Jag har alltid faschinerats av människors ögon.
I ögonen går att läsa så mycket om människan man möter, de återspeglar det inre på något vis.

Som bussförare möter jag mycket människor under mina timmar vid ratten.
Det är spännande tycker jag, ständigt denna ström av nya individer som jag får nöjet att se i ögonen och säga hej till.
Kanske byta några extra ord, eller rent av hamna ett intressant samtal,som pågår under hela bussresan.

Ett sådant samtal var jag med om igår under min sista tur för dagen.
Personen ifråga stod ihopkurad, frusen och liten vid hållplatsen och väntade då jag kom körande med min varma buss.
Vi hälsade på varandra och de ögon som mötte mig var ledsna, trötta och lite tomma på något vis.
Samtidigt fanns en pytteliten gnista där långt inne som jag blev nyfiken på att få fram mera.

Personen satte sig framme vid mig på "nyfikenplatsen" som vi kallar den för.

Vi inledde samtalet med kylan som kommit så plötsligt efter att det nästan varit vårvarmt några dagar.
Övergick till prat om hästar, till att personen där bredvid mig började prata om sitt liv.

Vi har talats vid tidigare han och jag och redan då berättade han om sig själv, hurdant liv han haft och hur han kände sig just då.
Den gången hade han nyligen mist sin mor och var väldigt vilsen, ledsen och livet verkade tungt.

Vi talade den gången om Gud och tro.Om hur kyrkan kan vara en tröst och rofylld plats.
Hans syn på kyrkan var ganska gammal så jag gav då lite tips om hur kyrkan finns för människorna idag, att alla är välkomna och att det alltid finns en förståelse för behovet av tröst och stillhet.
Att kyrkan finns....

Jag hör inte till den sorten som predikar vitt och brett om tro och Gud.
Vill någon prata om det och känner sig villig att höra om kyrkan så berättar jag gärna.
Jag kan berätta om min väg till den Sanna tron, som jag själv valt att kalla den för.
Kanske vore ordvalet Öppna tron nästan bättre:)
Hur mycket min tro och Guds närhet hjälper mig ständigt i livet.

Den här gången kom vi in på ämnet drömmar, att förverkliga drömmar.

Att det aldrig var försent att förändra någonting i livet som inte kändes bra.

Han lättade sitt hjärta ordentligt och jag beskriver inget mer om det än att för varje fråga jag ställde och varje svar han gav, så var det som om han själv kom igång med tänket och att förverkliga drömmar.
Jag gav honom nycklar som han sedan låste upp dörrar med, i sitt innersta.

Jag berättade lite kort om saker jag själv gjorde och hur jag tänkte.
Vad som drev mig framåt och hur man kan göra sig själv lycklig.

Vi talade om självinsikt, destruktiva människor som själ energi och om hur vi själva kan påverka.

Hela samtalet mynnade ut i att när han gick av min buss så hade han en rak hållning i kroppen, ansiktet hade fått färg och ögonen strålade som stjärnor och han log och tackade mig för ett gott samtal.
Han skulle ta med sig saker jag sagt och framför allt minnas orden

Det är aldrig försent!

Hans ögon fick liv av vårt samtal, hans själ fick näring som den behövde av en medmänniska som brydde sig.
Så bra det blev :)

Ögonen :) Själens spegel....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är det tidig Tisdag morgon och jag vaknade efter en natt med djup, nästan medvetslös sömn. Natten innan var det svårt att komma till ro då jag anlände rätt sent och skulle upp tidigt. Det blev slarv med matintaget också igår och det gjorde nog...

Söndagen bjöd på jättefint somigt väder, men hu så kyligt. Men kylan märkte jag inte av där vid bussratten. Hann äta frukost denna morgon innan det bar iväg till Kristinehamn för lastning av tågresenärer till Karlstad och Oslo. Jag fick med mång...

Kände mig trött och hungrig när jag gick ut till bussen och hämtade laddsladden till min mobil. Passerade receptionen på hotellet och kunde inte motstå att köpa mig en Linssallad med handskalade räkor och kokt ägg som kostade 89:- Har köpt nåt...

Vaknade jättetidigt i husbilen. Det bar minusgrader ute och det kändes inne hos mig där i bilen. Pannan gick igång ofta. Bryggde på gott starkt kaffe och låg sedan kvar i söngvärnen en stund. Hörde hur kollegor hämtade sina bussar. Jag fick ...

Måndagen började jag med att haltande av smärta kliva upp tidigt och få igång kroppen innan det var dags att köra barnbarnet till skolan och direkt därefter åka och besiktiga min lilla bil. Jättetrevlig besiktning. Dekra i Svista hemma i Eskilstun...