Så fort jag börjar lyssna på den så kommer en snyting som får det att svida.
Jag stänger mitt hjärta nu för att kunna leva utan smärta.
Dessa lyckorus som kommer emellanåt ger sin energi men sedan då?
Tystnaden som följer....
Tankarna som far i mitt huvud och frågorns som aldrig får något svar.

Jag vill inte leva så!
Antingen så duger jag eller inte.
Ingen pallar leva i ett mellanland...

Dagarna som följer i livet är för värdefulla för att jag skall behöva lägga tiden på grubblerier.

Jag litar inte längre på ord som det motsatta könet säger till mig.
Smällarna börjar bli för många.
Mitt värde som kvinna får sig törnar som får mig att krokna.

Ena stunden är jag drömkvinnan och i nästa inte ens värd att prata med.

Är detta ett liv för ett älskande hjärta?

Jag skall hålla mitt huvud högt och hjärtat iskallt och hugga som en kobra om någon försöker komma in i mina känslor.

Nu räcker det!!

Igår 27/7 var det precis 50 år sedan som vår familj flyttade hit till Sverige, ifrån Finland.
Till Köping kom vi.
Pappa hade fått arbete på Volvofabriken och han kom hit före min mamma, min lillasyster och mig.

Ordnade med bostad och möblering av den, innan han åkte över och hämtade oss.

Jag minns en hel del från den tiden.

Tiden har gått och det har hänt mycket under alla dessa år.

50 år :)
Fantastiskt!

Min yngsta dotter och jag har bestämt att vi skall åka ner till våra husvagnar på Öland den 19/8.

Jag har ju schema fram till 16/8 och sedan vet jag ingenting om mitt arbete.
Kanske får jag jobb eller inte på Nettbuss, annars blir det på Lokaltrafiken.
Hursom så måste jag få några dagar ledigt innan vidare pusslande med min försörjning.

Har ju ingen semester alls.

Längtar som en tok ner dit till mitt paradis som jag inte hunnit njuta alls av hittills.
Stannar 4 nätter och det räcker bra för att jag ska få lite nedvarvning och träningspass i sanden.

Sedan är det ju dags i September att plocka ner allting och dra hem vagnen.

Fick en underbar gåva av min dotter som hon hittade på Öland.

Den är som gjord för mig just nu...

Har ledigt idag från mitt arbete.
Hade redan bestämt med mitt lilla barnbarn att hon och jag skulle ha en busardag.
Vi skulle till lekparken.
Sedan packa en picknickkasse och gå till ett ställe där det växer Smultron och stora härliga Blåbär.

Sedan skulle vi fixa pannkakor till mat.

Inget blev som vi tänkt.
Regnet öste ner och det var jämntjockt med moln på himlen.
Lillan sov extra länge och vaknade sedan alldeles loj.
Hon mådde inte alls bra.

Bäddade ner fröken i soffan.Fick i henne lite sen frukost och sedan blev det vila för hela slanten.
Under mysfilten.
Efter en liten lunch somnade hon och sov tryggt.

Sova är bästa botemedlet om man inte är kry.

Jag plockade med mitt.
Satt och svarade på jobbmejl.
Hängde tvätt pch laddade nytt.
Ludde var också hemma idag.Han hade kräkts hela morgonen.

Det gick över så småningom och sedan sov han också.
Så jag är hemma med två sjuklingar.

Titti katt är inte heller helt pigg.
Hon hade början till insulinkänning igår morse som jag snabbt lyckades häva.
Så nu är hon helt utan insulin.
Hennes kropp tillverkar eget just nu.
Så idag är hon trött och bara vilar och äter.

Jag roar mig med att frossa choklad.
Rätt skönt att bara finnas till och småplocka lite i huset.
Det kommer en intensiv jobbperiod igen och så får jag fullt upp ändå.
Börjar med en 13 timmarsdag imorgon.

Igår Måndag hade jag en arbetsdag som lägger sig i minnet.

Började med träning och smultronplock på morgonen innan hårfärgning, dusch och frukost.

Smultronen hade vi till frukosten, dottern och barnbarnet och jag:)
Sommargodis.

