Idag börjar jag att plocka ihop mitt boende.
Det känns att jag är klar med Öland och det för lång, lång tid framöver.

Mitt älskade Öland har förändrats till en plats där jag inte längre finner den ro och glädje jag tidigare gjort.

Ön har blivit ett ställe där människor placerats som inte vill vara här ens.
Vårt semesterparadis har förvandlats till en plats som inhyser människor från olika håll i världen.
De trivs inte här och det ger uttryck på olika vis.

Jag känner själv att min frihet här är borta.
Mitt favoritställe Lyckesand där jag tidigare badade och solade naken, med sol och hav smekande min kropp.
Den platsen är inte trygg längre.
Vågar inte sätta min fot där som ensam kvinna längre.

Kände mig inte trygg ens i min husvagn igår kväll i mörkret då jag inte vet vad som rör sig utanför.

Kände en stark lukt av cigarettrök sent under kvällen och de enda som just nu befinner sig en bit bort från min vagn, är en barnfamilj.
Annars är här folktomt.

Fylldes av en krypande rädsla och min älskade ser helst att jag kommer hem snart så han vet att jag är i trygghet.
Han kan inte beskydda mig så långt hemifrån som han uttryckte det.

Bara den känslan...att behöva bli beskyddad.
Helt snedvridet.
Jag som är van att röra mig fritt, gå där jag vill, klädd som jag trivs.

Att trava fram längs Bödabukten i bikini är ett minne blott.
Möten längs stranden med herrar som upplever kvinnor på ett annat vis än vi är van vid härhemma....är inte att önska flera gånger.

Flera händelser under mina dagar här har gjort min vistelse kortare och kortare och jag vill inte gå in på detaljer för att inte bli utpekad som rasist eller främlingsfientlig.

Det handlar inte om någondera av dessa ämnen utan helt enkelt om min egen känsla av otrygghet med individer omkring mig som inte har samma värderingar som jag om livet, friheten och kvinnors rätt till ett liv som vi själva igenom åren skapat i vårt land.

Jag kommer att packa ihop de närmaste två dagarna och ta mitt sommarboende till ett tryggt ställe.

Mitt Öland är borta!

Jag packar och åker hem.
Återvänder inte förrän en förändring skett och mitt Öland är tillbaka.

Att ha en kommunikation är så oerhört viktigt med människor man står nära.
Det fick jag känna av under gårkvällen.

Jag hade vandrat ett par dagar i funderingar och egna tankar som inte alls kändes behagliga.
Hade frågor i mitt huvud som behövde svar och det fick jag inga.
Möttes av en tystnad bara.

Fick under kvällen förklaringen och även svar på frågorna jag bar.
Kändes jätteskönt.
Förändringar kan vara skrämmande.
Man vet ingenting om det som ligger framför...ingen gör det!

Det kräver mod att ta de avgörande sista stegen till förändring.
Det tar kraft att genomföra själva förändringen.

Samtalet pågick under kvällen och jag kände ett lugn och en värme i hjärtat när jag till sist släckte lampan för natten

Livet är inte enkelt alltid men jag anser att rakhet och en god dialog löser knutar.
Om det ens behöver bli några knutar...prata i tid innan det blir grubblerier.

Grubblerier suger onödig energi som kan läggas på annat istället.

Var rak, säg vad du tycker utan att såra eller medvetet skada.
Att trycka ner en människa som en gång i världen betytt mycket för en, gynnar inte någon.

Det visar bara hur ynklig man är själv som inte klarar att genomföra en dialog utan det blir en monolog i vrede och elakhet istället.

Prata!
Lös problem innan de blir till berg som tornar upp sig som hinder.

Fick besked från äldsta dottern igår att hennes sambo brutit handleden.

Han hade varit ute med sin crossmotorcykel och farit så illa att vänster handled bröts.

Fick bara stödförband på den för att sedan opereras i veckan.

Hemsk bild där handleden är alldeles krokig.

Jag kommer att ta min husvagn hem till dem några veckor.
Ska försöka hjälpa den lilla familjen om det behövs.

En olycka är så snabbt framme.
Inte lätt när han dessutom är egenföretagare med grävmaskiner.

Vilken smärta han måste haft...älskade svärson

Igår Söndag fyllde Borgholm 200 år och det kändes som en lämplig dag att åka dit.

Gick upp vid 8 tiden och gjorde mig klar, for iväg i fin klänning och nöjd med mig själv.

Gick först av allt på Gudstjänst i Borgholm Kyrka.
Tände ljus i ljusbäraren därframme och satt sedan med kyrkan nästan fylld av besökare.
Väldigt varmt därinne och medelåldern hög på deltagarna.

Två körer deltog och det var fint.
Predikan handlade om Borgholm och för mig blev allt en stund i stillhet med mina egna tankar.

Möttes utanför av regn och rusk.
Var inte alls klädd för det så när min bästis Veronica kom från Kalmar, gick vi och köpte mig en poncho att ha på mig.

Veronica var i Kalmar då en av hennes kusiner gift sig under Lördagen.
Kul att ses såhär :)

Vi hängde på folket ner till hamnen och mötte Kungen och Silvia som kom med båt till Borgholm.
Regnet vräkte ner och det var svårt att ta bilder.
Veronica fick till en på Drottningen.

Jag höll i paraplyet :)
Besökte Butik Öland men hittade inget av värde denna gång.

Vi gick och åt mat på en restaurang som är bra, Pappa Blå.
Jag hamburgare och Veronica pizza.
Satt ute under tak med infravärme, jätteskönt.
Regnet bara fortsatte.

På torget pågick underhållning och tal men det hoppade vi över.
Hade eget att prata om som vanligt.

Skildes snart åt igen då jag hade bråttom hem till Lovan i husvagnen och hon skulle till sin bror.
Jag hade lämnat takluckan öppen på vagnen då det inte regnade när jag åkte hemifrån.

Hade gått jättebra och Lovan glad och go.
Stannade till i Köpingsvik och köpte sopsäckar och fönsterputs inför min ihoppackning av boendet.

Fortsatte sedan att skriva med Veronica medans vi fikade på varsitt håll.

Hon är så bra att ventilera tankar med min vän.
Vi har en förståelse för varann och bär liknande bekymmer i livet.
Vi har också gått igenom mycket i våra liv som givit oss erfarenhet och skinn på näsan.
Det ger en gemenskap i samförstånd.

Hon åker hemåt under Måndagen och jag stannar några dagar till