Nu har jag sovit en natt till på värmemadrassen.
Vaknade med ömmande höfter.
Det känns i hela kroppen på att nåt är annorlunda.
Det är ömt överallt och säkert beror det på att kroppen nu har en helt annan hållning när båda fötterna och även tårna är raka och nere i golvet när jag går.

Krampandet som jag haft i fötterna under flera år är borta.

Svanskotan och runtikring är jag jätteöm. Det känns som kraftig träningsvärk och det kanske det är rent av.
Vet vet hur länge blodcirkulationen varit nedsatt i det området då jag snedbelastat så.
Inte konstigt att mitt knä pajade fullständigt för snart ett år sedan då jag slet och släpade, sprang i trappor med tunga kartonger i armarna i flera dagar.

Jag har inte ont i knät nu.
Men kanske är det att allt annat är så ömt så jag helt enkelt inte känner det.

Jag skulle så gärna vilja ringa till Mikael, min Kiropraktor och höra efter om allt det jag nu upplever i kroppen är som det ska vara.
Men jag vet att han är fullbokad och jag har ju tid hos honom på måndag igen.

Idag tänkte jag ge mig ut lite.
Ska köra barnbarnet till skolan.
Hämta onlinevaror på Maxi.
Vi behöver ju mat fast jag är ur spel ett tag. Men jag fixar inte att trava omkring i matbutik nu så jag gjorde min första onlinebokning hos Maxi igår.
Med hämtning denna morgon.

Skulle behöva hälsa på gamla Mamma men jag avaktar några dagar till så jag är såpass rörlig att jag kan hjälpa henne med det som behövs när jag kommer dit.

Sedan när jag kommit hem så ska jag vila men också hålla igång och försöka gå så mycket jag bara förmår.

Mikael Kiropraktorn tyckte att det bar hög tid att jag kom till honom när jag var där i Måndags.
Att jag inte är snäll mot min kropp.
Att jag pressar den fast den talar om med smärta till mig att nåt är fel.
Han har helt rätt.

Om jag har råd framöver så ska jag gå till honom med jämna mellanrum och få behandling.
Men först ska vi få bukt med det här som jag ställt till med genom att inte lyssna på signalerna.

Nya skor behöver inhandlas.
Dessa som jag nu har haft hela vintern är verkligen inte bra för mig.
Helt platta, hala och dessutom tryck över kärringknölarna som jag har på båda fötterna.
Vissa dagar har högerfotens tår och främre del av foten varit domnade.
Med krafig smärta när jag tagit av mig skon.

Nåt jag bara accepterat och levt med då jag inte har haft råd med något bättre
Alla pengar har ju gått åt till boendet, uppvärmning av huset.

Jag ska skaffa mig skor som fötterna mår bra i och inte vrids snett pga smärta.

Jag har verkligen sen i Måndags då Mikael knäckte och drog i mig, kommit till insikt att jag måste bry mig mera om mig själv och lägga resurser på att må bra.
Inte bara jaga runt och se till att andra har det som behövs.
Pajar min kropp så kan jag ju inte finnas för andra heller.

Få ordning på det här nu och komma igång med min träning igen sakta men säkert. Lyssna på kroppens signaler och verkligen ta till mig det, åtgärda och förebygga vidare problem.

Till en början får det bli nya skor.
Stilla promenader. Vila och bra nyttig mat.

Jag behöver igång och jobba igen så inte ekonomin kraschar helt.
Nu fick jag ju lov att säga ifrån mig körning till Luleå och Kalix Torsdag-Lördag. Kroppen hade aldrig klarat en sån lång resa med stillasitta i timmar.
Vi hade varit två förare.

Det hade varit bra timmar att tjäna ihop men nu är det som det är.

Det räckte med dryga veckan i Mora och kampen med smärtan.
Jobbet jättekul men jag hade ju så galet ont dygnet runt.

