Jag jobbade ju på Arlanda hela onsdagen och stora delar utomhus, i regnet och blåsten.

Var stundtals så frusen då vädret gick in i märg och ben.
Hade alldeles på tok för lite kläder på mig.
Min uniform räckte ingen vart.
Var genomvåt och kall.

Vid hemkomst fanns en jacka och väntade på mig som min sambo fått med från jobbet
Den fanns inte tillgänglig tidigare, men kom fram då mitt behov var så stort.

I bussen på vägen hem satt jag och frös då mina skor dessutom var genomvåta.

På Arlanda kunde jag, emellan våra bussars ankomter och avgångar, ta mig kaffe och få åter värmen

Det var välbehövligt.

Jag och min handledare kunde ta oss en lunch innan hon for iväg på alla sina egna uppdrag.
Det var skönt att få sitta ner och bara inta energi, slappna av en stund.
Rast måste man ju ta för att orka.

Onsdagen gav mig 9000 steg i benen i bara arbetet.
Kommer att bli många mil terminalvandring i veckan

Blev hämtad av kärestan med varm bil när jag anlände till Västerås efter jobbet.
Hem till varm dusch och vila.

Riktigt ruskväder hela dagen

Denna vecka har hittills varit väldigt intressant och givande.

Jag har fått ta till mig nya uppgifter inom företaget, om än bara för en övergångsperiod.
Men för mig mycket bra, då det behövdes en omväxling från den stress som ständigt följde mig igenom arbetsdagarna och in i min fritid också, då den inte längre släppte greppet.

En nysatsning efter ägarbytet av företaget gör att det behövs personal till uppgifter som denna.
Jag är förnärvarande Terminalvärd på Arlanda för Swebus.
En hjälp för kunderna och ett stöd för kollegorna, som behöver assistens vid av och pålastning vid terminalerna.

Jag finns till hands vid ankomst och avgång.
Gör allt jag kan för att få en smidigare hantering av allt, så våra bussar kommer iväg i tid och att förarna i detta hinner få sitt besök på toaletten, innan återfärd till Västerås.

Var först i Tisdags på en kortare utbildning i Stockholm på Cityterminalen och sedan Onsdagen på Arlanda.
Min handledare kunde släppa mig ensam i Onsdags efter lunch och återgå till sina ordinarie arbetsuppgifter.

Vi hade många intressanta samtal och tankar om framtiden, vilket tände mitt hopp åter om att det kan bli en sundare tillvaro i arbetet framöver.

En hel del nytänk och förändringar som kommer att ske, samt ny struktur på allt.
Med hopp om ordning och reda, tydligare ledarakap och mindre stress.

Vi får se vad som händer.
Jag kan nu iallafall vara med och påverka och medverka till att den nuvarande trenden vänds till något givande och positivt för alla parter.
Väldigt intressant.
Det satsas på oss igen istället för att allt stramas åt till den grad som tagit ifrån oss alla möjligheter att utvecklas, eller sköta vårt arbete tillfredställande för både oss förare och våra resenärer.

Vi började liknas vid ett sakta sjunkande skepp med utslitna, sönderstressade medarbetare som började se sig om efter andra arbeten.

Jag och min sambo var redan på väg att lämna skeppet och påbörja på ny kula hos något annat företag.
Kanske vi nu kan stanna och vara med i det nya, med vår kompetens och branchvana som i vårt fall är väldigt lång.

Detta känns för min del iallafall som en nytändning där jag kan då nytta av min kunskap som värd och medmänniska.

Jag älskar ju mötet med människor, att hjälpa och finnas till.
Att agera som ett ansikte utåt och visa att vi kan och vill inom Swebus.
En roll jag trivs i väldigt bra.
Jag bär vår logga på min arbetsjacka med stolthet igen och det känns verkligen toppen.
Vi skall visa vilka vi är och vad vi klarar av.

Mitt arbete hoppas jag, leder till lite lättare börda för mina förarkollegor och en hjälp längs färd för våra resenärer.
Det har redan kört igång under Onsdagen då jag möttes av stor glädje och positivitet, av att jag fanns där i min Swebusjacka på Arlanda.

Torsdagen blir jag i tjänsten i skarpt läge.
Fredagen kör jag min tjänst och nästa vecka blir det värdskap igen.

Min gnista har tänds och hoppet har vaknat.
Jag vill ju bli kvar med Swebus.

Nu kör vi :)
Ny glöd och nya tag!!

Vaknade redan 6.20 imorse, fast jag tänkt sova länge.
Det går inte om man har en massa att göra på en ledig dag.

Gick upp och förberedde dagen ganska omgående.
Kaffe i magen, på med kläder och sedan ner till källaren och röjde plats för det som skulle in där under dagen.
Ett slitgöra, då det är mängder med tunga däck på fälg därnere.

Snart ska 4 av dem iväg då Elsa Saab ska iväg för däckbyte en bit in i November.
Sedan har vi hennes däck på däckhotell i Surahammar.
Resten skall säljas eller kastas.
Men det hjälpte ju inte mig idag.

Bar in några banankartonger till Elsa som jag hämtade fram från garaget.

Åt frukost med kärestan som inte alls mår bra just nu.
Han är svullen på höger sida av kinden, under örat och örsnibben.
Värker så han har svårt att äta och svälja.
Hans kropp säger ifrån...
Stressen förstör vår hälsa vartefter.

Åkte iväg till Etuna och husvagnen.
Satte genast igång och packade ner det sista som fanns kvar i skåpen.
Det blev en kartong och ett gäng kassar.
Gjorde rent toan.
Gav mig sedan på husvagnen utvändigt.

Hade dessutom "kjolen" till förtältet i skuffen, smutsig och skrynklig.
Lade ut den i solen och skurade rent den senare.

Lillkillen kom och hjälpte sin mormor att tvätta vagnen.
Vi gnodde och skurade.
Fint blev det och jobbigt var det.

Jag tycker så mycket om min fina vita vagn.
Den blir så snygg när all smuts är borta.

Blev bjuden på grillkorv av dottern som hade kompisar med småbarn på besök.
Satt fint med lite energi mitt i jobbet.

Fortsatte att göra rent skuffen.
Plockade ordning det som skall vara kvar i skuffen.
Gjorde rent även dragets skyddsöverdrag.

Till sist var allt skinande rent och jag var helt slut i mina händer.
Inte vidare varmt ute och jag jobbade ju med vatten, utan handskar.

Bilen blev lastad vartefter och sedan kunde jag krama om de mina och åka mot Västerås.
Var jättetrött och det kändes bra att få vila under körningen hem.

Stannade till och handlade på ÖoB Erikslund.
Det var en hel del jag behövde.

Åkte så hem.
Lastade ur Elsa. Körde henne till garaget när hon var tömd.
Många grejer ner till källaren.
Bära och springa, många gånger.
Fullt vart det därnere.
Resten upp till lägenheten.

Hopp i duschen när allt var klart.
Packade upp varorna som jag handlat.
Fixade mat till mig.
Kärestan låg till sängs och mådde dåligt.

Klockan var kväller när jag var klar med allt.
Disken fixad och blommorna vattnade.
Lördagen gick helt i jobbets tecken hemma för min del.
Skönt att få vagnen klar och hyfsad ordning i källaren

Ligger i soffan som en slö padda just nu.
Ska nog fixa lite kvällskaffe och ta nån kaka till det

Inatt satt jag i soffan i vårt vardagsrum och drack chailatte och åt ostsmörgås.
Det var jättegott och rofyllt.

Hade levande ljus tända endast.
Lyssnade på tystnaden och stillheten.

I mitt huvud var det inte tyst, kan jag lova.
Det susade, brusade, öronen tjöt och tankarna for omkring i full fart.

Bloggade om fredagens besök i mataffären, som blev droppen för mitt huvud, denna dag.

Efter hemkomsten var jag så trött i huvudet, själen och kroppen, att jag var tvungen till sortering i hjärnan av det som behövde göras i stunden.
Jag var hungrig efter den långa dagen.
Hade ju varit vaken sedan straxt efter 3.
Satte in formar med färdig potatisgratäng i ugnen, som jag hittat i "ätes snart" lådan i affären.
Kokade på wienerkorv, ur samma låda.

Sedan uppack av matvaror, sakta men säkert. Bytte om från uniformen, som ännu var på.
Satt en stund och bara vilade.
Maten blev klar och jag åt den vid tv:n.
Slappnade av med kaffe efteråt och somnade till kort.

