Redan innan det blev ljust imorse så hade jag nått dagens mål på 10 000 steg

Det var några minusgrader och lite snö på backen så det gick att se fast det ännu var mörkt.

Vart tog denna vintermånad vägen.
Tiden går som fort.

Imorgon är det Första December.
Den månad som är vackrast på hela året om man hanterar den rätt.
Juleljusen kommer fram i fönstren, på balkonger och i trädgårdar.
Vi människor behöver ljuset för att klara av den mörka årstiden.

Julen närmar sig och jag har som tradition att jag liksom firar Jul hela December.
Vi började pynta redan i mitten av November härhemma i huset.
Allt det ljusa och glittrande inger en glädje och njutning i sig.
Verkligen välbehövligt i mörkret som råder nu under Covid19:s grepp om oss människor.
Inget är sig likt.

Därför är det viktigt att vi det egna hemmet får till den glädje och energi som är nödvändig för att orka ända fram tills ljuset återkommer.
Då menar jag både ljuset ute och ljuset i våra liv som ställts under många krav och begränsningar.

November är ju den månad som brukar vara mörkast. En månad i Standbyläge då inte mycket händer. Grått, kallt och ofta väldigt regnigt.
Inget nöje att vistas ute då dagarna är korta och mörkret faller tidigt som ett blött täcke över oss.
December ger ändå hopp om snö och ljus.

För min egen del så jobbade jag hela November med massor av arbetstimmar.
Månaden liksom bara försvann.
Avslutar månaden med lediga dagar.
Välbehövliga sådana.

Imorgon välkomnar vi December, med nya tag och utmaningar.
Vem vet vad som väntar.