Vissa dagar är mer kompakta än andra och igår Onsdag var det en sådan dag..
Great! Mycket blev gjort och problem lösta tack vare älskade vänner och kollegor.

Gick upp vid 6.30 efter koppen kaffe i sängen.
Satte sedan igång och packade inför dagarna i Stockholm med min dotter och Tunnel Run på Lördag.
Vi ska ju bo på Scandic Ariadne för att få mor och dottertid, samt vara nära loppet.

Sedan var det hög tid att tvätta så en maskin rullades igång i källaren, i tvättstugan.
Ut med sopor.Diskade.Fixade risgrynsgröt.
Duschade och gjorde mig klar för avfärd om nån timme.
Uniformen packades ner.

Väntade så på min nya soffa som skulle levereras mellan 8-10.
Tiden gick och jag spanade efter lastbil under spänd förväntan.
Planen var att så fort de kommit med soffan så skulle jag till Eskilstuna med den fåtölj som åkt med i min Volvo sedan i Söndags.
Den skulle R få igen, behövde inte låna mera då soffan kom.Är jättetacksam för lånet.

Jag hoppades på att de kom snart.
9.40 ser jag så en lastbil stanna utanför mitt fönster, ser hur chaffisen knappar på mobilen och det ringer hos mig.
Jag blev jätteglad ...samtidigt hann hjärnan tänka.....killen är ensam...jag kommer att få lov att bära.
Nåja, det har jag gjort mycket så tanken vifta jag bort.
Gick ner efter samtalet och det visade sig att han skulle bara ställa av en inplastad pall med soffan, utanför min port och sedan var hans förpliktelser klara.
Ehhh....vad hade jag missat??
Jodå, så var det, han bara fraktade till adressen men inte in.

Jag var van att det bars in vid leverans av möbler, men se så var det inte nu.
Kvitterade och tackade honom för leveransen.

Där stod jag!
Soffan i 4 inplastade delar på en pall, utanför huset??
Vad gjorde jag nu? Den måste ju in och det snabbt.
Folk började redan visa intresse för pallen...

Tänkte så det knakade!
Mina svärsöner var långt borta och båda jobbade, min nya vän i Surahammar jobbade....jag kände ingen i Kungsör ännu som jag kunde be om hjälp....
Bråttom börja det bli för jag skulle iväg innan jobbet.

Tog så min livlina....
Det var verkligen sista utvägen och jag hör ju inte till den sorten som ylar efter hjälp i första taget, försöker alltid göra allt själv, men nu gick det bara inte.Hade inte den styrkan att släpa allt upp till lägenheten.

Ringde min chef på jobbet.
Hjälp!!
Jag har problem och behöver någon som kan hjälpa mig bära....finns någon tillgänglig och villig??
Han tog genast tag i mitt problem och kollade runt på depån.
Peter kunde...om jag själv orkade bära..självklart kunde jag det :)
Himmel så bra!!

Jag gick ut, spärrade upp dörrar, stängde in en jättesur Titti i badrummet så hon inte skulle rymma.
Sprang ner och öppnade upp spännband och tog bort plast.
Försökte att sära på delarna men de satt så fint ihoppusslade att det inte gick att göra ensam, allt skulle rasat.

Efter ca 15 minuter kommer så Peter och även Micke :) Mina älskade, söta kollegor.
Ohh...vad jag var glad att se dem!
Mina räddare i nöden.

Det tog inte lång stund förrän min soffa var inburen :)
Vilken glädje och lättnad.Killarna tog med sig pallen också för att jag skulle slippa köra bort den till tippen.

Mina egna kollegor gjorde denna jättegrej för mig :) Min tacksamhet var/är så stor!!
De räddade min dag...min chef Tobbe och sliträvarna Peter och Micke!
Jag satte genast igång att klura på något skoj att ge till dem som tack för hjälpen.
Det skall jag inhandla idag:)

Plockade ihop mitt, for så mot Eskilstuna.Glad, lättad och bara lite försenad från min ursprungsplan.
Levererade fåtöljen.
Åkte så vidare till Prästgården och min äldsta dotter samt minsta barnbarnet.
Klockan var då 11.30 och jag hade fått gjort massor.
Vi åt lunch, pratade, busade med lillkillen.
Vid 13.30 skulle vi så iväg.
De för att fika med kompis och jag till jobbet i Köping.

Kramade och åkte.Kändes som alldeles för kort tid med mina ungar, men bättre såhär än inget.

Tankade på min favvis Preem.
Full rulle till jobbet.
Körde så mitt arbetspass 14.50- 23.10
En bra kväll.
Fick bara ett fulfinger från en bilist som ansåg sig äga vägen.Sådant kan jag mest bara skratta åt, blir förvånad först över hur folk orkar lägga energi på gester och aggression mot sina medmänniskor.
Jag fick sökert sota för något som hänt tidigare under hans dag...
Tog det med ro :)

Rullade så i garage vid 23 tiden.
Trött och glad över min intensiva dag.
Mötet med underbara människor, glada skratt.Den hjälpsamhet jag får ta del utav.
Vilka vänner jag har :)
Finns ingen bättre atbetsplats på denna jord!

Jag älskar mitt liv!!
Är så lycklig att jag spricker snart :))

Nu ska här monteras soffa!
Jäääjjj!!