Vaknade av telefonens signal.
Det var personen jag skall möta i Stockholm på Tisdag.
Hon ville stämma av så allt blev rätt.
Jag kommer att skriva senare om vad som är på gång :) positiva förändringar, som kommer i grevens tid.

Somnade om och vaknade helt yr och vilse i mössan. Tog en dusch och kroppen kändes som ett ångvält mosat över den några gånger.

Fixade lite i köket men orken tröt.
Ner i soffan och somnade igen och sov över en timme, helt färdig.
Vaknade, fuktig i håret och huvudet tungt.
Fick fart på huvudet tillräckligt för att byta om igen för att hämta sambon från jobbet vid 22 tiden.
Jag hade ju bilen hemma.

Hämtade honom och vi pratade jobb som vi brukar, när någonting hänt.
Pratade om hur kämpigt det börjar bli med missnöjda resenärer som berörs av vårt stressande längs deras reserutt.
Hur stressen äter sönder oss, sakta men säkert.

Gick och lade oss efter midnatt och jag kunde inte somna, utan gick upp igen.
Måste få ur mig tankar och funderingar som tar plats inombords.

Då blir stunderna i nattens tystnad så värdefulla.
Bara jag och mina tankar i tystnaden omkring.

Kände en rofylldhet med skuggorna på köksluckorna, från våra fina orkideer i fönstret.

Där i nattens tystnad var det inget som jagade min trötta hjärna, utan den fick stanna upp och bara vara.

Gick och lade mig vid 2 tiden och fick äntligen ro till det.
Sömnen blev skön och inte fullständigt utmattad, som den på soffan, efter jobbet och besöket i mataffären.

Sortering och prioritering gäller framöver, annars slutar det inte bra.
Min hjärna far illa och det håller jag på, sakta men säkert att göra någonting åt.
Ekorrhjulet behöver sakta in och det rejält...

Största orsaken till min inre stress är jobbet.
Förändring krävs, annars kraschar jag snart.
Varningsplaggorna viftar ilsket rött igen.

Idag efter min arbetsdags slut så ville jag handla mat hem och lite kakor och annat till mitt barnbarns kalas på Söndag.

Tog bilen ut till Maxi på Hälla.
Klockan var vid 14 tiden då jag parkerade och gick in.

Hade med kundvagn utifrån och tog loss en scanner från tavlan med mitt Icakort.

Sedan började circusen....

Folk jagade fram runtikring mig och rusade som yra höns mellan hyllor och varor.
Vart jag än stannade och plockade med varor så stod jag i vägen.

I stort sett varje gång stod det dessutom pallar med varor som biträden,som under enorm stress stod och plockade upp i hyllorna.

Jag ställde ifrån mig vagnen då och då för att kunna röra mig fritt och den ställde jag
åt sidan, vid tomma väggar eller kortsidan av diskar.
Ändå gick folk och puttade bort den så vagnen stod ute i vägen för dem som rusade omkring. Det var för jobbigt för dem att gå runt/förbi vagnen, fast den inte stod i vägen för dem ens.

Jag upplevde det som att de som var värst stressade och for omkring överallt, även jagade på andra som ville ta det lugnare och handla varor, inte bara rusa fram.

Ställde mig vid ett tillfälle och bara tittade på de ikringflängande individerna.
Mestadels yngre kvinnor och män.
De äldre ville ta de lugnare.

Ungar for omkring vind för våg överallt och drog fram leksaker på barnavdelningen.
Släpade på stora gosedjur längs golven...
Hmmm... knappast fräscha att köpa för någon, då de redan var nersmutsade.
Föräldrarna tyckte att barnen var så gulliga som plockade åt sig grejer överallt som sedan bara lades åt sidan nånstans.

Varorna blev leksaker i den stunden de befann sig i butiken.
Inget av detta köptes, bara lektes med just då.

Intressant med dagens uppfostran av barnen.
Riv och slit, kasta ifrån dig och du är duktig... Ehh... Måste vara nåt jag missat under åren som gått.

Jag höll reda på mina ungar i affären när de var små och det var inte ok att riva runt bland allting.
Absolut inte!
Vissa av barnen såg jag inte några föräldrar till ens. Som att de dumpats på leksaksavdelningen, medans föräldrarna handlade annat.
Skumt!

