Jag jobbade ju på Arlanda hela onsdagen och stora delar utomhus, i regnet och blåsten.

Var stundtals så frusen då vädret gick in i märg och ben.
Hade alldeles på tok för lite kläder på mig.
Min uniform räckte ingen vart.
Var genomvåt och kall.

Vid hemkomst fanns en jacka och väntade på mig som min sambo fått med från jobbet
Den fanns inte tillgänglig tidigare, men kom fram då mitt behov var så stort.

I bussen på vägen hem satt jag och frös då mina skor dessutom var genomvåta.

På Arlanda kunde jag, emellan våra bussars ankomter och avgångar, ta mig kaffe och få åter värmen

Det var välbehövligt.

Jag och min handledare kunde ta oss en lunch innan hon for iväg på alla sina egna uppdrag.
Det var skönt att få sitta ner och bara inta energi, slappna av en stund.
Rast måste man ju ta för att orka.

Onsdagen gav mig 9000 steg i benen i bara arbetet.
Kommer att bli många mil terminalvandring i veckan

Blev hämtad av kärestan med varm bil när jag anlände till Västerås efter jobbet.
Hem till varm dusch och vila.

Riktigt ruskväder hela dagen

Denna vecka har hittills varit väldigt intressant och givande.

Jag har fått ta till mig nya uppgifter inom företaget, om än bara för en övergångsperiod.
Men för mig mycket bra, då det behövdes en omväxling från den stress som ständigt följde mig igenom arbetsdagarna och in i min fritid också, då den inte längre släppte greppet.

En nysatsning efter ägarbytet av företaget gör att det behövs personal till uppgifter som denna.
Jag är förnärvarande Terminalvärd på Arlanda för Swebus.
En hjälp för kunderna och ett stöd för kollegorna, som behöver assistens vid av och pålastning vid terminalerna.

Jag finns till hands vid ankomst och avgång.
Gör allt jag kan för att få en smidigare hantering av allt, så våra bussar kommer iväg i tid och att förarna i detta hinner få sitt besök på toaletten, innan återfärd till Västerås.

Var först i Tisdags på en kortare utbildning i Stockholm på Cityterminalen och sedan Onsdagen på Arlanda.
Min handledare kunde släppa mig ensam i Onsdags efter lunch och återgå till sina ordinarie arbetsuppgifter.

Vi hade många intressanta samtal och tankar om framtiden, vilket tände mitt hopp åter om att det kan bli en sundare tillvaro i arbetet framöver.

En hel del nytänk och förändringar som kommer att ske, samt ny struktur på allt.
Med hopp om ordning och reda, tydligare ledarakap och mindre stress.

Vi får se vad som händer.
Jag kan nu iallafall vara med och påverka och medverka till att den nuvarande trenden vänds till något givande och positivt för alla parter.
Väldigt intressant.
Det satsas på oss igen istället för att allt stramas åt till den grad som tagit ifrån oss alla möjligheter att utvecklas, eller sköta vårt arbete tillfredställande för både oss förare och våra resenärer.

Vi började liknas vid ett sakta sjunkande skepp med utslitna, sönderstressade medarbetare som började se sig om efter andra arbeten.

Jag och min sambo var redan på väg att lämna skeppet och påbörja på ny kula hos något annat företag.
Kanske vi nu kan stanna och vara med i det nya, med vår kompetens och branchvana som i vårt fall är väldigt lång.

Detta känns för min del iallafall som en nytändning där jag kan då nytta av min kunskap som värd och medmänniska.

Jag älskar ju mötet med människor, att hjälpa och finnas till.
Att agera som ett ansikte utåt och visa att vi kan och vill inom Swebus.
En roll jag trivs i väldigt bra.
Jag bär vår logga på min arbetsjacka med stolthet igen och det känns verkligen toppen.
Vi skall visa vilka vi är och vad vi klarar av.

Mitt arbete hoppas jag, leder till lite lättare börda för mina förarkollegor och en hjälp längs färd för våra resenärer.
Det har redan kört igång under Onsdagen då jag möttes av stor glädje och positivitet, av att jag fanns där i min Swebusjacka på Arlanda.

Torsdagen blir jag i tjänsten i skarpt läge.
Fredagen kör jag min tjänst och nästa vecka blir det värdskap igen.

Min gnista har tänds och hoppet har vaknat.
Jag vill ju bli kvar med Swebus.

Nu kör vi :)
Ny glöd och nya tag!!