Nu börjar det dra ihop sig.

Äldsta dotter med familj kommer att flytta ut under kommande vecka, från huset som jag sedan flyttar in i på allvar.
Deras nya hus står nu färdig, slutbesiktigad och godkänd
Det enda som är kvar är städning av den på måndag. Byggstädning som måste göras för att det ska vara helt inflyttningsklart.

Planen är att deras stora flytt körs på Torsdag, på Kristi Himmelfärds dag.
Även jag är ledig den dagen så det blir perfekt.
Deras prylar ut och mitt och yngsta dotterns samt barnbarnets bohag på plats efter det
Allt mitt finns ju redan i huset men ihopstuvat i källare och i matrummet, isärplockat och packat.

Jag har under en tid lastat in grejer i kökskåpen så dottern har fått banankartonger till deras saker.
Bra sätt att återanvända kartonger.

Så ser det ut idag och detta innebär att mina dagar i husvagn nu kan rälknas ner med stormsteg.
Sista helgen helt klart som jag och Nova bor i vagnen.

Jag älskar husvagnsliv men känner att det ska bli skönt att komma till ett riktigt boende.
Nova får också ett stort hus att bo i tillsammans med sin kompis Wille.
De två slogs idag ute på gården så det stod härligt till.
Jag hörde hur det vrålade och skrek. Tittade ut och såg hur båda rullade runt som en boll och fajtades.
Gick ut och hojtade åt dem att sluta.
De for isär och Nova upp i ett äppelträd

Båda är väldigt hemkära och håller sig nära oss hela tiden när vi är utomhus.
Det blir skönt för bägge att få komma in i huset och inte bara in i husvagnarna.

Lördagen var fylld av jobb härhemma.
Började morgonen med att hämta de sista stenarna till rabattkanten.
Nu är den klar. Den sista biten ogräs/gräs ska rensas bort och sist på med mera jord.
Ska nog ta bort en buske som blivit så gammal och växer dåligt
Kommer ersätta med en vinbärsbuske istället.

Jag jobbade mycket med att packa upp köksporslin och sånt idag.
Gjorde iordning köttfärssås på 2.5 kg köttfärs. Det är till Söndagens middag. Beställt av barnbarnen. Mormors Köttfärsås.
Fixade Tacomiddag till Lördagen.

Ute har det varit vackert och soligt mestadels men huuuu så kallt och blåsigt.
Gjorde grymt ont i lederna när jag jobbade ute.
Gjorde kväller redan innan 20.00 och somnade snabbt. Var ju igång tidigt på morgonen så dagen blev fylld till brädden.
Vaknade sedan vid 23 av att Nova ville in.
Är nu vaken och bara njuter av friden och tystnaden. Blåsten har avtagit och det är alldeles tyst.

Var ute en stund utanför vagnen och bara andades kylig nattluft.
Yngsta dottern sov i sin husvagn. Barmbarnen sover i deras rum i huset som de delar på än så länge.
Kusinerna som leker så fint ihop
Det blir nog konstigt för dem att snart bo i olika hus.

Livet kommer inom några dagar att förändras för oss alla på gården.
En familj flyttar iväg ett par kilometer bort och vi andra boar in oss i huset.

Mycket jobb ligger framför.
Jag har en vecka kvar att jobba på Transdev/Sörmlandstrafiken och har sedan tre veckor semester.
Den semestern kommer att vara fylld av jobb med huset och allt därikring.

Sedan får jag se hur jobbsituationen ser ut.
Vart jag hamnar eller om det blir permittering. Det visar sig. En sak i taget.

Hursom så är det sista helgen i husvagnen.

Igår kväll var det full fart på småfåglarna i busken utanför husvagnen.
Nova hade lagt sig att vila men blev sedan nyfiken på det oväsen som rådde utanför.

Hon var så söt där hon satt i fönstret och såg ut

Lyckades genomföra Fredagens arbetstimmar hyfsat.

Tror att jag gått igenom de flesta tänkbara mentala positiva tankarna för att få milen att rulla undan under bussens hjul.
Att sitta och köra samma samma dag ut och dag in får min själ att utarmas.

Men den värsta biten är ändå att inte få prata med människor!!!!
Dessa körningar är säkert i normala fall ganska trevliga då det är återkommande pendlare mest varje dag.

Nu är det några få resenärer och allt sker via bakdörr och en vinkning till mig, kanske ett Godmorgon annars ingenting
De flesta går bara in och sätter sig och ägnar mig därframme en blick ens.
Så sorgligt!
Jag känner mig ensam och fullständigt betydelselös
Jag behöver mina gäster, behöver kontakten, byta några ord och framförallt ögonkontakten.
Få le, välkomna och vara glad och trevlig.

För att få tiden att gå så låtsas jag att det är Vsk grabbarna jag kör till en match någonstans i Sverige.
Att Kurre, Micke och de andra sitter bakom mig närmast mig.
Jag låtsas att de sover och att det är därför det är tyst i bussen.

Laget sover också för att vara laddade till det kommande.
Min uppgift är att ta alla till slutdestinationen välbehållna, trygga och utvilade.

Slits ur mina fantasier av rösten i högtalaren i bussen som plötsligt hojtar Använd bälte under resan!!!
Där försvann den hjälpen och fantasin för mig att orka med timmarna i tristessen.

Min glädje är stor när jag ser att det står en människa och väntar på mig vid nästa hållplats. Få sakta in och vinka, le och stanna för att ta upp personen i fråga känns toppen. Jag får något att göra.
Även fast jag sedan bara kan öppna bakdörren och släppa in.
Jag får en betydelse för en annan människa och inte bara rulla fram utan uppgift.

Varje stopp ger mig hopp och glädje i hjärtat.

Jag behöver människor.
Få prata, skratta, serva och finnas för mina gäster.
Inte bara sitta som en robot utan själ och rulla mil efter mil med en tom buss.