Jag har under senare år valt att vandra en väg i mitt liv som jag känner, fungerar mycket bra för mig.
Jag är inte i beroendeställning av någon annan människa och avser heller aldrig att hamna i den sitsen.

Mitt liv har bestått av mycket sorg och rädsla, vilsenhet och underlägsenhet.
Ur detta har jag sakta men säkert lyckats skapa den person jag är idag.
En stark kvinna som vet vad jag vill med mitt liv, väl medveten om vad som gör mig lycklig.
Jag vandrar mina egna stigar som jag inte har ett dugg emot att trampa upp ensam.
Åren som gått har lärt mig att tycka om mig själv, trivas med att umgås med mig själv, med mina tankar och funderingar som jag väldigt gärna omvandlar till ord som jag skriver ner.
Det ger mig en tillfredställelse samtidigt som jag hoppas att det uppmuntrar andra människor att göra detsamma, att våga tro på sig själv, sina val, mål och beslut i livet.

För mig var det ett pusslande och prövande innan jag fann glädjen och lyckan i att vara den jag är idag.
Ingen ska komma att förändra detta eller försöka forma om mig efter deras behov och behag.

Som jag skrivit tidigare i inlägg så älskar jag mina nära och kära väldigt högt, mina barn och barnbarn.
Mitt arbete, mina kunder och mina härliga kollegor förgyller min tid och bringar mig stor glädje och många skratt.
Människor med stora hjärtan och famnar av omtanke.
Jag arbetar skift och det tycker jag mycket om.Skulle inte vilja byta bort det mot någonting annat.

Jag älskar att träna.
Löpning, gång, cykling och allt annat som får mig att må bra, vara pigg och frisk.Ju längre avstånd, desto roligare.
Tycker om utmaningar.
Det finns inte i min värld att säga att något inte går eller att det är tråkigt.Jag har ingenting emot att gå till mitt arbete, 12,5 km bort, i busväder.

Jag har tjänstgöring som Kyrkvärd i församlingen härhemma.
Kyrkans verksamhet ger mig den harmoni och balans i tillvaron som är av yttersta vikt.
Närheten till Gud har jag överallt och kyrkan är höjdpunkten, centrum i min tro.Guds Hus.
Jag älskar att läsa texter i kyrkan :)
Tala ut om Guds ord.

Min husvagn, förtält och all den tid jag kan frambringa för att få vistas i mitt paradis på jorden, Öland och framförallt Bödabukten, ger mig semesterns höjdpunkter, sommarens glädjedans.
Med bad, träning, sol och härligt campingliv, tillsammans med mina nära och kära.
Säsongsplats är en självklar del av mitt sommarhalvår.

Jag väljer allt oftare ensamheten då den är så rogivande.Har inte behovet av andra människor då jag möter så många i mitt arbete.

Jag har fått mitt lilla boende riktigt hemtrevligt och här är jag gärna ensam med min lilla katt.
Vi har ständigt något att göra eller bara softar, låter kropp och själ få den återhämtning den behöver för alla de aktiviteter jag omger mig med.

Att träna några Söndagar i Stockholm tillsammans med många andra, med samma mål i sikte, är jätteroligt :)

Vissa löpartävlingar har jag redan anmält mig till och tränar inför.
Nu med tyvärr flera veckors avbrott pga ihållande, envis förkylning.

Jag läser en hel del, bloggar, försöker gå på föreläsningar och musiktillställningar som ger mig energi och framåttänk.

Jag har fullt upp att leva :)
Så vill jag ha det!
Så ska jag ha det för att få vara den jag är.
Njuta av livet, åren som går och se mina små växa upp :)
Det är livskvalite'

För första gången på 7 veckor så vaknade jag på morgonen, utan att hosta.Har tidigare väckts av hostattacker som fullkomligt slitit mig ur sängvärmen.
Kändes konstigt!

Så befriande också att gå upp, gå på toa, ge Titti hennes morgon Sheba, ladda kaffebryggaren och fortfarande inte hosta något :)
Jääääjjjj!!!

Luftvägarna känns mycket öppnare och renare.Pyttelite ont i halsens bakvägg, som jag tidigare hostade blodig och sårig.
Kladdiga ögon men inget mer än så :)

Snablar i gatan, det har vänt och blir bättre och det snabbt.
Vilan gör verkligen underverk med min kropp.
Säkert har den goda chokladasken igår ett finger med i spelet ;)

Titti var så glad över att morsan hennes kunde sitta i sängen och gosa med henne, utan att väsnas så det gav henne obehag.

Det är bra att jag är piggare.
Nu gäller det bara att jag håller i detta.
Har en förmåga att ge järnet så fort kroppen visar tendenser att tillfriskna.
Den ska få denna dag och en dag till med vila.

Har skrivit till min chef om detta och hoppas att han kan ge mig en annan tjänst på Torsdag då jag har busstädning halva arbetspasset.
Ingen bra grej då jag får gå ut och in i kalla bussar ute.
Körning är det bästa, då får jag vara i värme.
Får se om han lyckas lösa detta, att jag får byta tjänst.

Denna 7 veckorsperiod har verkligen fått mig att tänka till.
Att frånvaron av den vila,jag tillvägrade mig själv gjorde att förloppet blev så långt.

Jag måste släppa på min arbetsmoral
Jobbet är faktiskt inte det viktigaste....för vad ska jag med ett jobb till om jag inte har hälsan i behåll.
Hälsan kommer för mig att vara nummer ett, hädanefter!

Självklart blir jag inte hemma med minsta lilla krämpa, men när veckorna går och jag bara blir sämre av att kämpa på med arbetet, som jag nu förstått var riktigt förrädiskt för mig.
Värme, kyla och drag ....som godis för luftvägsinfektionen.
Den fick verkligen härja fritt.
Det sade min käresta flera gånger till mig, men jag lyssnade inte på honom.
Tyckte bara att han var överbeskyddande.

Träningen var jag ju noga med att lägga ner så det skötte jag bra.
Rätt tänk där åtminstone.

Då jag var till TSM i Stockholm så trodde jag ju att jag var frisk.
Känner att dessa 5 km inte gjorde någon större skillnad.
Hade väldigt roligt den dagen och glädje är väldigt viktigt för välmåendet.

Så nu idag ska jag småplocka lite härhemma.Sortera in papper i en pärm som bara legat och skräpat i månader.
Kanske försöka få ihop en hylla som trilskats och peta in mina böcker i den.
Titti skall till veterinär idag och det är ett måste, hon behöver mera insulinsprutor och för det krävs ett besök.
Mer än så gör jag inte idag, utan vila gäller.
De sysslor jag nu räknade upp är ungefär en femtedel av det jag gör i friskt tillstånd.
Jag är ju en aktiv individ och trivs med att ha det så.