Senaste inläggen

Av Sirpa Niva - Söndag 12 nov 07:47

Jag firar det varje år på något sätt, trots att min far lämnade det jordiska redan när jag var 12 år gammal.

Han blev endast 35 år gammal själv.

Denna Fars dag, sitter jag ensam hemma med mina tankar.
Min älskade sambo är på arbetet och jag känner mig lite orolig.
Det är väldigt halt och otäckt på vägarna idag och han är ute med buss mellan Västerås och Arlanda.
Han är en enastående förare, men det finns ju flera på vägarna som jag inte har någon tillit alls för.

Jag sitter i soffan och äter en lätt frukost.
Var nyss ner i källaren och laddade tre maskiner tvätt.

Till min stund i soffan har jag tänt ett ljus.
På Fars Dag
Ljuset står i en ljushållare som min älskade sambo tillverkat.
Känslan blir osökt fylld av en samhörighet.
Ljuset brinner för min älskade, saknade Far i någonting som min egen älskade man har, med sina händer gjort.
Kan det bli finare :)

I stunder som denna tycks livet så sårbart och skört.
Mina tankar går så ofta till far, som nu fått till sig sin yngsta dotter, även hon alldeles för tidigt.
Två vackra, guldhjärtade själar som ryckts bort från oss som lever kvar här på jorden.

Det finns liksom ett tomrum inom mig som jag så innerligt längtar efter att få fylla med någonting fint, någonting som jag kan bära inom mig som en vacker gåva.
Det tomrummet har funnits där, ända sedan min trygghet på jorden, rycktes bort ifrån mig.
Min Far.

Jag har fått uppleva så mycket glädje i mitt liv.
Mina barn och barnbarn.
Flickornas pappa som jag fick många, fantastiska år med
Alla djuren vi haft.

Även nu lever jag i en glädje och lycka.
Med mannen jag älskar så högt.
Vi löser problemen utifrån tillsammans och de är många kan jag lova.
Vi står stadiga tillsammans och finns för dem som behöver oss ständigt.

Han är ju familjefar precis som jag är mor, mormor och farmor till de mina.
Dessutom är vi son och dotter till föräldrar som knappast blir yngre.

Tomrummet jag har inom mig, tror jag aldrig kommer att fyllas.
Den smärtsamma saknad som jag i så många år bar på, gick över i en mera lättburen saknad.

Dagar som är extra tunga...
Som Fars Dag, fars födelsedag och dagen han lämnade det jordiska.
Dem bearbetar jag med att låta sorgen och saknaden komma fram.
Det känns bäst.
Inte trycka undan något, utan verkligen låta känslorna flöda.

Känns så mycket lättare efteråt.

Ljuset brinner med en fridfull låga.
Jag tittar på det gamla fotot på far och mig.
Hans kärleksfulla leende då han ser på sin förstfödda....

Grattis pappa på Fars Dag!

En dag ses vi.... Jag hoppas det dröjer.
Jag har så mycket mera att uträtta och leva för här på jorden.

När det är klart, så ses vi igen.
Min älskade Far

ANNONS
Av Sirpa Niva - Lördag 11 nov 17:05

Hela veckan har jag ju jobbat på Arlanda.
Mycket jobb och många steg har jag avverkat.

Idag Lördag, hade jag frivilligt tagit på mig extrajobb.
Skulle köra en vända, till och från Arlanda.
Den tidigaste tjänsten som började 4.27

Satte väckningen på 3.00 och då gick jag upp.
Såg att det regnade litegrann, men det bekymrade mig inte.
Skulle cykla till jobbet och lite regn gjorde inget.

Fixade kaffe med i thermos.
Frukostmackor med, då jag inte kunde äta så tidigt.
Tog fram cykeln från källaren.
Det var mörkt ute.
Regnet hade tilltagit rejält, visade det sig och dessutom blåste det iskallt.
Vätan som kom ner var på gränsen till snöblandad och när jag cyklat ca 1 km var jag genomvåt i håret och på byxorna.