Nu ligger jag här i sängen med Wille katt intill och njuter av dagens första kopp kaffe.
Dagen ligger framför mig med egna val.

När jag körde sista dagarna i Mora för Vasaloppet så hade jag det riktigt jobbigt med smärtan inne i höger skinka och baksidan låret.

Kunde nätt och jämt gå när det var dags att åka hemåt i Söndags eftermiddag.
När kollegan kom och löste av mig i Mora och jag skulle ta mig in i den låga depåbilen så skrek jag rakt ut av smärta.
Tårarna rann och det var hemskt.

Sedan de drygt tre timmarna hem till depån i Hallstahammar var en ren plåga.
Givetvis en manuell växellåda just då när jag skulle behövt automat.

Som tur var dotter och barnbarn och mötte mig vid depån då dem hade min bil medans jag var bortrest.
Så jag kunde bara sitta bredvid med stolsvärme på.

Väl hemma fick det rätt snart bli sängen med värmande filtar, tjocka sockor och värktabletter.
Var helt slut efter den långa arbetsdagen och smärtan som bara tilltog.

Direkt Måndag morgon ringde jag till Torshälla Vårdcentral och fick en telefontid 1 1/2 timme senare.
Blev uppringd av en trevlig sköterska aom tog mig på högsta allvar.
Redogjorde med Fysterapeut och konstaterade att ingen hos dem kan glra nåt för mig.

Där satt jag helt handfallen och gråtfärdig av smärta.
Sköterskan hänvisade till Kiropraktor och gav mig förslag på en bra sådan här i Eskilstuna.

Jag ringde honom direkt
Skulle få tid på Torsdag men jag berättade hur illa det var och att jag inte kunnat baja på flera dagar pga smärtan
Att jag började bli förstoppad.

Jag fick tid samma dag 13.50 och det kändes som en lättnad bara det.
Jag skulle få hjälp.
Väntan blev lång och jag vilade hela tiden.
Dottern körde mig dit och släppte av mig.
Haltade helt snedvriden in till mottagningen och satt sedan där och pratade med en man som hade pajat ryggen samma morgon.
Han hade spelat Padel.

Efter han var det min tur och det blev många frågor att svara på först innan Mikael som kiropraktorn heter kunde börja undersökningen och behandlingen.
Han klämde och kände, bände och drog, knäckte och tryckte.

Han har sån lång erfarenhet så han kunde se i mitt ansikte vad som gjorde ont och vad som inte kändes.
När han kom till sätesmuskeln/höften på höger sida så skrek jag rakt ut.

Han hittade låsning där och likaså i min högerfot där han tror att problemet kom ifrån.
Vi pratade om mitt vänsterknä och han sa att jag inte alls har någon artros i knät som vårdcentralens fysterapeut påstått att jag hade.

Micke jobbade på snabbt och effektivt med min kropp.
Knäckte och drog lite överallt och det tog inte lång stund förräns jag kunde stå upprätt och med fötterna ordentligt i golvet.
Där först förstod jag att jag under lång tid gått och knipit ihop tårna inåt på högerfoten.
Alltså gick jag snett med den foten hela tiden.

Nu drog han ut tårna och jag fick ner båda fötterna och tårna helt ner i golvet.

Han förklarade hela tiden vad han gjorde och varför. Det kändes så tryggt och bra då han ändå var så kroppsnära mest hela behandlingen att det skulle känt obehagligt att ha en främmande människa så nära.

När det var klart fick jag gå ett par varv runt rummet och känna efter.
Det kändes att blodcirkulationen kommit igång i hela kroppen och att just fötterna kändes så annorlunda.
Låsningen var borta i högersidan och jag kunde gå rakt.
Självklart ont och ömt överallt men inte den olidliga smärta som innan.

Jag fick en ny tid på Måndag och då fortsätter vi vidare.
Kan behövas en behandling till efter den.
Han tog 740:- för den här gången.
Mycket pengar för mig men vad hade jag för val.

