Senaste gången jag var till Ullared lade jag tid och tanke på att inhandla snören, band och papper till att kunna göra fina, lite personliga julklappar.

Har nu idag påbörjat inslagningen lite försiktigt.
Vill få varje paket speciell.

Njuter så själv av skapandet och vet också att det går göra ännu bättre.
Kläcker nya ideer vartefter :)

Knappt har känslan efter ett felaktigt vägval lagt sig, då det öppnas nya dörrar i tillvaron.

Använde helgen lite till att åter komma i balans med hälsa, kommande arbetsdagar och Tunnel Run i Stockholm på Lördag.
Kände efter hur singellivet smakade i tanken, det var ju inte många veckor jag hann vara borta ifrån det.Tur är väl det kan jag känna att vi båda kom till insikt att våra val i livet var så olika.
Jag var absolut inte villig att släppa av min tid till att göra saker som inte gav mig något.

Jag mår ju så bra med mig själv och mitt liv och säkert var det den biten som satte käppar i hjulet.
Tvåsamheten var inte min grej, även fast det kändes bra, stundtals.

Återgick bara till mitt vanliga tänk, att göra det jag vill och känner för, mår bra av och trivs i.
Titti om någon gillar det:) få ha morsan helt för sig själv igen.

Skräpade runt härhemma då det dyker upp här i mitt lilla Kungsör, en människa som jag minns sedan ungdomens dagar i Surahammar.
Vi bestämmer att han skall komma på en kaffe i mitt och Tittis kök, bara ett kort besök, ses och prata gamla minnen.
Vi sågs och genast var det som att en mycket välbekant dörr öppnades :)
Mängder att prata om och skratta åt.

Det var hur härligt som helst.
Som att vi känt varandra i evigheter och inte setts på lång, lång tid.
Vi hade jobbat på samma ställe under den korta tid jag hann vara på Surahammars Bruk som Traversförare:)
Så himla kul :) gemensamma bekanta, platser och händelser.

Han hade dessutom varit med och kämpat med släckningen av den stora branden i somras....fick höra hans del i korta ordalag, hur det kändes, vad han tänkte om en sån omfattande brand som lyckligtvis slutade tämligen bra.
Han hade jobbat där i en veckas tid som brandman.Hans ögon försvann i fjärran när han berättade och det syntes att upplevelsen givit honom minnen som kändes, att stå mitt i branden och vara på gränsen till att inte ta sig ut med livet i behåll....

Det kommer han att få berätta mera om när vi ses igen...för det skall vi helt klart göra.Ses igen:)
Finns mycket att prata om och för mig kändes han som ett nytt energitillskott i mitt liv.
En ny dörr som öppnades i min tillvaro.Välkommen:) till mitt liv.En ny vänskap att odla och må bra i.

Tänk sådana vändningar livet kan ta när man inte stänger till om sig trots att saker och ting inte gått som man först trott.
Nya vägar finns ständigt.

Vår kaffestund där vid köksbordet, som blev 2 1/2 timme lång :) gav mig energin till att åter känna en stor glädje med livet.

Han åkte hem till sitt och vi pratade vidare en stund i telefonen.
Hörde hur hans katter ville vara med i samtalet i bakgrunden.

Jag somnade med ett leende på läpparna.Livet rullar vidare med glädje och framtidstro.

Vaknade nu Måndagsmorgon och låg kvar en stund i sängen och tänkte på gårdagen.
Så mycket glädje denna dag gav.En dag som jag från början skulle bara låta tuffa på tomgång.

Högmässan och mötet med min härliga präst, som jag kommit att tycka så mycket om från första stund.
Mötet med mina Kyrkvärdsvänner och sedan kaffestunden i köket med min nya vän :)
Vilken energiboost det blev av denna mörka, kyliga Söndag i November.

Att finna glädjeämnen i livet är inte svårt om man bara håller hjärta och själ mottagliga för det fina, glada och ljusa.
Ljuset i min själ finns ständigt som en brinnande låga som ibland fladdrar till vid händelser som kan tyckas mindre givande.
Ljuset i mitt hjärta brinner ständigt stark...
Alla människor har inte orken att hålla ljuset brinnande och känna glädjen i sin tillvaro.Där kan jag känna att från mitt håll vill jag kunna påverka, göra en insats, om så bara ett litet leende eller en hand som berör.
Livet är här och nu, vi kan inte någon av oss, påverka det som skett, som vi redan lagt bakom oss.
Det vi kan göra är att se det som pågår i våra liv, runt ikring oss och där, med de förmågor och gåvor vi själva bär på, dela med oss utav till de som står i behov att ett stöd, en omtanke eller bara en kram.

Vi finns här och nu och ingen av oss har en aning om vad som sker imorgon...men tillsammans kan vi bygga på det som blir bra för alla och envar.
I detta leva med ett öppet hjärta ger oss den möjligheten, ty det är då nya dörrar öppnas och nya vägar hittas längs livets stig, som vi alla är satta till att vandra.