Hade vinterjackan på, så den höll tätt.
Men jag frös om huvudet i vinden och låren blev snabbt iskalla av vätan igenom byxtyget.
Det var bara att trampa på och gilla läget, vad hade jag för val...
Till jobbet måste jag ju.

Mådde riktigt dåligt när jag väl var framme på depån.
Stelfrusen och genomblöt.
Gick in och fick av mig de våta plaggen.
Byxorna torkade jag med papper, likaså håret.

Gick ut och fick igång bussen så den skulle vara varm till avgångstid.
Regnet hällde ner.
Gjorde allt som hör till morgonens rutiner på depån och rullade iväg.
Var hyfsat torr vid det laget och bussen varm och behaglig.

Lastade in 11 resenärer som var nöjda över att komma in från det hemska vädret.

Körde min tur med sovande resenärer.
Startade 5.10 från Västerås.
Lite kämpig körning då det var mörkt, spöregn och kraftig blåst.

Njöt ändå av att köra, utan stress.
Valde stora vägen över Stäketleden.
Släppte av i bra tid, städade bussen, gick på toa.
Tog på nya resenärer och körde åter Västerås.

Bara en tur idag.
Körde bussen till depån

ANNONS
Av Sirpa Niva - Lördag 11 nov 14:35

Hade en sådan himla tur att det var min egen käresta som körde turen, denna morgon till Arlanda, som jag brukar åka med.

Hängde med honom redan hemifrån, till depån och bilen ner till förarbytet.

Drog igång och jobbade genast.
Det fortsatte sedan på Arlanda, med full fart. Bussar kom och bussar åkte.
Till sist var det en som inte dök upp och det visade sig, när jag kontaktade Trafikledningen att den buss jag väntat på, krockat med en stor älg.
Mellan Sigtuna och Märsta hade det kommit ut en stor älg och smällen gick inte att undvika.

Alla utom älgen hade klarat sig bra.
Kunderna fick åka med en annan buss som var på väg till Arlanda.
Den hade stannat och förbarmat sig.
Jättefint gjort!
Det är vi tacksamma för.

Jag fick sedan ta hand om de resenärer som skulle åkt med vändande tur till Västerås.
Efter många samtal med Trafikledning och 50 minuter senare kom en ersättningsbuss och jag fick iväg de som väntade.
Alla frusna och frustrerade.

Jag frös så jag skakade och efter nästa lastning tog jag lunch.
Fick inte värmen åter utan jobbade klart det som var kvar och tog bussen hem.

Jag har helt fel kläder för att vara ute så mycket.

Gick hem raskt och mådde inte så jättebra vid hemkomst.
Tog varm kaffe och vilade...

Av Sirpa Niva - Torsdag 9 nov 22:03

Stod idag och såg ut över planen som väntade vid gaterna och drömde mig bort till sol och värme.
Råkallt, blåsigt och regnigt denna Torsdag på Arlanda

Av Sirpa Niva - Torsdag 9 nov 06:03

Redan från start igår Onsdag, så blev det full fart på Arlanda.

Jag vet inte vad det är för fel på mig, då jag gillar när det är full fart på mitt hjälpande :)

Att finnas för kunder och kollegor är ju så kul!
Känns att jag gör något av värde.
Att jag med min goda vilja kan ge någon annan människa trygghet och ro.

Där jag står vid hållplatsen, i min vita Swebusjacka, som en magnet för resenärer med frågor och funderingar.
Jag hjälper alla!
Fast jag inte har direkta svar på allt så hänvisar jag vidare.
Alla frågor rör ju inte oss.

Likaså den glädje jag ser i kollegors ögon, när jag står beredd på Terminal 5, då de anländer med våra resande som skall stiga ur, ta sitt bagage och ge sig ut vidare i världen med flyg.

Den hjälp jag kan ge i de stunder är värdefull. Ser hur min kollega slappnar av, efter att ha kört lång väg, med tidspress och högt trafiktryck.
Jag finns som ett stöd, en frisk fläkt som välkomnar till Arlanda.
Vi får där också många frågor.
På allehanda språk.

