Ligger i min varma sköna säng i denna tidiga morgon.
Gick upp för en stund sedan, för att hinna krama om min kära, innan han skulle ut i vinterkylan för att jobba.

Han kommer att vara hemifrån 12 timmar idag.
Bussförarnas arbetsdagar är långa och såhär års väldigt jobbiga.
Just nu är det -12 ute och frostigt vackert.
Hoppas och ber att min käresta fick en varm buss. Det är upp till kollegan kvällen innan, om, om denne ställt in värmaren.
Det är inte alla som bryr sig tyvärr.
Sedan går nästa bön till att bussen fungerar.
Det har varit mycket krångel med bussarna och vi har ju ingen verkstad nära som kan åtgärda.

Själv kommer jag att logga in och börja jobba med mitt vid 8 tiden.
Är inte riktigt i form att gå upp helt ännu.
Känner av lite träningsvärk efter mina promenader de senaste dagarna.
Det tjuter för fullt i öronen, lite lätt huvudvärk och yrseln har redan på morgonen gjort sig påmind.
Ostadig på foten.

Huvudvärken kan vara ifrån att det blev för mycket igår, med jobb, vovve och tandläkaren. Tidsbrist och oro för att hinna och orka allt.
Jag var jättetrött redan på eftermiddagen.
Den lagade tanden känns bra.

Min kost fungerar hittills.
Igår blev det två shakerdrycker, en fryst ost/broccolisoppa, sparrissoppa till middag.
Magen känns nöjd och stilla.
Kaffe blir det en hel del från tidiga morgon.
Kommer snart att byta ut nån kopp till örte istället.

Från och med idag tänkte jag ha som lite vitamintillskott, de juicer som är kvar från fastepaketet som jag aldrig använde.
Tar ett glas om dagen.
Börjar nog med plommonjuicen.
Finns sedan kvar multivitamin och grönsaksjuice tror jag det var.
4 flaskor iallafall, så de räcker ett tag.

Igår fick jag i mig ca 600-700 kalorier.
Det räcker gott för mig som inte rör på mig mycket ännu.
Förhoppningsvis kommer detta göra mig piggare och ge energi som bär.
Rävgiftet socker är ju bortvalt.

Väntar mig inte resultat förrän mot helgen som kommer. Då borde kroppen ha reagerat på att inte få in annat än den behöver i energi.
Rätt mängd och utan ett överflöd av kolhydrater.
Bygga på energi som ger genuin ork, istället för snabba kolhydrater som får blodsockret att åka berg och dalbana.

Jag tror på detta och bara tron kommer att göra underverk.

Bara jag ger tusan i att låta stress komma in i mitt liv, mer än det som redan finns där.
Oron för orken och ekonomin som ständigt gnager.
Jag försöker att inte tänka på det men det är svårt.

Såg nu i Fkassans app att de tagit beslut om min årsinkomst. Det är ett steg framåt iallafall. Det måste ju innebära att det på något vis arbetas med mitt ärende.
Inger mig hopp och en liten förväntan, att jag kanske, kanske får ut någonting under denna månad.
Hoppas det, så räkningarna kan betalas.
Hyra och det dagliga finns ju där som kostnad, även då man är sjuk.

Tandläkaren kostar ju extra just nu dessutom. Lade ut 2000:- igår och mera blir det på Torsdag.
Inga fler extrautgifter får tillkomma för det finns inget att ta utav.

Hoppas och ber!
Behöver inge guld och gröna skogar, bara så vi klarar oss.

Vi får bygga upp allt igen när jag kan jobba heltid igen, vilket jag har som mål att göra, kanske redan under Februari.
Ett steg i taget, framåt, om än lite yrsligt och ostadigt ännu.
Men det blir bättre, för var dag som går.
Några bakslag då och då, när dagarna kräver för mycket av mig.
Vilar sedan mera nästa dag och vandrar vidare, beslutsam, målmedveten.

Bara att jobba 50% är en stor seger för mig.

Känns så skönt att inte vara så trött på kvällen att jag bara vill gråta längre.
Är jättetrött men inte fullständigt utmattad.
Det känns stort för mig.