Dottern hämtade mig där jag hade gått ca 200 meter själv.
Hon sa direkt att det syntes på min kroppshållning att något hänt.
Jag var rak igen och det plågade uttrycket i ansiktet var borta.
Jag såg bara trött ut.

Vi hämtade barnbarnet från skolan och åkte hem. Jag var hungrig och jättetrött.
Var uppe och gick och rörde mig så mycket jag bara orkade.
Tog smärtlindring för att låta kroppen vila när kvällen kom.
Sov hela natten på en värmemadrass.

Vaknade imorse med en helt annorlunda känsla i kroppen än den senaste veckan.
Visst har jag ont och är öm lite överallt men jag rör mig smidigare.
Rak hållning och raka fötter.

Mikael sa att jag skulle ta en kort promenad idag och det gör jag inne för ute är det regn och blåst.
Tror inte det är så bra att ge mig ut i sånt

Avbokade allt jobb för den här veckan.
Jag måste ge allt en chans att återhämta sig.

Är uppe och går ofta. Vilar på värme. Äter smärtlindring och bara njuter av att inte ha den galna smärta jag haft de senaste dagarna.

Den började tidigt kan jag lova.
Väckningen stod på 2.30 men jag vaknade redan vid 2 tiden och satte igång att packa ihop det sista av mina grejer.
Jag hade ju eget sänglinne med så det skulle ner i bagaget
På med kaffebryggaren.
Satt vid köksbordet och gick igenom allt som behövde göras för att lämna boendet fint.

Vi är ju båda noga med att lämna städat och fint.

Bar ner bagaget till bussen och startade bussen 3.30 Låste lägenheten och kastade soporna.

Var framkörd vid Rosa Huset vid 3.50 och där var det bara att vänta in lastningen.
Stod vid det laget ca 40 bussar på plan i lera och pölar.
Lastningen gick smidigt och snabbt och vi fick instruktioner om avlasningen i Berga By.

Iväg vid 4.15 med fullsatt buss med Vasaloppsåkare. Det tog extra tid att ta sig fram till startplatsen i Berga By då det var enormt mycket trafik och ordentligt kaotiskt.
Underbara duktiga Funktionärer jobbade och slet överallt för att få det hela att flyta på så gott det gick.

Jag och bussarna som lämnat Mora samtidigt fick köa oss fram till vändslingan för bussar och sedan köra tillbaka för att släppa av längs med vägen.
Där fick vi hjälp med att få bussen tömd på skidor och stavar, snabbt och smidigt så vi kunde åka iväg direkt när bussen var tom så nästa kunde lasta av.

Rejält tempo kan jag lova.
Sedan fick vi köra vidare för att ställa oss vid Fiskarhedens depåplan i väntan på vidare instruktioner.
Vi hann inte ens se straten på tv då det bar iväg för min del till Risberg för att jobba som Brytbuss
Dvs att jag skulle i min buss samla in så många som möjligt som tvingats bryta sitt lopp av någon anledning.

Jag fick se de första åkarna komma farande och lyckades få några foton.

Det dröjde inte allt för länge innan den första besvikna åkaren kom som tvingats bryta sitt Vasalopp.

Jag hade som uppgift att trösta och stötta samt binda ihop skidor och stavar så dessa hängde ihop i bussens bagage.
Se till att ha full värme på i bussen som stod igång hela tiden.
Åkarna blev snabbt frusna då dem hade svettiga och regnvåta kläder.

Samlade in 25 åkare, fick några till med en Brytbuss som kom från Mångsbodarna med 7 åkare till.

Fick sedan åka ifrån Risberg och lasta fullt i Evertsberg för att sedan kunna åka till Mora med alla åkare som brutit loppet.
Det var allt ifrån trasig skida till mage som kraschat.(Blev varse om kraschade magen när jag städa toan i bussen)
Flera hade helt enkelt kroknat helt av det tunga föret.

