Jag befann mig i köket mest hela förmiddagen med att koka risgröt till frulle och baka saffransäppelkaka till Advent, så det fick bli två pizzor till lunch.

Skrapade ihop det som fanns i kyl och skafferi.
Blev riktigt gott.
Ena med ost på och den andra helt mjölkfri så barnbarnet kunde äta.

Det håller Volvo i Eskilstuna med.
En dumpers som pyntats med ljusslingor och adventsljus.
Så häftigt gjort :)

Lade ut ett foto på Saffransäppelkakan i ett tidigare inlägg men den försvann ut i intet... Märkligt!

Här kommer den på nytt.

Tredje dagen denna vecka som jag lyckades få ihop 10 tusen steg.
Denna gång under samma pass dessutom.
Tidigare har det varit uppdelat.

Känns att min kropp svarar med positiv energi som den gjorde tidigare om årennär jag tränade.

Hoppet börjar tändas att jag ska kunna få till en bättre form framöver.

Kämpar på och det känns helt ok

Det var läge idag, Första Advent att baka en långpanna äppelkaka.

Stack ut imorse medans det ännu var mörkt.
Skulle gå 4 km hade jag tänkt mig men det kändes så friskt och skönt att jag gick vidare.

Var bara hem och hämtade ljus och tändstickor och styrde sedan stegen till Vallby Kyrka som ligger här i vår närhet.
Tände ljus i Minneslunden och gick sedan omkring på kyrkogården för att tända upp ljus som slocknat när det blåst.

Kom till en plats med mycket blommor och det visade sig vara vår hyresvärd som hade sin sista viloplats där, bara ett stenkast ifrån huset han och hustrun bodde i.
Han skulle begravas i den innersta kretsen så jag visste inte när det gjorts.
En minneshögtid kommer att hållas för oss övriga i sommar när Covid förhoppningsvis släppt sitt grepp.

Hans hustru har nu hand om allt efter att han lämnade det jordiska efter en längre tids sjukdom, cancer.
Vila i frid L !

Hämtade ett av ljusen jag tände i Minneslunden och satte vid alla vackra blommor på L:s sista viloplats.

Gick sedan hemåt med en sorglig känsla inombords.
Likaså en känsla av att livet är så skört.
Vi vet aldrig när det är dags att lämna våra nära och kära.
Så det gäller verkligen att leva allt som går.
Gjorde ont inombords av tanken över hur många som gått bort bara under 2020.
Många som jag någon gång i livet haft att göra med. Som vän, kollega eller bekant.

Kom så hem till huset där mitt barnbarnvar vaken.
Jag hade tidigare på morgonen kokat risgrynsgröt som vi skulle ha till frukost.
Dukade, tände första Adventsljuset och åt frukost tillsammans vi som bor på Vallby Prästgård.
Vi lyssnade på vacker musik och mindes L som lämnade oss utan att vi hann bjuda på kaffe med nybakad äppelkaka.
Vi pratade om det i telefon att vi skulle göra i sommar när Covid 19 var överstökad.
Nu blev det inte så.
Det samtalet var det sista.
Vi hann inte visa hur fint vi fått det i huset vi hyr av den familjen.

Som traditionen bjuder så kokar jag risgrynsgröt till Första Advents frukosten.

Vaknade tidigt då jag somnade redan vid 20.30 tiden igår efter en trött dag.
En dag då jag inte uträttade många knop utan det gick i vilans tecken.
Avslutade dagen med att hämta mat och äta riktigt gott från Chopchop.

Såjag vaknade redan 4.30 och gick upp då katterna märkt att jag var vaken och ville självklart då ut.
Deras frukost blev lite senare när jag gått upp och satt igång gröten.
Den tar ju en stund att göra.
En timme står den och sakta förvälls på svag värme.

Gör gröten på havredryck istället för mjölk så barnbarnet kan äta.
Havredrycken gör den extra god.
Hon kom ner från sitt rum och kunde inte sova. Nu somnade hon i soffan där hon lade sig för att bara vila.
Känns väl extra tryggt när mormor stökar i köket.

Jag ska tända upp i vedspisen i köket också så det blir en varm och mysig Första Advent när alla vaknat.
Dotter och vovve sover ännu.

Undrar hur det känns för mitt barnbarn att få bo under samma tak med sin mamma och mormor?
Det är inte många barn idag som får möjligheten att växa upp så.
Själv hade jag inte den möjligheten alls då min mormor var kvar i Finland.
Vi sågs bara nån vecka på sommaren om ens det.

Vi bor ju så stort här med alla biytor i huset så alla får ha sin privata del och kan komma undan när som helst.
Närmare 200 kvadrat som vi tre delar på med hund och två katter och två kaniner.

Jag hoppas hon upplever det som en trygghet att ha släkten nära.
Hennes moster och kusin med familj bor ju bara ett par kilometer bort.
De går dessutom i samma skola.
Nu under Covid vistas kusinen hos oss varje vardag, morgon och eftermiddag.

Nu ska jag kolla till gröten så den sköter sig som den ska.