att vi ska kunna fara fram över vägen, med glada, nöjda och tillfredställda gäster.

Vi är bäst!
Så är det bara :)

Och just nu är jag så himla trött....så trött att jag inte riktigt vet hur jag skall ta mig framåt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har nu varit hemma nästan en vecka från mina körningar i Norge. Inte har jag slöat direkt utan kört för ett annat bolag.Dagkörningar så jag kunnat komma hem varje kväll. Först i Söndags hämtade jag en dubbeldäckare med släp och körde till K...

Nu förstår vi verkligen inte vad det är som straffar oss i familjen så grymt hårt. Inom loppet av några veckor har vi mist 3 stycken av vårt gäng. Först hittade jag min tarantellaspindel Gumman död i sitt terrarium när jag kom hem efter jobbres...

Efter de fyra dagarna med mina Japanska gäster och den härliga reseledaren så har jag kommit hem. Lämnade av gänget vid färjan till Danmark igår eftermiddag och körde sedan hemåt i full fart. Inte det enklaste att ta sig ut från Oslo en Fredag ef...

Det var ju inte runtigt meningen att jag skulle över till Norge de här sista dagarna i Maj. Men när bästa chefen ställde frågan så kunde jag inte säga nej. Dessutom är det en reseledare för denna lilla grupp på 12 personer som jag redan jobbat me...

Min äldsta dotter och barnbarn har under så himla många år önskat sig en katt men det har inte varit möjligt då svärsonen är allergisk. Till hans egen sorg också då han älskar djur. Dem har provat lite igenom åren med att vara i kontakt med olika...