Fruktansvärt tungt före i det blöta och jobbiga vädret. Spåren förstörda och allmänt riktigt tufft och tungt.

Såg när vi körde mot Evertsberg där det gick att se spåren och åkarna hur dem fick kämpa. Staka i nedförslut. Då är det illa.

Fick hjälp med avlastningen i Mora.
Då var klockan 13.10 när jag kom dit så timmarna hade ramlat på i rasande fart medans jag jobbade på.

Väl tömd och parkerad buss i läge för att kollegan som skulle lösa av mig smidigt, så var det dags att städa bussen igen.
Sanera toaletten och göra fint så det bara var för min avbytare att köra sitt.

Hann få lite paus innan kollegan anlände så jag kunde samla ihop mitt och få i mig lite yoghurt och smörgås.
Kände hur trött jag var efter timmar av fullt pådrag runtikring.

När kollegan anlände gjorde vi ett snabbt förarbyte och jag gav lite instruktioner till honom och sedan rullade jag hemåt med depåbil.

Hade jätteont inne i höger skinka och nedför baksida låret.
Ischiasnerven riktigt jävlig.

Drygt tre timmar senare landade jag i Hallstahammer. Kunde knappt gå, det gjorde så djävulskt ont så tårarna rann på mig.

Dotter och barnbarn kom och hämtade mig och tur var det för jag hade inte fixat köra nåt mera.
Klockan var då 18.00

Riktigt tuff dag på jobbet men samtidigt jätteroligt!
Jag kommer garanterat att vara med och köra åkarna även nästa år.
Om jag får behålla hälsan.

Lägger ut lite foton som jag lyckades knäppa.

Bussarna var så leriga och skitiga.

Det blev en tuff dag igår när jag körde tillsammans med en massa andra bussar för Stafettvasan.

Startade dagen med att gå upp 3.00 På med kaffe, uniformen och väskan med lite frukost och äpplen.

Rullade bort till Rosa Huset i Mora där vi lastade för att sedan köra till starten i Sälen/Berga
Jag fick ingen med i min buss utan rullade tom efter de andra 6 som hade lastat fullt. Det regnade och var riktigt rått ute. Dimmigt stundtals.
Alla bussar skulle förflyttas ut till starten så därför fick jag rulla fast jag var tom.


Vi valde att köra via Älvdalen i den tidiga morgonen utan trafik för att åtminstone en bit av dagen inte behöva köra längs den väg som hade massor med ställen som var grusade och ojämna då det pågick vägarbete. Vasaloppsvägen.
Jag vet inte om det byts vägtrummor eller vad det är som pågår.
Riktigt sinkande och knöligt för oss som åker där hela arbetsdagen.

Väl framme kom vi till en yta som bestod i en damm av vatten och övrig del lervälling.
Så äckligt!
Tyckte så synd om de tävlande som tvingades klafsa i leran.
Där det inte var vatten och lera så var det is och vatten istället.

Vi fick vänta där en stund på instruktioner vart det skulle köras sedan.
Jag hjälpte till att hänvisa till den buss som lastades och det var dags för oss att köra tävlande till Mångsbodarna.
Startplats 2.

Jag lastade fullt som andrabuss och sedan bar det iväg över lera, pölar och jättegropar ut på vägen igen.
Tog ca 25 minuter att åka dit.

Väl framme i Mångsbodarna så satt en hel del tävlande kvar i bussen medans vi väntade på vidare instruktioner. Dem ville inte ut i det råa blöta innan det var deras tur att värma upp och starta.

Vi chaffisar fick efter en stund kaffe, smörgås och en drickyoghurt till frukost.
Jag drack kaffet och sparade resten till senare. Var inte hungrig.

När åkarna från första sträckande började strömma in så fick jag tömma min buss och börja lasta för att åka till Evertsberg. Rullade dit med ett härligt gäng. En buss skulle till Mora och en till Oxberg.