När jag närmade mig frysdiskarna så var det så stimmigt att jag valde avsluta min shoppingtur, även fast jag inte var klar.
Tog mig snabbt till kassan, betalade och gick ut.
Kände att jag inte orkade med detta vansinne också, efter dagens stress på jobbet.
Ett enda jagande överallt.... Det blev för mycket.

Visst var det fredag och folk hade svinbråttom hem till sitt fredagsmys, som är så inne nuförtiden.
Hem och pimla vin och knapra chips.

Men jösses... Måste tempot vara så förbaskat högt hela tiden!?

Satt en stund i bilen på parkeringen och bara studerade människor.
Den ena stirrigare än den andra.
Alla bara måste parkera så nära ingången som möjligt för det är ju hemskt att behöva gå några meter extra.

Det tar ju tid att gå...

Körde därifrån med en kvinna i en bil bakom mig, som med stirrig blick höll krampaktigt i ratten.
Hon blängde irriterat på mig då jag saktade in vår bil vid farthindren...
Jag var väl för långsam för hennes plan.

Väl ute på E18 körde jag ifrån henne då det var obehagligt att ha henne hängande i röven hela tiden.

Hem och parkerade.
Tog hissen upp med mina kassar och kände hur skönt det var att stänga vår egen lägenhetsdörr och få ro omkring mig.
Det ringde i öronen av all stressen som hängt med hela dagen, från tidig morgon.

Lämnade in min cykel på reparation och service idag.
Det blir en hel del att åtgärda på den, men nödvändigt.
Flera år har gått sedan jag servade den senast.

Får hämta den i början på nästa vecka.
Har ju kärestans cykel och från tisdag jobbar jag ju inte i Västerås

Trött kom jag till depån med bussen vid 14.40 tiden...
Efter en lång arbetsdag med mycket trafik och en hel del resenärer.

Bytte om och cyklade till Lidl och handlade.
Det var strålande sol och skönt ute, så jag valde att cykla via Öster Mälarstrand.

Satt vid vattnet en stund och bara var...

Mycket folk ute för att njuta av det härliga vädret.

Var därnere närmare en timme innan jag trampade hem

Nu börjar det hända nåt på jobbfronten.

Fick samtal från min chef igår och från nästa vecka kommer jag att ha arbetsuppgifter som passar mig perfekt.

Terminalvärd på Cityterminalen och Arlanda.

Jag kommer att kunna hjälpa, leverera och verkligen lyfta fram oss både som företag och som förare.

Berättar mera senare när jag fått lite kött på benen

Vaknade denna morgon vid 2.30 tiden av att det piskade regn mot sovrumsfönstret.
Blåste hårt av höstens vindar.

Det är stundtals riktiga stormbyar nu under hösten och då riktigt otäckt att köra buss på större vägar.
Vindbyarna sliter tag i bussen från sidan och kastar den fram och åter på vägbanan.
Då gäller det att vara med och parera, möta upp och hålla fordonet stilla.

Ser då hur långtradare och även personbilar far iväg och de hamnar stundtals i bredvidvarande fil.
Inte kul kan jag lova.

Verkar bli en sådan arbetsdag idag igen.
Hoppas bara att jag fixar hålla körtiderna.

Bådar inte gott att jag redan på morgonen, innan jobbet, börjar oroa mig för körtiderna under dagen.
Om vi ändå kunde ha körtider som håller, med några som helst marginaler, så skulle det inte behöva vara såhär.

En psykisk stress inombords som äter energi innan jobbet ens är igång för dagen.

Jag sitter vid köksbordet med min kaffekopp.
Magen är orolig och jag vet varför...
Stressen har lagt sig där.

Hör hur det regnar och blåser hårt.
Vet att jag kommer att ha jobbiga 20 minuter framför mig innan jag är på jobbet.
Cykla i höststormar är uppfriskande men svettigt och blött.

Har ombyte till hela kroppen på jobbet.
Gillar att röra på mig innan det är dags för bussratten och timmar av anspänning.
Motionen gör att min kropp fixar det, än sålänge.

Sambon får sova ett par timmar till innan han åker iväg till sitt pass på jobbet.
Detta stressande vi lever i sliter hårt på oss och vårt liv.
Vår lediga tid går åt till att bara försöka återhämta oss till nästa slitpass.

Det kan ju inte vara meningen att ett jobb skall ta all ens energi.....
Det är inte rimligt nånstans!!