Igår var det mycket resenärer på vissa turer som jag hjälpte till att lasta.
Bagageutrymmena fylldes snabbt och mera skulle in då bussen anlände till Cityterminalen senare, för färd nedåt landet.

Vädret var friskt och kyligt.
Skönt i solen och jag passade på att ta foton på de vackra blomuppsättningar som finns ute terminalerna.
Frosten gav blommorna extra skönhet.

Min chef i denna befattning, ringde mig och berättade att, om jag vill åta mig jobbet så fortsätter vi med terminalvärdskapet detta år ut.
Det tyckte jag lät toppen.
Vi skall stuva om mitt schema lite så jag finns tillgänglig de dagar i veckan, då behövet är störst.
Jag kan ju inte jobba hur många dagar som helst. Behöver ju ledighet också, fast jobbet är jättekul.
Dagarna blir dessutom väldigt långa för mig.

Härligt att få schema så jag kan strukturera livet på ett bra sätt.
Jag är ju borta 12 timmar varje arbetsdag.

Åkte hemåt igår med 16 turen och var trött.
Förkylningen viker ner sig mer och mer och jag hoppas att min ork återvänder.
Inte kul att köra mig i botten varje arbetsdag.

Väl hemma i Västerås tog jag buss till Skallbergstorget.
Hade paket att hämta och jag passade på att handla på Ica.
Gick hem därifrån.
Direkt i en varm lång dusch hemma.
Mat i magen och kort vila, innan sysslorna hemma.

Kärestan ringde vid två tillfällen.
Skönt att höra hans röst innan jag somnade efter 21.30

Många steg blev det idag med :)
Kan lova att jag somnade ovaggad

Av Sirpa Niva - Onsdag 8 nov 08:10

Sitter nu på bussen på väg till Arlanda för att jobba som Terminalvärd där för oss.
Jag har redan nu börjat jobba med att se till så alla resenärer har biljett köpt och klar.
Hjälpte med bagage och svar på frågor.

Under tiden bytte kollegorna plats.
En på rast och den andre vid ratten.

Kom iväg som vi skulle 7.45
Åker nu mot Enköping där ett gäng till skall ombord.

Jag har tagit mig en stund i lugn och ro i vår varma, trygga buss.
Kaffe och smörgås satt toppenfint, då jag hann bli ganska frusen av att gå hemifrån och sedan vänta på bussen.
Jag är ju alltid i god tid så det blir lite väntan då.
Väldigt halt ute idag.
Vacker soluppgång har vi fått beskåda.

Lite suddig bild då den är tagen från bussen, under färd.

Tycker om den här stunden på bussen till Arlanda på morgon.
Dels är jag behjälplig både förare och resenärer.
Sedan har jag ju vår padda med där jag går igenom de turer som jag har hand om under dagens timmar.
Då vet jag vad som väntar och vart min hjälp är som störst.
Måste prioritera vissa tider då det både kommer in bussar och lämnar Arlanda.
Ser vilka som har mest resenärer.

Sitter sedan och mejlar till mina chefer som ansvarar för mitt terminalvärdskap.

Förra veckan blev ju en enda röra så jag hoppas att jag kan få lite mere tid på Arlanda innan en utvärdering görs.

Behövs jag inte så återgår jag till min schemalagda busskörning.

Av Sirpa Niva - Onsdag 8 nov 05:56

Ledig tisdag och det var verkligen efterlängtat.
Var ju helt färdig efter jobbet i måndags.

Förkylningen håller sitt grepp och det är säkert den som bryter ner mig.
Men... Vi har inte råd att vara sjukskrivna.
Bara av att vara hemma ett par dagar, ger 2000:- mindre att leva på.

Vi har haft så mycket extra omkostnader med bilen och även annat senare tid, att det grävt ett djupt hål på kontona.

Så det är bara att kämpa på.
Kommande vecka blir lindrigare, med flera lediga dagar.
Får leva på den tanken.