Väl framme i Eversberg fick jag rätt omgående lasta åkare som skulle till Oxberg. Full buss och snabbt till Terminalen i Oxberg.
Där fick jag sedan köra två vändor till och från starten Oxberg.

Efter dessa två vändor fick jag lasta för att åka till Evertsberg igen.
Framme där fick jag en stund över så jag kunde hälla i mig drickyoghurten.

Som jag skrev tidigare så är vägen bedrövlig att åka på med alla dessa ställen där gruset förändrades för varje vända. Vi är ju massor med bussar som rullar där hela tiden samt all annan trafik som i dessa dagar är grymma mängder.

Jag fick lasta fullt till Oxberg igen.
Väl framme där och urlastad fick jag genast köra fram och lasta ännu en Evertsberg.

Framme i Evertsberg fick jag lite tid att gå igenom bussen och städa upp.
Det var bananskal och en massa annat att ta reda på efter de tävlande.

Sedan var det dags igen för en tur till Oxberg. Jag började vara trött och riktigt hungrig. Fick i mig mackan medans jag körde.

Där vi körde fram med bussarna i Oxberg var det en insjö som vi plöjde igenom varje gång.
Resten lera förutom på kanterna mot snövallen där vi kunde ställa bussen och lasta i och ur någolunda torrt.

Jag var tvungen att ställa färdskrivaren på rast 30 minuter där i avvaktan på om jag skulle köra nåt mera.
Mina arbetstimmar började ta slut och klockan var mycket.

Städade buss så gott det gick
Det var blött, lerig och äckligt på golv och mattor.
Jag hade klokt nog skyddat trappstegen med plast och fuktuppsugande tjockt papper som jag tagit från verkstan på depån.
Sånt som man suger upp olja och vätskor med där.
Bredvid förarplatsen på golvytan där hade jag en turfmatta som tog loss mycket från åkarnas pjäxor.

Nästa del av golmattan hade ännu mera papper som sög i sig lersörjan.

Pjuh!! Kan lova att det luktade inte direkt parfym av den lera som alla måste klafsa fram i ute.

Sista lastningen blev till Mora.
Kände mig minst sagt urlakad vid det laget. Då var klockan 15.30 och jag hade varit igång med jobb sen 3.50 då jag var framkörd på morgonen.

Körde mot Mora med ett härligt gäng som var nöjda, svettiga, trötta och jättehungriga.
1 1/2 km innan Mora började kön.
Det tog för oss 50 minuter att komma fram den sträckan innan jag kunde svänga upp vid Rosa Huset och släppa av mitt fantastiska gäng av stafettåkare.

Jag tackade för deras tålamod med trafikläget och jag fick beröm för mitt tålamod. Vi hann prata och skoja massor under den resan mellan Oxberg och Mora.

Trött rullade jag till boendet. Parkerade och städade ur bussen det som jag orkade.
Väntade in min lägenhetskompis så jag kunde hjälpa henne och titta när hon backade ner bredvid mig
Bakom bussarna är det elstolpar som vi är rädd om
Våra backkameror var ju så igensatta av lera så vi behövde hjälpa varann.

Jag själv hoppade ur tre gånger och tittade hur långt det var kvar när jag backade min buss dit.

Jag lämnade tankning och städning till nästa dag.
Orkade bara inte.
Klockan var då 17.00 när jag tog ur mitt kort.

Lägger ut de få bilder jag hann ta under dagen.

Jag kan lova att vi båda var helt slut när vi satte oss och åt.
Starkt kaffe i magen, värktabletter och sedan vila.

Somnade ovaggad kan jag lova.

Det händer då och då att foton försvinner när jag sparar ett inlägg och tydligen blev det så med det senaste.

Försöker lägga ut nu så får vi se om det funkar.

Det var väl tänkt att jag skulle vara ledig tisdagen men det blev inte riktigt så.
Jag gick upp tidigt och följde med kollegan på hennes tågersättningstur till Borlänge, helt enkelt för att se alla stationer som skulle angöras.

