Imorse tog jag beslutet att avsluta anställningen hos Svenssons här i Duved, med 13/3 som sista arbetsdag.

Genast släppte ångestklumpen jag haft i bröstet den senaste tiden.

Jag måste faktiskt inte harva i någonting jag inte trivs med eller känner mig trygg i.

Det är många bäckar små som fått mig att komma till detta beslut.
Jag har nu nått gränsen där jag fått nog, med råge.
Det finns viktigare saker att lägga min tid på än detta.

Jag vill hem och jobba med det jag är skapt för. Beställningar.

Aldrig mera jag reser iväg såhär långt bort och lång tid.

Mitt barnbarn därhemma satt i tisdags kväll och jobbade intensivt med någonting som jag inte fick se förns det var klart.

Då överräckte hon en stor jättefin teckning till mig som jag skulle ha med mig upp hit till säsongsjobbet i Duved/Åre.

Det var en av våra katter som hon ritat och målat. Den skulle ge mig energi att härda ut här, så långt borta hemifrån

Jag blev jätteglad och nu står den så till att katten är det första jag ser på morgonen när jag vaknar och det sista när jag ska sova.

Visst är den fin :)

Mormors lilla hjärta som gör allt för att hjälpa mig.

Åkte tillbaka hit till Duved under Onsdagen. Tog mig nästan 9 timmar. Var jättetrött och ledsen när jag kom fram. Saknade mitt eget redan.

Denna gång så fruktansvärt motvilligt att komma hit.
Bästa kollegan stack hem på ledighet och då känns det ännu jobbigare.
Han sliter och jobbar som en tok här han också, så ledigheten är välbehövlig för honom.
Få komma hem och träffa nära och kära, precis som för mig.
För mig är han den enda här som jag känner mig trygg med. Han kommer tillbaka 28/2 så det känns bra.
Alla andra är främlingar.

Den här jobbperioden blir inte lika lång innan jag ska hem igen några dagar.
Åker hemåt igen den 13/3 på en kortare ledighet.
Det är då jag ska träffa hjärtläkaren.

Första arbetsdagen var riktigt jobbig.
Kände mig nedstämd och trött.
Vet inte hur jag ska få upp motivationen igen för det här.
Dottern skickade med mig D vitamintabletter som jag nu tar en om dagen.
Jag tror att det är avsaknaden av sol och ljus som gör mig nedstämd.
Inte bara hemlängtan och enformigheten i jobbet.

Kör nu 5 stycken 12 timmarsdagar innan det blir en ledig dag.
Den dagen ska jag vila, tvätta och städa.
Hinner inte sånt när jag jobbar.

Vädret var finare igår med en hel del sol och det känns bra.
Men det är inte kul när mätaren går över på + grader för då blir det halt.
Backarna vi kör längs blänker av is.

Gårdagen var ändå en lugn dag enligt kollegorna. Nästa vecka lär bli desto värre för då är det Stockholms tur att ha Sportlov.

Jag får kämpa på och härda ut dom veckor som nu är kvar här.
Det är ett jobb iallafall och jag tjänar pengar som jag behöver. Räkningar behöver betalas.
En dag i taget.

Jag vet att jag behövs hemma i Hallstahammar hos Västanhede det gör ju knappast tiden här lättare.
Jag vill helst jobba hemma men nu är läget som det är.
Samtidigt en trygghet och glädje att veta om mitt värde som förare och människa på hemmaplan.
Att jag behövs och är väntad sedan när allt är klart här i slutet April.

Jag har lärt min läxa, att jag inte fungerar vara hemifrån långa perioder.
Heller inte att jobba med något så enformigt.

Man lär sig sålänge man lever.
Detta är nu testat och jag passar inte in här.
I Jämtlänningarnas ögon så är vi från södra delarna av landet bara till besvär. Vi är ett nödvändigt ont bara i sammanhanget när det är förarbrist.
Det tog ett tag innan jag insåg det och när det väl landade så gav jag upp att ens försöka leverera det där extra som jag trivs med så väldigt i mitt arbete.
Här är det bortkastat.

Sparar gnistan tills jag kommer hem

Gosedjuren jag hade framme i bussen tog jag bort så dom är hemma.

Nu är det bara ett jobb och inget mera.
Det är alldeles tillräckligt.
Ett leende går att klistra på den stund det behövs. Service ger jag alltid, det har jag i blodet. Oavsett jobb.

Jag är Beställningsförare. Thats It!
Det är där jag sprakar och gnistrar.
Där hör jag hemma.
Vid ratten i turistbussar.

Den här morgonen vaknade jag med huvudvärk. Har drömt massor inatt och sovit oroligt.
Lönen kom idag så jag har fixat räkningarna nu på morgonen så det är klart.

Ser att det börjar ljusna ute. Hoppas på en solig dag så min energi fylls på.
Fredagar brukar vara hektiska i körningarna.
Bra det, då går tiden fort.
Snart är Februari klar och vi går in i Mars månad.

Jag kämpar på!

Fotot tog jag igår morse ut över depån där bussarna stod med snö och is på sig.
+ Grader på dagen och flera - på natten.
Det var bara att skrapa packis från bussens rutor