I Lördags när jag hade körning till Grisslehamn och Ms Eckerö så råkade jag ut för en händelse som känns fortfarande lite obehaglig.

Vill direkt tillägga att jag är i normala fall en väldigt fysisk person och tycker mycket om när människor visar med kramar och fina ord vad de tycker och känner.

Kramas ofta med mina härliga gäster och det ger mig extra energi dessutom.

Men nu under tiden som Covid 19 härjat så har ju precis allt sånt varit helt förbjudet.
Inga handskakningar, inga kramar eller beröring på nåt vis.

Minst 1-2 meters avstånd till mina gäster.
Har jag hjälpt någon äldre person har jag haft ansiktet bortåt och händerna noga spritade.
Ibland behöver de äldre gästerna en hjälpande hand vid ombordstigning på min buss.

Nu i Lördags var det som det skulle med alla restrektioner.
Jag höll mig noga på avstånd vid pålastning i Grisslehamn. Visade vart bagaget skulle lastas och stod en bit bort.

Fram till mig kommer en lite överförfriskad jätteglad sprudlande kvinna.
Jag tar ett steg tillbaka och hon berättar helt överväldigad hur hon tycker att jag är i mitt yrke.
Att hon älskar mitt sätt att vara mot gästerna, min energi och glädje, microfonpratet och noga information som inger trygghet.

Plötsligt utbrister hon :
Du är helt underbar!!
Kastar sig runt halsen på mig och pussar mig på kinden.

Jag blir helt ställd!!!
Hon klev rakt över alla gränser som gäller i dessa tider.
Jag blir stående som en staty några sekunder, ler, tackar för alla fina orden och går sedan utan att hon ser det, in i bussen och tar fram spritservetter och torkar mig i ansiktet där hon pussat.
Halsen och armarna.
Jag hade kortärmad skjorta på mig.

Hennes glädjeyttring blev ju så fel.

Hade det inte varit Covid19 nu så hade jag säkert kramat tillbaka och skrattat.

Spritade mig en gång till en stund senare.

Vad jag saknar det normala livet innan Coronahelvetet tog över våra liv.

Hela hösten har jag samlat in olika sorters fröer från trädgården för att ha till såtiden mot vårkanten.

Idag blev det massor med Ringblommor.
Har redan tagit undan en hel del.

Idag är jag helt under isen av ren trötthet.
De senaste tre dygnen har jag jobbat så långa pass att det nu satt sina spår i min kropp och knopp.

Lördag Eckerökörning med 15 timmar arbetstid totalt.

Söndag ESK hockey till Skövde.
Med en buss som stod tom i batteriet på depån i Enköping och väntade.
Hämtade ut batterikärra från verkstaden och startade upp med den.
Som turvar jag tidigare på jobbet än vad som var menat.

Körde laget till Billingehov i Skövde.
Hade sedan där också jätteproblem med att få igång bussen.
Så stressigt och nervöst.
Ville inte bli stående med trötta hockeygrabbar vid en buss som inte gick igång.

Körde det snabbaste jag kunde hem
Tidspress för att hinna få dygnsvila inför måndagens körning av Vsk fotboll till Gamla Ullevi i Göteborg.
Lång resa, två förare och arbetsdag på nästan 17 timmar.

Söndagen blev 14 timmar.

Så bara på tre dagar har jag jobbat 46 timmar och fått betalt för 32 bara.

Jobbat, pendlat, ätit, duschat och sovit har varit min syssla dessa dagar.
Kom hem tidigt imorse efter sista körningen.
Helt paj idag.

Ser ut som att morgondagen blir utan jobb så jag får göra allt imorgon härhemma som jag hade tänkt göra idag, men orkar inte.

Igår Måndag körde kollegan P och jag ner Vsk fotboll herrar till Gamla Ullevi i Göteborg.

Kändes väldigt underligt då arenan var tom på publik.
De som fanns där var vi som hade en direkt koppling till lagen.
Låst och igenbommat med vakt utanför så ingen skulle komma in.

Detta måste ju påverka spelarna negativt, att inte ha publikens stöd med sig i spelet.