Kände av hjärtklappningen igår när jag var i press, annars håller sig hjärtat lugnare.
Andfåddheten är kvar men inte lika kvävande. Trycket över bröstkorgen kommer om jag är jättetrött.
Hostan kommer och går ännu, som värst på morgonen och när jag kommer ut i kylan.

Stickningarna i fingrarna har avtagit.
Yrseln håller tyvärr sitt grepp och kommer när jag minst anar.
Otäckt när det kommer då jag går i trappor.
Har inte en tanke på att köra bil ännu.
Är yr bara av att sitta bredvid.

Det mesta går framåt. Sakta men säkert.

Fick nyss meddelande från kärestan.
Han står med en buss på depån som vägrar starta och väntar på Scaniajouren.
Så han fick en dålig start på arbetsdagen, med stress som påföljd.
Om 5 minuter har han avgångstid och det hinner han inte till.
Där står kunderna och fryser och kommer vara jättearga på honom.

Suck!!!!
En bussförares vardag idag.
Denna stress kommer han att bära med sig hela dagen idag, ända till sängen ikväll, när han skall sova. En försening hänger med hela dagen, på rasten som kortas ner och sedan vidare jagande till nästa körning, utan paus någonstans.

Så ser det ut för oss i bussbranchen.
Jakt på sekunder ständigt.

Är det konstigt att människokroppen tar stryk och blir sjuk, stänger ner och inte fungerar till sist.....

Önskar jag kunde hjälpa honom nu...

Vaknade imorse av kärestans väckning.
Var ännu jättetrött så jag valde att slumra en stund till.

Gick upp och tog en god kopp kaffe, avnjöt i sängen medans jag vaknade till ordentligt.
Kramade sambon hejdå och loggade in mig på jobbdatorn.
Där låg mängder med jobb och väntade.
Så mycket att jag kände hur stressen försökte få tag i mig igen.
Pulsen gick upp och det började susa i huvudet.

Kontaktade min handledare och hon lugnade ner mig och vi bestämde hur jobbet fördelas.
Jag är ännu alldeles för orutinerad för många av ärendena som kommer in.

Tog hand om några som jag kunde hantera på ett tillfredställande sätt.
Mitt i allt ringer min yngsta dotter och behöver hjälp snarast.
Lilly basset var dålig igen och måste till djursjukhuset och Ludde behövde någon att vara hos under tiden.

Jobbade vidare med flera ärenden.
Tog mig lite jordgubbsnutrilette, pulver blandat i vatten i shaker som jag tog som frukost.
Kände hur det var konstigt vid den trasiga tanden, tryckte och gjorde ont.
Tog fram tandtråd för att få bukt med känslan och det bröts loss en bit till direkt.
Det var den som låg och tryckte mot tandköttet.
Två stora bitar loss från samma tand.

Jag blev något bestört och förtvivlad över känslan att tanden rasade samman mer och mer.
Tur jag skulle in om nån timme med tanden.

Ludde kom straxt och jag byggde ett hägn åt honom så jag fick jobba ifred den stund som var kvar till mina 4 timmar.
Huvudet sprängde av ansträngning över alla problem jag fick lov att lösa.

Gick ut med Ludde för att få frisk luft, rensa hjärnan och få honom rastad. Gick en kort sväng runt husen.

Kände mig mer och mer pressad då jag skulle vara hos tandläkaren 13.20 och sambon måste då vara med Ludde.
Han jobbade delad dag och var på gymet innan han kom hem på den långa rasten.
Ringde och fick tag i honom när han var klar på gymet. Förklarade läget och han fick lov att köra mig till tandläkaren innan han kom hem till Ludde, dusch och mat.

Ett riktigt pusslande.
Kunde komma ner i varv en stund innan jag kom in till en trevlig tandläkare som tog hand om min sargade tand.
Tanden var illa däran och skulle behövt en porslinskrona för att bli bra.
Men varifrån skulle jag få dessa pengar...

Så det fick bli en lagning som riskerar att gå sönder inom en snar framtid.
Tanden var så mycket lagad.
Dessutom så nära nerven att det finns stor risk att den måste rotfyllas.