Från Mora är det Rättvik, Tällberg, Leksand, Insjön, Gagnef och Djurås som bussen måste in till tågstationerna för att hämta och lämna tågresenärer.

Jag satt bredvid och noterade färdväg och hade hand om resenärernas lastning av bagage.
Öppnade och stängde luckor så kollegan inte behövde kliva ur förarstolen.

Trevliga och pratsamma gäster hade vi som var så faschinerade över min och kollegans långa tid i branchen.
Jag har ju 40 år i bussbranchen.

När vi lämnat av de sista i Borlänge blev det full fart till depån i Avesta för att tvätta bussen och hämta material som saknades.
Vi var i stort behov av små soppåsar till båda bussarna, även till bussarna från Stockholm.
Så det skulle med.

Jag ville noga lära mig tvätthallen o Avesta så det var ännu en anledning till att jag åkte med.

Fick också möjlighet att träffa kollegor som jag tidigare bara hört namnet på och sånt är trevligt.
Möten med nya människor.

Jag fick en ny jobbtröja med dragkedja fram som passar perfekt.

Bär allt var klart som vi skulle göra så åkte vi till Borlänge station för att starta återfärd mot Mora
Det blev en hel del gäster och jag var jättenöjd med att ha kunnat åka med och se allt för på Onsdagen hade jag själv samma resväg med min buss

Jag startade 5.12 från Morastrand och det bar inte många gäster på min tur den morgonen.
Jag hittade bra och sedan var det bara att vänta några minuter i Borlänge innan jag hade samma rutt tillbaka.

Fick tom buss i Rättvik så jag kunde stanna till och handla på Willys i Mora innan jag återvände med bussen till boendet.

Nu kan jag den rutten och hittar till ett helt gäng nya stationer.

Resten av dagen blev dega i lägenheten.
Kollegan hade tågpassning och det innebär att hon måste vara tillgänglig för körning under en planerad tidsperiod.

Jag roade mig med att läsa bok, äta en massa onyttigheter och till och med sova en liten stund.
Pratade med döttrarna därhemma och saknar katterna runt mina fötter i köket och sovandes hos mig i sängen

Det är synd att jag har så ont i knät annars skulle jag ge mig ut på promenader.
Bara att gilla läget.

[Bild]

[Bild]

[Bild]

[Bild]

Söndag morgon, tidigt som attan steg jag och kollegan upp 2.45 för att göra oss redo för dagens körningar.

Kaffe i magen och frukost med oss.
Min buss stod parkerad utanför boendet så vi tog den till Rosa Huset där alla bussar som avgår från Mora stod.
Även kollegans som hon parkerat dagen innan där.

Vi körde fram direkt då lastning startade redan 4.00
Bussarna skulle till starten för Öppet Spår i Sälen.

Jag fick fullt vid 4.20 och rullade iväg.
Vi var en rad på 5 bussar som rullade på i den tidiga morgonens mörker, längs Vasaloppsvägen mot Sälen.
Oxberg, Evertsberg, Mångsbodarna och sista sträckan leddes vi in på den skogsväg som används för att få bussarna till starten utan att behöva köa med alla bilar.

Snabb urlastning och plan där vi stod var fylld av is och vatten.
Det var ju +grader ute.
Usch!!
Hämtade frukostpåsen som vi chaffisar får vid starten.
Drickyoghurt, god macka och efterlängtat kaffe.
Städade igenom bussen först innan jag avnjöt frukosten.

Det dröjde inte länge förrän vi kunde komma loss och köra tillbaka mot Mora.
Gick hur bra som helst för vi mötte ju all trafik som var på väg till starten.

Återkom till Mora och där fick vi veta att det nog inte blir nåt mer för oss att köra.
Vi stannade kvar vid bussarna ändå.

Avlösarna kom sedan och vi kunde ta en depåbil till boendet.
Åkte till Maxi och inhandlade lite aånt som behövdes mera till våra måltider.

