Igår kväll när jag lagt mig kommer dotter och barnbarn in med Izzy kanin utifrån kaninhuset som är alldeles loj och slapp i kroppen.
Izzy är vid liv ännu så jag och dottern undersöker henne närmare och kommer fram till att Izzy fått troligtvis stroke eller hjärtinfarkt.
Vi försöker att massera henne så cirkulationen ska stimuleras i hennes lilla kropp och vi får kontakt en kort stund med henne

Hon tittar upp och till och med tar ett par vingliga steg men sedan är det stopp.

Vi ringer till veterinär och bokar tid för att ta bort Izzys lidande men det blir ingen färd dit då Izzy tar sina sista andetag i sin helt förtvivlade mattes famn.

Hon somnar lugnt in och vi sitter med henne alla tre och tillåter oss vara ledsna. Död och sorg hör livet till men det gör ont i hela själen i stunden.

Jag ringer och avbokar tiden hos veterinären som beklagar det inträffade.

Kvällen blev tung för mitt älskade barnbarn som grät i sorg och förtvivlan över sin vackra lilla kaninflicka som så hastigt insjuknade och lämnade det jordiska.
Hon sov hos sin tröstande mamma för att få allt stöd och den extra trygghet hon behövde i det jobbiga.

Vi gav Izzy en fin sista viloplats under ett äppelträd i trädgården.
Gick att gräva då det inte är någon tjäle.
En fin låda med vackra mjuka servetter, mat Izzy älskade och lite blommor fick följa med henne på den sista färden.

Izzy blev 6 år gammal.
En vacker, envis och busig kanintjej.

Sov i ro lilla älskade Izzy Izabella

Jag hade tid bokad på Torshälla Vårdcentral hos Fysioterapeut igår Tisdag då jag har så ont i mitt vänsterknä.

Kom in till en trevlig kille som lyssnade noga när jag berättade om mitt knä och hur smärtan började och hur det sedan varit fram till besöket hos honom.

Sedan gjorde han en noggrann undersökning av båda knäna och kunde rätt snabbt utesluta skada.
Inget med menisken eller ledband.

Summan av det timmeslånga besöket hos honom blev att jag fick diagnosen Knäartros helt enkelt.
Dvs att jag har broskbildning och troligtvis förslitning i knät vilket inte alls är otänkbart då det ligger i släkten.
Min mamma fick det ju i tidig ålder.

Vi pratade om träning, rehab och framtida operation.
Jag fick med mig övningar som jag kan göra för att stärka upp runt så jag inte ska behöva ha så ont.

Kändes lite jobbigt att få veta detta om min åldrande kropp och samtidigt en lättnad att jag inte hade någon skada i knät.

Det är bara att gilla läget och göra det bästa av allt.
I nuläget försöka vila knät så gott det går. Dra sakta igång övningarna och hoppas på det bästa.
Någon operation är inte ens att drömma om med dessa vårdköer som är idag.
Jag är utrangerad med min ålder redan.
Även fast terapeuten gav mig hopp om hjälp så vet jag att det inte fungerar så i vårt kära Sverige.

Dotterns häst och även hunden härhemma får något tillskott som är till för äldre individer med Artros.
Jag ska testa det och se vad som händer.

Ska bara checka så det funkar med min blodtrycksmedicin.

Som tröst när jag kom hem satte jag en stor saffransdeg på jäsning och bakade ut Lussekatter och Marsipanbullar.
Bra terapi och tid att tänka.

Senare på kvällen kom nästa smäll i livet.
Skriver ett eget inlägg om den sorgliga händelsen.

Livet suger som satan just nu kan jag säga.....

Inget tycks gå mitt och tjejernas väg.
Bara magsparkar mest varje dag.