Skit också!
Hela tiden är det någonting som jäklas och slukar pengar.
Detta kalas gick på 2000:-
Samtidigt har jag en tand intill den lagade som tappat sin lagning, under en längre tid har den släppt och nu var det bråttom att få den lagad.
Tandläkaren mena på att jag annars får en hemsk värk snart.
Han såg det på röntgenbilden han tog.

Bokade en ny tid på Torsdag redan för att få det gjort och slippa problem framöver.

Kände mig både lättad och uppgiven då jag gick hem i vinterkylan.
Läppen och en bit av överkäken bedövad, trött och eländig traskade jag hem.

Ludde jätteglad och min käresta berättade att han hade tjusigt suttit i soffan när han kom hem efter att ha kört mig.
Ludde hann vara ensam max 10 minuter och hittade genast på hyss.

Snart kom min dotter och lillan, med Lilly som hade bandage om tassen efter provtagningar.
De har hittat nåt med njurarna och misstänker tumörer.
Nu är inte ödet nådigt nånstans tycker jag!!!
Nästa vecka görs en ingående utredning och då är provsvar klara också.

Jag var darrig efter allt kringflängande och kände hur min hjärna hotade med att stänga igen.
Värmde på soppa åt mig och åt i lugn och ro.
Inte lätt med en ännu bedövad läpp.
De andra försåg sig med annan mat som de fick plocka själva, jag orkade inte.

Kärestan åkte iväg för att köra sin andra halva av dagen.
Jag var helt färdig.
Hängde med ut när dotter, lillan och jyckar skulle åka hem.
Tog en kort promenad i den kalla luften.
Skönt för hjärnan

Kom hem och ringde kärestan..

Detta blev en alldeles för jobbig dag för mig.
Orken helt borta igen när kvällen kom.

Men jag har hållit mig till det jag bestämt mig för.
Ingen socker eller kolhydrater.
Är heller inte sugen, bara dödstrött!!

Jag har under ett par veckor funderat över, hur jag skall hitta vägar till att återfå min energi i kroppen och även själen.

Det är ju inte så länge sedan som jag gav mig på min vikt och sockersuget.
I höstas körde jag ju en ordentligt kaloriförminskning och rörde på mig riktigt bra, vilket resulterade i att jag kom i mina uniformsbyxor jättefint efter ca 5-6 veckor och jag blev piggare, lättare och mera allert över huvud taget.

Tyvärr hade jag ju stressen hängande över mig i jobbet och allt med syrrans bouppteckning samtidigt som ledde till att jag till slut inte riktigt höll ihop, orken avtog och jag började känna mig helt trasig.
Smärtor överallt.
Sedan blev jag jätteförkyld i jobbet på Arlanda.
Hade inte tid för återhämtning.
Körde på, sökte hjälp för allt som kom vällande över mig i form av grym hosta, bröstsmärtor, andfåddhet, orkeslöshet, skenande puls och till slut en hemsk yrsel.

Som grädde på moset, ännu en förkylning bara 5 veckor efter den föregående.
Mitt i detta försvann mitt kosttänk.
Jag stoppade i mig snabba kalorier i farten, för att försöka få energi till att orka.
Circusen var igång och jag åt det som jag fick tag i.
Sällan någonting nyttigt eller vällagad mat.

Sedan blev jag hemma, sjukskriven och totalt trasig.Helt körd i botten.
Jul mitt i detta med mängder av gott, onyttigt och fyllt av socker.
Detta medförde knappast någon förbättring vad gällde maten.
Mycket smörgåsar med ost.
Jag älskar ju båda delarna, bröd och ost.

Tröstäta känner ju alla till.
Jag åt fast jag inte var hungrig, i sökan efter energi att orka hålla mig upprätt.
Kilo på kilo började lägga sig på hög igen.
Kände att jag inte hade lusten eller orken till att bry mig i detta.
Trösten i det onyttiga kändes värdefullare i mitt dåliga mående.

Jag sov ju mängder, vilade i soffan och i detta bara stoppat in vad jag fått tag i, in i brödluckan, mitt i ansiktet.
Det var lättast så. Jag lagade ju riktig mat men den fick kärestan äta då jag inte var hungrig, för jag plockat i mig annat onyttigt istället.