Igår Tisdag hade jag det lite kämpigt.
Sorgen efter syrran skar i mig hårt och gjorde att det mesta kändes jobbigt.
Jag skulle åka med vår bil till Surahammar och skifte av däck.
Det börjar ju bli halt.

Själv var jag uppe tidigt och bloggade ur mig tankar av sorg och bedrövelse.
När sambon vaknade så bestämde han att däckresan gör vi ihop, så blir det inte så tungt för mig. Han hade egentligen ett gympass innan jobbet men sköt på den en dag framåt, så jag fick det stöd jag behövde.

Tog tacksamt emot detta, då jag kände att hans närhet var viktig för mig.
Dels för att kunna prata men också orkesmässigt.
Jag var trött redan under morgonen och förstod att dagen skulle bli kämpig.

Jag älskar denna lyhördhet hos min käresta.
Han läser av mig och agerar därefter.
Han finns för mig när jag behöver honom.
Lyssnar när jag behöver prata ur mig, stöder och bär i stunden.
Där är vi lika med varandra.
Aldrig att vi låter den andre bära jobbiga händelser eller ting ensam.
Vi bär tillsammans i allt.

Vi hämtade däcken från källaren till bilen.
Åkte via Hallstahammar då det skett olycka längs väg 66 utanför Surahammar.
Det var fruktansvärt halt på vägarna.
Vi körde 252:an som det var glansyta på och vår bils sommardäck släppte i ett.
Vi körde försiktigt och riskerade ingenting.

Kom fram i tid och fick köra in direkt.
Det var full rulle på däckfirman.
Snabbt byte, lämnade sommardäcken på förvaring. Betalade och åkte hemåt igen.

For förbi djuraffären och hämtade syrsor åt vår spindelgumma, som visat att hon var hungrig igen.
Hon har börjat äta oftare på gamla dar, vår fina tjej.
Tog foton på vackra fiskar som pussades i ett stort akvarium.

Kom så hem igen och det var så skönt att slippa ifrån släpandet av däck till källaren.
Tog på kaffe och gav Gumman hennes mat.
Hon högg in direkt och började äta.

Kärestan hade ju eftermiddagsskift och han åkte iväg vid 12 tiden.
Kändes jobbigt!
Ville ha honom hemma, nära mig, inte ute på de hala vägarna.
Jag behövde honom extra mycket just denna dag.
Inte alls behagligt att vara ensam med mina tankar och orkeslösheten.
Jobba måste vi ju.
Utan jobba, inga pengar.

Somnade på soffan en stund innan jag hade tvättstugan kl 13.
Kände mig så slut i kropp och knopp.
Ner och laddade maskinerna.
Fixade soppa och macka åt mig.
Åt och vilade på det.
Ner och hämtade tvätt o laddade nytt.

Hostade en hel del idag och det kom upp nåt äckligt ur luftrören för varje gång.
Snöt ut sniglar i ett. Gulgröna... Blähh!!

Är så less på denna förkylning!!!!

Lagade till en Tacogratäng.
Gjorde matlådor av den.
Skulle gjort Raggmunkar men jag orkade helt enkelt inte.
Duschade istället.
6 upphängda maskiner tvätt, sedan låg jag i soffan.

Såg på tv.
Kärestan ringde för att höra hur jag hade det. Hördes att han var orolig och gillade inte läget att behöva låta mig vara ensam just idag.
Skönt att höra hans röst.
Berättade att dagens sysslor var klara och att jag vilade.
Då var han nöjd.

Somnade vid tv:n vid 17 tiden.
Vaknade 19.30 Gick raka spåret via toan och lade mig i sängen.
Somnade bums och vaknade 4.00 nu imorse.
Sovit som en medvetslös hela natten.
Kärestan sov tryggt bredvid och jag smög upp.

Straxt är klockan 6.00 och min buss till Arlanda går 7.45
Ska vara Terminalvärd hela dagen ute i kylan.
Kommer att gå in och värma mig mellan bussarna såklart....

