Jag märker att jag ännu har en bit kvar att vandra vad gäller min egen självkänsla.
Hur lätt jag ännu dömer ut mig själv, som otillräcklig när trycket blir för hårt och kraven högre än jag mäktar med att bära.

När orken tryter och känslan av maktlöshet infinner sig.

Alldeles för lätt ännu, så jag har en hel del att jobba med framöver.

Kände i helgen hur mina krafter började avta, mitt i allt det nya som jag medvetet tagit på mig, för att få en positiv förändring i mitt liv.

Att sluta en trygg anställning och även flytta från ett ställe där jag trivdes ganska bra, men tyvärr inte längre fick min välbehövliga vila och återhämtning, var ett stort steg att ta.

Ge mig ut på hal is med timtidsanställning på två företag.
Sänka min lön för att satsa på någonting som jag tror på och är villig att satsa mängder av tid, ork och entusiasm på.
Allt är en vågad satsning.

Det är en tuff prövning jag givit mig in i och den prövningen är jag övertygad om att jag kommer att klara.
Så småningom kommer allt att lägga sig tillrätta.Bit för bit.

Jag kommer att få en trygghet i det nya.Hitta min plats och mig själv igen.
Känslan av att inte duga eller räcka till kommer att mattas av och försvinna.
Med alla de metoder som jag under gårdagen tog till mig från vänner och släkt, som gav sitt stöd.
Goda samtal som gav mängder med inputs och booster för att öka min tro igen, på att vägen är rätt.

Det är något jag lärt mig de senaste åren iallafall, att be om hjälp när känslan av vanmakt kommer över mig.Tillåta min omgivning få vetskapen om att jag mår dåligt och behöver stöd och råd.

Att jag inte bär en övermäktig styrka i evighet, utan även jag vacklar och faller på knä.
Det måste man tillåta sig göra, det är ingen svaghet, utan en styrka att våga dela med sig av det som känns jobbigt.

Att våga stå på öronen helt enkelt.

Jag älskar att vara glad, visa att jag lever fullt ut.Att satsa på allt jag tror på.Att brinna med stark låga när det känns rätt.

Lika mycket vågar jag visa när mina vingar är svedda och jag inte klarar att glidflyga högt på himelen.
Då landar jag och sättet mig på en pinne, med slokande vingar och bara vilar i det.
Ser mig omkring och tar in energi från de håll som det kommer.
Tar även till mig av pekpinnar och tillrättavisningar som också kommer, där i min svaghet.

Jag brinner för intensivt tycker vissa.
Det kanske jag gör och då jag gör det blir smällen hård när jag inte orkar.

Ser nu efteråt var felet låg i att jag föll.Fick vingarna svedda.
Jag litade för mycket på ord ifrån människor som jag trodde ville mig väl.
Ser det nu att det var något jag själv troligtvis skapade i min glädje över livet.En tillit och framtidstro, ett hopp i någonting som inte ens existerade.
Detta från ord som sades, i glädjestunder och livfullhet.

Det existerde plötsligt inte när jag behövde stödet, orden och känslan av samhörighet.
Det var borta...hade aldrig existerat i annat än i min tro, hopp och tillit.
Jag stod handfallen och frågande...
Vad hände? Vad gjorde jag för fel?

Fick inga svar....

Letade svar, ställde frågor som flög rakt ut i rymden bara.
Ingen var intresserad av att ge mig några svar.
Jag flög ensam, ropande ut i intet...
svaren kom aldrig och min ork avtog vartefter.

Mitt värde som människa började sakta sjunka.Jag hoppades på nästa dag och dagen därpå, att svar skulle komma.Ropade igen och igen...men det var tyst.

Min glädje började mattas av, min tilltro till det jag levde i minskade...

Var jag på rätt väg?
Hade jag valt fel och det slog mig nu med en smäll rakt över pannan?
Räckte jag inte till....

Jag är väldigt duktig på att lyfta andra, få dem att blomma, stråla och veta sitt fantastiska värde som människor.
Samtidigt är jag lika duktig på att slå ner på mig själv, döma ut mig, förminska och trycka ner i skorna.

Kraven jag har på mig själv är stora.
Men jag vet också att jag orkar bära dem sålänge jag har luft under vingarna.
Den luften kommer från kärlek, tillit och hoppet om framtiden.
Konsten att leva i nuet och få den välbehövliga energi för att flyga fram behärskar jag.
Men inte ensam...

Jag behöver kärleken, känslan av samhörighet, tilliten i både glädje och sorg, i hopp och förtvivlan.
Allt hänger samman...det går inte att dela upp.
Glädje och sorg hör till livet.
Till gemenskapen och den ömsesidiga beröringen av varandras själar.
Det går inte att stänga något ute ur livet...det Är själva livet.

Mitt liv går vidare.
Jag har boostat min själ under gårdagen.Med hjälp av min egen tro, mina nära och kära och hoppet om framtiden, tilliten till det egna valet.

Krafterna återvänder så sakterliga och min tacksamhet och viljestyrka har tagit kommandot.

Morgondagen bär ny energi i sin ännu vilande famn.
Snart kommer gryningen och i den går jag upp ur min säng, i mitt rum och gör mig klar för att möta livet igen.
Ta vid igen där jag kände att krafterna inte räckte till...
Återskapa glädjen i allt jag vill leva i.

Det är bara en skillnad...jag har inte längre någon vid min sida som bär, det får jag göra själv.
Det gör jag själv, som jag alltid gjort.
Jag har styrkan inom mig och den använder jag.
För varje gång som livet sugit en stund så ökar den styrkan inom mig.
Den bygger och stödjer allt jag tror på och vill i livet.
Så även denna gång:)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Under vecka 15 blev det till att jobba med Tågpassning först åt Let's Go i Örebro under Onsdagen. Tog min husbil dit och installerade den utanför depån för att sedan köra tågersättning Örebro, Kumla Hallsberg på eftermiddagen. Var på väg tillbaks...

Efter att ha blivit hämtad av mina tjejer på Måndag eftermiddag 8/4 så kunde jag vara lite ledig. Hade först under Måndagen efter jag sovit 5 timmar, städat ur rummet jag sovit i. Det var nog evigheter sen den fått sig en ordentlig städning. Nu b...

Söndagen blev en riktigt spännande och rolig och lång dag. Vi checkade ut och lämnade hotellet för att spela de två sista matcherna. Tjejerna jätteduktiga och gick till Final. Den spelades ganska sent och vanns av Täbytjejerna överlägset. Så ...

Fredagen och Lördagen var fylld av glada pigga tjejer. Det spelades två matcher per dag och för mig blev det mycket väntan som jag ägnade åt att se på matcherna, städa buss, ha bussen öppen och varm så tjejerna kunde vila och torka matchtröjorna i me...

Den 4/4 körde tjejerna mig till depå Håbo buss utanför Bålsta för min första körning för det bolaget. Tjejerna behövde bilen hemma och jag hade ju ingen nytta med den när jag skulle iväg i flera dagar i busskörning. Installerade mig först av al...