Nu var det nära att jag kraschade efter en period av lite för mycket för min kropp och knopp så jag inte kunde sova tillräckligt.

Jobbat väldigt väldigt mycket.
Fixat med ved härhemma och planerat inför kommande vinter.
Den prognos som utlovas, eller varnas för inför vintern är skrämmande

Mig gör den ordentligt orolig.
Dieselpriset ligger skyhögt i pris. Vi har dieseloljepanna i husets källare som värmekälla.
Tänkte då att vi kör lite mera elelement i vinter och eldar i köksspisen så mycket vi bara mäktar med.

Ja då kommer nästa smäll!
Elpriset skjuter i höjden och det hotas till och med att stängas av stundtals.

Oavsett hur det nu blir så är allt så satans dyrt att jag går på knä bara av den tanken att inte ha råd att värma vårt hem.
Veden är en tröst och där vet vi att det finns så mycket upphugget nu att vi klarar vintern.
Men himmel vad det kostat kraft och tid att såga upp, klyva och sedan bära bort och stapla.
Jättebra träning, ja absolut.
Men det har tagit av den tid jag behövt till att vila de få dagar jag varit ledig från bussjobbet.

Aldrig trodde jag att den hög med björkar jag köpte skulle bli så värdefull.
Nu är jag djupt tacksam över att veden finns.

Oro är tärande! Fruktansvärt energisugande.
Hos mig tar den sömnen och återhämtningen som behövs för att orka och hinna allt.

Att sedan handla mat är ju rena skräcken. Vilka priser!!! Värre ska det bli.
I min värld är det allra viktigast att mitt barnbarn och dotter härhemma får bra och näringsrik mat.

Kött har vi lagt bort helt.
Endast jag kan äta lite korv ibland och det känns som rena lyxmaten.

Jag har köpt hem av sådan mat som ger protein och viktiga näringsämnen.
Bönor, linser, och annat som håller kroppen i bra ork och är viktigt för lillan som växer så det knakar.
Hon är dessutom mjölkproteinallergiker så det krävs nogrann planering av hennes mat.

Jag har nu varit ledig i tre dagar, inne på den fjärde och sista dagen.
Första dagen var jag ett helvete!
Jag var helt slut. Ont i kroppen, tjut i öronen, yr, synrubbningar, illamående, skyhög puls, tryck över bröstet och gråtfärdig av fruktansvärd trötthet.
Men jag kunde inte sova.
Fick inte ro att sova.

Vaken mitt i natten.
Ångestklump i magen som gjorde ont. Hjärnan gick på högvarv.

Hur skulle jag orka allt.
Fick ju inte bli sjuk för då kommer det ju inte in pengar för att betala allt som livet behöver.

Tog så hjälp en en insomningstablett.
En en mild liten tablett fick min hjärna att äntligen komma till ro och jag fick sova.

Jag sov i 16 timmar !!!

Somnade vid 15 tiden och vaknade nästkommande morgon vid 6 tiden.

Sedan har jag tagit mig fram för egen maskin. Vill inte ha mediciner som styr mitt liv

Äter, vilar, sover när jag känner att jag kan, läser, plockar härhemma med sånt jag känner funkar.

Var på möte på jobbet dag två av min ledighet. Det var ett stormöte med vår VD på besök som berättade om sin resa som egenföretagare och hur han tänkte om framtiden.
Arbetsmarknaden är tuff nu.
Alla kämpar efter pandemin och bussförare är en bristvara.
Därför jobbar vi som tokar vi som finns med ännu. Många har sadlat om och mängder gått i pensin eller helt enkelt dött under pandemin.

Efterfrågan på resor är enorm!!
Nu vill alla ut och resa. Två år av karantän har satt sina spår hos alla.

Dag tre i min ledighet åkte jag på morgonen och handlade hem mat.
Noga igenomtänkt och planerat så jag inte slösar ett öre på annat än sånt som måste finnas i skafferiet.

På dan sedan kom tankbilen och fyllde upp dieseltanken med 1 1/2 kubik diesel.
Där ligger nu en enorm faktura och väntar!!
Som tur kan jag lägga upp den på några månader och betala av.

Det ska gå!!! Det har jag bestämt mig för.
Vi har som plan att ha så låg temperatur inne det bara går i vinter
Vi har mattor på golven, klär på oss extra och stänger av ett par rum helt om det behövs.
Att ha rum med bara stödvärme funkar ju. Helt stängda annars.
Elda i köksspisen och laga mat där. Jag har köpt värmeljus och vanliga ljus.

Husbilen står avställd och kostar inte mer än avbetalningen just nu
Den är ju också en nödlösning. Gas och solpanel finns ju i den.

Så nu dag 4 av ledigheten känner jag mig lugnare.
Det är bara att fortsätta jobba och kämpa på.
På nåt vis klarar vi av detta.

Det viktiga är att jag inte kör in mig i väggen för då vet vi inte råd.

Vila och återhämtning är livsnödvändigt.
Jag är ju inte 25 år längre
Har ju faktiskt knappt 1 1/2 år till pension.
Med den politik som råder så lär jag knappast kunna gå i pension när åldern är inne :)

Bara att jobba på tills kanske 75 års ålder.
Nu gäller det att rösta rätt i valet och kämpa på utav bara sjutton.