Nu har jag som jag skrev tidigare, funderat i ett par veckor över hur vägen tillbaka skall se ut.
Hur lägger jag upp allt för att kunna återgå till ett liv med ork och energi inom mig.
Inte är det via socker och fett iallafall, det är då säkert.

Banta är inte aktuellt. Svälta vägrar jag göra och det ger knappast någon energi.
Det viktigaste för mig nu under kommande veckor, är att hitta ett bra sätt att få tillbaka min ork.

Nummer ett är: Ingen stress!
Det får inte existera i mitt liv.
Vägrar stress!!
Kommer att lägga upp mina dagar så orken räcker hela vägen. Känna efter och låta kroppen styra.
Inte vara totalt slut på kvällen.

Nummer två: Jag kommer att röra på mig mera. Börja försiktigt med att ta 1-2 promenader varje dag.
Oavsett väder, ge mig ut och gå.
Har satt upp som första mål att uppnå 5000 steg om dagen.
Men, orkar jag inte så får det inte bli ett stressmoment.
Min kropp är ju van vid träning och blir glad av det, om ork finns vill säga.

Nummer tre: Se till att sova ordentligt varje natt och om det behövs, så fortsätter jag med vila på soffan och powernap, om kroppen behöver det.
Försöker styra över mer och mer till att bara sova på natten, i sängen.

I detta jobbar jag ju 50% vid datorn.
Inte heller det får överdrivas på något vis.
Jag kommer att jobba, pausa, jobba vidare och känna efter vad krafterna tål.
Inte rusa in i någonting!
Känner jag efter ett tag att det funkar, så går jag upp i tid till 75%.
Men bara om hälsan håller.
Jag vill inte och kan inte, stressa in i detta heller för då kommer bakslaget som ett brev på posten.
Vet det från förr.

Sedan sist men inte minst kosten.
Har redan nu lagt om den helt.
Socker och överflödigt fett är borta från det jag stoppar i mig.
Kolhydraterna nedminskade till ett minimum.

Jag kommer att äta regelbundet. Flera mål om dagen.
Till detta tar jag återigen hjälp av färdiga måltider som jag blandar i vatten.

Nutrilett och Naturdiet. Samt soppor från frysdisken.
Dessa soppor är så goda.
Just nu har jag hemma Ost och broccoli.
Fisksoppa och Sparrissoppa.
Dessa blir lunch eller middagar.

Till shakern har jag just nu hemma smak av jordgubb och cappochino.
Tar till att börja med 5 måltider per dag.
Då får jag i mig allt kroppen behöver och inget extra.

Med detta hoppas jag att energierna skall öka. Vilket jag redan känner av efter tre dagar av promenader.
I helgen har jag ätit onyttigt de lux.
Bara för att och redan igår så var kroppen inte sugen på det längre, då hjärnan ställt in sig mentalt på en omläggning i kosten.
Suget avtog.
Hjärnan är fenomenal.

Nu har jag bara tagit mig en kopp kaffe tillsammans med sambon, medans han åt sin frukost innan avfärd till jobbet.
Jag väljer idag att börja jobba 8 då det passar bäst för mig orkesmässigt.
Skall dessutom iväg till tandläkaren sedan.
Har tid 13.20
Tänkte gå dit och hem. Det får vara en del av dagens motion.

Blir intressant att se hur jag lyckas med detta. Tror på det själv iallafall och viljan är stark.
Jag har det största värdet i detta just att få komma åter i kraft och ork.
Kunna arbeta heltid och ändå ha krafter kvar till annat.

Inte som innan Jul.
Slita med ork som inte existerade och efter jobbet, krascha innanför dörren, gråtande och helt slut.

Så får inte livet se ut!

Då kör vi :)

Kommande vecka är redan fullbokad med aktiviteter, fast jag inte är på långa vägar i form.
Ska jobba varje dag 4 timmar vid datorn.

Imorgon måndag har jag tid hos tandläkaren 13.20, för att fixa den vassa, otäcka, sönderbitna tanden.
Blir inte kul för ekonomin, men jag har inget val som den ser ut.
Har hela tiden oron att den skall gå sönder ännu mera och börja göra ont.
Måste ta kostnaden.

