Jag vet inte varför jag är så förbannat trött när jag väl är ledig från jobbet.
Vaknar väldigt tidigt om mornarna.
Kan inte somna om fast jag kommit hem från jobbet mitt i natten efter grymt långa arbetsdagar.

Känns som jag bara dräneras på energi hela tiden. Det finns inte något som tillför energi utan det är bara ett utflöde.
Rör på mig när jag är och jobbar medans jag har väntetid under matcher och så. Motion får jag, men visst, det borde vara än mera av den varan.

Försöker att vila när jag väl är ledig men det är inte det lättaste.
Min hjälp är nödvändig för att andras liv ska fungera hyfsat.
Känner att jag inte har den energin för att finnas för andra när jag själv inte ens orkar med tillvaron till fullo.

Bara detta ständiga skitväder som råder dag in och dag ut suger energi.
Vaknade nu tidigt här på morgon av att det blåser storm och det gör hela huset igenomkyligt.
Har inte råd att dra upp pannans effekt för då kanske inte villadieseln räcker vintern ut.
Jag har inte pengarna att fylla tanken ännu en gång.
Det går på minst 1 1/2 månadslön för mig!! Helt omöjligt.

Nu ska det bli mildare sa dottern och det känns ju lovande.
Vedspisen får jobba på ordentligt men även den har sina begränsningar.

Sotaren kommer nästa vecka och vi är ju noga med att elda max 4 timmar åt gången och sedan får spis/skorsten vila minst lika många timmar.

Jag tror själv att det är oron för ekonomin och över min mammas hälsa som tär på mig just nu.
Det känns som allt bara försämras, hur jag än kämpar och jobbar. Det räcker inte!! Kostnaderna ökar och lönen räcker inte längre.

Igår kördes Mamma in till sjukhus med Hemtjänsten som beslutsfattare då hon hade så ont i sin axel som bråkat ett tag.
Ett bra beslut så detta blev undersökt.

Min bror höll kontakten med mig och sjukvården då jag inte fanns tillgänglig för mamma. Hade inte möjlighet att åka dit och finnas som hjälp.
Hon röntgades och skickades sedan hem igen. Något annat finns ju inte att vänta. Inte läggs man in för en smärtande svullen axel.
Inte en gammal människa som anses förbrukad, annat om det vore en arbetsför man, då öppnas resurser direkt. Eller en skjuten gängkriminell.
Där läggs resurser i mängd.

Ja jag låter bitter! Men så ser verkligheten ut. Gamla människor är ju bara en belastning för samhället. Det vet vi ju sedan länge. Till och med tidigare politiker har ju utryckt det i ord.

Jag ska idag innan det är dags för eftermiddags/kvällsjobb, åka till mamma och se vad jag kan göra.
Ska köra barnbarnet till skolan på morgonen först.

Har köpt en liten vattenkokare åt henne från GeKås när dottern och jag var dit.
En lätt och behändig som hon själv orkar lyfta.
Ska sätta den på ett ställe i köket där hon når den från rullstolen.
Så kan hon åtminstone fixa kaffe när hon känner för det, utan hjälp.

Sedan är det dags att lägga in en ansökan om plats på Äldreboende.
Nu har ju Mamma gått med på det då vi lyckats få henne att förstå hur mycket enklare tillvaron kunde bli för henne med eget boende där och personal samt andra människor runtikring som hon själv styr över när hon behöver eller vill umgås med.
Kanske till och med ha möjlighet att komma ut i friska luften någon gång.

Så idag tar jag kontakt och spinner igång detta.
Vi har ju tidigare inte tillåtits göra det för Mamma.

Ska ringa henne innan jag åker och höra om något behövs från affären så handlar jag det.

Jobbar till sent inatt och är troligtvis ledig ett par dagar efter det, som det ser ut nu iallafall.
Så då ska jag vara hos mamma och fixa med sånt hon behöver få ordnat extra utöver hemtjänstens sysslor.

För sedan drar jag på resa igen i dagarna 5 och är inte tillgänglig.

Snart är Januari månad slut och tiden rusar fram.
Ser fram emot våren och värme så vi kan stänga av den dyra förbrukningen i huset.

Väntar nu med fasa på elräkningen som kommer vilken dag som helst.
Lämnade mätarställningen vid årsskiftet så det borde komma en faktura från hyresvärden på de senaste 6 månadernas förbrukning.

Kanske måste vi lämna vårt boende då vi inte har råd. Jag som trodde att denna lösning var en trygghet för oss. Hyra hus tillsammans och ge barnbarnet en trygg uppväxt på landet.

Blir det så illa så kan vi bo i min lilla husbil och dotterns husvagn.
För inget boende är ju billigt idag.
Hyra förråd för möbler och sånt är ju heller inte billigt.

Jag är trygg med att husbilen finns nu ifall det krisar.
Att livet skulle bli såhär hade ju ingen kunnat förställa sig när pandemin började lätta.
En inflation som sänker tillvaron helt.

En dag i taget.

Jag är orolig och rädd.
Vem vet, kanske väntar ett tredje världskrig på oss....