Känner mig inte pigg direkt.
Men det är bara att kämpa på.
Har hostat litegrann och snytit mig ett par gånger.
Hoppas det nu har vänt och att krafterna får en chans att återvända.

Tacksam för sömnen jag fick

Av Sirpa Niva - Tisdag 7 nov 06:41

Jag har ju kämpat på hela veckan med allt möjligt på jobbet, fast jag varit tvärförkyld.

Ända sedan fredag har jag snytit ut hjärnan i omgångar.
Den är gulgrön i färgen iallafall.
Kändes som det började vända i lördags.
Att jag mådde bättre.

Fredagen frös jag i Västerås som terminalvärd, som trafikledningen kommenderade mig till. Var ju på Arlanda då de ringde att jag måste snabbt till Västerås och assistera extrabussar och mängder med resenärer till Stockholm.
Var inte klädd för att vara ute 4 timmar i sträck.
Försökte värma mig i mdh bussarna som stod vid RC korta stunder.
Iskall och helt slut när jag tog bussen hem, efter jobbet var klart.

Söndagen blev det ju körning istället så jag fick vara varm iallafall.
Till och från Cityterminalen.
Den dagen var kul men krävde enorm energi för att hantera mängden av resenärer.
Vi lastade nästan 200 resenärer i tre bussar på en tur, varav jag körde 81 av till Västerås i min dubbeldäckare.

Försökte snyta mig i smyg så det inte skulle komma klagomål på att jag var förkyld.
Detta gjorde att jag blev helt igentäppt och det var jobbigt att andas och prata.
På väg till depån snöt jag ut hela sniglar ...
Gahh!!
Äckligt och ont gjorde det.

Igår Måndag, blev riktigt tuff.
Vaknade trött och sliten, hade hostat på natten, sovit dåligt.
Jag hade ingen ork i kroppen och igenomtäppt i luftvägarna.
Körde på så gott jag orkade på Arlanda.
Hjälpte kollegor och resenärer.
Mycket jobb och många frågor.

Kämpade på, vad hade jag för val.

Kom inte åt rastskrubben för att värma mat.
Där sov en människa och jag tog med min mat och åt den kall, medans jag tittade på alla som vimsade omkring på terminal 5.
Jobbigt att inte komma undan ens på rasten.

Fortsatte kämpa till en timme innan jag skulle åkt hem i normala fall.
Såg i datorn att den buss jag hade kvar, hade så få resenärer, så jag valde att åka hem, med bussen innan.
Mådde så snabla dåligt.

Somnade, helt slut i bussen på vägen hem till Västerås.
Hade så ont i lederna i hela kroppen.
Fingerlederna svullna och pulsen var jättehög. Ont i huvudet och täppt i luftvägarna. Frös fast det var varmt i bussen.
Min kropp hade fått nog helt enkelt.

Gick hem i eftermiddagsrusningen.
Frös och mådde lite illa.
Kom hem och fick av mig kläderna, på med varmt kaffe och i mysklänningen.
Kröp ihop i soffan under en varm filt och somnade igen.

Vaknade till en stund senare, tog mig en stor kopp kaffe och tabletter.
Dagen var ju inte slut än.
Klockan var bara 17.30

Sambon kom hem från jobb o gym.
Frustrerad efter att ha suttit 40 minuter i köer i stan.
Mängder med olyckor överallt denna måndag och ännu är det inte ens halt.

Min kväll ägnade jag åt att vila i soffan.
Åt, sov korta snuttar, pratade och bara existerade.
Min puls lugnade sig men smärtan i kroppen var kvar, trots smärtstillande.

Såg till att få i mig ordentligt med vätska och näring.

Det är tur att jag har en ledig dag idag tisdag.
Skall till Sura och få däcken skiftade på Elsa, vår saab.
Sedan har jag tvättstugan på eftermiddagen.
Annars får det lov att bli vila.

Trots att jag var så risig igår så blev det 11.000 steg den dagen.

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se