Är det inte så att denna månad räknas som den mörkaste månaden om det inte snöar förstås.

För det är vid juletid det sedan vänder och börjar bli ljusare igen.

Nog är det mörkt allt när inte solen tittar fram mer än korta stunder ibland, om ens det.

Mig gör inte mörkret något.
Men jag vet att många människor påverkas negativt av mörkret och går som ner på sparlåga den här årstiden, för att sedan blomma ut igen när sommaren kommer.

Jag ser mörkret som en tid av vila och ro på något vis.
Tända levande ljus och mysa inomhus är ju något som ger vila och tid för eftertanke.

Visst kan det vara tufft i mitt yrke med mörkret. Köra i mörker och framförallt när det är blött ute och allt reflekterar det ljus som blir från trafik och gatubelysning.
Det äter kraft ordentligt då sånt kräver extra koncentration och skärpning av alla sinnen.

Igår eftermiddag tände jag två gravljus ute i lyktor på trappen och på gården.
Lite ljuspunkter i mörkret som finns där levande i flera dygn.

Undrar om det här blir en vinter med snö.
Här i Sörmland är det ju inte så ofta snö kommer eller ligger kvar om det skulle komma något.

Vi har ännu inte startat oljepannan i källaren i huset. Det är såpass milt att vi klarar oss med några elelement.
Energisnåla element.
Hoppas det dröjer innan vi behöver starta upp pannan.

Framtiden känns ju verkligen oroande med den utveckling som sker med alla priser.
Kriget i Ukraina som inte verkar komma till något slut.
Sen att ryssen även är inne och tomtar i Norge känns ju verkligen inte tryggt.

Det känns som förändringens vingar sveper över oss och oron sprids överallt.
Mänskligheten behöver bromsas in helt klart. Vi människor rasar på i ett tempo mot varandra och naturen på ett förödande sätt.
Vi tänker inte längre än våra armar når.
Att det finns en morgondag verkar inte vara intressant.

Makt är återigen en faktor som styr mycket.
Denna jakt på makt och ära kommer att bli vår undergång.
Länder sitter på sådana fruktansvärda förintelsevapen och det bara ett knapptryck bort så är vi helt utplånade.

Kanske det är meningen så.
Kanske har vi människor förverkat rätten till vår vackra planet. Jorden. Som vi så duktigt förstör dag efter dag.

I min värld önskar jag faktiskt att om det så skulle bli så hoppas jag att allt utplånas.
Så inget lidande blir kvar.

Djupa tankar såhär en Novembermorgon.
Det kan ju inte gå någon förbi att vi är i en tid som kräver rannsakan och eftertanke.

Min tanke blir i första hand min familj.
Mina barn och barnbarn.
Vad är det för arv vi lämnar efter oss till dem att förvalta.

November, mörkt, blött och kyligt.
Naturen har gått in i vila.
Växtligheten har dragit sig tillbaka. Ner i en dvala i väntan på våren, ljuset och livskraften, hoppet och glöden.

Vi människor lever i ett väntans vakum.
Hur kommer allt att se ut till våren.
Kommer vi att leva med freden i våra liv eller är det dags för ett Världskrig igen.

Bara de giriga stormakterna vet

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Köpte från Matsmart förra året påsar med ingredienser till ett annorlunda bröd. Påsarnas innehåll var en blandning av Hasselnötter, Sesamfrön, Mandlar och lite andra fröer. Jag tillsatte det som stod. Blandningen i påsen, 4 uppvispade ägg, salt...

Tidigt denna regniga Onsdagsmorgon satte jag igång med bullbak. Jag är ju sån att om jag bakar så gör jag rejäl mängd. Den här gången blev det över 80 bullar. Så nu finns det bullar att ta med till gamla mamma också när jag hälsar på henne på ...

Tänk att kunna vakna på morgonen, efter att ha sovit gott en hel natt med känslan att det här är en ny dag, med nya krafter och utan värk. Det var ett bra tag sedan jag kände så. Det gjorde jag nu på morgonen. Vaknade som jag ska med katterna ho...

Den här dagen har givetvis varit fullsmockad med Att göra grejer. Började dagen med att köra min lilla husbil till verkstan för att få olja och filter bytt. Det har jag inte gjort på de två åren jag har ägt fordonet. Förra sommaren användes den ...

Det är en skön känsla att vakna på morgonen utan att ha en galen värk bara av att vända mig i sängen. Likaså att gå upp utan att det hugger som knivar i skinkan och ner längs med lårmuskeln. Kanske är det så att min kropp nu börjar på att ha räta...