Under denna vecka behöver jag i jobbet, lära mig mera om allting.
Få igång min mejl så jag kan nå kollegor via den.
Förhoppningsvis chatten också för att kunna ställa snabba frågor vid behov.

På fredag är det sedan dags att ta bussen till örebro för att gå på begravning i Nora.
Kommer bli en lång och jobbig dag.
Orken måste räcka till mycket.
Det måste bara gå, för jag vill ta farväl av min vän.

Just nu har jag ett tjutande i huvudet igen och det är helt klart en stress inför det som jag känner att det behöver finnas ork till.

Väntar också på att få komma in på de väntande testerna, för hjärtats arbete, lungfunktion och likaså astmaprov.
Verkar ta tid att få komma dit.

Försäkringskassan har ännu inge agerat alls på mitt ärende.
Olustigt!
Att inte vara arbetsför är inget bra läge i vårt kära Sverige.
Då är man inget värt.
Staten får inte in skattepengar utan man är en kostnad, en belastning.
Ett läge som ingen vill vara i....

Jag hoppas att det är verklighet.
Under de senaste två dagarna har jag känt mig lite piggare, haft mera ork och känt mig hoppfull inför livet.

På mornarna har jag varit fri från huvudvärk.
Bara det har känts så värdefullt.

Det halsonda som jag kände av ett par dagar har givit med sig.

Jag är ännu väldigt andfådd vid ansträngning men känner att det ger med sig snabbare. Det suger inte all energi ur mig.

Jag hoppas och ber nu att allting börjar gå åt rätt håll....
Att yrseln ger med sig så småningom och jag kan känna mig stadig på foten och kanske snart våga ut och köra bil.
Känner mig lite som fånge i min kropp när det är ständig handbroms i.

Snälla livet!!
Låt mig få krafterna åter och börja leva igen till 100%

Idag vaknade vi till strålande sol.
Båda kände vi att det var läge för att ge oss ut på en promenad i det kyliga, vackra vintervädret.

Vi gick bortåt Blåsbo och vidare mot ån därifrån.
Jättehalt på sina ställen. Vi försökte gå där det var sandat men det var så sparsamt gjort, på ytterst få ställen.

Vädret var strålande vackert och solen värmde fint när inte blåsten kom åt.
Blåste bara lite men det lilla bet i kinderna.
Jättefint vid ån med isflak som kom flytande.

Riktig vårkänsla då fåglarna kvittrade glatt i träden vid stranden
Fina isfigurer i vattenbrynet som lockade mig till att ta foton.
Jag älskar ju vatten, även på vintern.

Vi gick och gick, mådde gott.
Såg massor med vovvar ute.
Längtar så efter en egen.

Gick förbi vår vackra Domkyrka som tronade upp mot den blå himlen.

Gick sedan vidare in bakom kyrkan, in på smågator och gränder som hör till det gamla Västerås.
Där rådde lugn och stillhet.

Kände oss småtrötta i benen och ryggen så vi traskade hemåt.
Jätteskön känsla i kroppen.
Framförallt i hjärnan av den friska luften, de fina intrycken pch motionen.

Fixade till gokaffe hemma och njöt av det med rosiga kinder och lite småfrusna öron.

Härligt att få tid att vara ute tillsammans.
Lediga, utan tidspress eller passning av någonting.
Vi var ute 1 1/2 timme.

Vaknade ur en djup sömn av att jag hade svårt att andas.
Hade lyckats gräva ner mig i sängen under kuddar och täcke, så djupt att jag inte kom åt att andas ordentligt.
Insnodd i påslakanet jag har närmast kroppen.

Troligtvis har jag snott runt i sömnen och lyckats mosa till allting, i en enda röra.
Trasslade mig ur allt och tog ett toabesök.
Ville katt sov nere vid våra ben.
Han söker sig dit ibland på nätterna.
Troligtvis varmt och mysigt där emellan mormor och morfar husse.

Kunde inte somna om så jag smög upp istället. Gav Ville lite godis, bryggde mig själv gott te med Citron och Ingefära.
Tog mig en god bagel med brieost som jag lyxade till med över helgen.