Sedan vid 13 tiden bar det iväg till depån.
Lillbilen fick ta mig till Centralen för byte av förare.
Tog över efter en go och rar kollega.

Körde min vända till och från Arlanda.

Blev avlöst igen vid återkomst Västerås.Depåbilen till rast på två timmar.
Åt min mat och gav mig ut med egen bil ut i sommaren.
Kände att jag ville njuta av att det inte regnade.

Hade först tänkt dammsuga ur och städa min bil men kom på att det nog inte är så tokigt att bara vara och njuta av tillvaron ibland.

Satt och tänkte på en mycket god vän som jag saknar enormt.
Men jag förstår hans val av att stänga ute världen ett tag när livet är kämpigt.
Försöker att tänka som så, att det inte är jag som gjort något, utan det är annat som kräver sitt.

En dag har han orken igen.
Han hör till den kategorin människor som vägrar ta stöd och hjälp.
Han vill stångas själv med problemen och då gäller bara det.

Det respekterar jag!
Alla har rätt till sina val i livet.

Satt och såg ut över Mälarens vatten nere vid Lögarängen.
Förundrades själv över att jag återigen är i Västerås:)

Det var skönt med ett par års separation ifrån staden.
Vara lite mera i lugnare tillvaro och bara landa i mig själv.

Känner nu att jag vill leva allt vad det bara går.
Njuta av mitt nya arbete och känna att jag gör nytta.
Att jag räknas som människa och inte bara är något som flyter med i mängden.

Hoppas och ber att Nettbuss förstår att jag verkligen vill vara en betydelsefull del i deras lag.
I den satsning som jag är del av i Västerås.

Drog mig så åter till depån.
Bytte till depåbilen.

For förbi min andra arbetsplats på vägen till Centralen.
Stannade till kort och pratade en stund med kollegor där och Trafikledning.
Jag måste ju snart köra där med för att få ihop de timmar jag behöver, för att betala mina räkningar.

Betalade mina fakturor för månaden innan jobbet och jag känner lite vånda inför, om jag kommer att klara min ekonomi med den lönesänkning som blev, i och med byte av arbetsplats.
Jag tjänar ju 12:- mindre i timmen nu.

Det är nog inte många som gör en sån grej för att få jobba med något nytt, i den här åldern.
Jag hoppas detta ordnar sig, annars vet jag inte om jag är så sugen på det i längden.
Jag vet att jag är attraktiv i min bransch med all min erfarenhet.
Just nu ligger den undanstoppad då jag hålls tillbaka.

Vi får se vad tiden visar.
Det finns massor med bussjobb överallt.
Kanske sticker jag till Norge:)
Vem vet!

Just nu brinner jag för fullt i detta med Bus4You men inget säger att jag stannar om jag inte får in foten mer än nu.
Fast anställning med den lön jag är värd med min erfarenhet gäller.
Annars slocknar lågan så småningom.

Har redan fått erbjudanden om annat ;)
Spännande värre!!

Jag körde min sista tur för kvällen till Arlanda med tom buss.
Det kändes ovant.
Vi har kunder varje tur.

Satt sedan på återvägen och samtalade med en kvinna från Etuna, som jobbar periodvis i Norge.
Hon var supertrevlig och vi pratade om allt möjligt.
Hon pratade varmt om Bus4You som hon tipsade vänner och bekanta om.
Vi bytte namn och kommer hålla kontakten.

Jättehärlig kväll i vädret.
Uppehåll och skönt.
Tankade min buss, städade noga ur den.Tömde toan.Fyllde vätskor och sist av allt fick den en tvätt som gav den en vacker lyster.
Härligt att kunna lämna över en ren och perfekt buss till kollegan, morgonen därpå.

Jag är så mån om att hålla snyggt och rent, för gör vi alla så, behöver ingen jobba häcken av sig för att det skall vara fint.

Åkte så hem.
Kaffe och macka innan sänggång.
Pratade på messenger med min goa vän i Ludvika som känner mig så väl via min blogg.
Vi ska ses snart och hitta på nåt kul.

Somnade vid 1.30 tiden inatt.
Nöjd och glad med dagen.