Jag har hela tiden vi bott i det här huset haft ett litet rum till mig själv.
Gjorde det valet från början för det kändes så rätt med det lilla rummet som vätte mot soluppgången.

Dessutom lite vid sidan av från kök och ingångarna till huset.

Bästa hade ju annars varit att ta "matrummet" som vi kallar det för.
Ett större rum med kvällssol och dörrar både till köket och tvrummet.

Jag kände att jag hellre hade det som ett rum där vi kunde ha gäster och kalas.
Där ställde vi in mitt stora vita bord med iläggsskivor som det går att duka för 12 personer om det behövdes.
Perfekt vid födelsedagar och så.

Nu blev det inte så.
Pandemin satte stopp för alla former av sammankomster. Rummet blev mera en samlingsplats för grejer.
Det var sällan bara ett matrum.

Samtidigt kröp väggarna närmare mig i mitt lilla sovrum.
Dessutom jättekallt på vintern då väggen mot ponnyhagen inte längre höll värmen inne utan det var ett isande kallras längs golvet och upp på väggen.
Vi täckte den delen med trasmattor, filtar och annat för att hejda den värsta kylan.

Elementen stod på högsta graderna och var skållheta, men rummet kallt ändå
Sånt slöseri!!

Så när dieselpriset rusade i höjden och även elpriserna så bestämde jag mig för att byta rum.

Köksmöblerna vi hade står nu undanplockade. Vita köksmöbeln tronar i köket, jättesnyggt!
Två dagar har jag slitit som en tok för att byta rum.
Sängen plockades isär, klädskåpet likaså så gott det gick.
Kallaxhyllan och allt annat har jag tömt och bubbat över. Blommor, speglar, tavlor och allt flyttat.
Sesan har sånt som stod här i matrummet tidigare flyttats till mitt gamla sovrum.

Två svintunga dörrar har burits ner från kattvinden och satts upp. Tyvärr passar inte en då huset satt sig sen den togs ner. Men det får vara sålänge. Går inte att stänga helt.

Ett slit som tagit enorm kraft och tid.
Nu står rummet nästan klart och jag är helt slut i kroppen. Fullt med blåmärken överallt.
Rummet är större, luftigare och i vinter även varmare.
En vägg är mot murstocken till skorstenen från köksspisen. Det gör enormt mycket.

Visst kommer jag sakna soluppgångarna men då får jag väl gå ut och sitta på min mormorsveranda och njuta av den.
Inte väckas av den i svinottan när jag behöver sova.

Nu kommer jag åt sängen från båda sidor. Tidigare stod den emot den kalla väggen och jag hade svårt att bädda ordentligt.

I det här rummet är det en jättefin tapet också som jag älskar.
Tog fotot i lampsken där den inte kommer till sin rätt.
Får ta ny bild i dagsljus sedan och andra bilder med för att visa hur bra det blev.

Nu kan vi ha bara stödvärme i mitt förra rum och spara energi och pengar.