Får tugga försiktigt så inte den trasiga tanden rasar samman mera.
Är så lyckligt lottad ändå, att jag inte har ont i den.
På Måndag är det dags att fixa den hos min tandläkare.
Har vid det här laget, skurit mig i tungan flera gånger på den vassa pigg som är kvar av tanden.
Tungan söker sig dit ständigt.

Ligger nu i soffan, under en skön filt och lyssnar på nattens/morgonens ljud.
Flera bilar rullar omkring därute.
Älsklingen ligger och sover djupt i vårt sovrum, snarkar i trygghet.

Ville har somnat om någonstans.
Det är för tidigt för honom att gå up nu.
Jag skall heller inte gå upp för dagen, utan det kommer straxt bli att jag somnar om.
Låter det ske här i soffan.
Vill inte störa min kära.
Det spelar ju ingen roll vart jag sover. Det viktiga är ju vilan i sig.

Har känt de två senaste dagarna att min kropp börjar sakta men säkert, med myrsteg, att svara på vilan den får.
Det byggs upp bättre ork vartefter.
Igår fixade jag dagen med en sovstund i soffan. Det är framsteg.
Resten av vilan var jag vaken, såg på tv och pratade med kärestan.

Kanske är det på väg åt rätt håll nu.

Där jag låg i soffan så lystes plötsligt väggen upp av ett blått blinkande.
Det stod två plosbilar ute på vägen och någon hade blivit stoppad.
Inget dramatiskt som tur var.
Förmodligen en koll av något slag.

Jag är så tacksam över alla dessa killar och tjejer som håller ordning runt omkring oss.
Så gott de bara hinner och förmår, med de dåliga resurser de har.

Hoppet om att de skall få det bättre nu med den nya Polischefen är stort.
Valet att bli polis i dagens läge är verkligen ett tufft beslut.
Med allt det nya, allt råare våldet som tagit sig form i vårt land.

Det blåa skenet lyser upp väggen i vardagsrummet...
Ville kom mjauande och lade sig intill mig.
Även han reagerade på det blåa skenet som blinkar.
Jag gillar att det syns så tydligt.
Går inte att missa ute i trafiken

Nu börjar sömntåget tuta i fjärran.
Straxt passerar den här så jag kan hoppa ombord.
Sova några timmar till.
Blåljusen fortsätter blinka därute....

Det började bli så tomt i kyl, frys och skafferi så vi bestämde i torsdags redan, att på Lördag åker vi och handlar tillsammans.

Så fick det bli.
Efter frukost och en kort vila bar det iväg till Ö o B först av allt.
Det blev mycket därifrån.
Hade inhandlat en hel del från Gekås, men vissa varor ville jag inte släpa därifrån.
Lika bra priser på Ö o B.

Hittade dessutom riktiga kap till nästa jul i form av röda ljus, servetter och en läcker glittrig gran som jag spanat in tidigare.
Nu bara 1/4 av priset.

En hel del torrvaror införskaffades till skafferiet.

Lasta av i bilen och handlade sedan resten på Willys.
Färskmat och frysvaror.
Provade självscanning på Willys för första gången.
Behändigt och bra. Ingen stress nånstans.
Jag använder självscanning på Ica överallt.

Tankade Elsa innan vi styrde hemåt.
Lastade ur de fem fullastade kassarna in i hissen.
Fixade lunch medans vi plockade undan allt på sin plats.
Köpte ostfyllda wienerkorvar som var jättegoda.

Skönt att ha kärestan hemma och ledig.
Kunna göra någonting tillsammans.

Låg sedan och vilade efter maten vid tv:n.
Tog fram strykbrädan redan imorse.
Min egen meditation.
Gjorde klart strykningen efter vilan.

Tog en promenad ute i kylan för mig själv.
Försöker få till en promenad varje dag, om så bara en kort.
Idag blev den inte så lång.
Kallt och blåsigt, väldigt halt överallt.
Gick hem ganska snart igen.

Känner mig mindre trött idag.
Det är lovande.
Blir bara så förbryllad över det halsonda som kommer och går.
Hostar som vanligt.
Framförallt på morgon men också när jag varit ute.