Gårdagen var verkligen inte en dans på rosor här som Skidbussförare i Åre.

Vädretläget: Snöstorm. Oplogade vägar med stor risk att köra fast överallt.
Sikt obefintlig, snö yrde överallt och vägar drev igen.

Trafiken: Helt galen, laglös och rent ut sagt farlig. Bilister i stress här i Åre med värdelösa däck i vinterväglag. Olyckor, blåljus, omledningar av trafik osv osv..

Mängden resenäre: Tokmycket! Bara linjen jag körde med extrabuss hade över 1000 resande den dagen

Vägstatus: Trafikljus som hinder, husbygge längs E14 mitt i kaoset. Långtradare och turistbussar i stora problem, snökedjor på.

Liftar stängda överallt på grund av hård vind. Vilket resulterade i att mängden resande koncentrerades på det som var igång.
Extrabussarna jobbade maxad tid.
Bussarna knökafulla.
Förseningar och resenärer som fick tokspel när varken väder eller deras planerade åkningar i backar gick i lås.

Vilka drabbades??

Jo vi chaffisar givetvis.

Vi fick ta så mycket skit ifrån stressade skidåkare som i frustration gav sig på oss.
För min del slutade allt i tårar och jag var på väg att bara skita i all galenskap, packa mitt bohag och åka hem
Ville inte utsätta mig för detta

En man skrek åt mig i affekt och ilska.
Kastade sina skidor framför mig och skrek, svor och gav sig inte vad jag än försökte med.
Galen verbal attack med skidorna som demonstration för sin ilska.
Han krävde svar från mig över varför bussarna inte gick som dom skulle. Varför liftar var stängda och varför jag inte gjorde nåt åt allting som inte fungerade.

Spelade ingen roll vad jag än svarade så härjade han vidare. Nån skulle ha skit för att hans dag inte blev som han tänkt.
Folk runtomkring drog sig ifrån skådespelet när han höll på. Några hängde på i hans skäll mot mig.

När jag sedan satt i bussen och försökte lugna ner mig där jag satt och skakade så kom nästa karl och gav sig på mig och krävde svar. Krävde lösningar på allt.
Då brast det för mig och jag började gråta.
Jag fick så nog!!!
Så jävla nog!!

Inget var mitt fel.
Varken det hemska väderläget, stängda liftarna, försenade bussarna eller någonting över huvud taget där
Men jag fick ta skiten!

Jag fick skället och skidor kastade i backen framför mig. Svordomar, gap och skrik.

Den sista mannen lommade iväg med en ursäkt och att han inte menade göra illa mig.

Men det gjorde han likförbannat.

Folk blir som hemska hyenor i stress.
Dom hänger den första bästa som dom själva anser bär ansvaret för deras situation, spruckna planer och what ever.

Andra resenärer i min buss pratade lugnande till mig och tyckte att jag fick bära alldeles för mycket.
Att vissa inte var riktigt kloka som gick loss på mig sådär.

Jag ringde min chef och körde en tur till innan matrast.
Åkte sen till depån för lugnande samtal och kaffe.
Min äldsta dotter ringde också och hade känt på sig att nåt hänt och att jag mådde pyton.
Det händer ofta att hon ringer när jag verkligen behöver prata. Hon får en känsla inom sig : Ring Mamma! Nåt har hänt!

Kollegor ringde och hörde hur jag mådde. Några hade sett mig gråta vid ratten då de for förbi med fullastad buss.
Jag fick enorm hjälp och uppbackning och kunde få distans till allt och jobba vidare.

Fortsatte köra sedan och det gick bra.
Min ork bar ända till dagens slut och människorna som åkte bussarna lugnade ner sig.
Dom tröttnade väl på att ens försöka ge sig ut i de liftar och backar dom planerat innan ovädret kom
Accepterade läget helt enkelt.

När kvällen kom var jag helt slut.
Orkade knappt ta mig uppför trapporna till mitt rum, eller äta nåt.
Min matlåda låg orörd i väskan.
Varken hann eller mäktade med att äta mitt i allt kaos.

Livet på en pinne som Skidbussförare i Åre. Aldrig mera!! Inte en chans att jag sätter min fot här igen efter den 24/4

Gott besked på kvällen var att trafikljusen togs bort och avspärrningen vid bygget.
Det var fel tid att göra sånt mitt i värsta säsongen här med galet mycket människor och trafik.
Så nästa dag skulle se annorlunda ut körtidsmässigt.

Som grädde på moset i äventyr så gick en lavin däruppe vid Rödkullevägen som jag körde. Ingen skadades som tur var.

Jag såg tre renar längs vägen också. En på väg ut framför min buss men den hann vända innan som tur var.

Fjällräddningen var på plats uppe vid Rödkullen och Polishelikopter landade nära min buss på parkeringen däruppe.
Så detta fick mig tänka på annat än resenärer i ilska.
Äventyr och otäckheter som slutade väl.

Är nu vaken i natten med Tinnitustjut i öronen. Fönstret öppet så det strömmar in frisk luft
Ska ta mig lite nattfika.
Rostmacka och nybryggt kaffe
Behöver inte upp förrän 7.30 så tid finns att både hela min själ och att sova tillräckligt. Har redan sovit 4 timmar fullständigt utmattad.

Jag ger fan inte upp!!

Imorgon nya tag och nåde den som ger sig på mig igen i affekt.

Nu tillåter jag inget mera!!!
Det räcker!