I Söndags den Tredje Advent gick vi tre generationer Nivatjejer på Högmässan i Sundby Kyrka som ligger några kilometer bort.

En fin liten Kyrka med endast ett fåtal besökare.

Barnbarnet tog sin första Nattvard.

Efter Högmässan stannade vi kvar på Kyrkkaffe och satt en stund i glada givande samtal med prästen, kantorn och ett par av kyrkobesökarna medans vi njöt av gott kaffe och pepparkakor.
En trivsam stund med nya människor.

Åkte sedan hem till vårt.

Härligt att få tid till kyrkobesök då jag inte måste jobba så galet mycket tid nu med pensionen som stöd.

Jag satte igång hemma med att fixa till mera av ett Julgodis jag gjorde tidigare i veckan.
En form av Jordnötsgottis, fejkvariant av Snickers utan kolaklägget.
Jättegott!
Gjorde för lite tidigare så den här gången blev det dubbel sats så det räcker till hela Julhelgen.

Måndagens förmiddag gick i bakningens anda.

Först av allt på morgonen, efter katternas frukost och kaffebryggarens jobb så satte jag en härlig deg med rivna morötter i.
Första jäsningen tog en timme och medans den det pågick förberedde jag nästa deg.

Knådade ihop den första degen och gjorde iordning inför nästa jäsning i långpannan. Jäste 30 minuter till och därefter in i ugnen.

Gräddade Morotsbrödet i 35 minuter och lämnade kvar i eftervärmen medans jag åkte med dottern till hennes läkarbesök på Torshälla Vårdcentral.
Hon fick träffa en AT läkare som tog sig tid att lyssna.
Dotterns ME diagnos är den som nu styr framtiden med henne.

Vi får se vad som händer.

Efter alla dessa år av kamp med att få rätt vård och att bli accepterad med det hon bär i sin kropp kan nu leda till att hon är berättigad sjukersättning.
Alltså sjukpension.
Hon blir ju aldrig bättre utan försämras år efter år.
Bara att inse fakta att hon aldrig blir arbetsför någonsin.

Jag hoppas nu att det kommit så långt att hon kan få slippa den eviga kampen och oron för att kunna ha någon form av inkomst.

ME finns det inget botemedel för.
Men förloppet kan bromsas om personen kan få ha en lugn struktur i sitt liv utan att ständigt pressas till att prestera, bevisa och kämpa för sin rätt till existens med sjukdomen som hon inte bett om att få.

Vi åkte hem med nytt hopp i själ och hjärta. Alla fall jag kände hoppet. Dottern har givit upp för länge sedan. Hon orkar inte fajtas. Det tar all den lilla kraft hon har, som hon behöver till att klara vardagen.

Vi kom hem och tog oss kaffe och nygräddat Morotsbröd medans vi pratade om läkarbesöket.

Hon gick och vilade, helt slut efter läkarbesöket, med grym huvudvärk och smärta i sin frusna kropp som stängde ner av ansträngningen.

Jag gav mig på nästa omgång brödbak.
Denna gång fyra limpor som var snabbakade. Dessa bröd jäste på plåten i ugnen medans den värmdes upp och gräddades sedan fina och väldoftande i 45 minuter.

Under tiden det pågick gjorde jag nästa deg.
Valnötsbröd. Så när limporna var gräddade var Valnötsbröden jästa och klara för ugnen.

Det doftade nybakt bröd i hela huset.

Nu har vi bröd för Julveckan.
Till oss själva och till Julafton hos äldsta dottern och Annandagen härhemma då jag ordnar med julbord.