Imorgon Söndag kommer jag att köra en rejält lång tjänst.
Börjar 6.10 och slutar 18.30
Det innebär att jag har två raster.

Ska ta med mig mina träningsskor och stegräknaren för att ge mig ut på rasten och gå.

Känner att jag behöver få in träningen in i mitt dagliga pussel igen.
Kroppen mår inte bra av allt sitta.
Fast jag rör på mig en hel del när bussen står still så räcker det ingenvart.

Löpträningen behöver igång å det snaraste.

Veckan som gått har jag ju lagt all focus på jobbet.När det varit klart har jag varit jättetrött och bara viljat ur uniformen, i duschen samt mat och vila.
Allt nytt har tagit min energi.
Det är helt ok, så är första veckan innan jag kommit in i allt.

Nu är jag så mogen att det blivit dags för att tänka på formen igen.
Veckan innan var ju detta enorma spring i trapporna med flytten så det klarade sig.
Blev många steg och det fort.

Jag vill känna mig snygg i kroppen.
Smidig och tränad, då mår jag som bäst.

Så dojorna med och promenixer som start några dagar...

Njuter av all prakt i min dotters och svärsons trädgård.
Blommor och tomatplantor i mängd...

Vaknade imorse med känslan att efter första kaffekoppen bär det iväg ut på en rejäl Powerwalk.
10 km brukar vara lagom.

Nu blev det inte så utan jag låg kvar i sängen och lyssnade på, hur det fullkomligt hällde ner från himlen.
Inte hade jag någon lust att ge mig ut och bli genomblöt på en minut.

Tänkte som så att det säkert blir bättre väder under förmiddagen.
Då skulle jag byta om och ge mig ut minsann:)

Satte igång och möblerade om på mitt rum....
Ville få till ett eget stuk på allt.
Praktiskt tänk är min grej.
Saker och ting skall ha sina bestämda platser så det blir enkelt att leva i det.

Spindelgumman fick sig en lampa och placering i rummet så hon får dagsljus in i terrariet.

Mina stoltheter...medaljerna från Göteborgsvarvet och Stockholm Marathon, fick sina platser på väggen.
De triggar mig till vidare träning.

Hmm...träningen idag blev det ingenting med.
Svärsonen och jag frossade i hämtmat.Jag var sugen på Kebabtallrik redan i förrgår, så det blev det för mig idag:)
Calzone för svärsonen.

Jag har inget dåligt samvete för det heller då det kändes som min kropp ville ha just sådan mat.
Fett och onyttigt.

Ligger nu och bara mår gott i sängen.
Har fixat med en hel del som fått stå åt sidan under mina första arbetsdagar.
Kraft och tid har jag ägnat åt Nettbuss Bus4You.
Denna lediga dag får bli en vilodag, det som nu är kvar av den.

Har pratat på messenger med min goa vän i Ludvika.
Han följer min blogg och månar mycket om mig.
Han kommer med förmaningar om vila och återhämtning längs min färd.
Det känns att han verkligen bryr sig om mig och det känns härligt.

En man som vill mig väl utan att kräva en massa tillbaka.
Som verkligen tycker om mig i min egen roll som människa.
Det är få förunnat att ha det så i livet:)
Jag är lyckligt lottad och väldigt tacksam över det.

Tack L för att du finns för mig.
Du får mig att känna att jag har en betydelse i tillvaron.

Du har bett mig under ett tag nu att tänka på min hälsa...nu gör jag det:)
Jag vilar!

Inte likt mig att byta träning mot en Kebabtallrik:)
Chockad??

Jag har bott i Surahammar i många år tidigare.
Flyttade till Västerås för ca 12 år sedan och det var ganska skönt tyckte jag då.
Att komma bort från den nyfikenhet som lever i ett mindre samhälle.

Jag minns när jag började vänta mitt andra barn, min älskade första dotter som idag är 29 år.

Människor på samhället visste före mig att jag var gravid.
Min man hade fått frågan nere i centrum om jag väntade barn.
Rätt kul :)
Detta var alltså bara några veckor in i min graviditet.

Min dåvarande make är ju kändis här i Surahammar då han drivit förtag här i många år och även bidrar aktivt för ortens överlevnad.

Han är en väldigt driftig och social person som givit mig mycket glädje i livet.En kämpe som inte ger upp i första taget:)
En person som jag beundrar.

Min yngsta dotter med familj valde att flytta hit igen ifrån Västerås.
Nu har de ett eget hus och det är där jag boar för stunden, tills det boende jag vill ha dyker upp.
Åtminstone ett boende jag kan trivas i tills den dag mitt hus blir till salu:)
För det är ju min dröm.
Ett eget hus här och just nu är det inte genomförbart då jag inte har någon fast anställning.

Ingen bank lånar ut till någon som är timanställd på två företag.
Det inger inte dem någon trygghet.

Min tid kommer:)
Jag har gjort detta val för att jag så gärna vill jobba med det jag gör idag.
Är med från början i gänget som kör för Nettbuss Bus4You i Västerås.
De startade upp linjen Västerås-Arlanda-Örebro den 18/5 2015 och jag hoppade på det den 1/6.
Det är därför jag är timanställd endast.
Jag fegade ur när första gänget sökte och fick fast tjänst.

Visst man kan väl tycka att jag borde ångra att jag inte hakade på då när de sökte, men det kändes inte hundra bra för mig i den stunden.
Hade CV och ansökan klar i datorn, med ett knapptryck bort bara.
Men jag valde att avstå, just då.

Några veckor senare åkte jag med min bästa vän på hans körning och sedan var det kört:)
Så underbar arbetsmiljö, fantastiska kunderoch härliga bussar.
Arlandas atmosfär och allt kändes bara så rätt.

Jag ringde, sökte, gick på intervju, väntade spänt på svar, fick det, sa upp mig på VL som fast anställd och gick ner på timme, flyttade och där är jag nu:)
Timmis på två företag.
För att jag brinner så för Bus4You.

Det känns nästan som mitt eget på nåt vis.
Allt vi gör tillsammans, företaget och kollegorna.För våra gäster och för varandra.
Allt känns bara så Jag:)
Jag vill vara med och jobba, kämpa, strukturera och få till en depå i Västerås som rullar och fungerar med alla kuggarna på plats så småningom.
Jag tycker ju om att få en ordning och att få med alla i båten:)

För att få den tiden och orken att brinna för det hag tror på så blev valet av bostadsort given.
Närheten till Västerås.
Det välkända, hemtama.
Här kan jag bara leva utan att det kostar någon extra energi.

Med närheten till en av familjerna som hör ihop.
Min mor likaså, finns här och hon blir ju inte yngre direkt.
Nu kan jag ha möjligheten att stötta och hjälpa henne lite.

Likaså vara med mitt barnbarn.
Närheten och det välkända känns bra.
Det enda jag behöver bul till är att komma till och från jobbet och husvagnen till Öland:)

Mycket nyfikna ögon får jag när jag handlar på Willys.
Alla verkar känna alla och det pratad åt alla håll och kanter.
Frågorna ligger säkert på hög vem denne långhåriga kvinna i uniform är.
Säkert nån som kommer ihåg mig:)

Kul är det och jag trivs.
Har ju inget emot uppmärksamhet sålänge ingen kryper innanför skinnet på mig.
Jag är ju öppen och bloggare men jag väljer helst själv vem som jag vill ha nära.

Surahamnar :) Åter hemma.