Det har jag i mitt hjärta och det upptäcktes efter att jag haft kraftig influensa två år i rad 2015 och 2016, med fuktansvärd ihållande hosta.
Jag återhämtade mig inte och det gjordes en ordentlig undersökning.
Då fick jag också blodtrycksmedicin med vätskedrivande i då jag hade vätska i lungorna som måste bort.
Sakta men säkert blev jag bättre men inte helt bra.
Kom aldrig igång med sådan träning jag ägnade mig åt för influensavändorna.
Troligtvis pga den läckande klaffen.

Första åren kollades det upp varje halvår för att sedan gå över till att undersökas vartannat år.

Det görs med ultraljud och har inte försämrats utan den håller sig på samma nivå än sålänge.
Blir den sämre och jag känner av den mera än i dag så blir det byte av klaff.
Hoppas det dröjer.
Den vården behövs för människor som mår dåligt och behöver hjälp snarast för att ha en god livskvalite.

Igår var det dags för undersökningen som görs i Västerås.
Jag har själv valt att vara kvar där efter flytten hit till Eskilstuna.
Varför byta när jag känner mig trygg och väl omhändetagen av den underbara personal som finns på Fysiologkliniken.

Åkte dit mitt i galen eftermiddagsrusning i god tid för att slippa stressa.
Parkerade och checkade in mig för att sitta i lugn och ro och läsa min bok.
Det blev ingen lång lässtund då jag fick komma in 20 minuter för min bokade tid.

Kom först in med en jätterar sköterska som installerade mig på en brits.
Sedan kom läkaren in som var jätttrevlig och väldigt informativ.
Jag låg så till på sida att jag kunde se skärmen och den läckande klaffen.

Väldigt intressant då jag aldrig tidigare fått se den.

Den såg ut som en fladdrande vimpel i kraftig vind.

Han undersökte väldigt väldigt noga och som det verkade där på plats så har inte klaffen försämrats.
Det känns bra
Läkaren pratade något om att han ska kolla och mäta kammaren och nåt mera så jag får nog mera besked om det skulle vara nåt annat

Vi har ju så mycket hjärtproblem i släkten så det vore inte konstigt.

Pappa gick ju bort i hjärtinfarkt som 35 åring. Mamma har pacemaker, syrran fick hjärtinfarkt i unga år så det finns i generna.

Jag blir ju 65 i maj nästa år så jag är ju förskonad.

Jag har ju tränat någonting i hela mitt liv så det kan ju ha en en viss betydelse.
Levt hyfsat sunt.
Varjen röker eller dricker alkohol så det kan ju ha en inverkan.

Nu tränar jag inget med det bråkande artrosknät men jag har tagit bort några kilon övervikt och kommer att fortsätta med träning så fort jag får knät medgörligt.

Två år till nästa koll av klaffen.