Vi hade fått en kasse med basvarorna till frukost vid hämtningen av nycklarna.
Kaffe, mjölk, margarin, juice, bröd, yoghurt, flingor, gurka, skinka, ost och lite annat välbehövligt.
Toppen tycker jag!

Jag köpte flera tesorter och fikabröd åt oss. Fyndade lite annat hem.

Vi var jättetrötta när klockan närmade sig 18. Jag sov dåligt natten innan. Kanske 3 timmar som max.
Somnade tidigt Söndag kväll och sov djupt till morgonen.
Vi gick upp 3.00 Måndag morgon.

Iväg igen och lastade inför den dagens Öppet Spår.
Jag fick vänta in. Det behövdes bussar till de kortare sträckorna.
45 och 30 km.
Så jag passade på att åka och tanka.
Återkom för att sedan få en körning till starten för 30 km i Oxberg.
Lastade ett jättehärligt gäng som riktigt gnistrade av glädje och energi.

Återkom till Mora direkt.
Dammsög bussen i en timmes tid i väntan på att vi skulle få möjlighet att tvätta och tömma toaletterna hos Transdev/Dalatrafik.

Vi fick åka dit 13.15 och där fick vi hjälp av en trevlig man som visade hur tvätten fungerar.
Nästa gång vet jag att kunna fixa det själv.

Återvände med bussen till Rosa Huset och parkerade. Depåbil till boendet.
Min avlösare ringde sedan och berömde den rena och välstädade bussen han fick till kvällens körningar.

Kollegan och jag gjorde kväller vid 9 tiden. Jag somnade straxt före midnatt.

Nu är det Tisdag morgon och tiden har gått sen mitt senaste inlägg.
Jag inte haft tid att skriva nåt.

Full fart och lite till varvat med vila. Februari är snart slut.
Jag får dela upp inläggen i några bitar.

I Fredags körde jag tillsammans med fyra andra kollegor till Romme Alpin igen. Var dit veckan innan.
Fyllda bussar med bra ungdomar från Västerås.
Det regnade hela dagen men vi fick tiden att gå ändå.

Bjudna på frukost alla chaffisar när vi kom dit. Städade buss sedan och lyckades i blåsten som rådde bli kall och fick ont i höger skinka.
Det skedde när jag dammsög bussens instegstrapp. Stod ute i kylan och frös i tunna uniformsbyxor. Kände när jag klev in hur det var som en kniv drogs in i skinkan.
Måste vara ischiasnerven som bråkar.
Väl hemma åkte värmemadrassen fram till natten.
Men det var tufft att få den dagen klar.

Vi blev bjudna på lunch den dagen också av Romme Alpin. Jättegott!
Jag åt en fiskrätt.

Lördag morgon var jag uppe tidigt.
Hade fått veta under fredagen att jag ska vara i Mora över en vecka i jobb.
Vasaloppsveckan varvat med tågersättningar. Tyckte det var onödigt att palta mig hem ett par dar och sen tillbaka igen. Bättre jobba på plats.

Så jag fixade hemma, packade och donade. Duschade och vid 10 körde dotter och barnbarn mig till Hallstahammarsdepån.

Fixade bussen klar och tog med sånt jag behöver under veckan i städutrustning och så.
Körde till Västerås och startade Tågersättning mot Ludvika. Körde via alla delstationer så det tog lite tid.
Mycket resenärer och bagage.

Släppte av de sista vid Ludvika station och styrde sedan i full fart mot Mora.
Måste ha 45 minuter i Färdskrivaren vid kyrkbåten utanför Leksand.
Framme i Mora och boendet vid 18 tiden då jag hämtade kollega med bussen från Rosa Huset där hon parkerat sin buss.
Installerade oss i gemensamt boende och gjorde snabbt kväller efter uppackning, bäddning och mat i magen.

Tidigt upp nästa morgon.
Mera i nästa inlägg.
Nu ska jag i duschen.