Alla inlägg den 23 november 2014

Av Sirpa - 23 november 2014 08:06

Jag skrev igår redan om förberedelsarna inför loppet och nu var det då dags för genomförandet.

Dottern och jag sökte reda på platsen där grupperna skulle samlas, för att sedan gå till starten i den första tunneln.

Hon tog bilder på mig och oss.Jag var förväntansfull, glad och lite nervös.
Det var ganska kallt just där vi stod, rått i luften. + 2 grader hade termometern visat på.
Det gällde att hålla igång kroppen för att inte bli stel och kall.

Det var jättehärlig stämning.
Vissa ifrågasatte hur det kom sig att jag hade orange väst och inte gul som de.
Förlarade och visade stolt att min startavgift kostat mera och att pengarna gick oavkortat till Stadsmissionen :)
Fick medhåll av några andra som också hade orange på sig.
Kändes jättebra!
Att få springa ett lopp i ett gott syfte, kunna hjälpa utsatta i vårt samhälle.
Så underbart bra gjort av arrangörerna.
Sådant vill jag se mera utav.
Nu hade det inbringat hela 750.000:- till Stadsmissionen.
Helt suveränt!

Kramade dottern hejdå för en stund.
Hon skulle hålla tummar och tår för att min andning skulle hålla.
Att jag fick genomfört loppet som jag så gärna ville.
Samtidigt förmanade hon sin mor för att inte utsätta mig för hälsofara, genom att pressa mer än luftvägarna klarade.
Lovade henne det.

Ett sista toabesök innan startfållan.Långa köer till toaletterna.
Sedan startgruppssamling.
Det blev varmt och skönt när vi samlades så många, gick lugnt och sansat till starten.
Där var det så häftig stämning:)
Glädje, prat och förväntansfullt sorl.
Många tog bilder för att minnas detta unika tillfälle.
Likaså gjorde jag :) Fanns en perfekt avsats att klättra upp på för att få en överblick.

Speakern hyllade oss i Charitygruppen extra och tackade för pengarna vi skänkt.Applåderna dånade i tunneln:)

Många hade med sig jackor och tröjor som de slängde av sig på en speciell avsats för det.Dessa skulle också gå till utsatta människor i vinter, så de skulle slippa frysa.
Så himla bra!

Starten gick med en rejäl knall.
Ledet rullade sakta igång och vi hade redan tidigare blivit uppmanade att hålla till höger om vi visste med oss att vi skulle vara långsammare än de snabbare löparna som ville fram.
Så gjorde jag, valde höger.

Insåg ganska snart att detta skulle funka bra då jättemånga, redan i det läget valde att gå.
Jag gick några hundra meter, raskt för att sedan övergå till en behaglig jogg.
Snart passerade jag 2 km markeringen och andningen fungerade fint.
Tog det jättelugnt!
Knäppte bilder i det långsamma tempot.Plockade upp lite bortslängda handskar som jag ville ha som minne.

Det var så himla vackert arrangerat i tunnlarna.Njöt i fulla drag.Lampor lyste upp våra reflektvästar :) Så mäktigt.

Olika teman med konstverk.
Vissa av dem skulle bli kvar i tunnlarna efter att de öppnats för biltrafik.
Vi hade vid starten uppmanats att njuta av det unika, vackra som serverades oss.
Så det gjorde vi, väldigt många av oss.

Tog inte så mycket bilder för jag kände att jag ville se och uppleva allt med mina sinnen, inte genom kameran.
Fortsatte kilometer på kilometer.
Log av glädje och lycka över att få uppleva detta.

Säkerheten i tunnlarna var rigorös.
Det stod sjukvårdskunnigt folk var 150:e meter och bevakade så alla mådde bra.
Det spelades trummor så det dånade och det ljudet gav en enorm energiboost inom oss alla.
Helt fantastiskt!

Vissa stressade fram löpande, kryssade mellan oss som höll långsammare tempo.
De var över på vår högra sida och krånglade vilket jag var lite fundersam över:)
Vänstersidan var ju den snabba sidan så de utsatte ju sig själva för hinder.
Nåja ...inte mitt problem.
Var bara nära att bli nedsprungen några gånger, trots att jag höll till höger allt vad det bara gick.
Jag ville ju själv jogga i mitt tempo.

Jag var så glad över att ha fått starta i en så tidig grupp.
Grupp 3 av 15 grupper totalt.
Tack vare detta så var ju tunnlarna rena och fina.Det var ett fint flyt.Underlaget slätt och torrt.

Två vätskestationer, varav den senare serverade Glögg och Pepparkaka:)
Gott och skojigt!

Det gav den sista skjutsen för dem som var trötta där vid 7.5 km.
Själv hade jag inga som helst problem med orken, hade joggat på i så lugnt tempo så kroppen skulle ha en chans.Gick emellanåt, i uppförsbackarna.
Insåg mot slutet att jag lätt kunnat springa normalt i stort sett hela loppet.

Gick i mål glädjestrålande och jättestolt över att ha fixat detta, trots att jag bara för några dagar sedan fortfarande hostade och var tömd på krafter efter min kraftiga, långvariga luftvägsinfektion.
Kändes helt underbart!
Jag tjoade och skuttade vid målgång.

Fick påsen med medaljen i och dryck.
Lite energipåfyllning.
Ringde min dotter som kom och kramde mig, glad och stolt över morsans prestation.
Hon sa att det inte märktes på mig att jag tagit mig fram en mil.
Fick en mugg, gott,starkt kaffe av henne.Vi försåg oss med glögg också innan vi sökte oss till bilen som stod kvar i parkeringsgaraget vi hotellet.
Det var väldigt mycket folk överallt men ändå en jättebra ordning och ett lugnt tempo.

Dottern körde snabbt och smidigt ut oss ur stan.
Vi körde lite fel först då jag satt och tjattrade som en papegoja istället för att koncentrera mig på vägvalet.
Vad gjorde väl det :)
Vi vände och kom rätt.

Dottern hade skämt bort mig med att köpa godis, dryck och snacks som vi båda njöt av på vägen hem.
Jag var strålande glad, svettig och lycklig.
Jag hade grejat detta:)
Samt att min goa älskade dotter och jag fått ett jättefint dygn tillsammans.
Mina vänner på Facebook hade stöttat mig och burit fram mig med sin energi, det gjorde mig så glad.
Att de ville delta i mitt liv på det viset var fanastiskt.

Dottern stannade hos sin familj i Surahamnar och jag själv fortsatte hem till min vän, som bor bara en bit bort:)
Vi fick en stund tillsammans i glatt samspråk, kaffe och visning av hans boende samt klappa om hans sambos, de två pratiga kattkillarna:)
En härlig stund!

Fortsatte så hem till Kungsör, till min egen sambo som väntade.
Uppack av väskor, dusch och mat.
Jag var hög av glädje över så mycket:)
Dygnet med min dotter, loppet och mötet med min vän som var så efterlängtat.
Vi har ju setts kort ett par gånger och det har givit mersmak.
Har en ständig, stundtals intensiv kontakt som känns jättebra.
Vi får se vad detta leder till.Han var oerhört stolt över min prestation idag och tycker mycket om att jag har ett eget liv och är den människa jag är.
Det är A och O för att kunna fungera med mig, nära.


Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1
2
3
4
5 6 7 8
9
10 11 12 13 14 15 16
17
18
19 20 21 22 23
24
25
26 27 28 29 30
<<< November 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards